Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKRVA) och Karlis Neretnieks presenterade idag på Försvarspolitisk Arena ett nytt scenario för ett ryskt angrepp mot Sverige, där övre Norrland angrips med avsikt att placera ut ryskt luftvärn. Försvarsmaktens chef för produktionen av flygvapenförband kallade scenariot för “en utmaning” och “utmanande”.
 |
| Brigadgeneral (ret) Karlis Neretnieks presenterar scenariot. |
Kortfattat är scenariot ett enskilt angrepp mot Finland och Sverige via ett strategiskt överfall med på Kolahalvön stående ryska förband, i syfte att preventivt inför ett hårdnande klimat kontra NATO utgruppera strategiskt luftvärn för att skydda Ryssland vid insatser av exempelvis kärnvapen.
Genom att gruppera strategiskt luftvärn runt Kiruna kommer Ryssland erhålla avsevärt stärkt luftvärn mot ett robotanfall mot kärnvapenstyrkor på Kolahalvön, t ex som respons på ett ryskt kärnvapenangrepp, eller i en situation där Ryssland uppfattar kan eskalera till ett kärnvapenkrig (t ex en skogstokig amerikansk president).
Med de stående förband Ryssland har att tillgripa på Kolahalvön genomförs ett blixtanfall där man redan dag ett luftlandsätter och tar Kiruna flygplats, dit robotförband flygs in. Tidigare har förstås svenska och finska flygbaser och övriga flygplatser upp i norr förbekämpats. Broar över våra Norrlandsälvar har också förbekämpats och i praktiken är Norrland avskuret. Svenskt försvar måste lösas med förband på plats, med visst understöd av flygförband från södra Sverige. Transporter av vare sig förband, materiel eller förnödenheter från söder är omöjligt. Sjukvården i glesbygdens övre Norrland är också “en utmaning”.
Flygvapnets förbandsproduktionschef (tillägg: ej helt hundra att det var han, ej flygvapenchefen alltså) kallade scenariot för “en utmaning” och “utmanande”, men att Försvarsmakten förstås kommer göra sitt jobb ändå.
KKRVA:s scenariospel slutade md en total rysk seger på fem dagar, och detta med stående förband. Scenariot förutsätter att Ryssland uppnår strategiskt överraskningseffekt. Då det handlar om på Kolahalvön stående förband, inklusive vid finska gränsen, är det inte omöjligt. Att slå sig fram genom norra Finland på fyra dagar förutsätter att finnarna ej mobiliserat. Annars tar det istället fyra veckor.
Tidigare Norrlandsförband är i princip helt avvecklade och förmågan att minera och förstöra broar för fördröjning är rejält försvagad mot förr. Det samma gäller möjligheten att laga broar för att få fram förstärkningar. Under det gamla invasionsförsvaret skulle Sverige ha 200 000 man i området vid mobilisering. Idag har vi cirka 1 000 man inom armén på plats.
 |
| En av åhörarna somnade. |
I övrigt utspelade sig saker som mycket nära påminde om delar av ett kapitel ur Höstsol idag. Försvarsminister Hultqvist (s) höll ett anförande på Försvarspolitisk Arena, men hans ord dränktes ut av överflygande jaktplan. Ett fjärde fiktivt moment ur Höstsol, som nu har utspelat sig i verkligheten efter att jag skrivit det hela. De andra har lite högre spoilernivå och vilka de är nämner jag inte.
35 kommentarer
"Kiruna flygPALTs" Freudiansk felsägning? 😉
Hur har man räknat med Finländsk försvar av Finska lappland? Jag hade förmig at Finska försvaret var främst inriktat på en linje från Uleåborg till Karelen?
Men bra och intressant att man lifter blacken ovanför dalälven också, tror du att Karlis kommer att publicera scenario på nätet också?
Förresten, hur långt ner sträckte sig den tänkta ockupationen? Dlear av Norrbotten, hela norrbotten, ÖN, eller längre ned?
Detta är en gissning. Men om alla hamnar och annan infrastruktur längs bottenvikskusten slås, så finns det väl ingen större anledning att gå söder om Gällivare – rovaniemi. På så sätt slipper de underhålla större befolkningscentra. Sverige lär väl vika sig och acceptera förlusten.
Hur långt ner man skulle framtränga beror väl delvis på hur bra det går initialt. Fronten blir inte nämnvärt längre bara för att man går längre söderut, även om man får längre väg att föra fram förnödenheter.
Når man fram till Luleåälven så har man god naturlig front och kan påverka I19, A9 och F21 anläggningar som ligger vid eller nära inpå älven.
Når man fram till Piteåälven har man tagit eller inringat tidigare nämnda regementen och det som inte rullat ut därifrån kommer få svårt att mobiliseras senare. Dessutom har man tagit en av de få krigsflygbaserna som finns kvar.
Når man fram till väg 94 så ligger jägarbataljonen på fel sida fronten, eller rätt sida, det är ändå jägare. Dessutom så kontrollerar man då ytterligare en väg in i Norge, väg 95. Närmaste regemente är nu SkyddC i Umeå sen är landet tomt ner till Uppsala.
Längre än så har jag svårt att tänka mig att man skulle framrycka inom ramen för ett strategiskt överfall.
Love Alm
@DrLoveMachine
@love : Jag finderar i samma banor, undrar om inte fler försörjningsvägar ger bättre säkerhet för logistiken.
När jag var delaktig i invasionsförsvaret så funderade jag alltid på under vilka omständigheter svenska brigader och gränsregementen skulle gå över gränsen och möte ryska förband sida vid sida med finska förband någonstans i de djupa skogarna bortanför Rovaniemi. Helt klart ett annat läge att slåss i skogsland där artillerienheter måste gruppera i byar och längs vägar…..minskar echelongtaktikens möjligheter avsevärt.
Det skule nog vara svårt, gränsstridsgrupperna skulle inte ha några vägar att gå på. Det var ju planerat för fördröjningsstrid med förstörda vägar, och mycket mtrl lagrat längsmed vägarna. (Som fd Ingsoldat förutsätter jag att du vet hur mycket minor och sprängämne det handlar om)
Sen så tillkommer ju svårigheten att öht mobilisera förbanden tillfull Styrka då ganska manga var från mälardalen
Tja regementsområdena du nämner kan man ju lika gott bomba. Viktigare broar dito. Och vore jag ryssen skulle jag se till att beväpna det tusentalet jihadister som tydligen finns i Sverige och lova dem att de får behålla all mark de erövrar från svenska staten.
@gbd crvx många vägar skulle hållas öppna för underhåll till Finland, flyktingar och sjukvårdstransporter från Finland samt uppkörning av ännu mer artilleriammunition och fältarbetsmaterial. Det hade varit bättre att möte täten i storskogen för den första striden för att sen falla tillbaks över älven. Psykologiskt djävligt tungt för ryssen att först blöda i skogen, inte veta hur många jägare som finns kvar och sen vänta några veckor på att ladda med bromaterial och artilleriammunition på den finska sidan älven innan övergång. Över till väl förberedda ställningar. Vi hade ju artilleriobservationspunkter runt många berg så vi kunde se långt in i Finland….
"många vägar skulle hållas öppna för underhåll till Finland, flyktingar och sjukvårdstransporter från Finland samt uppkörning av ännu mer artilleriammunition och fältarbetsmaterial" Njae, åtminstone inte då jag utbildades, om jag minns rätt så var målet att förstöra allt från gränsen och en bit in I landet, för att försvåra framryckningen, främst genom att stoppa upp underhållet. Detta I combination med fördröjningsstrid från resten av gränsregementet så att förband söderifrån skulle kunna kraftsamla och slå tillbaka.
Tänk om vi hade haft… mer av allt. Men också raketartilleri med lång räckvidd som kan användas för att skapa Dålig Stämning™ på flygfält och hamnar som Ryssland erövrat vid ett strategiskt överfall. Även utan dyra specialgrejer som ATACMS et al så finns det större raketer med hundratals kilometers räckvidd. Småland -> Gotland till exempel. Eller långt upp i Norrland från… inte så långt upp i Norrland.
Ska man skjuta robot mot rörliga mekaniserade förband måste man ha ögon på målet.
Vilket man kan ha via hemvärn, jägare, SOG, etc.
Fast jag skrev faktiskt "flygfält och hamnar" ovan. Man behöver inte skjuta särskilt ofta eller mycket för att se till att ett flygfält inte kan användas som avsett.
Med lite kvalificerad satellitkommunikation, mållaserinstrument, utbildning av riktiga JTACs samt 4hjulingar, skotrar och djävlar anamma kan ett fåtal man säkert skapa dålig stämning…om Sverige hade lite slutfasstyrt raketartilleri. Men, vi har förtvivlat lite av moderna militära arbetsredskap. Tyvärr.
IOFS så har ju Finland ATACMS men avstånden är stora, ska de nå kiruna, eller ännu hellre Karesuando så måste de nå fram till åtminstone Kemi.
19:e mekaniserade hade tvålat till Ryssen på en kafferast om den funnits kvar 🙁
Ett ryskt anfall och ett 10-tal år av ockupation och misär skulle på sikt vara nyttigt för oss fredsskadade svenskar som tar vårt land och frihet för givet.
Och i samma anda så vore en kidnappning med dagliga övergrepp i en Fritzl-grotta i några år bra för barn så de förstår att uppskatta sin frihet?
Saul, så länge NIMBY?
http://kkrva.se/ett-forsvar-inriktat-mot-ar-2020/
Definitivt ett aktuellt men 7 år gammalt bloginlägg
Det är väl alldeles självklart att Ryssland k a n ockupera övre Norrland om de nu verkligen skulle vilja.
Sverige har som sagt begränsade, eller snarare med intill visshet gränsande sannolikhet så nära på mycket mycket begränsade militära resurser att sätta emot. Nåt heltidsanställt mek-skyttekompani, ett stridsvagnskompani och jägarbataljonen. Därtill lite krimskrams i form av hemvärnssoldater och världens modernaste kanoner. Om än inte så många..
Så det var väl liksom inget nytt. Skulle någon anfalla lär det väl ske runt nån storhelg när en stor del av den militärs personalen befinner sig i södra Sverige på ledighet…
(Mobilen tar bort ord och stavar lite som den själv vill)
Sen finns närmsta militära förband som kan stötta och hjälpa till hundra mil söder över, i Kungsängen utanför Stockholm.
Men det är så den folkvalda församlingen ville ha det.. Demokrati kallas det!
Tydligen…
Man borde dela på I19/P5 sätta upp en Pansarbrigad med hel och deltidsanställda och en Norrlandsbrigad "Ny" med värnpliktiga.
Då får man det bästa av båda världar !
De yngsta norrlandsskyttesoldaterna skulle vara ca 40 år gamla och högre befälen skulle vara mellan 50 och 60 år. Bataljonschefen och staben skulle vara pensionärer….. Geriatrik Brigade.
Vi skulle kuna ta in Tyska befall, så skulle det bli Jerry-atric brigade 😛
Vem bryr sim om Kiruna? Där finns ju bara en gruvor och kraftverk. Våra politiker har ju bestämt att det viktigaste för Sveriges försvar är landets cancertumör som bara äter på vad resten av landet producerar, Stockholm.
Neretnieks är pensionerad Generalmajor, ej Brigadgeneral.
För svensk del går dock ovanstående scenario att åtgärda för en relativt beskedlig kostnad om bara viljan skulle finnas.
Några hundratal förberedda vägavbrott med sprängmedel och stridsvagnsminor förhandslagrat i omedelbar närhet skulle mha lokalt hemvärn några timmar efter order kunna åstadkomma åtgärder som skulle sinka ryssen i minst flertalet dagar. Detta skulle köpa rimligt med tid för övriga förband att mobilisera. Samtidigt skulle stillastående kolonner skulle bli gripbara för bekämpning med flyg som är den vapengren som tidigast kan leverera effekt i målet.
Synd bara att allt ovanstående avvecklades till höga kostnader för ganska exakt 10 år sedan samtidigt som Flygvapnet blivit i princip verkningslöst i ett dyl scenario då det fråntagits det enda vapnet i arsenalen som skulle ha varit lämpligt att sätta in, BK90. Och justja, vi har förbjudit otäcka truppminor och försåtsladdningar också vilket avsevärt förenklar fiendens minröjning..
Kan det verkligen ge så mycket effekt? Jag tillhörde en av gränsstridsgruppernas ingbat och en bat hade en vecka för en väg, skyddad av de övriga förbanden. HV kan säkert bita ifrån och sinka underhållet, men hur mycket?
Hur mycket tid som kan tas ut beror givetvis på vilka resurser fienden sätter in. I inlägget skriver bloggaren "Med de stående förband Ryssland har att tillgripa på Kolahalvön genomförs ett blixtanfall". Det stående markstridsförband som finns på Kolahalvön är 200:e motoriserade skyttebrigaden och 61:a marininfanteribrigaden. I anslutning till Kolahalvön finns sedan ytterligare 80:e motoriserade skyttebrigaden i Alakurtti som väl kan räknas med. Det rör sig i så fall, om alla förband sätts in, om högst tre motoriserade brigader med relativt blygsamma underhålls- och ingenjörsresurser i jämförelse med de forna divisionerna.
Varje rysk (ny)brigad har organisatoriskt en ingenjörsbataljon som i sin tur består av ett vägkonstruktionskompani som bär med sig totalt 80m vägbro, ett pontonkompani som primärt bygger färjor, ett ingenjörskompani som primärt minerar eller röjer mineringar och ett teknisk kompani med lite mer specialiserade resurser. Oklart för mig vad som gäller för marininfanteriet men multiplicera med tre för vad som i bästa fall kan understödja anfall ur fredsgruppering på eller i anslutning till Kolahalvön.
Det ryska underhållet ner på lägsta nivå på ovanstående brigader är hjulgående och kräver väg. Ryssarna kör också med enbart en bärgare per bataljon så att det är inte läge att köra fast sina bandfordon allt för mycket heller.
I jämförelse var svenska förberedda vägbanksladdningar konstruerade för att skapa ca 80m vägavbrott på kanaliserande platser med en timmes tid till förberedelser. Sen kan man lägga oändligt med tid på själva mineringen men på en 2-3 timmar kunde man iaf ha åstadkommit något som kräver mer kvalificerade röjningsresurser. Så efter tre avbrott är brigadernas broar slut och jordmassor måste börja transporteras fram för att fylla igen.. Det tar tid och i den bästa av världar skulle HV genom eldöverfall ytterligare sinka fiendens framträngande.
Jämför med idag då allt avvecklats. Om du är gammal ingenjör har du kanske övat vägförstöring med "vägförstöringsats" vilket var för ändamålet speciellt framtagen utrustning men ändå är rätt besvärligt och tidskrävande jämfört med förberedda vägbankar. Att förstöra väg med enbart sprängmedel är i sin tur oerhört mycket mer tidskrävande och finns det inte ens sprängmedel att tillgå så åstadkommer HV inte mycket på 2-3 dagar. Och då är det bara för fienden att köra, inklusive köra över motståndsfickor genom att kraftsamla överlägsna truppmassor. Här räcker det sannolikt i dagsläget med tre motoriserade brigader.
Jag ser dock att Neretnieks på sin presentation har ritat ut minst fyra mekaniserade brigader vilket kan tyckas lite märkligt då närmaste mekaniserade brigad finns baserad i Vladimirsky Lager, Söder St Petersburg nära estniska gränsen och knappast kan anses tillhöra Kolahalvön.. Dvs inte "stående förband Ryssland har att tillgripa på Kolahalvön".
Du väcker en del minnen till liv Ocke, och jo, om sprängämnen finns nära till hands går det ju ganska kvickt,men om man måste ta med dem så tar det ju längre. Sen är ju förstås tiden en faktor också. har man tid,skulle man förståss kunna tänka sig at man rekvirerar några borr-riggar och sprängämnen från LKAB och/eller Boliden för att dra ned några bergsidoröver vägarna,men samtidigt så kan ju vid ett snabbt övertagande de ganska omfattande anläggningsmaskinresurser som finns där kunna användas av Fi för at reparera lika gärna.
Ang vägförstöringssats, om du menar Gryt-Isaks uppfinning, så har jag sett den förevisas, men ej fått pröva på själv.
Skönt att ryssarna ej har några planer på stockholm
Skåne och norrland ligger dock risigt till plus gotland
Ett tjog välriktade kryssningsmissiler, några bunker busters och ihållande flyganfall ihop med bruten strömförsörjning, brutna kommunikationer, brinnande oljedepåer, förstörda broar och infrastruktur samt kolerabakterier i dricksvattnet får du nog se som relativt förväntat i och ikring Stockholm även om det inte skulle vara ett huvudmål om det är så att Sverige bekämpas för att undvika att vi samlar oss till någon form av motstånd.