JAS 39 Gripen C/D kvar bortom 2026 i utökat flygvapen – Byholma återtas som krigsflygbas?

Ansedda försvarstidningen Jane’s skriver att svensk överste sagt att JAS 39 Gripen C/D kan komma att behållas och livstidsförlängas bortom 2026 för ett utökat svenskt flygvapen utöver planerade 60 – 70 Gripen E/F. Och i lokala nyheter spekuleras det i att den gamla krigsflygbasen Byholma vid gränsen mellan Småland och Halland ska återköpas av Försvarsmakten och återrustas.

Bloggaren flyger Gripen-similator på F 7 Såtenäs.

Jane’s skriver om en överste Magnus Liljegren från svenska flygvapnets högkvarter (osäkert vad som avses – Flygvapnets taktiska stab?), som vid ett framförande den 8:e maj sade att ett antal av dagens 73 Gripen C och 24 Gripen D kan behållas efter de ska vara utfasade 2026.

Detta då de planerade 60 Gripen E/F inte räcker, även om det finns möjligheter att antalet plan utökas till 70. Svenska Försvarsmakten har begärt 80 flygplan, men om man inte kan få det kan det blir aktuellt att behålla Gripen C/D.

Janes:

“”We are now getting 60 Gripen Es, though this may rise to 70. It has still not been decided what we will do with the Gripen Cs. The SwAF hasn’t specifically said that it would like to fly them beyond 2026, but if we cannot have 80 Gripen Es then may look to keep some C/Ds,” Col Liljegren said.”

Beslut och ekonomi för detta existerar inte idag. Liljegren ville inte säga hur många plan som kan behållas, men Jane’s spekulerar i att det sannolikt handlar om fler än 20 plan, för en summa över 80 Gripen totalt. Trots allt är C/D:s förmåga lägre än E/F och antalet behöver därmed ökas.

Flygvapnet övar och planerar nu för spridning av krigsbaseringar och övar allt mer fältmässig basering, inklusive på civila flygplatser, som med hög sannolikhet kommer tas i anspråk i ett skarpt läge, speciellt om förfogandelagen aktiverats av regeringen.

Flaskhalsen är dock baspersonal, men som tidigare skrivit på bloggen kommer krigsbaserna förstärkas av personal från hemvärn och frivilligorganisationer för vissa funktioner, som transporter.

Lokalnyheter från mörkaste Småland spekulerar nu i att den tidigare krigsflygbasen Byholma nära gränsen mellan Småland och Halland, åter ska förvärvas av Försvarsmakten och aktiveras igen. Basen är dock fortfarande likt krigsflygbasen Hagshult inom Iskanderporté från Kaliningrad.

Tidningen Smålänningen skriver om uppgifter att Fortifikationsverket eller Försvarsmakten ska köpa ett ännu större område än man tidigare hade i Byholma. Detta enligt en berörd fastighetsägare. Det sägs finnas flera tecken utöver de uppgifter fastighetsägaren säger sig ha fått:

“Han har sett många tecken under senare tid som stärker han uppfattning.
Ett är att E.on köpte den nätstationen för högspänning, tiotusen volt, som låg på fastigheten utan att vilja tala om varför.
Ett annat är att planerna på vindkraft verk skrotats. I första rundan hade försvaret inget att erinra. I runda två ansågs det bli till ett hinder för just militärflyget.
Sedan har han noterat flera bilar i området som tillhört flygflottiljen F17 i Kallinge.”

Nu kan det förstås vara så att Försvarsmakten både sålt kakan och har den kvar. Med förfogandelagen i skarpt läge kan man trampa in på Byholma och ge en tillgodosedel i näven på berörd ägare. Bilar från F 17 i Kallingen kan bara varit där för att reka krigsuppgifter. Att stoppa vindkraftsbyggen kan tillhöra en sådan planering och behöver inte betyda att ett förvärv föreligger, även om det förstås är praktiskt att ha en förberedd bas istället för en förfogad asfaltssträcka.

Ett positivt arv från kalla krigets invasionsförsvar är var och varannan kommun numera har en före detta militär krigsflygbas eller flygflottilj som kommunal flygplats. Dessa går förstås att använda för basering av svenskt och allierat krigsflyg (inklusive planer för Finland att omgruppera sitt stridsflyg tillbaka till Sverige vid ryskt angrepp). Landningsbanorna duger absolut, och det kommer finnas vissa tekniska funktioner på plats, som flygledartorn och bränsleanläggningar. Antalet sådana här flygplatser är mycket stort och det kräver en stor ansträngning (och luftherravälde) från Ryssland för att medelst spaning inhämta uppgifter om var de svenska flygplanen tagit vägen. Man kan även med förfogandelagen förfoga över underleverantörers tjänster för t ex tankning av flygplan, även om en del andra funktioner kräver specialkompetens som endast militärens personal har. Istället för Byholma kan man t ex gruppera på Ängelholms flygplats, gamla F 10, även om det är någon enstaka mil längre bort från sannolika konfliktområden. Byholma kan förstås   det fallet förfogas som sidobas om dålig stämning uppstår i Ängelholm och landningsbanan behöver fältarbete.