Ingen ersättare för Tp 84 Hercules – flygplanen ska renoveras istället

Det blir inte någon svensk ersättare för de svenska Tp 84 Hercules som är svenska försvarets slitvargar. De inköptes 1965 – 1981 och de två äldsta har redan uppgraderats till H-versionen från 1981. Nu ska flygplanen återigen renoveras och uppgraderas och någon ersättare ska inte köpas in rapporterar Jane’s.

Författaren och bloggaren flyger Hercules-simulator på F 7 Såtenäs. Notera säkerhetsbältena, som behövs då hela simulatorkabinen sitter på en hydraulrig och kan luta i nittio grader. Jag lyckades landa tre gånger, landningar man kunde gå iväg från bör tilläggas.

Svenska Försvarsmaktens sju transportplan av typen Tp 84 Hercules C-130H är slitvargar som dagligen flyger skarpa transportuppdrag till stöd för försvarets verksamheter och inte sällan skarpa utlandsuppdrag. De bär upp i stort sett hela svenska försvarets verksamhet i fred och är än viktigare i ett skymningsläge.

Det äldsta planet är inköpt 1965 och är nu alltså 52 år gammalt. Ytterligare ett är 48 år gammalt, medan de fem fräschaste köptes in 1981 och är lite “yngre” med sina 36 år. Vad jag vet flyger man fortfarande bara med fem av dessa sju, då rimligtvis de två äldsta nu står på marken. Tillägg: Den äldsta individen 841 och en tillverkad 1975, individ 843, är magasinerade i Storbritannien och ej flygvärdiga. 842 från 1969 är utrustad för lufttankning.

En är utrustad för lufttankning, vilket bara ger fyra flygplan för transporter, även om man eventuellt kan montera bort lufttankningsfunktionaliteten. Med Gripen C/D:s korta räckvidd och fåtal flygbaser är dock lufttankningsförmåga viktig för Sverige, ett problem som kanske kan bli mindre med Gripen E/F.

Planen är slitna och gamla, och det har varit tal om att skaffa en ersättare. Jag har själv sett en Herculesmotor börja brinna på plattan på F 7 Såtenäs, vilket rutinerad yrkespersonal hos svenska Flygvapnet tog hand om. Men det ger förstås dålig stämning och ytterligare driftavbrott när markpersonalen måste ta strid mot IT-system som PRIO för att beställa reservdelar man inte får hålla på lager.

Enligt den ansedda försvarstidningen Jane´s blir det nu ingen ersättare. Istället ska man genomföra en sk halvtidsuppgradering (eng mid life upgrade, MLU – för övrigt det vad branschfolk i grönt och blått kallar det när man skiljer sig och skaffar en ny partner). Flygplanen ska livstidsförlängas fram till ca 2030, varefter vingarna lär trilla av.

“According to Col Liljegren, this MLU will likely cover the aircraft’s avionics and “some other products”, but will not involve major structural work such as replacing the centre wing-box. As noted by the colonel, structural work such as this would be too expensive considering the airframe hours that are left in the fleet. Even with the MLU, the six C-130Hs will not fly beyond 2030-32.”

Beskedet från Jane´s är att detta går tvärt emot tidigare besked att ersättare skulle anskaffas.

Vad vi i praktiken ser här är effekten av Försvarsmaktens underfinansiering. Man lappar och lagar och fortsätter bruka mycket gammal utrustning för att man inte får den finansiering som behövs. Tänk er att svenska polisen fortfarande skulle köra runt i Volvo Amazon från 60-talet.

De svenska Herculesplanen står inte i ett förråd, utan används hela tiden på riktigt i verksamheten. Försvarsmakten är beroende av dessa och kommer nu få ännu sämre tillgänglighet under halvtidsuppgraderingen.