621
Dags för en liten söndagsenkät igen. Hur mycket var ditt sparande av din lön och hur mycket amorterade du under 2016?
Frågan avser alltså hur mycket du sparade av lönen, och ja, det avser din lön och ditt sparande, och inte din sängpartners, utan du som enskild person. Det samma gäller frågan om amortering. Hur mycket amorterade du på din del av eventuella skulder?
42 kommentarer
Sparade 78k
Amorterade 12k
Lån 900k
ISK 1300k
Fastigheter 3800k
Ganska säker på att dom flesta amortera 0 eller väldigt lite.
Utgår från att du syftar på Huslån.
Köpte mitt första hus 1988 med dåvarande sambon, huset kostade 625000kr våra löner tillsammans var då ca 300000kr /år brutto…således kostade huset 2 årslön från oss tillsammans..vi kunde amortera 5000kr i månaden tillsammans, således skuldfri efter ca 11 år.
Idag kostar samma hus ca 6 milj
Lön för två personer i medelklassen 25 år gamla ca 624000kr. Således ca 9.5 år med samma räknesätten.
Med andra ord…en extrem bolånebubbla
Fan tog ett bra tag innan jag fattade vad du menade där, tolkade det först som att du påstod att paret som köper 6-milj kåken amorterar ner den på 9.5 år. Svettigt.
Men enligt din jämförelse har vi idag en 5 gånger så hög belåning sett till årsinkomst på ett specifikt anekdotiskt hus.
Som alla alltid konstaterar varenda gång detta diskuteras, den månatliga räntekostnaden idag är jämförbar med räntekostnaden då 🙂
En väldigt bra regel som jag lärde mig för sådär 20 år sedan från någon amerikansk bok jag glömt namnet på vara att ALDRIG ha mer lån än 2 årslöner. Det finns inga undantag från denna regel såvida man inte vill sluta som en looser. Med Max 2 årslöner i skuld så är det hanterbart och man kan själv kontrollera framtiden. Går man över 2 årslöner så blir det omständigheterna som tar över så det kan gå bra eller det kan gå illa. Kan gå bra i 15 år men så helt plötsligt går det inte bra längre… svaren gör som den vill men regeln jag lärde mig för så längesedan har faktiskt fungerar bra och verkar vettig under alla år i både för mig och för min omgivning såvitt jag kan bedöma. Givetvis så känner jag de som har mer lån än 2 årslöner men deras upplägg känns inte speciellt stabilt.
Rörande amortering så hade jag en intressant diskussion med en bank i december. Jag ringer dem och säger att jag precis fört över 200 000 kr' från en annan bank och att jag nu vill amortera 200 000kr på ett litet lån där jag totalt hade skuld på ca 300 000kr. Var faktiskt inte helt lätt då de ställde frågor om var jag fått pengarna någonstans ifrån. Mitt svar var såklart att jag lånat pengarna av dem och nu ville lämna tillbaka dem! Vilket var helt sant men de tyckte det verkade osannolikt att jag inte bara spenderat pengarna jag lånade av dem. Det var såklart inget problem att i första läget sätta in 200 000kr hos dem till noll % i ränta men att amortera ett gammalt lån med riktigt dåliga villkor (typ 4% ränta som förvisso i deklaration blir 0% varför jag inte brytt mig om lånet). De gjorde det riktigt svårt att amortera lånet i förtid trots att det jag har rätt till det enligt villkoren. Hade jag visst hur svårt det skulle vara hade jag löst hela lånet på en gång. Penning tvätt lagar verkar bara användas till bankers fördel om man försöker minska deras vinst genom att avbetala lukrativa lån.
Banken vill ju naturligtvis att du ska ha kvar lånen. Samma när du köper bil, andra kapitalvaror eller resor. Det är ju lånen bankerna och alla andra tjänar pengar på.
Dom försöker och lockar för att du ska fortsätta låna och konsumera.
Förklaringen till dåtidens bostadspriser finner ni här:
Räntehistorik
Jag skulle inte satsa pengar på att vi får sådana räntor igen.
Nåt jag skulle vilja veta är hur mycket det kostade att bygga ett nytt "vanligt" hus på den tiden, samt vad tomterna kostade i gbg området.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ganska ointressant nominell räntehistorik. Här har du lite andra siffror som är bättre att jämföra med.
http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2014/bostadsmarknaderna-i-norden-1980-2012.pdf
Se diagram 15 sid. 30 för en korrekt historik.
Wow, tack för länken D.L. Det där var riktigt intressant att se, jag har aldrig sett ett så konkret diagram över realräntan efter skatt (även om jag kommer ihåg att Cornu informerat om alla olika avdrag/bidrag som fanns på 70/80-talet).
Räntan under 70-talet räknas alltså som negativ!
Om jag ser tillbaka på tiden då jag ägt min del i en bostadsrättsförening så har vi alltså som mest haft knappt 4% i realränta (~2009).
Den dyraste topp vi någonsin haft (när mina föräldrar hade 500% i ränta på sitt lån) var i realränta mätt strax under 7%, alltså bara runt 175% av dagens ränta.
Jag kan väl dock tänka mig att det är stor skillnad på att faktiskt betala ut dessa pengar varje månad, för att sedan få dem i skatteåterbäring (om man inte jämkar) jämfört med att få behålla dem varje månad. Jag menar att det är avsevärt mycket enklare att anse att man har råd att betala en 4%-ig ränta på ett lån på 2 miljoner, jämfört med att betala ut tredubbla mängden varje månad på ett lån, men sedan få en enorm skatteåterbäring.
Men avdraget kanske inte var baserat på skatteåterbäring på den tiden, utan snarare någon jämkning?
Ska inte ta åt mig äran för länken. Hade också letat mig fördärvad efter vettiga realräntor över tid från en bra källa utan framgång. Inte ens när man frågade efter det fick man några svar.
Så dök den där plötsligt upp en dag i en kommentar här hos Cornu av en annan skribent, minns ej vem, men jag tackade och sparade den direkt.
Ointressant vet jag inte om jag håller med om. Även om realräntan inom snar framtid skulle förbli 0 samtidigt som realinflationen samt bolåneräntan ligger på 10% (ungefär som 1989?), så tvivlar jag på att priserna skulle ligga på 5-10 miljoner för en villa då inflation tvingar folk att amortera. Anledningen är väl som Lars alltid hävdat, att låna pengar är för billigt idag, därav vår bubbla.
Fast det är inte så billigt att låna pengar idag netto ur ett historiskt perspektiv.
Jag tror man finner svaret i historien här. I dagens debatt utgår man ifrån att alla priser alltid varit rättvisa och utifrån det så drar man slutsatsen att priserna idag är för höga. Antingen genom att hävda att priserna ska följa KPI, att den nominella räntan är rekordlåg eller liknande.
Men var det verkligen rätt pris på en BR år 1982 eller på en villa 1975? Jag skulle vilja hävda att så inte var fallet. Nettoräntan var rent av negatvi tidigare så då borde priserna ha fallit i en linjär värld där man hävdar att låga räntor driver upp priserna. Men sambandet är inte så enkelt utan priset sett i relation till skatteförmåner och hyra för en hyresrätt vilket komplicerar resonemangen något oerhört.
Det är möjligt att priserna är för höga idag men de resonemang som förs fram för att visa att så är fallet är enligt mitt tycke felaktiga.
Sparande, 10 000<.
Amorterade, lågt. Har bara ett CSN-lån och den betalar av med en hela 500 i månaden.. 🙂
Likt Kommunaltjänstemannen. Sparande runt 15-25 K. Amorterade CSN. Har dock lite nyare lån nog än ovan undertecknad, så lite större amortering.
Sparande 350k (Har ca 2m brutto i årsinkomst)
Köpa ut ex vid separation: -2m
Amortering: 0
2m brutto… hoppas det inte är ren lön, själv skulle jag isf gråta blod varje gång årsdeklarationen kom, när jag ser hur en mille försvinner i skatt och tänker på att arbetsgivaren betalar ytterligare 630k i arbetsgivaravgift.
Det är väl ändå rätt smart att amortera på sina lån först och främst. Naturligtvis med ett lagom avvägt sparande utifall oförutsedda händelser.
Det är ju ändå inte lätt att få samma riskfria ränta på dina sparpengar som du betalar på dina lån?
Dock är inte alltid riskfri ränta det bästa alternativet. Jämfört med alternativen så ger ju amortering ganska dålig avkastning (dock finns sämre avkastning än så att få).
Både sparade och amorterade mindre än vad jag kanske borde ha gjort, men med skilsmässa under förra året så blev det så.
Det finns många varianter på liv och ekonomi. Jag har en rätt ordinär egen årsinkomst, men rika föräldrar. Hus, bil och resor har jag fått av dem. Därför inga lån och heller inte direkt något sparande heller. Jag lever upp det mesta på sådant jag gillar. När den dagen kommer och mina föräldrar inte finns mer, finns fastigheter att sälja.
Har du "gratis" boende, bil och resor + förväntat större arv skulle jag nog kunna argumentera för att du gör rätt i att blåsa månadsinkomsten på hattar.
Nu är jag och frun exempel på godhetsknarkande nytorgsfeministiska idioter så vi har delat helt lika på föräldraledigheten, 8 månader var.
Eftersom jag tjänar ca 14k mer per månad (brutto) och slår i taket för SGI med råge var vi tvungna att jämna ut inkomstskillnaderna då jag är fledig mot när frugan är ledig. När hon var ledig lade vi undan 3k per månad som vi betalade ut varje månad jag var ledig. Jag får max ersättning från fkassan när jag är ledig plus ca 2k / månad i jämställdhetsbonus så det räckte med +3k när jag är ledig vs -3k när hon var ledig.
Så för att återgå till ämnet har vi endast nettosparat ca 2.5k / månad de senaste 16 månaderna. Tusenlapp i långsiktigt sparande för min fru som har risig tjänstepension, 1050 (barnbidrag) in på dotterns ISK och en symbolisk femhundring in på hushållets buffertkonto (där det redan ligger nånstans norr om 150k). Vi har inga lån förutom CSN så ingen amortering.
Snart börjar lillan på dagis så då börjar vi spara på riktigt igen. Ska av ekonomiska skäl bli skönt att få in två löner igen men det går å andra sidan inte att sätta ett pris på att kunna spendera 8 månader med sin älskade avkomma.
Som det redan konstaterats ett otaliga gånger så är läsarsvaren på den här bloggen inte representativa. Det hade varit betydlig intressantare att ställa samma fråga till mina vänner och bekanta i Täby och Danderyd. Igår pratade jag med en bekant som tyckte att de började kännas svettigt med huslånen nu när räntan stigit från ca. 1 till 1.4 procent. Det såg ut som att han skulle kräkas då jag sa att jag tror att ränta kommer ligga på ca. 3 procent bara om några år. Då sa han, då har jag inte råd att köpa mat längre. Sedan gick han.
Svarar på mitt eget inlägg. Mina vänner och bekanta är så kallade etniska svenskar mitt i livet i barnafödande ålder, med höga inkomster och höga lån. Det skulle inte förvåna mig om belåningsgraden ligger på 400-500%, så räntekänsligheten är nog relativt hög.
Vi får väl se vad som händer framöver. Det är nog ingen i nuläget som vet när lånekarusellen slutar snurra.
Har även jag hamnat i några sådana sjuka dialoger på sistone. Då har jag ändå följt den här karusellen ganska nära sedan 2010, men det har ändå varit förbluffande information.
Person efter person med relativt (till sammanhanget, Stockholm Sverige) ordnad ekonomi säger saker som (citat) "Alltså, över 2% skulle hela livet bli piss, men det kommer ju inte hända, vi sitter alla i samma situation så staten kommer inte tillåta det".
Det är ju liksom game over.
Hicks: Game Over, man!
Låter som klintbergare. Stockholmare kan inte vara smartare än lantisar om de går på knän av en ränteökning på blygsamma 1%. Surt, mindre lekpengar men knappast en ekonomisk katastrof.
Men säg 4%…
Orkat inte spendera, har inget behov utöver barnsaker och vill man inte skämma bort dem får man hålla igen där också. Att flytta ännu närmare havet (priserna stiger några 100 tkr för varje kvarter, att gå över sista vägen mer mot havet kostar ett par miljoner) är meningslöst, bara blåsigare och sämre utsikt (nu ser jag ut över kärnkraftsverk och naturreservat)
Åka på dyra semestrar lockar inte när jag bara får jaga jobbiga ungar. Osv. Enkel själ hat enkla vanor.
2-3% kan folk hantera. Även om räntan skulle gå upp till 5-6% så skulle de flesta klara det, även om det blir väldigt knapert för en del.
Det folk däremot inte har räknat med är vad som händer med priserna om räntan går upp till 5-6%. Vid sådana nivåer så kommer de bli väldigt svårt att låna högre belopp för nytt eller större. Det kommer pressa priserna neråt och då blir det en omvänd trend. Varför köpa nytt eller större idag, om jag kan vänta 6 månader och få större eller flera hundratusen billigare?
Sen kommer skilsmässan, sparken från jobbet, sjukdomen etc. så man man måste sälja och då är priset på huset/lägenheten 1-2 miljoner under vad man köpte den för, och det är inget man arbetar ihop i ett nafs. Kan ta årtionden.
2-3% kan säkert de flesta hantera, 5-6% tror jag som Skatt är stöld är på smärtgränsen. Men det utgår från att allt annat oaktat är som förut. Och det kommer det inte vara precis som påpekas ovan. Där tror jag svångremmen kommer fram betydligt tidigare, redan runt 3% ränta. Och när svångremmen dras åt, så är det slut med den s.k. högkonjunkturen. Högkonjunkturen verkar bara finnas där krediterna snabbt kan omsättas i konsumtion(restauranger, bilköp, husrenoveringar, offentliga omhändertagandeverksamheter av olika slag, e.t.c.). När räntan går upp kommer dylika verksamheter direkt börja gå på knäna, om de inte redan gör det i offentlig verksamhet.
Däremot, övrig högkonjunktur? Jag tror inte den finns. Då jag jobbar med uppdrag hos olika stora svenska företag som konsult, är nästan det enda jag hör hur många som fått sluta nyligen, hur man kan spara pengar, eller vart man skall flytta verksamheten eller slå ihop verksamheter. Tecknen finns överallt. Det går inte så bra.
Jo, det är klart att priserna kommer braka ihop eftersom ränteökningar slår på löpande kostnad, vilket i realiteten är det som avgör bostadsprisern då de allra flesta hyr av banken och hyran kallas för räntekostnad.
Frågan är vad ett prisfall betyder?
Mitt tips är att satsa på parterapi istället för teryakihäll, det är mera värdebevarande…
Det är för de som får inkomstbortfall som drabbas hårdast. De måste antagligen sälja med förlust.
Har slutat amortera och befinner mig i en skenande besparingssituation.
Försöker att lyxkonsumera lite titt som tätt. Det passar mig inte särskilt bra dock.
Hade varit intressant att höra om procentuellt sparande.
Jag sparar ca 25 % för kontantinsatsen, har CSN plus lite ströjobb så inte så mycket pengar (4-5k/mån) men rätt hög procentuellt sparande. Förhoppningsvis kan mina levnadskostnader vara kvar på denna nivå första året jag jobbar minst, kan sparandet ligga på runt 12-14k/mån.
!. Amortering: Noll i dag, om ett eller två år börjar amorteringar på huset (småstad med all rimligen nödvändig service inom räckhåll). När jag letade bostad satte jag mig villkoret att det skulle gå att klara lite mer ränta och måttliga eventuella ytterligare amorteringskrav på min fattigpension. Gick i lås tack vare ett par år med maffiga uppdrag i exakt rätt tid, så att banken med en hyfsat kontantinsats kunde förmås att tro att sådana tillskott var normala. Jag var helt utan boendekarriär.) Fungerar fortfarande.
2. Sparande: Jag klarar alltså huset plus dess och min och bilens drift redan på pensionen, så bidrag från slumpmässigt inkomna uppdrag står kvar i banken utan att jag offrar tid på att följa nivåns decimaler. Sparande eller ackumulerad buffert? Nån annan får pilla på definitioner. Jag ser det som en hyfsat lättrörlig buffert snarare än sparande. Blir nivån för hög för möjliga/fruktade extraordinära utgifter på typ ett års sikt, blir det kanske nåt hekto guld till.
Fick brev från handelsbanken idag med ett bifogat infarkt. ..där stog följande…bankgarantin gäller för ca 1000k…du har 7 bankdagar på dig att hämta ut dina pengar, jag själv har kapital i dollar för att säkra upp mig mot ras i svenska kronan..således ryker valutavinsten till förmån för banKen ( då kronan kommer rasa betydligt mer i händelse av kris)
Guld i bankfack.
Tror ni att man hinner få ut sina pengar/guld när banken i normala tider säger att man måste säga till ngra dagar i förväg…det blir dollar och guld hemma fortsättningsvis..
Jag amorterar i snitt 4k varje månad på ett huslån på 1 miljon. Ungefär lika mycket köper jag indexfonder för varje månad, tycker det är ett bra sätt att långtidsspara.
Det som sen är kvar på lönen när månaden är slut ligger kvar som likvider för oförhappandes utgifter.
Tjänar inte så bra som ni, ligger runt 30k brutto varje månad.
Men du är inte så skuldsatt och sparar 10% varje år. Men lev lite också för tusan, om du har möjlighet 🙂
En sak har jag lärt mig och det är att det inte blir roligare bara för att man unnar sig dyra saker. Det är dom små oväntade sakerna som gör att livet blir roligare att leva.
Jag lever inte för att spara, jag sparar för att kunna leva drägligt resten av livet.
Jag sparar för att jag tror att jag är thoroughly and utterly fucked gällande pensionen. Möjligen lite ITP men den statliga kommer försvinna på politikerprojekt och när jag är gammal nog är de skithögarna döda sedan länge så ansvar blir omöjligt att kräva ut.
Mao se om ditt hus, bokstavligen och bildligt.
Dessutom har jag tre döttrar som skall giftas bort och det krävs många kameler för det…
Har ganska ordinär grundlön < 350k/år, men med bra möjlighet till övertid. Sparade drygt 200k. Tyckte inte det krävdes några större uppoffringar. Ingen familj dock, enkla vanor och hyres-etta. Mest irriterad på mig själv att jag inte började spara på allvar några år tidigare.
2016 blev ett rätt ekonomiskt riktigt år när jag tittar tillbaka.
Isk'en fick ett tillskott på ca 100'
Totalt amorterades ca 100'
ägarandelen i Hobby-AB ökade med ca 200'
Bytte sportbilen mot dieselkombi och sänkte månadsutgifterna med några tusenlappar.
… Jag är nöjd.
Väldigt intressant och nyttigt att få läsa alla kommentarer här. Själv sparar jag ytterst lite numera. Amorterar bara några tusenlappar varje månad. Har ej särskilt mycket lån (runt 1 årslön). Kostar istället på det som kan sänka mina fasta och tvingande utgifter något och försöker leva rätt billigt. Jag kostar på idag för att kunna spara ännu mer imorgon så att säga.