Ny rapport: Sveriges jordbruk kan hållbart föda en befolkning på 13.5 miljoner

En ny rapport från SLU konstaterar att svenskt jordbruk kan föda en befolkning på hela 13.5 miljoner invånare, inklusive egen produktion av drivmedel och gödsel till jordbruket. Enda importen handlar om en viss mängd frukt vi ej kan odla på våra breddgraden. Nyckeln ligger i en minskning av köttkonsumtionen till nivåer från några decennier sedan, och kan i övrigt förklaras med den utveckling som skett inom jordbruket sedan 40-talet.

Rapporten heter “Kött och mjölk från djur uppfödda på bete och restprodukter – ger det en hållbar kost” och tar sitt avstamp i att all mark inte går att använda till odling av människoföda och att produktion av mjölk faktiskt ger biprodukten kött. Ska man odla protein på våra breddgrader är det i princip bara möjligt via djurhållning.

“Men det är ändå inte självklart att en vegetarisk eller vegansk kost för alla är det bästa för miljön. När mjölk och ägg produceras, produceras oundvikligen kött när mjölkkorna och hönorna slaktas. Om alla vore vegetarianer skulle detta kött behöva kasseras och det kan diskuteras om det är resurseffektivt.Det finns vissa marker som bara lämpar sig för bete eller odling av vall som används till foder och från livsmedelsindustrin kommer många restprodukter som vi inte inkluderar i vår kost men som kan användas som djurfoder. Betesmarker utgör dessutom värdefulla livsmiljöer för många hotade växt- och djurarter. Utan betesdjur skulle den biologiska mångfalden i dessa marker minska.”

Rapporten har förutsättningarna att man ska klara av att föda en svensk befolkning på 13.5 miljoner invånare, vilket vi är på väg mot med dagens 10 miljoner. Produktionen av mjölk och kött får i rapporten enbart basera sig på restprodukter som vi människor inte själva kan äta, samt den betesmark och vallåkrar som inte duger för annan produktion än djurfoder.

Projektets utgångspunkter är följande:

“Betesmarkerna ska användas för kött- och mjölkproduktion.Grisar, höns och kyckling föds upp på restprodukter.Åkermarken ska användas för i första hand mat, samt vinterfoder tillbetesdjur och spannmål för att komplettera restprodukterna.Kosten ska vara näringsriktig enligt de nordiska närings-rekommendationerna.Kosten får inte ta mer än 0,21 hektar åkermark i anspråkper person och år.”

Kosthållningen idag och enligt scenarierna. Källa: SLU

Jordbruket ska också ordna sitt eget bränsle och sitt eget gödsel, via odling av biobränslegrödor och gröngödsel. Man kan kanske förmoda att kvävegödsel kan produceras i fabriker, då kvävegödsel kan vara hållbart om det produceras från förnyelsebara energikällor.

Ja, energi- och gödselmässigt pratar vi lite science-fiction här, då det idag inte finns tillräckligt med fabriker för detta i Sverige, men så är även en total omställning av svenskt jordbruk och kost från dagens massiva import också fiktion.

Resultatet blir en ändrad kosthållning enligt tre olika scenarier, beroende på hur man håller nötkreaturen för mjölkproduktion, vilka som bekant ger biprodukten nötkött.

Djurhållningen förändras rejält. I ett scenario ökar man mängden kor mot idag, men slutar hålla kyckling och höns. Gris finns dock kvar, då det finns restprodukter som enbart grisarna äter.

Antalet djur i de olika scenarierna och i Sverige idag (tusental djur). Källa: SLU

Köttkonsumtionen förändras rejält, speciellt av nötkött men framför allt av fågel. Höns och kycklingar äter som bekant människoföda i form av spannmål, vilket minskar den svenska förmågan att försörja befolkningen rejält, medan korna äter gräs vi inte kan äta själva.

Speciellt så upphör i scenarierna svensk import av allt annat än bananer, citrusfrukter, nötter, kakao och kaffe/té.

Markanvändningen i de tre scenarierna inkluderar bioenergin för jordbrukets maskiner och odling av gödsel. Vid mer hållning av djur är behovet av gödselodling mindre.

Vi skulle enligt rapporten kunna föda 13.5 miljoner invånare i Sverige, utan att ens behöva använda all åkermark till matproduktion. Detta är en rejäl kontrast mot att vi idag importerar 50% av det vi äter.

Man ska komma ihåg att sedan 40-talet, när Sverige kunde försörja runt 4-5 miljoner människor på betydligt mer jordbruksmark har vi haft en enorm växt- och djurförädling, samt teknikutveckling. Modernt jordbruk kan försörja fler än 40-talets agrarsamhälle.

Vi har genomfört rejält med växtförädling och djuravel sedan 40-talet. Kunskap och vetenskap har utvecklats rejält, liksom metoder och teknik. Detta gör sammantaget att jordbruket kan producera mer mat per ytenhet än förr. Däremot ser fördelningen av matproduktionen och tillhörande kost idag ut så att vi inte kan försörja ens 10 miljoner invånare.

Det är ändå fullt möjligt att via en omläggning till ett självförsörjande Sverige försörja mer än dagens befolkning.

Samtliga tre scenarier, inklusive det som kraftigt ökar antalet nötkreatur (“kor”) i Sverige från dagens 510 000 till 630 000 innebär lägre utsläpp av koldioxidekvivalenter från maten per capita än idag. Då har ändå inte rapporten räknat med att även betesmark binder kol permanent.

Med den omlagda kosten går utsläppen från vår mat från 1.9 ton CO2-ekvivalenter idag till som högst 0.66 CO2-ekvivalenter. Dessutom skulle alltså svenskt jordbruk bli helt självförsörjande på drivmedel via egen produktion av biodiesel.

Vad gäller konsumtionen av kött, så handlar det om att gå tillbaka några decennier till hur man åt kött förr. Man måste inte en hamburgare om dagen…

Rapporten är balanserad och visar att vi skulle föda färre människor om vi helt skippade djurhållningen. De restprodukter man i ovanstående rapport låter djuren äta hade helt gått till spillo utan djurhållning, ruttnat och blivit till CO2 och metan Betesmarker som därmed skulle växa igen och bli skog, biologisk mångfald utrotas och det energimässigt gratis soldrivna självgående betet skulle upphöra.

Rapporten skulle också kunna ligga till grund till en verkligt hållbar jordbrukspolitik, men är i övrigt en utopi, då den i princip skulle behöva förbjuda import av allt annat än frukt, nötter och kaffe, då svenskarna annars skulle fortsätta glufsa i sig billigt kött från Sydamerika, Irland och Thailand. En annan fråga är ätandet av fisk, som visserligen minskar med 10%, men frågan är om den nivån är hållbar?

Ni hittar rapporten här.