Jan Jörnmark: Ingen “bostadsbrist”

Docent Jan Jörnmark har publicerat sin sista debattartikel om vägen framåt för den dysfunktionella svenska bostadsmarknaden, Lagstiftningen behöver ändras, man sannolikt kommer det inte ske och gamla misstag kommer upprepas där kommunerna kommer få betala de höga hyrorna i nybyggda hyresrätter. Och så håller Jörnmark med mig om att det inte finns någon “bostadsbrist”.

Angående tjatet om bostadsbrist påtalar Jörnmark att det inte föreligger, utan vad folk menar är som jag säger brist på socialistiskt prisreglerade förstahandskontrakt i atttraktiva lägen. Fast Jörnmark är mer sakligt formulerad:

“Självklart finns det en väg framåt, men då måste vi först erkänna att ”bostadsbristen” är ett efterfrågeöverskott på en viss typ av mycket lågt prissatta centrala lägenheter. Vi behöver också förstå grunden för bostadsrätternas enorma framgångar: de är helt enkelt den logiska följden av hyresregleringen.”

Det tål att upprepas – en bostad är en bostad är en bostad. Även ett tredjehandskontrakt är en bostad. Bara för att man inte kan få bo till ej av marknaden satta mycket billiga hyror i attraktiva lägen så är det inte bostadsbrist. Däremot finns det bostadsrätter att omgående köpa i grannhuset, men då är priset satt av marknaden och något efterfrågeöverskott existerar inte.

Vad som nu sker är att det byggs mycket (för Sverige) dyra hyresrätter i mindre attraktiva lägen, mycket på grund av riksintresse-problemet som gör att man bygger allt längre bort från centrum, trots att det finns stora ytor att bygga på, som den övergivna gräsmattan Gärdet.

Jörnmark menar att precis som efter miljonprogrammet kommer kommunerna få gå in och ta smällen och garantera hyrorna. Dels handlar det om att allmännyttan säljer befintligt bestånd till bostadsrättsföreningar och istället bygger dyra hyresrätter, och dels så kommer dessa nya dyra hyresrätter framöver riskera bli social housing, där hyrorna betalas av kommunerna för att inhysa flyktingar och socialbidragstagare. Man ska komma ihåg att miljonprogrammet också var lyxlägenheter på sin tid.

“Den andra – och tyvärr troligare – möjligheten är att vi fortsätter som i dag. Vi undviker då att erkänna både de funktionalistiska misstagen och bruksvärdesregleringens effekter. Det innebär i så fall att vi bygger nya – och dessutom dyra – hyreslägenheter efter samma mönster som vi gjorde i slutet på 1960-talet. Rent praktiskt kommer sannolikt många kommuner att få gå in och ta över det ekonomiska ansvaret för områdena genom att garantera eller betala hyrorna.”

Jörnmark förespråkar reformer i lagstiftningen för att göra det möjligt att bygga billiga hyresrätter, men också att hela hyresbeståndet i centrala lägen omvandlas till bostadsrätter, och därmed prissätts korrekt av marknaden, om vi nu inte ska avreglera hyresmarknadens hyror.

“Bättre än att i oändlighet fortsätta att diskutera en icke-fråga är i så fall att hitta former för att överföra de sista centrala hyresrätterna till den fungerande bostadsrättsmarknaden. Det skulle också mildra de enorma och svårbegripliga ”orättvisor” som uppstått när grannarna i fastigheten bredvid plötsligt blivit mångmiljonärer medan andra bara har rätten att fortsätta att betala hyra till en värd som varje år höjer hyran med ytterligare några procent.”

Som det är nu så menar Jörnmark att vi om och om igen bygger bostadsområden som framöver kommer förvandlas till segregerade förorter. Han har dock inte konkreta exempel på hur lagstiftningen bör förändras, utan fokuserar på problemen och hindren från att bygga på attraktiva platser med täta gatustäder.

Ja, på 70-talet var det medelklass som flyttade in i miljonprogrammets dyra lägenheter. Till en början. Vi vet hur det gick sedan. Och då hade vi inte dagens invandringsvolymer av flyktingar utan jobb och utan framtid på grund av Sveriges katastrofala och totala avsaknad av integrations- och assimileringspolitik. Invandringen på 60- och 70-talet var uteslutande arbetskraftsinvandring, som gick raka vägen till bandet på Volvo. Idag går de allra flesta raka vägen till socialkontoret^1. (efter de två år som staten står för notan).

Utan bostadsbrist så byggs det idag för mycket och på fel ställen, vilket kommer straffa sig framöver. Och som påtalat så många gånger förr – det kommer aldrig mer byggas billiga hyresrätter i attraktiva lägen så efterfrågeöverskottet på dessa kommer aldrig försvinna.

Ni hittar Jörnmarks sista debattinlägg hos Dagens Industri.

^{1. Det tog före förra årets migrationskris drygt åtta år innan 50% av invandrarna jobbar åtminstone en timme i veckan. De siffrorna kommer inte se bättre ut om åtta år, då vi nu har en rejält mycket större puckel plus kommande anhöriginvandring om ytterligare sexsiffriga antal att ta hand om. En annan skillnad är att rättsväsendet har redan kollapsat och utreder inte ens vardagsbrott som knivskärningar eller ibland även mord. Det är inte en grogrund för att få fungerande bostadsområden i nya förorter.}