Det är lätt hänt att man investerar sitt sparkapital i en bransch man känner till, nämligen sin egen. I värsta fall rent av i sin egen arbetsgivare. Detta är förstås olämplig riskspridning, då man lägger alla ägg i samma korg.
 |
| Dagschart OMXS30 |
Tror det var bloggrannen Flute, som angående dåvarande Massolit Förlags aktie (numera Storytel), påtalade det olämpliga i att jag hade aktier i bolaget. Skulle bolaget gå omkull, så skulle jag både förlora innestående royalties från mina böcker (hur mycket beror på hur ofta royalties betalas ut, vilket beror på avtal, men många förlag betalar sina författare en gång om året), såväl som investerat kapital i aktien. Nej, jag har inte kvar Storytel i portföljen.
Det är frestande att investera i sådant man tror sig förstå, t ex branschen man jobbar i, sin arbetsgivare eller sina kunder. Oerfarna kan tro att de sitter på något informationsövertag, men det gör man inte och om man gör det via insiderinformation är detta olagligt.
Därtill kan man lätt bli lurad av “insiderinformation”. Bara för att du känner till något vet du inte avgränsningen i tiden, t ex kan andra nyheter eller generell marknadsutveckling köra över ditt informationsövertag. Innan saker är offentligt kan de också spricka. Och om du som en vanlig person känner till något, så gör nog alla andra det också och det hela är därmed inprisat i aktiekursen.
Men den stora lockelsen är att man tror sig förstå hur den egna branschen fungerar och utvecklas. Det kan mycket väl vara så, men allt vänder även för din egen bransch. Ingen duckar konjunkturen.
Så där kan du sitta tungt investerad i din egen bransch när det vänder. Inte bara blir du av med sparkapital, utan du blir kanske också av med jobbet samtidigt.
Poängen är att det är mycket dålig riskspridning att investera i sin egen bransch, sina egna kunder eller sin egen arbetsgivare. Det kan rent av vara en dålig riskspridning att investera i svenska bolag alls.
För en bra riskspridning bör man kanske helt undvika att investera i Sverige, åtminstone konjunkturberoende svenska aktier. Exportbolag är en annan fråga. Typexemplet skulle kanske vara att investera i svenska banker när dessa går bra. När det väl går åt helvete för bankerna går det åt helvete för resten av landet och skadan blir alltså dubbel för dig som investerare.
Om du istället investerat i utlandet så faller svenska kronan när det går dåligt för Sverige och dina investeringar går alltså positivt mätt i svenska kronor. Åtminstone relativt sett. Sedan är ju frågan hur mycket av svensk köpkraft man får behålla i ett importberoende land utan egen tillverkning?
Ovanstående är förstås generellt. Det kan förstås gå utmärkt att investera i sin egen arbetsgivare, rent av teckna optioner, optionsprogram, konvertibler mm. Ända tills de inte gör det. De som sent i IT-bubblan tecknade incitamentsprogram fick inte se röken av vare sig vinster eller sina investerade pengar.
Och kom ihåg att en vinst är inte en vinst förrän du sålt.
27 kommentarer
Helt korrekt! Många läsare här jobbar nog liksom jag i IT/teknik-sektorn. Undantaget ett förmånligt aktiesparprogram så investerar jag ingenting i branschen (nåja, utom det som investmentbolagen jag sparar i äger). Det känns som en bra riskspridning att spara i branscher som inte påverkas av teknikkonjunkturen på samma sätt (typexempel: Axfood), såklart så länge det inte verkar för dyrt.
Ett problem med att investera utomlands är såklart valutaeffekten. Jag gillar att matcha mitt sparande med mina tänkta utgifter, så det mesta sparar jag i svenska aktier. Tänk på att om kronan försvagas så stärks generellt svenska exportföretags konkurrenskraft (klassiskt exempel: övergången till flytande växelkurs 1992 och därpå följande makalösa börshausse).
Min erfarenhet också. Varje gång det varit fråga om aktieemission och personaloptioner i olika bolag så har man klätt upp grisen och i slutändan har man sponsrat storägarna.
Valutan är viktig. Inte kul att sitta på utländskt när kronan stärks.
Nu är det dock precis tvärtom och så länge Yellen, Ingves, Trump snackar som det gör finns det 3 vinnare.
Amerikanska småbolag på hemmamarknad.
Svenska exportbolag fakturering USD.
Tyska exportbolag fakturering USD.
Och framför allt se upp med småvalutor. Om man ser de senaste årens fluktuationer i Östeuropa och Turkiet till exempel är det tveksamt om det är värt risken över huvudtaget.
Är väl risk i allt.
SEK tex.
Man kan ju ifrågasätta om det verkligen är "riskfritt" att ha pengar på sparkontot när riksbankens policy är att sänka kronan.
Ja, men som senaste årets kursfall i SEK visar förlorar du inte direkt i proportion med det. Om du investerar i en utländsk valuta som faller 50% har du förlorat 50% rakt över.
Nu kan vi väl ändå hålla oss till fakta?
SEK har tappat mot världens valutor sista året.
Då menar jag att man kan ifrågasätta riskfriheten i det.
Stämmer bra. Å andra sidan så har jag nästan alla utgifter i SEK också. Trots valutafallet har vi ingen särskilt hög inflation. Risken i att hålla SEK vore att SEK tappar så pass kraftigt i värde att priserna överlag stiger med stigande importpriser, men så har det inte blivit ännu (och de lokala priserna, till exempel hyrorna, stiger mycket måttligt).
Skulle aldrig investera i det bolaget jag jobbar på. Så långt bort från det som möjligt desto bättre.
Med belånad bostadsrätt/hus så är man tungt investerad i Svensk ekonomi med rejäl hävstång och då ska man nog fråga sig om man alls ska investera i Sverige utöver vad man redan gör.
Mycket bra iakttagelse.
Ganska vanligt att analytiker och placerare äger sitt eget boende samt sitter på fastighetsaktier. Märklig kombo minst sagt.
En extra iakttagelse är att äga sitt eget boende är en ganska stor lokal riskfaktor, dvs beroende av lokal arbetsmarknad och lokal politisk utveckling. Om man sitter med tex 80% av sina tillgångar i en belånad bostad så bör man hedga med något annat i sina finansiella investeringar.
Jag hyr men äger ändå bank/bygg/fastighet som en sorts motvikt. Det känns bra så länge avkastningen per år överstiger hyran (och nu har vi ju väldigt låga hyreshöjningar också).
Jo de flesta ligger rejält tungt i fastigheter utan att ens reflektera över det. Själv sitter jag på 3 objekt så jag kastar sten i glashus.
Men… Bankernas råd att deras kunder ska spara i diverse fonder är verkligen helt absurd så länge de sitter på lån. Men allt går igen i deras radiostyrda hjärnor.
Bra tänk där Joakim angående hyra samt bank, bygg, fastighet.
Lite ironiskt att Trump blev bankernas "räddning".
Han var ju så farlig den där mannen men inte ens det kunde bankerna räkna ut att han i själva verket uppvärderade sektorn.
Ja, de flesta kör tyvärr "belånat sparande" dvs fondsparar trots stora bostadslån.
Nu har ju detta varit en bra affär historiskt sett _om_ man nu har disciplin nog att inte gå in och ut ur marknaden hela tiden (och med rätt fonder). Om vi tar tex Sverigefonder så gissar jag att de avkastat mer än låneräntan under de flesta åren, och jag skulle tro att det också gäller under de flesta tioårsperioder. Om man passivt sparar på mindre än tio års sikt så tar man en rätt stor risk.
Det de flesta inte fattar är att risken med detta upplägg är stort, om något oväntat händer á la 1990-1992.
Visst är det som du beskriver.
Dock är min erfarenhet att de flesta springer ut genom nödutgången när larmet går och säljer på paniken.
Disciplin i portföljen är inte så enkelt. Man ska ha 8-10 innehav i olika branscher är väl grundtipset.
Har idag 75% av portföljen i tre aktier. Inte särskilt riskneutralt. Problemet är bara att jag tycker fortfarande att de är undervärderande, i synnerhet det största innehavet som har gått klart bäst… Skulle kännas som dumpning att sälja idag.
Dumpning på dessa nivåer är verkligen inte rätt ord oavsett aktie.
Ja, det var jag som påpekade för dig att du inte borde äga aktier i förlaget som ger ut dina böcker.
Vad gäller att inte investera i sin egen bransch, blir det kanske lite väl brett. Det är kanske inte helt fel att om man är anställd inneha lite aktier i några konkurrenter (men tala inte om det för chefen). Det händer ju rätt ofta att en konkurrent snor åt sig ett viktigt kontrakt. Däremot ska man nog inte ligga tungt investerad i den bransch där man är aktiv, utan som du säger i andra branscher.
Är nog mest fascinerad över att ingenjörerna har tagit över som vår tids placeringsrådgivare i bloggosfären.
Fast förstår ekonomerna dagens teknologi fullt ut?
Vänliga hälsningar
Nanotec
Nej men nu är det inte det som det handlar om.
Ingenjörerna är om möjligt ännu mer blåsta än ekonomerna och tror på fullaste allvar att de kan räkna sig till en investering. Tex via excel. Kan ju i princip vem som helst räkna ut. En dator. En robot. En algoritm. Och ändå tror de att de har uppfunnit hjulet på nytt.
1. Jag är inte ingenjör, även om jag mest arbetat inom teknik. 2. Jag har inte sagt något om att räkna på investeringar. Här handlar det om att undvika onödiga risker.
Nya varianter av hjul uppfinns ständigt och kan nog vara lönsamt. Jag tycker du resonerar klokt om bostäder, lån från banker och sedan investering i fastigheter.
Mina investeringar i fastigheter är villan och lantstället. De investeringarna ska nog i första hand idag ses som boende och inte för att de ska säljas med vinst. Gillar också att vid lite bättre väder sitta i växthuset och tänka. Inser att jag bidragit lite lite till att radiostyra världen. Lärt lite av gamla misstag och investerar nu lite bredare men inte än i fler fastigheter.
Ser på talen under nobelmiddagen nu. Feynmans tal 1959 om att det finns gott om utrymme i botten har betytt mycket för många (också mig) och nämns nu av den som uppfunnit nya hjul i nanoskala. Mest intressant tycker jag fysikpriset för kunskap om topologisk kvantmateria var hittills. Nya algoritmer presterade av datorer är förutsättningarna för nästan alla mina investeringar.
Nu kommer Bob Dylans tal så jag slutar här.
Vänliga hälsningar
Nanotec (Ingenjör)
Kul med detta inlägga av dig Flute. Gillade också dina tankar om de långa avstånden på din blogg.
Mitt inlägg var givetvis riktat till Stefan.
Håller med om att det kan vara klokt att minska på risker.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Flute
Jag ser inte den onödiga risken ar ha upp till 10% i sin arbetsgivare. Än mindre förstår jag varför man eventuellt skulle ha innehav i en konkurrent. Oftast en värdelös strategi om nu branschen går åt helvete. Typexempel Ericsson Nokia.