DN har frågat tre säljare (privatekonomiska experter) från bankerna om hur stor ett hushålls sparade buffert bör vara. De landar i en buffert på 2-3 månaders utgifter. Vilket väcker frågan hur stor buffert du har?
Det är visserligen optimistiskt att bara rekommendera en hushållsbuffert på 2-3 månaders utgifter. Det kan ta betydligt längre än så att få igång utbetalningar från a-kassa eller försäkringskassan. Men det är förstås en början.
Annika Creutzer från Creutzer & Co säger till DN:
“ Jag brukar säga att man ska ha en buffert som motsvarar två månaders utgifter. Då har man pengar så att man klarar utgifterna om man blir arbetslös och väntar på pengar från a-kassan eller om man blir långtidssjuk.”
Nordeas Ingela Gabrielsson säger:
“Är man ensamstående är det viktigt att ha en buffert då man inte har någon att luta sig emot. […] Helst ska bufferten vara på två, tre månadslöner, men storleken kan variera beroende på hur mycket saker man har som kan behöva repareras eller ersättas.”
Sedan är frågan vad bufferten består av? Rimligtvis handlar det om sparpengar man avsatt för konsumtion, och inte t ex sparande av startkapital till barnen när de flyttar hemifrån och liknande långsiktigt målsparande. Långsiktiga investeringar bör knappast heller räknas till buffert, utan mer lätttillgängligt sparkapital i relativt likvida tillgångar (fonder, konton etc, inte bostaden).
Så hur stor buffert har du att tillgå? Hur länge klarar ditt hushåll av att betala sina utgifter från sparande? Till utgifter räknas för övrigt även avtalade amorteringar hos banken och inte bara räntor, mat, räkningar etc. Även om amortering kan ses som ett sparande och inte en utgift måste pengarna in till banken varje månad ändå.
40 kommentarer
Långsiktiga investeringar bör knappast heller räknas till buffert, utan mer lätttillgängligt sparkapital i relativt likvida tillgångar (fonder, konton etc, inte bostaden).
Lite osäker på vad man får räkna in i sin "buffert" är det bara kontanter så är det väl 1 månad, men får man ta med sitt långsiktiga sparande i form av fonder och noterade aktier är bufferten över 24 månader.
Det avgör du själv. Vad är du beredd att bränna av som buffert?
Om det kvittar dig lika och du kan tänka dig att sälja aktierna före du använder pengar på bankkontot ser du väl aktierna som en buffert. Men om aktierna är det sista du skulle ta så är det väl ärligt talat inte planerat för det ändamålet?
Oavsett, du avgör själv.
Fast vad det är planerat till blir ju lite löjligt. Få människor har planerat att bli långtidssjuka men blir man det så får man väl ändra planen och sälja aktier istället för att svälta eller bli bostadslös?
Enda relevanta frågan borde vara hur länge man klarar sig utan inkomst. Oavsett vad man kallar sitt sparande.
Tre bruttolöner på sparkonto. Ca det tredubbla i en buffertportfölj med mestadels ränte & obligationsfonder med olika löptider.
Sex månaders utgifter på sparkonto (ner från tolv månader som jag hade förr, vilket är onödigt som tillsvidareanställd). Tillgångarna i ISK:t och i tjänstepensionen räknar jag inte, eftersom det är min "passiva inkomst" och inte min nödbuffert.
Ja, som företagare är minst tolv månader att rekommendera för att hantera den säsongsmässighet som finns i många företag. Om inte annat pga sommarsemestern.
Men som företagare tar du väl inte ut någon semester?
Ja, tillfälligt anställd/egen företagare behöver större buffert. Fast tolv månader är ändå väldigt mycket pengar som inte "jobbar" åt dig, och har man ett större långsiktigt sparande kan man nog komma undan med säg sex månadsutgifter också.
Sen i praktiken är det alltid bra att ha en femhundring nära till hands om man har den extrema oturen att strömmen går när man ska handla mat — en billig försäkring — och några tusen i bostaden är aldrig fel att ha.
Tänkte mest på kunderna, som tar semester och därmed påverkar intäkterna på ett eller annat sätt. Jag har en säsongsmässighet på bloggen av den anledningen. Juni-augusti, samt december har lägre trafik och lägre reklamintäkter.
När övergår en buffert till att bli fuck off pengar?
Fuck you-pengar heter det.
När man kan leva livet ut trots att man sagt "fuck you" till alla så har man FY-pengar. I Sverige bör det innebära "om man kan leva på pengarna tills pensionen och fortfarande få en pension man kan leva på".
Om man har 25-33 ggr sina årsutgifter investerat, så har man nått upp till "fuck you"-status. Då kan man med hög (nej, inte 100%) sannolikhet leva på sitt kapital resten av livet.
Hej Lars
Då kan jag även i fortsättningen då och då lugnt och stilla säga till vissa av dina inlägg: "FY"…;-)
Inget illa menat med det!
Manfred
JP
Beror så klart på ålder och krav på levnadsstandard.
Om man är 50 år och klarar sig på 200 000 per år så räcker 3 miljoner fram till pensionen vid 65, som då å andra sidan blir väldigt tunn. Men i Portugal så är skatten på privat pension 0%. Än så länge.
Är man villig att flytta till t ex Vietnam eller andra "billigare" länder så räcker det med kanske 10 000 per månad för ett gott liv.
Alternativt jobba i Sverige 6 mån och bo på varm plats 6 månader.
Poängen är att en stor buffert ger en enorm frihet över ens egen tillvaro. Något som staten Sverige starkt är emot, därav skattetrycket.
Blandade ihop fuck-you och fuck-off. Fuck-off betalar man till andra…
SIWOTI:
Nja, tanken är att leva på avkastningen. Med 10 miljoner i kapital och antaget 3% netto real avkastning så har du 25 000 kr/månad livet ut, och detta håller under de flesta tex 30-årsperioder historiskt sett.
När övergår en buffert till att bli fuck off pengar?
Investerar 60% av lönen och har max 1 månadsförbrukning på sparkontot. Tycker det är värt risken att behöva sälja lite aktier med förlust i utbyte mot att vara maximalt investerad.
Imponerande vad mkt stålar vissa har undanstoppat.
Med långtidssjukskrivning och arbetslöshet i familjen så har jag nu 0:- sparande då hela bufferten nu ätits upp. Därmed kan man konstatera att tre månadslöner inte räcker långt när världen är på sitt vresiga humör. lite tur är iaf att arbetslösheten i familjen för tillfället är över, men att bygga buffert tar allt lite tid.
Beklagar, men visar på behovet av buffert.
Långtidsjukskrivning kan medföra att inte ens en Wibblebuffert räcker till. Nu får man ju troligen ändra sin livsstil om det är en långvarig ekonomisk förändring också, ex byta boende etc etc.
Absolut, men svårt att hitta billig bostad för en relativt stor familj då yrkesvalet gör att jobb bara finns i Stockholm och Göteborg, så storstadskostnader blir det om det skall komma in pengar alls. Men jag klagar egentligen inte, alla gör sina egna val, och vårt var helt enkelt inte tillräckligt välplanerat för att klara "anstormningen". Så när allt är på banan igen så måste planen vara en större och hållbarare buffert.
Har man inte "fuck you money" efter en handfull år på arbetsmarknaden har man misslyckats med sin privatekonomi oavsett om man drar in 20000 eller 60000 i månaden. Att bara ha 2-3 månadslöner är inte värt så mycket, du är fortfarande en slav och en spelpjäs i ekonomin.
Hur räknar du? En handfull år gånger 60000 kr/mån = 3.6 miljoner om du sparat varenda krona samt fått lönen skattefritt.
3.6 Mkr är ganska tveksamt om det kan klassas som fuck you money. Jag skulle nog vilja ha minst 10 Mkr innan jag skulle tycka mig kunna säga fuck you till vem som helst.
Först och främst så kan man klara sig utmärkt på 3,6 miljoner. Med 3%s årligt uttag kan man med 99% säkerhet göra uttag i flera generationer framåt. 3% i detta fall är 9000kr per månad! Många studenter lever på mindre och det är inte många studenter som verkar vara missnöjda med sina liv.
Sen betyder "fuck you money" olika saker för olika människor. För många är FYM redan vid 1 miljon eftersom du egentligen redan då utan problem kan säga FU till din arbetsgivare och med råge klara dig till nästa jobb.
Det lustiga med FYM är att när man väl har det så behöver man det inte. Vid det laget har du positionerat dig i ett så bekvämt och/eller roligt jobb att du knappt kommer känna att du behöver säga FU till någon. Det är när du kan och gör vad du vill som de bästa jobben kommer uppenbara sig för dig.
Om du verkligen behöver 10 miljoner för att känna FU-status så känns det spontant som att du har för höga utgifter.
På god väg att ha alla kostnader (mat, telefon, hyror) etc för ett år klart. Känns som en rimlig buffert.
Hej
Persson har i alla fall träffat en spik på huvudet: "Den som är satt i skuld är inte fri".
Och den som sätter sig i skuld är det inte heller…
En närliggande fråga är hur många månadslöner man behöver ha sparat för att det skall bli en dålig affär att köpa sjukförsäkring/inkomstförsäkring/barnförsäkringar etc. Har man ett Wibble-kapital på 12 månader så känns den sortens försäkringar som en dålig affär, enligt devisen "du är nog inte smartare än försäkringsbolagets auktuarie-avdelning, så marginalen/risken är inte till din fördel då du redan har en krockkudde".
För bolåntagare visar det värdet av att amortera minimalt i dessa lågräntetider med under 1% faktisk ränta. Kan du istället för ökad amortering bygga upp ett par årslöner i globala fonder el motsvarande står din investering bättre balanserad, och du slipper dessutom dåliga försäkringar och kan närsom helst lösa ut din "besparing" och sticka (eller göra andra intressanta investeringar vid en bostadskrash).
Nja. Visst kan du få bättre avkastning idag på ditt kapital om du investerar det kontra amorterar, men personligen ser jag en hög amortering i lågräntetider som en framtida avkastning då jag slipper betala höga räntor på samma belopp i framtiden. Att dessutom sänka sin belåningsgrad och få bättre räntor samt minska din direkta exponering mot en framtida fallande bostadsmarknad är ju även det en investering – i alla fall i mina ögon. Ränta på ränta vs icke-ränta på icke-ränta. Skuldfri är mitt första mål iaf.
En ganska avgörande faktor som kan dryga ut bufferten är ju att minkar sina kostnader. Är en väldigt skillnad på att kör på som vanligt eller att faktiskt dra ner på en del.
Hej Ringis
Så är det, det är inte (till en del i alla fall) inte inkomsten, utan utgifter som avgör.
Jag har själv sett det om och om igen: med ökat inkomst så steg utgifterna.
Ny soffa till den nya större tv´n, ny bil osv…
Noterade överbefälhavarens freudianska felsägning i statstelevisionens Agenda när han benämnde Försvarsmakten vara en "exportmyndighet".
Måhända gick generalens tankar i helt andra banor efter lördagens, enligt Carl Bildt, rätt rejäla firande av Investors hundraårsjubileum.
Själv var jag tvungen att på grund av förkylning lämna återbud…
Min buffert består i att jag betalat av huset. Så om det skiter sig går jag bara upp till banken och lånar en miljon,det har jag löfte på.
Fast gäller det under alla förhållanden?
Problemet är att när du vill låna pengarna så beror det på att du har råkat ut för något så att du inte har en inkomst (och därmed inte har möjlighet att betala tillbaka dem), så varför skulle banken vilja låna ut dem till dig då?
Å andra sidan har man haft nog med diciplin för at kunna betala av på huset är det nog lätt att fortsätta spara
Det är lite komiskt att vi är tvungna att ha ett arbete för att kunna belåna vårt hus för att kunna sluta arbeta under mycket lång tid.
Man kan nog lura sig själv lite om man räknar in fonder. Har du blivit arbetslös så är det väldigt troligt att börsen störtdykt eller kommer göra det inom snar framtid.
Det viktiga är att man har kontanter..
Plastpengar på kort ger jag inte mycket för – trots att det är mitt arbete att se till att de elektroniska betalningssystemen fungerar – har dock sett för mycket – utan det är värdebeständiga kontanter.
Förr var det gröna och blåa DM som gällde. Idag är det skönt att ha några buntar CHF och € hemma i små valörer hemma i kassaskåpet!
Buntar..köp några ounce guld,bara som en kul grej.
Varför inte ett par silverpenningar med?