Under Bison Counter visade systemet med kontinuerligt anställda soldater sin styrka, särskilt i kvalificerade specialistroller som hos ingenjörsbataljonerna. Motsvarande gäller i princip alla tjänster i Försvarsmakten, som idag innebär kunskapskrav på en nivå som forna tiders sk invasionsförsvar inte nådde upp till.
 |
| GSS/K bygger Däcksbro 200. |
Kontinuerligt tjänstgörande soldater uppnår en kompetensnivå inom sina tjänster, som vida överstiger forna tiders värnpliktiga. Vad som möjligen brister är att själva förbanden inte övar fullstort lika mycket som på värnpliktstiden. Det kostar som bekant pengar med övningsdygn, medan värnpliktig slavarbetskraft kunde nyttjas dygnet runt utan ökade ersättningskrav.
Över åren bör dock krigsförbandsövningarna med råge överstiga de värnpliktigas övningar. F
Problemet har snarare varit att Sverige inte övat fullstora förband på länge, men det är nu över med exempel som brigadövningen Arméövning 2015 eller bataljonsövningar som Vintersol. Bidragande anledning till detta är att man nu övar försvar av Sverige. Bristen på övningar i full skala beror snarare på den strategiska blackouten när man bara skulle använda försvaret för internationella insatser.
För GSS/T blir situationen mer med snabba svårighetsgradsökningar med GSS/T-förband som kan gå rakt ut på bataljons- eller arméövning utan att övat ordentligt på kompaninivå.
 |
| GSS/K bygger Däcksbro 200. |
Under Bison Counter-övningen övades även ingenjörsbataljonernas personal. Bland annat fick jag se byggande av krigsbroar.
Särskilt imponerande var en kraftigt reducerad pluton med GSS/K, som byggde en pontonbro av modell Däcksbro 200 med endast fjorton man mot plutonens tilltänkta cirka 40 man. Eftersom övriga tjänster antingen var ej inkallade GSS/T eller ännu inte rekryterats skedde alltså bygget med en reducerad personalstyrka.
Detta är helt i enlighet med krigets krav. Man kan dessvärre inte förutsätta att all personal är tillgänglig i krig. Det finns förluster. Plutonens GSS/T slutövade så sent som i juli och kallades därför inte in så här tätt inpå.
 |
| GSS/K bygger krigspontonbro. Jag gissar att det är gruppchefen mitt i bild. |
Här framgick det tydligt vilken kompetens “bassarna” besitter. Man byggde krigsbron helt frigående, utan att plutonens officerare behövde lägga sig i alls. Tvärt om stod dessa bara i beredskap. Istället byggde soldaterna bron själva. Det var knappt ens att den soldat jag identifierade som en av möjliga gruppchefer behövde styra arbetet.
Pontonbroarna är ett imponerande system, och betydligt mer operativt praktiskt än de fasta krigsbroarna, som tar längre tid att bygga och inte är mobila på samma sätt. När man byggt färdigt pontonbron, plockas den isär i delar och dras in längs vattendragets stränder med plutonens båtar, där brodelarna sedan maskeras för att döljas från spaningsflyg, drönare eller satellitspaning. Eller för den delen rörlig spaning.
När ett förband är på ingång för att korsa vattendraget sätter man snabbt ihop den delade pontonbron, som bara är framme vid själva passagen. Därefter maskeras den igen.
 |
| En av pontonbroplutonens fordon. |
Ett kompani från en av ingenjörsbataljonerna byggde även en fast krigsbro, vilket tar betydligt mer personal och tid.
 |
| Vägspärr innan brobygget. |
 |
| Passa dig jävligt noga för vapenstation 01. Här dock utan kulspruta monterad. |
 |
| Krigsbrobygge. |
 |
| Krigsbrobygge. |
Soldater vid ingenjörstrupperna får kvalificerad utbildning, t ex inom tunga arbetsfordon, som också har ett möjligt civilt meritvärde och kan absolut ha en nytta av sin tjänstgöringstid i en vidare civil karriär.
 |
| Den havererade Södertäljebron till vänster. |
I samband med den havererade Södertäljebron fördes det fram en del okunniga önskemål om att Försvarsmakten och ingenjörstrupperna kunde satts in. Det är dock varken tillämpbart eller nödvändigt. Trafikverket har gott om reservbroar i egen regi utspridda över landet, inklusive en civil variant av den fasta krigsbron ovan. Försvarsmakten behövs inte för att bygga civila reservbroar. Dessutom var inte omständigheterna sådana vid Södertäljehaveriet att en tillfällig reservbro var aktuell och hade inte inneburit några förbättringar.
Sveriges beredskap inom infrastruktur är inte så dålig som man kan tro. I händelse av krig kanske inte Trafikverket har tillräckligt många reservbroar, utan skulle behöva prioritera, men fredstida haverier kan man hantera.
De militära krigsbroarna är till för att Försvarsmaktens förband ska kunna ta sig över vattendrag, inklusive där det aldrig funnits en bro, för att t ex anfalla fienden från ett oväntat håll. Syftet med Försvarsmaktens krigsbroar är inte att underlätta civil trafik. Det har faktiskt Trafikverket kapacitet till själva. Trafikverkets reservbroar finns i beredskap i en handfull depåer runt om i landet, och används oftast vid vägbyggen.
37 kommentarer
Tror inte argument som kvalitet på utfört arbete biter eftersom försvaret inte levererar en produkt/tjänst till någon utan det är bara kostnad/cash flow som räknas.
Men Kalla krigets struktur för detta var imponerande, inte bara krigsbroar utan vägstationer och mycket mer. Fanns något som hette Byggnads- och reparationsberedskapen som var en stor resurs i krigstid.
Till och med det civila järnvägen, vägverket, luftfartsverket hade ett ansenligt verkskydd / driftvärn. För omfattande att beskrivas här.
Så politikerna sa nej till mycket mer än de förstod vid den strategiska blackouten.
"Här framgick det tydligt vilken kompetens "bassarna" besitter. Man byggde krigsbron helt frigående, utan att plutonens officerare behövde lägga sig i alls. Tvärt om stod dessa bara i beredskap. Istället byggde soldaterna bron själva. Det var knappt ens att den soldat jag identifierade som en av möjliga gruppchefer behövde styra arbetet."
Jämför du precis färdigutbildade soldater med soldater under utbildning? Jag menar i slutet av min värnpliktstid när soldaterna började närma sig färdigutbildade så satt inte befälen bakom ryggen på oss och övervakade och instruerade utan vi löste våra uppgifter självständigt i de grupper som vi skulle lösa uppgifterna i under krig.
IG på hela inlägget gör om gör rätt!
MVG på din kommentar. Håller fullständigt med.
Kunskaps- och kompetenskraven höll en högre nivå i forna tiders totalförsvar, totalt sett. Det militära var då också integrerat med den civila krisberedskapen.
Försvarsmakten kunde då i princip välja den mest lämpade ur en årskull pojkar till sina olika befattningar. Det kan man inte med dagens yrkesförsvar. Man tenderar att få hålla till godo med bottenskrapet på samhällspyramiden, vilket kan räcka för springa-och-döda-befattningar. Där är säkerligen yrkessoldater generellt sett bättre än värnpliktiga skyttesoldater.
Men om du ska ha befäl, som måste fatta snabba taktiska beslut från ett beslutsunderlag, så måste du ha folk med hjärna. Då blir urvalet mer begränsat i ett yrkesförsvar, jämfört med ett värnpliktigt försvar. T.ex. fanns det på min tid vissa reservofficerskaptener som var bättre än vissa försvarsanställda kaptener på kompanichefsbefattningar under KFÖ:er.
Det utbildades också med hög studietakt värnpliktiga tolkar i Uppsala, som sedan bl.a. skulle följa med jägarpatruller samt förhöra fångar. I dagen yrkesförsvar hyr man oftast av en amerikansk uthyrningsfirma lokala tolkar, som är behäftade med varierande grad av lojalitetskänsla med konungariket Sverige och dess soldater.
Även i gårdagens totalförsvar fanns det yrkessoldater på kritiska specialistbefattningar, såsom i incidentberedskapen i luften och under vattnet (ubåtar).
Dagens yrkesförsvar klarar heller inte av ubåtsjakt uthålligt, till skillnad från förr.
Gårdagens totalförsvar, som var betydligt uthålligare än dagens yrkesförsvar, berodde också på den allmänna försvarsviljan och fosterlandskärleken, som på den tiden var relativ god.
Kommer ihåg den gamla goda tiden, då vi fortfarande hade en chans att försvara oss. But no more ! So much talk, so little substance ..
Det finns fler försvars-bloggare och säkerhets-analytiker-ordbajsare än det finns soldater…. !
Intressant, jag gjorde själv lumpen I Eksjö på Ing 2/ fältarbetscentrum. Vi byggde/testade prototyp av KB6, som kunde byggas på någon/några timmar till 200m och bära åtminstonde en Leopard. Bredden på 4m begränsade förstås mötes trafik. Civilvärde nja, fick CE på körkortet så visst, samt slapp springa runt och skjuta med malajerna I skogen
Är du sjöbyggare? Vilken sorts bat blev du utbildad på?
Kul att läsa dina rapporter från förbandsbesök och besök av övningar. Intresant med ett perspektiv utifrån. Planerat in något besök i Boden? Finns ju en förbandstyp där som ej finns någon annan stans…
AF1 ? Är det den ? Finns den kvar ?
Eller menar du vaktskolan? ))
AF1 ? Är det den ? Finns den kvar ?
Eller menar du vaktskolan? ))
Det är många ställen i Sverige där det finns en förbandstyp som inte finns någon annanstans. Nästan de flesta.
No shit, solovarg. Avsåg mest att Cornu besökt de flesta typförband i armén, men inte det förband jag avsåg, dvs A 9.
Arméflyget har gått ihop med Flygvapnets och flottans helikoptrar och det heter numera Helikopterflottiljen, och ligger på Malmen (Gamla AF2), med basering även på Kallax och Kallinge.
AF1 är således historia.
Kul att läsa dina rapporter från förbandsbesök och besök av övningar. Intresant med ett perspektiv utifrån. Planerat in något besök i Boden? Finns ju en förbandstyp där som ej finns någon annan stans…
Tyvärr kommer inte mycket att det här att fungera när det väl smäller oavsett om det är ett invasionskrig eller ett inbördeskrig. Den viktiga sammanhållning i samhället har luckrats upp en hel del och tyvärr verkar det inte finnas någon hejd på det heller. Det räcker med att fienden har infiltrerat sig i viktiga kommunikationsanläggningar eller sonika slår ut dom så vet ju ingen vad dom ska göra eller vart dom ska ta vägen.
Mössa, bössa, mask?
Däcksbrohistorien visar rätt väl på hur saker och ting fungerar generellt inom FM idag och en jämförelse med förr kan vara intressant för den oinsatte.
Däcksbro 200 (DB200) kan som bloggaren skriver upprättas av ett fåtal soldater, troligtvis avsevärt färre än 14 om så verkligen skulle behövas, vid gynnsamma omständigheter. På den gamla onda tiden var dock DB200 organiserad i DB200-kompanier som bestod av 140+ man (ej exakt siffra). Den oinsatte frågar sig då kanske varför man valde att ha en i sammanhanget gigantisk organisation när en bråkdel bevisligen kan lösa uppgiften? Svaret var tempo, överlevnad, flexibilitet och uthållighet. DB200-kompaniet bar med sig 200m bro och 200m skenbro. Dimensionerande krav var att övergång med skenbro skulle kunna slås men en hastighet av 100m/h. Detta skulle möjliggöra en övergång med förstärkt bataljon (150 fordon) över 200m bro som sen skulle rivas och förbandet lämna platsen på totalt <6h. Syftet var att undgå bekämpning vid högt fiendehot och om fienden lyckades sätta in vapeninsats skulle den riktiga bron ha högre sannolikhet att klara sig eftersom fienden tvingades kraftsplittra sin insats även mot skenbron. En annan fördel var att samma bro kunde upprättas på minst två olika platser under ett dygn. "Exponeringstiden" som mättes från att broslagningen började tills det att brokompaniet lämnade platsen kallades var ett mycket viktigt nyckeltal och skulle vid behov kunna hållas låg. Rimligen utför fler man samma antal mantimmar på kortare tid även här.
Vad gäller flexibilitet skulle bron kunna slås på platser utan tillfartsvägar varför personal behövdes som skulle kunna bygga dessa vägar. Bron skulle också kunna slås på vintern där isen inte bar vilket innebar att en isfri ränna behövde skapas i vilken bron sen upprättades och vid brytning behövdes värmetält med hetvattenaggregat för avisning. Bron skulle också kunna upprättas i relativt starkt strömmande vatten vilket kräver avsevärt mer arbete i jämförelse med låga strömningshastigheter. Mekaniker vid repenheter fanns också vilka höll materielen i skick och kunde laga kompaniets materiel som vid bruk går sönder. Ja, pontonerna är ömtåliga och det går lätt hål i dem. Vilket leder oss in på uthållighet. Förbandet skulle kunna upprätta bron idag, imorgon, övermorgon och nästa vecka.
På något sätt känns det som att man tog kriget och verklighetens krav på lite större allvar med den gamla organisationen.. Men 14 dugliga däcksbrosoldater räcker bevisligen vid vackert väder och i övrigt lagom omständighet för att upprätta bron iaf en gång.
Och vad gäller civila myndigheter är samtliga faktorer (tempo, överlevnad, flexibilitet och uthållighet) i princip 0. Det går långsamt, förmåga till självskydd finns ej, flexibilitet och uthållighet är obefintlig. Allt detta blev extremt tydligt vid branden i Västmanland.
Intressant, mycket kunskap där. Förmodligen har man lärt sig erfarenheter vid olika större övningar året runt och anpassat sig därefter.
@Ocke 22:54
Ett stort tack för denna info om DB200. Kommentarer som denna både lyfter och rättar till bloggen.
Visst kan kunskapen vara högre i många fall nu. Men värnpliktsförsvarets 32-16 brigader var en slagkraftigare styrka. Som Stalin lär ha sagt "Quantity has a quality all its own" Säkert sagt på ryska, om det är sant dock 🙂
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Du har fel Cornucopia. Försvaret har helt nyligen börjat bygga broar och de är inte bättre än de värnpliktiga som en gång gjorde detta. Särskilt inte med DB 200. De var de vassaste.
Att bassarna byggde själva, skedde hela tiden för 20 år sedan. Vid de tillfälle de eventuellt leddes, så leddes de av en värnpliktig furir eller sergant.
Den fasta bron heter Military Bridge och TRV version heter Compact 200. Den bygger du med en 5-6 man från ett benmanningsföretag. Men med en hjulgrävare istället för hjullastare.
Det är beklämmande att läsa det du skriver. Men din okunnighet kan ursäktas. Du jämför med med någonting du inte har den blekaste aning om.
F ö, har du också helfel beträffande Trafikverket. De har inte någon kompetens överhuvudtaget som kan leda bygge med de ca 50 – 60 fasta broar som de har. De köper den tjänsten när det behöver. Antalet TRV förråd (inte depåer) är nästan 20.
Tur jag inte läst dina böcker, antar att de andas samma okunskap inom områden som jag inte är lika bevandrad om som detta.
Det är en Bailey Bridge på det fotot, Balkbro 2 eller BB2 som den kallades i Krigsmakten. Här underutnyttjas en högkompetent hjullastare med att bära fram två ramar per lyft, och antagligen tvärbalkarna i ett annat lyft, men förhoppningsvis bär bassarna för hand fram tvingar och ramsprintar, alltid något. Provade själv som KompC under KFÖ på Ing3 på 80-talet att förmontera facken vid materielplatsen och bära fram och montera med hjullastare med långa gafflar, den vi hade var en 1640, men det går med mindre maskin, 10-tonnare räcker, det kommer an på gafflarna. Gick utmärkt och snabbt med minimal arbetsstyrka, särskilt när man beaktar att metoden inte hade förövats. Vad jag vet blev det här en one-off, då hemmabefälet ansåg att SÅ GÖR MAN INTE.
Verkligen? Hade han glömt Ing3's motto?
Nos nihil efficere non possumus!
Om det hade varit en BB2 på bilden så hade du haft helt rätt Bertil. Den byggs snabbast för hand. Men detta är en större bro, en utvecklad variant av compact 200. Den byggs INTE för hand, inte ens om soldaterna är från Boden. 😉
Vissa verkar tro att detta är första gången som denna brotyp byggs. Tro mig, den metod som används är den snabbaste.
Kan påtala att Mattias ovan alltså jobbar på Ing 2 och var min värd på Bison Counter.
Jag får hålla med många tidigare kommentarer. DB200 går att bygga med väldigt få man och snabbt, även med vpl. Jag vet för jag gjorde det själv för drygt 20 år sedan. Det du fick se med DB200 är ett gammalt ingenjörstrick som kallas visningstropp DB200. Som Ocke påpekade i ett tidigare inlägg så är det något tillrätttalagt scenario, även om det inte är fel att bygga färja vid vissa tillfällen.
Dock så kan du för den delen ha en poäng i att man ändå behöver bättre förhållanden för att få fler yrkessoldater för att kunna fylla de förband som skall vara "värvade"
Värst vad du var insatt i DB200-plutonens verksamhetsplan. Det bygge som Cornu besökte var den andra bron som soldaterna byggde den dagen och det var inte i syfte att visa upp något. Plutonen består av en blandning av K och T. Hela plutonen övade i dalälven i juni. På denna övning var T inte inkallade men det hindrar ju inte att K får öva. Att det finns en brogrupp+materielgrupp som är K-soldater har två syften. Dels så finns det en snabbt gripbar förmåga att bygga bro, om än med längre byggtider. Det andra är att de skall genomföra försök med DB300 under det kommande året.
Du, om du vill ha en beskrivning hur ett brokompani verkligen gör, kolla Ockes post ovan. Som det är beskrivet av Cornu så låter det precis som när man byggde DB200 som vpl visningstropp, dvs man offrar lite fältmässighet för att visa lite potentialen hos systemet (Den är ju oerhört smidig att bygga) Min poäng var främst att DB200 om man bara ska sätta samman den är väldigt smidig att bygga och går att göra så utan problem även med vpl.
Fail på dig, gbd crvx. Mattias ovan jobbar på Ing 2 och var min värd på Bison Counter. Du vet absolut inte bättre än honom.
Ej heller Ocke vet bättre utifrån sin minnesbild från sina värnpliktsmånader för 20 år sedan.
Kul att ni bryr er om våra krigsbrosystem! Själv har jag på olika sätt arbetat med dessa i snart 20 år och har samlat på mig en del erfarenheter. Alla mina år på pluton och kompani så var jag på olika broenheter.
Mycket av det Ocke beskriver stämmer med hur det var förr, dock inte allt. En del andas soldatperspektiv.Till exempel att DB200-materielen lätt går sönder. Ja, aluminium tål inte vad som helst men går det sönder har man gjort något fel. Jag är en av få som har behörighet att besiktiga DB200 och de övriga har jag utbildat. Min erfarenhet är inte att materielen lätt går sönder. Det brukar vara någon enstaka ponton/år som behöver svetsas. I övrigt är det mest byte av slitdelar som vajrar och sprintar.
Det mesta som de fristående brokompanierna kunde kan även dagens broplutoner eftersom det stöd som fanns i brokompaniet även finns i dagens maskin/brokompani. Skillnaden är att skenbron tyvärr inte finns längre (av säkerhetsskäl) och att plutonen bara får med sig 100m bro i ett lyft.
Dock är mängden broplutoner alldeles för liten idag. Det finns mer materiel att förbandssätta och jag tycker ett lämpligt första steg skulle vara att sätta upp en tredje, operativ ingbat med bla två maskin/brokompanier.
Återigen, de soldater som Cornu besökte gjorde sin huvuduppgift. Att bygga flytande bro och färja. De deltog i en bataljonsövning och fick uppgifter med tidskrav utifrån sin personal. Att deras övriga 30 plutonskamrater var på sina ordinarie jobb får ju inte hindra att dessa 14 för öva på sitt jobb.
MVH
Mattias
@Mattias: Det är klart att jag är intresserd av brobygge, det är ju bland det roligaste man kan göra med kläderna på. Men det är väl inte fel at ha epmöjligheter ära I organisatione? I ett skarpt age med trötta soldter och mörker, på ett okänt broläge så är det ju inte omöjligt att gör misstag eller tt n olycka kan ske. Och ja, fram för mer ingejörsoldater och dto förband.
@Cornu: Den gamla tidens vpl kunde ocså bygga bro snabbt och effetivt, och att dra slutsatsen att systemet med kontraktsanställda fungerar baserat på DB200-färja, byggd mitt på dagen i solsken, är kanske något förhastat. All credit till Eksjös ingenjörssoldater, men även jag som vpl på 90-talet norrbotten lärde mig ganska att bygga DB200 snabbt och effektivtmed ungefär samma bemanning, det är ju litegand det om är detta brosystems styrka, det går relaivt snabbt och enkelt at bygga. För att kunna dra någon relevant slutsats av kontraktsanställd vs vpl såbör man ha en svårare uppgift än detta.
Problemet med det gamla vpl-systemet var ju snarare att man behöll en för stor volym för länge och man fuskade med repövningarna, och problem man måste lösa med en framtida värnplikt är just ersättning till både kontraktsanställda och vpl, samt hur man ska hantera kategoriklyvning.
@Cornu:En sak där du kan ha en viss poäng dock. Ingenjörssoldater kan ju vara ett specialfall då vissa uppgifter som ett ingenjörsförband utför har ju civila motsvarigheter spec map FARB t.ex. var ju manga vpl maskinförare även maskinförare civilt. Det är ju möjligt att skillnaden mellan vpl och kontraktare är store för förband som har strid som huvuduppgift där det inte finns en civil motsvarighet.
Att tro att beredskapen är god med yrkessoldaterna är som att skjuta sig själv för att slippa se verkligheten.
Sveriges krigsberedskap är rent ut sagt åt helvete. Visst att de utbildar sig, klarar sin lilla uppgift att bygga en bro och kan tänka sig att jobba med det i fredstid, det är väl inte förvånande. Men i krig är det väl knappt några yrkessoldater eller befäl är så korkade och självmordsbenägna Rambo-figurer att de väljer att strida i mer än högst ett par fåtalet dygn med det lilla skitförsvar vi har idag. De ska kunna hålla ut i minst tre veckor mot en militär stormakt som Ryssland innan USA och NATO kommer att försöka stötta oss (pga egenintresse). Det klarar de aldrig med så få man och med en så bräcklig organisation.
När Ryssen bombat central-lagret kommer soldaterna få springa till närmaste dressman och köpa sig kalsonger och skor.
När ett stridsfordon kört fast eller går sönder (behöver inte ens vara i strid) har vi väldigt få möjligheter att snabbt ersätta och/eller har någon tillgänglig för att snabbt kunna laga dem. Tillräckligt med teknisk kompetens och reservdelar saknas. Bensinstationer kommer att få slut på drivmedel. Elen kommer att slås ut. Mat och vatten kommer att ta slut efter några dagar då folk springer och tömmer butiker.
Dessutom behöver försvaret synas på många håll runt om i landet inte minst för den psykologiska effekten. Folk kommer att få panik och bli lamslagna inom en vecka när bomber börjar falla – om inte annat när deras internet uppkoppling försvinner, skafferiet (bortrenoverat) gapar tomt och kreditkortet upphör fungera. De flesta tar sig inte ens till jobbet. Samhället upphör att fungera inom en vecka.
Och då ska några av våra yrkessoldater och deras befäl (som inte är sjukskrivna och föräldralediga) ge sig ut och slåss ensamma mot världens (till ytan) största land och militär stormakt?
Öh. Jag tror inte det kommer att fungera.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.