Nedan följer en liten sammanfattning av det ekonomiska läget från SCB:s senaste rapporter. Vi tittar på upplåning, produktion i näringslivet, hushållens konsumtion samt jämför med BNP. Och det ser inte muntert ut om man är en BNP-kramare.
Molnen tornar upp sig. |
Inledningsvis är det bra att ha en referens för hur BNP-tillväxten ser ut. Aktuell takt anger SCB till 3.1% när man jämför andra kvartalet i år med andra kvartalet förra året. Det här kommer dock kommande kvartal att snabbt minska, då årets första två kvartal inte ser särskilt imponerande ut. Högkonjunkturens topp har som bekant passerat.
Förändring av BNP från föregående kvartal. Källa: SCB |
Som man ser har BNP-tillväxten frusit upp de senaste två kvartalen. Om årets första två kvartal är representativa även för de kommande kvartalen kommer årstakten på tillväxten krascha från 3.1% till ca 1.2%. Lågkonjunktur går vid 2.0% enligt den gamla definitionen. Hoppet står till att tillväxten återhämtar sig under tredje och fjärde kvartelet.
Så nu har vi något att jämföra med. 3.1% i årstakt. 0.3% procent på ett kvartal.
Det pratas alltid om hur viktig och drivande hushållens konsumtion är för BNP. Det är förstås en faktor, men som jag påtalat många gånger så ökar hushållens konsumtion mindre än BNP, dvs den drar faktiskt ner BNP relativt sett. Det kunde förstås varit värre och utan denna ökning skulle BNP bli riktigt katastrofal. Men motor för BNP är den alltså inte. Snarare motorbromsen.
På ett år har nu hushållens konsumtion ökat med säsongsrensat 2.8%. Fortfarande lägre än BNP.
Säsongsrensat backade dessutom hushållens konsumtion 0.1% mellan maj och juni, så hushållen håller definitivt på att bromsa in. Detta är också helt i linje med Konjunkturinstitutets konjunkturbarometerundersökningar, som anger att hushållen är väldigt negativa.
En drivande faktor för hushållen är förstås att dessa lånar och konsumerar.
Totalt sett har den svenska upplåningen minskat under juli månad. Det är dock staten som står för den minskade upplåningen. Som vi lärt oss senaste året ger ju migrationskrisen oss en enorm BNP-skjuts genom att staten lånar pengar och bränner av på migration (det är inte migrationen i sig som ger BNP, utan skuldsättningen för att hantera denna, sk broken windows – om vi lånar för att laga något som är sönder, så ökar vi BNP). Så minskad belåning för staten kan i själva verket hämma BNP, som delvis påverkats av ökade utgifter för migration. Om migrationen nu stagnerar på en hög nivå och inte ökar, så kommer inte dess BNP-bidragande effekt vara kvar. Om den minskar kommer de statliga utgifterna minska och BNP minska. Ytterligare en faktor som bidrog till höstens högkonjunktur, men som nu inte kommer bidra längre. Vän av ordning påtalar förstås att man får samma BNP-effekt om staten lånar och lägger pengarna på någon annan utgift, men det sker alltså inte.
Bankerna måste låna upp på obligationsmarknaden för att finansiera sina bostadslån. Nej, de skapar inte bostadslånen ur ingenting, utan bostädernas säkerhet motsvaras av obligationer i andra ändan. Bankerna har alltså en upplåningskostnad för bostadslånet.
Både banker och dessas bostadsinstitut minskade sin ökade upplåning under juli månad, jämfört med juli månad förra året. Hushållen finansierar sig relativt sett mindre med lån än förra året. Bostadsbubblan kan inte heller blåsas upp lika mycket som tidigare om inte ökningstakten för skulderna håller i sig. Bostadsinstitutens nyemittering av skulder minskade med 13 465 MSEK under juli och ökningen landade på 19 550 MSEK mot förra årets 33 015 MSEK. Sedan måste man förstås titta en del på löptider också. För banker var minskningen av ökningen (ha!) 29 086 MSEK i upplåning på penningmarknaderna.
I kontrast emitterade staten endast 909 MSEK under juli mot 15 558 MSEK förra året.
För en skuldbaserad ekonomi som den svenska bådar detta inte gott för den ekonomiska tillväxten.
Slutligen har vi då industriproduktionen.
Här minskade produktionen med 0.3% maj – juni, men årsutvecklingen är 3.0% eller högre än de 2.8% som vi har i BNP-tillväxt.
Dock ökade industriproduktionen maj – juni med 1.6% förra året, mot årets -0.3%, så detta pekar klart på en vikande konjunktur och att aktuell årstakt i BNP inte kommer kunna hålla i sig.
Så vet ni det. Finns fortfarande inget som talar för att högkonjunkturen inte fortsätter att mattas av. Och därmed ska man förstås ligga utanför börsen.
83 kommentarer
Bnp per capita,den är fin den i sverige.
Som en Tesla kanske,eller en Pacer,eller en?
Det är redan kört,we aint seen nothing yet.
Tur att pengar sätts i omlopp när det brinner överallt,eller inte..
Vi får ta in lite mer ingenjörer så löser sig nog en del till det bättre,90% av alla nyanlända har enligt trovärdiga källor(politiker)mycket välbehövda kunskaper som saknas "här".
Klart som fan att skattetrycket kommer öka något duktigt,men Laffer är min vän.
Ja #18 av 190 uppmätta
Tur att "statsministern" är och jobbar för medborgarnas väl iallafall.
Men vilka medborgare?
Sicken praktpajas.
http://www.regeringen.se/artiklar/2016/08/stefan-lofven-besokte-flyktinglagret-zaatari-i-jordanien/
Du hatar fantasier, du är bunden av logik.
Tyst, var tyst, hör du? Det är nästan som musik.
Här är lite musik,väldigt ostämt.
😰
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3972204.ece
Osså denna från gårdagen såklart,men allt är ju skåpmat så jag undrar över nyhetsvärdet,det är ju eg noll.
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3979557.ece
Lite synd att man inte mäter offentlig produktion också. Det är ändå en stor del av ekonomin.
Ja, Arbetsförmedlingen anställer i rasande takt.
Finns bara en sak att göra: Ta saken i egna händer och bränna bilar för att rädda Sveriges BNP!
OBS, Ironi! Endast Keynesianer skulle göra något sådant dumt.
Har så svårt att se det positiva i ökad BNP, om ökningen beror på statliga lån som finansierar valfritt område. Pengarna trollas inte bort utan ska ju betalas tillbaka. Man skjuter ju problemet framför sig som man undviker genom ett lån.
Maggans fina ord om att Sveriges ekonomi går som en tesla är alltså baserade på BNP genererat genom lån…känns tryggt. Eller inte.
Magdalena "SMS:a låna" Andersson
demoman som i demolitionman då?
Det jobbas hårt varje natt med fascinationen gällande brand-bnphöjande aktivitet
Tänk när Douche bank ställer till det på riktigt,då mina vännerr.
http://www.bloomberg.com/news/articles/2016-08-17/deutsche-bank-must-consider-scrapping-bonuses-sewing-tells-bild
Varför ens nämna BNP? Nigeria har högre BNP än Sverige. Det enda som är relevant för vårt välstånd är ju BNP per capita. Den har i princip stått stilla sedan 2007 och siffrorna för 2016 ser nattsvarta ut.
För en politiker är BNP intressantare än BNP/capita precis som för en företagsledare i ett börsbolag tycker omsättningen är viktigare än vinsten. Det är de siffror man använder för att skryta om sig själv nästa gång man söker jobb.
För oss övriga så kan vi notera att befolkningen ökat med 1.15% och inflationen äter upp ytterligare 1.1%.
BNP-siffror är alltid inflationskompenserade om inget annat anges. Du kan inte räkna bort inflationen två gånger.
http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/Real-BNP/
CITAT: "Studerar man Sveriges reala BNP ser vi att tillväxten i Sverige har varit lägre än det vanliga BNP-måttet antyder. "
@Carburetor Om välfärden läggs ut på privata aktörer så ökar BNP per capita. Men välståndet, tveksamt att det ökar i motsvarande grad, eller över huvud taget.
@iblandekonomi, jag inser att jag uttryckte mig otydligt. Jag menade inte att BNP per capita nödvändigtvis är ett bra mått på välstånd, jag menade endast att BNP(ej per capita) är ett värdelöst mått på välstånd och därför ganska meningslöst att ens kommentera. Relativt att diskutera BNP skulle jag alltså föredra en diskussion kring BNP/capita, eller någon annan relevant parameter, jag är öppen för förslag:)
Nej, det är knepigt. Det skulle behövas en trovärdig metod att värdera värdet från offentlig produktion.
Börsen är faktiskt upp 2.79% sedan årsskiftet i skrivande stund så fullt så illa som ni verkar tro att det är är det inte.
Inte OMXS30. Men det finns väl alltid något index att välja som är på plus.
Släpp OMXS30. Ingen seriös trader jämför sig med det indexet.
Verkligen? Jag gjorde en jämförelse mellan OMXS30 och ett antal andra svenska index för några år sedan och kom fram till att det extremt sällan var någon väsentlig skillnad.
Det är SIXPRX som gäller som jämförelseindex i Sverige.
På tre år har avkastningen varit:
OMXS30 11.71%
SIXPRX 41.80%
I allra högsta grad en väsentlig skillnad.
Är ingen indexexpert. På NordNet får jag upp OMXSGI som jämförelseindex. Det borde också vara OK?
Hur som helst, om man vill jämföra tillgångars avkastning över tid så måste ju ett avkastningsindex användas snarare än ett prisindex.
Stefan (och jag) pratade om trading. Vad avkastningen är på tre år spelar ingen roll om man är trader – då handlar man intradag, eller möjligen över några dagar via swingtrading.
Äpplen och päron.
Att sedan Stefan backar från sin tradingkommentar och pratar om total return istället får stå för honom. Jag gjorde jämförelsen ur tradingperspektiv. Annars är det förstås korrekt att med utdelningar ser det annorlunda ut.
OMX30 har enligt mina charts gått ner 3,48% från 31/12 2015. Jmf med 1/1 2016 har det gått upp 0,51%.
Det som är mer intressant just nu är att börsen påbörjade sin nedgång från toppen redan för dryga året sedan. Stämmer inte det rätt bra med Cornu´s BNP-staplar ovan? Jag tycker nog det om man rensar bort immigrationsstapeln under Q4 2015. Börsen brukar som bekant vara ute i god tid. En normal lågkonjunktur brukar vara i ca 2 år. Även i det fallet brukar börsen stiga i god tid inför en kommande konjunkturuppgång. Därför kan vi kanske se fram mot en förstärkt konjunktur i slutet av 2017(om vi inte igen hamnar i en europeisk skuldkris etc). Börsen bör därför, c.p, ta fart på allvar under första hälften av nästa år. Men då återstår vart kapitalet ska ta vägen under tiden? Obligationer ger som vi vet minus-ränta, nominellt eller realt. "Different this time?" När tvingas vi betala för bankernas minu-räntor? Vad händer med folks besparingar då och om bostadspriserna börja falla?
Jojo men likt förbannat vill jag ju slå index typ SIXPRX-OMXSGI annars är det ju totalt meningslöst att hålla på.
Så mina 124.61% på tradingen på 3 år jämför jag med dessa index istället för med OMXS30.
I jämförelse med OMXS30 framstår ju jag som ett geni vilket jag definitivt inte är.
Trading och trading. Stefan menar förstås att tradingen(dvs med få utdelningar) måste slå långsiktig förvaltning(med utdelningar) för att vara meningsfull. Därför är också index utan utdelningar meningslösa ur ett avkastnings-perpektiv. Ur konjunktur-synpunkt är dock ett vanligt index bättre som signal-indikator då inte minst utdelningar fortfarande bara ges en gång per år hos oss.
Du tänker så. Taget.
Dock den avkastningen är ändå genialiskt. Go Stefan!!!
Säljer svenska banker sina skulder eller lånar de ut dem? Obligationerna löper väl på en viss tid. Som en stor mängd bumeranger. Man måste ha tillräckligt många händer fria för att ta emot dem när de kommer tillbaka, annars blir det dålig stämning.
Man kan inte sälja eller låna ut en skuld, så ingetdera.
Kan man inte ta med avskrivningar på något sätt för att få fram nettot?
"Bankerna måste låna upp på obligationsmarknaden för att finansiera sina bostadslån. Nej, de skapar inte bostadslånen ur ingenting, utan bostädernas säkerhet motsvaras av obligationer i andra ändan. Bankerna har alltså en upplåningskostnad för bostadslånet."
Bankerna lånar inte på obligationsmarknaden utan säljer sina skulder till högstbjudande som en tillgång för att kunna fortsätta att skapa nya lån (nya pengar). Orsaken är att det finns regler hur mycket nya krediter som banker kan skapa utifrån sina tillgångar (Basel 3).
Språkbruket i samband med bankerna agerande skapar en viss förvirring, men när man fattar hur det hela fungerar så förstår man bankernas roll bättre. De är inte instrument för lån utan instrument för inflation som staten använder för att beskatta sin befolkning på en mindre märkbart sätt än direkt beskattning.
Bankerna säljer inte sina skulder utan sina fordringar(bostadslånen).
Banker är "procentare", dvs arbitrage-spelare. Resultaträkningen är ett uttryck för detta(förutom nya tjänster och avgifter som tidigare ingick i räntenetto sedan 80-talet).
"Bankerna lånar inte på obligationsmarknaden utan säljer sina skulder till högstbjudande centralbank"
Fixed that for you.
Ett annat finare uttryck är "intermediärer" av kapital.
…och bankerna tjänar groteska pengar på arbitraget mellan minusräntorna de får låna till relativt bolåneräntorna.
Nej. De har andra utgifter. I verkligheten tjänar de bara en bråkdel av det. Du måste dra bort kreditförluster, administration, kapitalkravskostnad, löner, lokaler, IT-system mm.
Annars kan du väl själv ta och starta en bank och tälja guld.
Om du har 5 miljoner euro liggande för startkapitalet till banken så. Men det kanske duger med en skuldsedel på ett fiktivt lån som du betalar av med avtäljda framtida guldet.
Vissa bankanställda tjänar väldigt mycket pengar. Betydligt mer än vad som kan motiveras utifrån mängden ansvar. Det är det som är lönekostnader.
De tjänar väldigt mycket på räntenettot, med de menas alltså dessa anställda och bankens ägare.
Jag köper allt du säger cornu förutom:
Kreditförluster -> Man ompaketerar och säljer av de dåliga lånen precis som inför kraschen 2007/2008. Noll förlust.
Glöm inte heller att nu för tiden köper ECB även företagsobligationer. Bankerna kan avlasta ännu mer dåliga lån.
ECB köper även Junk-rated bonds (<BBB) för att det inte finns tillräckligt med investment-grade att avlasta från bankerna.
iblandekonomi, så ta och utbilda dig och skaffa ett jobb på en bank.
Jag kan lova att de som hanterar bolånen inte tjänar "väldigt mycket pengar".
Du låter ärligt talat bara som en väldigt avundsjuk jante.
Det är inte jante att vara förbannad på att bankerna roffar åt sig de pengarna som staten har rånat en på.
Cornucopia?
Så ditt argument mot att banken tjänar mycket på räntenettot är att det finns bankanställda med rimliga löner och att jag låter som en jante?
På interbankmarknaden lånar man till varandra från dagslån till upp till ett år sisådär. Där finns det bara en begränsad mängd pengar som snurrar runt bland bankerna(centralbankspengar). Nettot är deras inlåning hos Riksbanken(monetär bas/bankreserver) som inte växer i samma takt som penningmängden. Stibor-räntan är idag -0,55% medan den är 5 punkter högre(-0,50) hos Riksbanken(styr-räntan), dvs det är alltid dyrare för banken att låna hos Riksbanken. Men pengarna på interbankmarknaden är som sagt begränsade(QE!)och utgör basen som kreditmultiplikator(samma pengar lånas ut flera ggr). Bankerna finansierar sig balansräkningsmässigt hos sina inlåningskunder(runt noll%)samt av andra externa långivare(inkl.interbank). Bankerna kan förstås teoretiskt låna "obegränsat" kort av Riksbanken till lägre ränta. Dessa pengar hamnar ändå kvar i systemet(RIX) och riskerar att driva ner räntan på interbankmarknaden eftersom bankerna dessutom idag måste betala ännu mer för inlåning i Riksbanken. Då kan Riksbanken tvingas ingripa och t.ex höja sin styrränta för att dämpa denna efterfrågan(beroende på räntepolitik etc). Det vill nog inte svenska banker än så länge tror jag. Inte Riksbanken heller pga kronans värde. När väl bostadspriserna toppar ur och lånetillväxten sviker kommer tongången hos bankerna bli annorlunda. Då riskerar också vanliga kunder få betala för sin inlåning(kommer just nu i flera länder).
Bankerna har en risk-strategi för sin kapitalstruktur. Långsiktiga lånefordringar som bolån vill man till stor del låsa in, dvs matcha löptiderna. I Sverige lånar dock många till rörlig ränta vilket "tvingat" bankerna att swapa sina flöden från långt till kort(t.ex fast ränta obligationer till rörlig ränta som matchar bolånet).
Bankerna vill inte gärna visa sina marginaler på bolån av bl.a konkurrensskäl. Men bankerna i Sverige har kunnat öka sina marginaler pga jakten på real-avkastning bland placerarna. Likviditetsöverskott i omvärlden till skillnad från här hos oss. Ju längre minus-räntorna(eller noll) består desto högre marginaler när befintliga lån omsätts till ännu lägre ränta och fortsatt lånetillväxt(längre räntor faller snabbare nu). I USA ser det annorlunda ut med inlåningsöverskott och en positiv ränta på (excess-)reserverna. Där(Wall Street)drivs vinsttillväxten till stor del av trading, M%A etc och andra mer eller mindre exotiska kundprodukter.
ps! QE har även i Sverige skapat en ökad monetär bas tillgänglig för utlåning. För att få en klar bild över bankernas bolånemarginaler behöver vi se fakta kring hur räntemarginal-krympningen kompenserats av utlåningsökningen(relaterad delvis till fallande räntor/marginal). Marginal kontra volym alltså. Dessa fakta är i allmänhet delvis dolda i bankernas årsredovisningar(alla kostnader och intäkter är inte fullt ut produkt-redovisade). Men för ett tränat öga går det att se trender.
Tack för ett bra inlägg rttck. Det där är väl just problemet, det går inte att se bankernas marginaler på bolån, men man kan gissa sig till ungefär vad som pågår:
1. Banken får betalt för att låna pengar.
2. Banken får betalt för att låna ut pengar.
3. Profit.
4. Repeat steg 1.
Detta borde någorlunda stämma väl?
Sedan är det riktigt förvrängt, sjukt och äcklande att det är bolånetagarna som står för risken på bostadskrediterna… Det är ett starkt incitament att utföra steg 1-4 så ofta som möjligt.
Menar du att du riskfritt ska få långa pengar?
Nej, missförstå mig inte.
Jag förespråkar bara att banken bör få stå sitt kast om de ger ut lån till dåliga låntagare. Det går så vitt jag vet inte att gå i personlig konkurs i Sverige liknande det system man har i USA ('jingle mail': skicka in nyckeln om du inte kan betala av lånet).
Från ett ingenjörsmässigt perspektiv leder det bara till att kreditsystemet inte reglerar sig själv, vilket inte är bra.
Ja varför inte det amerikanska systemet med non-recource-lån? Men det skulle bli dyrare för kunden. Tyvärr brukar kreditkvalitén sjunka oavsett modell under slutfasen av en kreditcykel.
Ja, det finns tyvärr inte någon gratis-lunch. Ett sådant lån är rätt mycket billigare när SHTF (eventuell bostadskrasch, då är det bara att skicka in nyckeln direkt och flytta till husvagn temporärt?). Kan faktiskt vara värt, om det går att få sådana lån?
", , utan bostädernas säkerhet motsvaras av obligationer i andra ändan."
Cornu menar förstås: ", utan obligationernas säkerhet motsvaras av bostäder i andra ändan."
"Det pratas alltid om hur viktig och drivande hushållens konsumtion är för BNP."
– Konsumtionen kan inte driva BNP eftersom sparandet i ekonomin, näringslivets investeringar och produktion måste komma före konsumtionen. Om det vore sant att konsumtionen driver BNP kan BNP bli oändligt stor. Då är det bara till att låta riksbanken sätta in stora summor pengar på människors bankkonton och BNP skulle kunna öka oändligt mycket.
Men detta är omöjligt eftersom produktionsresurserna är knappa (ex det finns bara en viss mängd arbetstimmar, stål och betong vid en viss tidpunkt). Om alla pengar används till konsumtion skulle man inte kunna tillverka några investeringsvaror, råvaror eller halvfabrikat. Produktionsstrukturen skulle försvinna och svår fattigdom skulle uppkomma.
Konsumtionen är helt beroende av att ett land först bygger upp en produktionsstruktur. Detta innebär att ett högt sparande måste hålla konsumtionen nere för att resurser ska kunna överföras till företag som tillverkar investeringsvaror, råvaror och halvfabrikat. Först när produktionskedjan är hel kan landet tillverka mer konsumtionsprodukter.
BNP-måttet är konstruerat på så sätt att sparandet och investeringarna ser ut att ge ett lägre BNP. Detta beror på att BNP egentligen är ett netto-mått. Företagens vinster är egentligen en netto-inkomst medan företagens försäljningsintäkter är en brutto-inkomst.
Måttet mäter inte hela produktionskedjan där råvaror och halvfabrikat tillverkas i ett otal produktionssteg. Måttet summerar ihop enbart färdiga investeringsvaror och färdiga konsumtionsprodukter.
I verkligheten är företagens efterfrågan ifrån andra företag dubbelt så stor som konsumenternas efterfrågan. Löntagarnas efterfrågan beror på sparandet i ekonomin. Sparandet definieras som att inte använda till konsumtion.
I regel betalas lönerna ut innan det finns färdiga produkter att sälja och utan sparandet går det således inte att betala ut några löner. Löntagarnas löner är företagens kostnader eftersom lönerna bokförs som en kostnad när de betalas ut.
Märkligt att ingen reagerat på ditt inlägg. Ja investeringarna kommer först, därefter produktion och konsumtion. Det gäller även på den offentliga sidan. Däremot skulle staten kunna ge ut nya pengar utan att låna upp dem(sparandet). Dvs inte kräva en motprestation. Då skulle konsumtion delvis kunna driva BNP men ej i oändlighet som du skriver. Det beror som sagt på produktionskapaciteten eller de knappa resurserna i förlängningen. Immigrationsivrarna hävdar t.ex att BNP automatiskt kommer att växa. Så är ju inte fallet. De måste först efterfrågas av en produktionssektor. Inte genom konsumtion, t.ex via skattepengar med minskat offentligt sparande. Isf måste det privata sparandet öka vilket riskerar ta ut det offentliga. På kort sikt är allt möjligt dock. Se bara på BNP Q4 2015 ovan.
"Måttet mäter inte hela produktionskedjan där råvaror och halvfabrikat tillverkas i ett otal produktionssteg. Måttet summerar ihop enbart färdiga investeringsvaror och färdiga konsumtionsprodukter."
Detta påstående är väl felaktigt? BNP mätt som produktion är summan av alla företags förädlingsvärden, dvs vad alla företag själva tillför.
Sparandet och investeringar balanseras till noll i en stängd ekonomi.
Hela diskussionen om konsumtion missar problemet med stagnerande investeringar nationellt. Företagens "naturliga/önskvärda" växande utanför gränserna tillsammans med paradigmskiftet "outsourcing och arbetskraftsarbitrage" har inneburit att väst-ekonomiernas tillväxt stagnerat(stagnerande reala inkomster per capita(i USA väldigt tydligt)). Tyvärr har också finanssektorns expansion flyttat alltför stora resurser till områden som inte gagnar långsiktig värdeproduktion. Om inte ny produktion kan fylla detta vakuum leder det till fortsatt stagnation. En kraftigt ökande skuldsättning parat med låg tillväxt är inte en bra cocktail.
Då tar vi det igen. För 700.000:e gången.
N-E-J banken lånar INTE upp nånting för att skapa ett bostadslån. Det är skapat ur ingenting. Man skriver in bankens skuld till låntagaren på ena sidan och låntagarens skuld till banken på den andra. Båda sidor av balansräkningen är påhitt. Obligationen är bara en pant eller en säkerhet när bankerna lånar av varann på RIX om för många betalningar gått åt "ena hållet".
Standard & Poor:
"Banks lend by simultaneously creating a loan asset and a deposit liability on their balance sheet. That is why it is called credit "creation"–credit is created literally out of thin air (or with the stroke of a keyboard). The loan is not created out of reserves. And the loan is not created out of deposits: Loans create deposits, not the other way around. Then the deposits need a certain amount of reserves to be held against them, and the central bank supplies them"
https://www.kreditopferhilfe.net/docs/S_and_P__Repeat_After_Me_8_14_13.pdf
Så går det till, och den som i steg två tar emot de skapade pengarna är den som finansierar lånet. Och om pengarna flyttas från banken måste banken ta in annan finansiering, så banken förmedlar alltså lånet.
Det finns inget motsatsförhållande mellan hur lån skrivs in i bokföringen och hur de finansieras av andra än banken själv. Dvs banken agerar mellanhand.
Ja man kan krångla till beskrivningen hur mkt man vill. Men det som i slutändan sker är att banken har hittat på nya betalningsmedel.. ur ingenting. Precis som beskrivs av Standard & Poor ovan och av många andra såsom Richard Werner, Steve Keen och Michael Kumhof tex. Banken lånar INTE upp nånting som de sen lånar ut.. utan allting skapas av banken när lånat tas.
Banken agerar inte mellanhand eftersom den skapar alltihop själv. Något också Kumhof är tydligt med här:
https://www.youtube.com/watch?v=8r3MYC_-wxs&feature=youtu.be&t=28m4s
Nja.. banken behöver inte ta in finansiering så länge lika mkt betalningar gått från banken som till banken efter en bankdag. Det är denna slutliga totalskillnad man stämmer av på RIX.. och där banken kan behöva låna. Det görs alltså med bankernas reserver på mellanskillnaden endast.
Reserverna kan aldrig lånas ut till ett bankkonto. Ett bankkonto innehåller bara skulder på dessa reserver.
Nej. Banken kan inte skapa ett skit själva. Då hade de bara skapat pengar och betalat till sig själva och inte behövt några kunder.
I själva verket är det kunden som skapar något i samma ögonblick vederbörande ger banken order om det.
http://cornucopia.cornubot.se/2012/09/nej-banker-skapar-inte-pengar-pa-egen.html
@Martin
Det är du som krånglar till det. Att banken tar emot betalningar är just finansiering.
Så det du skriver är: "Nja.. banken behöver inte ta in finansiering så länge lika mkt [finansiering] gått från banken som till banken efter en bankdag." Dvs banken behöver inte ta in finansiering om den inte behöver finansiering, snacka om att krångla till beskrivningen i onödan.
Cornu:
De skapar det ihop med låntagaren. Båda krävs. Banken kan inte låna av sig självt.
Lånet är nya betalningsmedel. Kommer ingenstans ifrån och tas ingenstans ifrån.
@Martin: Och likt förbannat är det låntagaren som inledningsvis finansierar sitt eget lån. Vad är din poäng egentligen?
iblandekonomi:
Försökte förklara eftersom du påstod att banken behövde finansiering för att skapa ett lån. Men banken behöver endast finansiering enligt det jag skrev ovan.
iblandekonomi:
..att banken hittar på nya betalningsmedel när ett lån tas.. och att därmed inga pengar tas nånstans ifrån. Nåt annat minskar inte. Det har tillkommit nya betalningsmedel/pengar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
OK, ja det är varken konstigt eller speciellt okänt. Jag fick lära mig det på samhällskunskapen.
Banken behöver inte extern finansiering för att skapa ett lån och det har jag heller inte påstått, men alla lån i banken har finansiering, antingen från bankens egna kunder eller externt.
De flesta tror nog att banken lånar ut nåt som andra har satt in när man tar ett lån. Dvs att inga nya pengar skapas.
Att det är konstigt finns det ju argument för.. som tex att man inflaterar upp priserna på det man lånar ut till så att folk får låna ännu mer i en oändlig spiral.
Kanske dags att skilja på pengar och krediter. De enda som fritt kan skapa pengar är staten och dess "dotterbolag" centralbanken. En regering kan betala ut pengar till mottagare genom att deras konto i en bank krediteras. Och detta utan att låna upp en sekin. Vad som händer är bara att deras(statens) konto hos centralbanken debiteras samtidigt som samma pengar hos banken(mottagarens konto) krediterar bankens konto hos centralbanken. Det har alltså skapats nya pengar utan en skuldökning. Nya bankreserver kallas detta.
Martin pratar om krediter vilket är något helt annat. Vad menar han med: "Man skriver in bankens skuld till låntagaren på ena sidan och låntagarens skuld till banken på den andra". Vad är bankens skuld till låntagaren? Du måste mena långivaren!
Ja det är riktigt att lån skapar inlåning. En penningmängd-ökning eller skuldpengar som det också kallas. Krediter men inte nya pengar.
Ex. Om vi börjar från noll. Vi bortser från aktiekapitalet. Centralbanken skapar en monetär bas i form av kontanter till folk. En ekonomi startas(ok, sedlar och mynt är en skuldsedel från staten giltig att betala t.ex skatt). Kontanterna stoppas in i en bank, inlåning. Banken sätter in samma pengar hos centralbanken. Banken lånar ut pengarna till en låntagare i banken. Pengarna går som betalning till en mottagare med konto i en annan bank. När pengarna överförs byter den första banken sitt tillgodohavande hos centralbanken mot en fordran hos sin låntagare. Inga nya nettopengar har skapats. Penningmängden är dubblerad(liksom lånen) med oförändrad monetär bas. Den första banken skapar ett nytt dubbelt så stort lån som tidigare. Kundkrediterna i systemet har därmed tre-dubblats. Beloppet överförs till samma bank som tidigare(säg en annan mottagare och att transaktionen gäller ett liknande objekt som tidigare och som nu dubblats i pris). Banken tre-dubblerar sina tillgångar(banklån)men vid överföringen av lånebeloppet till mottagarens bank saknar banken pengar hos centralbanken. Man kan då låna tillbaka pengar av mottagar-banken(de pengar man hade ursprungsvis, bankreserven), dvs 50% som interbanklån och resterande 50% av t.ex centralbanken. Mottagarbanken lånar alltså ut hela sin reserv men krediteras samtidigt med det dubbla beloppet vid tidigare nämnd överföring. Den totala nettoeffekten är bokföringsmässigt en oförändrad inlåning hos centralbanken medan penningmängden dubblerats(nyinlåning).
Som beskrivits i ett tidigare inlägg bestämmer centralbankens penningpolitik den monetära basen. Bankerna lånar därför normalt på penning- och obligationsmarknaderna.
rttck:
Vi använder ju i princip bara "krediterna" idag. Allt som står på ett bankkonto hör ju dit. Få köper några stora grejer med kontanter så de utgör ingen begränsning.
Svenska Kronor finns endast på RIX eller som kontanter. Det är bankernas reserver. Det som står på ett bankkonto.. dvs lånen.. är skulder på dessa kronor. En del tycker det är ok att kalla alltihop för pengar. En del vill bara kalla reserverna för pengar. Dvs den monetära basen. Men dessa kan aldrig komma in på ett vanligt bankkonto.
Idag finns det krediter och valutor som de flesta personer använder, sedan finns det pengar, men pengar har ingenting med dessa att göra.
Jo men definitionen hur pengar skapas är viktigt för allas förstående av hur ekonomisk tillväxt sker. Krediterna kräver kapital, dvs finansiering. Inte bara en knapptryckning. Bankerna är intermediärer även om de kan skapa krediter via enbart bokföringen. Men lånen används ju till något och när det sker måste det till ett utbyte av resurser. Jag håller med det mesta om vad som sägs i din film-länk men det handlar inte så mycket om hur pengar skapas utan hur mycket som skapas. Och att bankerna, USA, Tyskland, Frankrike och UK främst, väljer att inte längre behålla kreditriskerna själv utan sälja av dessa antingen helt och hållet(t.ex MBS för bolån) eller via olika derivat(t.ex hedge). Detta ökar riskerna i systemet. Kritiken handlar också om hur nationalekonomin inte bryr sig om banksystemet i sin tillämpade forskning, dvs i sina ekonometriska modeller. Det som sägs i början om "thin air" handlar om själva konsten att skapa ett lån i bokföringen. Ja man kan låna ut pengar utan först ha inlåning som också sägs i början. Men banken har alltid en finansieringskostnad. Utgår man från detta faktum blir det lättare att förstå varför bankerna ändå är intermediärer ifråga om samhällets behov av krediter för investeringar(och produktion)….och t.o.m konsumtion numera(s.k framtida konsumtion).
Ex med kontanter var bara till för att beskriva hur det en gång började. En gång i tiden användes banken bara för att förvara kontanter. Sedan började banken utfärda skuldsedlar vilket kunde resultera i att det inte längre fanns några kontanter kvar i kassaskåpen.
Alla bankkonto-saldon är inte lika med bankreserver. Bara nya skuldfria pengar är bankreserver, inte krediter. Alla bankkonto-saldon är dock en del av penningmängden. "Pengar" är för övrigt elektroniska idag. S.k innehavar-papper finns nästan inte längre. Sedlar och mynt bara några %-enheter av den monetära basen.
rttck
Ja, bankkonton innehåller som jag skrev skulder på reserverna.
Bankerna behöver eventuellt finansiering på RIX. Men inte i samband med att lånet skapas. Om Kund A lånar 1 miljon i Bank A för att betala Kund B i Bank B så behöver Bank A föra över 1 miljon i reserver till Bank B om det är den enda betalningen som gått mellan bankerna den dagen. Men om Kund B samtidigt tar ett lån i Bank B och betalar Kund C i bank A och dessa 2 betalningar blir de enda som sker den dagen så behövs ingen finansiering alls eftersom clearingen på RIX blir 0.
Problemet med begreppet "finansiering av lån" är att det låter som att banken måste låna in 1 miljon nånstans ifrån för att kunna låna ut 1 miljon till en bankkund.
Ja, nettot av alla interbank-betalningar under dagen, t.ex lån, avstäms och clearas i RIX som påverkar bankernas inlåning hos Rb. Man brukar ju säga att bankerna behöver en viss inlåning hos centralbanken för att klara större nettouttag av sina kunder inkl egna transaktioner. För detta behov kan ju inte banken skapa pengar om nu ngn trodde det. Man kan förvisso låna men ofta handlar det om krisläge på just lånemarknaderna.
Själva clearingen av varje dags flöden balanseras normalt sett. Ev. överskott eller underskott hanteras veckovis av Rb genom s.k finjusterande operationer, emissioner av certifikat och repor i interbankmarknaden.
Varje lån en bank skapar innebär en ökning av lika stor inlåning någonstans i banksystemet. Därav begreppet "loan creates deposits". Men det handlar inte om självfinansiering :).
När vi nu klarat av denna fråga, dvs skapandet av krediter, så återstår att reda ut bankens egna balansräkningspåverkan. Om vi bortser från bankens egna kapital. Varför är bankens utlåning i princip lika stor som dess upplåning? Varför måste bankerna emittera skuldebrev(eller inlåningskonton) när de lånar ut pengar? Jo därför de är intermediärer. De utlånade pengarna lånas upp och det är lätt att glömma att dessa pengar minskar andra bankers inlåning(t.ex) när beloppet ingår i det clearade flödet bankerna emellan. Här t.ex innebärande att den första bankens clearing-saldo helt balanserar mot noll(c.p). Vi måste skilja på systemets nettoförändring och den enskilda bankens. Bokföringsmässigt måste alla delar balansera. Bankens balansräkning sväller men inte Riksbankens(bankreserverna). När staten/centralbanken skapar t.ex nya s.k skuldfria pengar ökar dock den monetära basen=bankreserverna. Ex. på detta är QE samt s.k helikopterpengar vilket är detsamma som statliga utgifter utan motsvarande inkomster och upplåning.
Det går inte att tillräckligt poängtera: Skilj på systembetalningarna och dess finansiering via RIX respektive bankens finansiering. Bankernas balansräkningsexpansion är dessutom systemkritisk i vissa fall då de lånar av varandra i något som kan liknas vid ett triangel-beroende. Netto-skulderna kan vara relativt låga medan brutto-volymerna är oerhört stora vilket vid kriser kan skapa domino-effekter. Alla lån är ju inte lika goda!!
Så varifrån får Bank A sin reserv-miljon i ditt exempel? Och är denna miljon alltid en s.k bankreserv som du förmenar?
"Varje lån en bank skapar innebär en ökning av lika stor inlåning någonstans i banksystemet."
Det är ju inlåningen som skapas när lånet tas.. På samma ställe. Det händer bara nåt på kundens konto. Sen när han eventuellt betalar med denna kontosumma blir det en inlåning nån annanstans.. nämligen dit betalningen går. Kontosumman hamnar då där istället. Men först i det läget.
Men jag fattar inte varför det ska krånglas till. Det som sker i verkligheten är bara att bankens skriver in en siffra på kundens konto när man tecknar låneavtalet. Färdigt. Det är den fysiska verkligheten.. vad man sen skriver på papperslappar och hittar på begrepp o grejer ändrar ju inte det som sker i praktiken. Det tillkommer en ny siffra på ett nytt konto som inte fanns förut.. och inga försvann samtidigt nån annanstans ifrån.
Sen kan lånet överföras till en annan bank iomed en betalning som kunden gör med lånet. Då kommer clearing o finansiering osv in i bilden. Reserverna och RIX. Det har då överförts en skuld på en summa till en annan bank iomed betalningen. Då får ju den första banken skicka med motsvarande summa pengar.. om inte betalningar gått åt andra hållet också.
Bank A har en viss mängd reserver.. har den för lite får den låna.. av en annan bank eller riksbanken.
Vi kanske missförstår varandras begrepp. Men finansiering krävs ju eventuellt först vid clearingen.. o är inte baserat på nån lånesumma utan på skillnaden mellan alla betalningar fram o tillbaka mellan bankerna. Det kan variera ovasett lånesummor. Därför tycker jag det är missvisande att använda det ordet ihop med att ett lån tas.. eftersom det inte har med lånet i sig att göra. Det har ju bara med den resulterande skillnaden totalt sett vid clearingen att göra.
Men det är ointressant att bara se till bokföringen av ett nytt lån på ett konto, "out of thin air". Utgångspunkten är att nya krediter behövs för att ekonomin ska kunna växa. Ja bankerna har fått den uppgiften i dagens system. Slutsatsen är alltid att den skapade krediten används till en ekonomisk transaktion, dvs en investering t.ex. där beloppet ökar total inlåning och därmed penningmängden(mängden kreditpengar). Vi är överens.
Du reagerade från början på detta sätt:
"N-E-J banken lånar INTE upp nånting för att skapa ett bostadslån. Det är skapat ur ingenting."
Vad var din egentliga kritik i sammanhanget? Du hänvisar till textutdrag från S&P. Men där skrivs om USA´s reservkrav. Det saknas i flera länder bl.a Sverige(vi har bara Basel-reglerna). Ja bankerna behöver säkerheter(obligationer t.ex) för att låna av Rb eller andra banker. Men varför lånar bankerna upp pengar på en marknad? Pengar som redan är befintliga i de flesta fall. Varför skriver du att balansräknings-ökningen bara är en fiktion? Något helt onödigt?
Du skriver vidare att banken vid clearingen vid behov använder sina reserver. Räcker de inte lånar man interbank(dagslån) och om inte det räcker så lånar man av Rb. Vi är överens. Därmed har lånet fullgjort sin uppgift OCH det har blivit FINANSIERAT. Antingen via inströmning av betalningar från kunder etc(matchning inför dagens clearing) eller via ovanstående. Men det behövs alltid en finansiering(lån eller inte).
Då kommer vi till frågan om balansräkningen som du inte har besvarat. Varför ser den ut som den gör?. Kan du se att bankens utlåning täcks av några reserver? Nej den täcks som den ska främst av marknadsfinansiering (inlåning + extern upplåning) och inte av interbanklån(av storlek) eller av centralbanken(repor t.ex). Jag har i tidigare inlägg förklarat varför det ser ut som det gör. T.ex att bolånebanken vill lägga om sin finansiering för att bättre matcha sin utlåning. Ok visst, denna upplåning sker som regel efter att man redan lånat ut till sina kunder. Inte för att klara clearingen av nya lån.
Kanske vi pratar samma språk nu?
Men det viktigaste. Alla nya kreditpengar som skapas i banksystemet används vid clearingen via interbanklånen. Och skulle nya skuldfria pengar skapas så skulle denna interbankmarknad driva ner räntorna mot noll om det skulle uppstå(för stora)överskott. Därför kan vi idag ha s.k överskottsreserver pga QE. Räntorna är noll eller negativa i de flesta fall.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jisses,walls of text.
Klart som korvspad detta,alltså halvklart.
http://positivapengar.weebly.com/hur-banker-skapar-pengar.html
Lätt att hänvisa till andras teorier än att förklara dem! Eller hur?
Positiva pengar är verkligen inte i mål. MMT ligger däremot i forefront av ett nytt angrepps-sätt.