Om man har lämplig proxy eller unblockingtjänst, t ex Unblock US, kan man via BBC:s iPlayertjänst se veckans intressantaste program på BBC, nämligen World War Three: Inside the War Room. Har ni sådana tjänster kan ni omedelbart börjat titta på entimmesprogrammet här.
TV-programmet belyser på ett utmärkt sätt inte bara ett kärnvapenlands kärnvapenproblematik, utan också hur NATO är en försvarsallians av demokratiska demokratier, där inget land kan tvingas till att göra något, särskilt inte som Ryssland är medvetna om NATO:s artikel 5 och aldrig kommer medge att de är med i en konflikt.
 |
| NATO:s flagga. |
Krigsspelet, som delvis är dramatiserat även om inte själva krigskabinettet inte är dramatiserat utan faktiska personer som övas, om än inte aktuella beslutsfattare, handlar om en eskalerande situationen i Baltikum, där ett uppror ryskt och Rysslandsstött uppror i Latgallien i Lettland ställer allt på sin spets. Det inkluderar hur Ryssland öppet skickar in 76:e luftlandsättningsdivisionen på humanitärt uppdrag in i provinsen, där beväpnade och av rysk trupp förstärkta separatister har tagit provinshuvudstaden och Lettland tappat kontrollen över två mils gräns.
Det går så långt att en “självsvåldig befälhavare utom rysk kontroll i Kaliningrad” sätter ett kärnvapen över amfibieplattformarna HMS Ocean och USS America, sedan frivilligt deltagande NATO-länder satt ner foten mot separatisterna, de ryska gröna gubbarna och 76:e luftlandsättningsdivisionens “humanitära hjälp”. Kärnvapenexplosionen dödar över 4 000 brittiska och amerikanska flottister och marinkårssoldater.
Likt jag skrivit om tidigare i veckan får man följa spelet hela vägen fram till eventuellt kärnvapenkrig, vilket också ställer frågan på sin spets – när vedergällningshotet inte längre fungerade som ett avsett skydd, är det då någon idé att vedergälla?
Vi har som sagt inom NATO att göra med västerländska demokratier med humanistiska värderingar, och inte en totalitär rysk diktatur där styrka är det enda som ger respekt och svaghet innebär att man blir utkastad av ryska folket.
Till programmets nackdel är att det är ganska hårt nedklippt för att få plats på en timme och många steg i utvecklingen är underförstådda. Istället skildras främst vissa händelser (“kortinspel” i övningstermer) och diskussionen om vad krigskabinettet ska ta för beslut kring dessa.
TV-programmet hittar ni alltså via BBC iPlayers webtjänst här. iPlayer är normalt spärrad från utlandet, vilket även gäller apparna, men Unblock US fungerar utmärkt för BBC iPlayer (BBC:s motsvarighet till SVT Play) och inte bara för Netflix (som tjänsten fortfarande fungerar för trots att Netflix just nu kör sitt årliga “nu ska inte proxytjänster fungera längre”-uttalanden för att blidka Hollywood). En veckas prövotid ingår i Unblock US, så du kan redan om några minuter spendera en timme nu på lördagskvällen med att titta på programmet. Tjänsten fungerar på i princip alla plattformar genom att du bara anger rätt DNS manuellt efter att ha signat upp dig på tjänsten, givet att du ser ut att komma från samma IP-nr som det du loggat in på Unblock US från.
World War Three: Inside the War Room finns kvar på iPlayer i 28 dagar till.
Sedan fanns det en del konstiga tekniska punkter, som att en kärnvapenubåt inte skulle räcka mot Ryssland, för den har bara en robot och sedan var det några förvirrade uttalanden om Iskander, som att alla Iskanderrobotar bär kärnvapen. En ubåt av Vanguardklassen bär 16 ballistiska robotar, med vardera åtta stridsspetsar, för totalt 128 stridsspetsar och Iskander finns både med konventionell såväl som kärnvapenstridsspets. Dessutom är just Iskander ett udda vapen att sätta in mot örlogsfartyg. Det är också udda att skjuta ner en helikopter med S 400-luftvärn. Gissningsvis valde man i programmet både S-400 och Iskander för att det är något som förekommit i nyhetsrapporteringen och som en brittisk publik kanske känner igen.
13 kommentarer
Fungerar även gratis med Hola VPN i Chrome. Peer to peer routing. Premium service kostar $5/månad, men man klarar sig rätt långt med gratisversionen.
Avskyn mot att visa svaghet är inte bara kännetecknande för Ryssland, utan i allra högsta grad för USA. Inser man detta så förstår man en hel del av USA:s geopolitik.
Sedan om en Natoslickande utrikesministerfjant, för en militärt alliansfri nation som inte har något territorialförsvar värt namnet, backar upp militär svaghet med ett väldigt högt och kaxigt tonläge, så äventyrar hen nationens säkerhet och höjer hotnivån i vårt närområde, än mer.
Den "ryska påsken" var en välbehövlig påminnelse för törnrosasovande svenska säkerhetsansvariga hur långt det svenska försvarsförfallet har gått.
Men hallå, simpleton, "svaghet" definieras helt olika i västdemokratier och t.ex. Ryssland.
Styrka med ryska ögon är att ensidigt kunna utöva våld mot annan.
I en västerländsk demokrati anser majoriteten att styrka är att kunna skapa något produktivt.
Det är därför man i Ryssland inte producerar något resten av världen vill ha (bortsett från vissa vapen) och istället gör sitt bästa för att omvärlden ska känna sig hotade och osäkra i deras närvaro. Medan vi i väst försöker skapa marknader, uppfinna saker, lösa världsproblem och slå mynt av dessa saker.
Med andra ord: i västvärlden är en stark militärmakt något man har (och månar om) i syfte att kunna försvara det produktiva samhällsklimatet, medan man i t.ex. Ryssland har en stark militärmakt för att kunna fortsätta utöva våld mot andra. Det är våldet som är målet, syftet, meningen.
Programmet finns även på en sajt med ett piratskepp som logga.
Tack för tipset, förresten. Det får blir lördagskvällsunderhållningen.
Har nu sett programmet. Även om jag var rätt distraherad och krigsspelet säkert var tillspetsat för tv:s skull, så var mitt intryck att en tit-for-tat-strategi borde ha fungerat bättre i det här scenariot än den linje deltagarna valde.
Druckit lite vin? Jag brukar göra en grej av att leta stavfel i dina inlägg och de är i regel milt sagt få. Detta inlägg däremot vet jag inte vem som korrekturläst 😀
Korrekturläser inte bloggen. Skriver, publicerar.
Alltså inte uteslutet att någon form av sinnesförslöande substans intagits. Med tanke på preferenserna isf med större sannolikhet alkohol.
I don't hold it against you though!
Stavfel på en blogg är petitesser.
Gick att se på alla möjliga sätt. BBC slängde dock ut mig halvvägs genom programmet. Mystiskt. Såg slutet via Veoh.
BBC såg väl att du kom från en demilitariserad zon och tyckte inte att du hade något där att göra
Lettgallen som serien utspelar sig i (östra Lettland) skiljer sig från resten av landet på ett par sätt. Dels finns det en rysk befolkning på landsbygden sedan 1600-talet, de s.k. gammeltroende ortodoxt kristna. De flydde dåvarande Tsarryssland (till dåvarande Sverige faktiskt, när Riga var landets största stad) som tvingade fram reformer i den ortodoxa kyrkan som sågs som förkastliga. Dessa bor framförallt på landsbygden eller i mindre samhällen i Lettgallen och har framförallt varit jordbrukare. De var lettiska medborgare före 1940 (och återfick medborgarskapet automatiskt vid självständigheten 1991) och drabbades lika hårt och i vissa kretsar hårdare under kommunisttiden som andra i Lettland (inte minst p.g.a. de gammeltroendes religiositet, och att många ortodoxa präster hade flytt Ryssland efter revolutionen. Samt det där med "pålitlighet" som myndigheterna ansåg att ryssar som haft erfarenheter från andra samhällssystem inte kunde betros med). En annan sak som utmärker Lettgallen är att letterna där är katoliker, medan resten av landet framförallt är protestanter.
Så ligger då Daugavpils, Lettlands andra stad, i Lettgallen. Den staden industrialiserades framförallt efter 1945 (staden är en järnvägsknut och ligger vid linjerna för trafiken mellan Moskva – Riga och Warszawa – St Petersburg). Där är majoriteten av invånarna inflyttade från andra delar av f.d. Sovjet. Det är där man framförallt finner de gamla nostalgikerna som tyckte det var bättre förr, "när det inte var passkontroller och visumkrav för att komma till Ryssland/Belarus/Ukraina". Ofta har de inga släktingar i Lettland utan all annan familj bor i något av de länderna. Då Schengenvisum kostar ansenliga belopp för någon som kanske har en månadsinkomst på 300-400€ (och kanske hälften av detta i Ryssland/Belarus/Ukraina) svider det förstås rejält ekonomiskt varje gång släktingar ska komma eller man själv ska hälsa på släkten. Dessa människor var 30+ när Sovjet brakade samman.
Med detta sagt ska jag dock avsluta med att något stöd för en "lettgallisk folkrepublik" trots allt är obefintlig utom hos en del ovanstående "Ewiggestrige" (en bra tysk term vi borde ha med i svenska språket, de som alltid lever i det förgångna). De som har några minnen av det gamla systemet börjar komma upp i 50-årsåldern och så att säga dör undan snart och det är ochså den gruppen med störst inslag av "statslösa" idag. De gammeltroende ryssarna har samma minnen av förtryck och repression som vanliga letter och stödet för en "återförening" hos dem är utomordentligt svagt. För de ryssar som flyttade in efter 1945 gäller att många av deras barn och barnbarn nu bor och jobbar någonannanstans inom EU. De barnen tar oftast upp lettiskt medborgarskap för att kunna resa utomlands utan att behöva söka visum. Dessutom har Ukrainakrisen gjort att de som är födda i Belarus eller Ukraina gärna distanserar sig från de som är födda i Ryssland. Innan var det ingen större skillnad mellan de grupperna, nu börjar de med ukrainsk och belarusisk bakgrund att skilja ut sig från "ryssarna" och flera markerar sig som ukrainare framför ryss.
Som fantasi kan det vara kittlande att spekulera i "tänk om.." men jag skulle alltså inte själv känna mig särskilt orolig för någon "folkresning" i Lettgallen.
Sitter dom verkligen och röstar så där med handuppräckning? Jag trodde det fanns protokoll för hur nato ska agera utifrån olika scenarion.