Med anledning av Stockholms Handelskammares uppgifter att endast 7% av hushållen i Stockholm går plus och hela 58% förbrukar sparpengar eller tar lån för att klara sin levnadsstandard, så upprepar vi samma fråga till bloggens läsare.
Jag förväntar mig inte samma svar, men frågan och svarsalternativen är exakt samma som Stockholms Handelskammares.
Det inkluderar att man tolkar de relativa svarsalternativen själv.
För er som inte hittar handelskammarens data så finns de vid sista tårtgrafen på denna sida, man väljer rullningslisten och bläddrar ner till sista alternativet “Vilket av följande påståenden beskriver bäst Ditt hushålls nuvarande ekonomiska situation?”
De spektakulära resultaten är alltså gömda längs ner i källaren, bakom dörren med “Varning för tigern” (obskyr popkulturell referens) vilket bara gör dem ännu mer trovärdiga…
37 kommentarer
Intressant, andelen lär öka 2016 med anledning av skatte- och avgiftshöjningarna samtidigt är sparkapital en ändlig resurs så vad kommer hända?
Fler få gå på bidrag, detta verkar enligt vänstern vara en oändlig resurs..
Om man behåller fast egendom ( nu menar jag ej ens kontant köpt bostadsrätt på Strandvägen eller dylikt )utan villor lite här och där,kan det räknas till sparande?
Icke belånade, borde kanske tilläggas…
En viss marginal till misär, kanske?
Adjöss och tack för fisken…
Jag hör till dem som pendlar mellan sparar något till sparar mycket. Hade man inte haft andrahandsboende så hade det varit mer "sparar mycket".
Resultaten från Handelskammarens undersökning är rätt förklarande. Vidare fråga borde väl vara i vilket sammanhang lånet finns. Gissningvis är den relaterad till bolånebubblan eftersom det är utgift som de senaste åren inte minskat. Elektronik blir allt billigare som jämförelse.
Funderade på en sak, hur ska man räkna om man har lån?
Förvisso sätts en del pengar undan varje månad i sparande samt amortering, men man är ju fortfarande skuldsatt.
Amotering är ju sparande. Ialla fall tills dess att värdet på det lånet avser försvinner.
Jag skulle inte kalla amortering för sparande. Om du amorterar t.ex. 50 000 kr är det inte säkert att du kan gå till banken och låna "tillbaka" det. Så bäst och skilja på amortering och sparande. Sparande ska vara pengar som är lättåtkomliga ifall värmepumpen går sönder. Så först spara minst 50 000 kr för oförutsedda utgifter, helst 100 000 kr ifall du bor i hus. Därefter börja amortera.
Var drar ni gränsen mellan att spara mycket och att spara något? 1PBB per person, 20% av nettoinkomst eller 100000kr kanske?
Jag drog gränsen mellan att spara en rätt liten del av sin inkomst som över lång tid kanske räcker till en eller få större utgifter, kontra spara såpass mycket att man varje månad sparar till en större utgift.
Tex: Stor utgift 4000 kr.
Spara 1000 kr/mån -> spara något.
Spara 5000 kr/mån -> spara mycket.
Givetvis beror det på ens egen ekonomi. Exemplet här är bara ett exempelv. Alla har ju olika utgifter och möjligheter, så man får tänka själv.
Lägger man undan ca 10% av inkomsten tycker jag man kan säga att man "sparar mycket". Ramlar man ner till 5% så kanske man kan säga att man "sparar något".
Kanske bara är jag men är 10% så himla mycket?
Sen bör man ju såklart dra av det sparande som görs för framtida konsumtion. Om man åker utomlands varje år och det man sparar ihop till den resan varje år är det enda man sparar så har man enl mitt synsätt noll i sparande.
Ju större inkomst du har desto mindre smärtsamt är väl 10%, så det beror ju på. Ensamstående föräldern med två tonårsungar kan bara drömma om att lägga 10% av sin sjuksköterskelön på sparkontot varje månad till exempel, för hen är 10% ett gigantiskt belopp. DINKs med 60k efter skatt i hushållsinkomst kan lägga 20% på spar och ändå ha en bra säck pengar kvar att bränna på hattar om de vill.
Eller så är man ärlig och säger att en ensamstående med två tonåringar inte har möjlighet att spara mycket. Inte att spara lite räknas som att spara mycket om man har tillräckligt mycket andra utgifter.
Man bör nog se det över ett eller ett par års period. Att spara till semesterrean eller betala med kreditkort tycker jag inte räknas. Då blir det bara en fråga om att hantera variationer över året.
Så som jag har tolkat det: Sambo hushåll, 2 personer, 28 år. Bor i Sthlm, innanför tullarna, netto inkomst hushåll ca 55k/mån. Hushållets lån exkl. studieskulder ca 2,1 MSEK, bostadens värde för tillfället ca 3,3 MSEK (ca 64%) belåning. Spar + amortering 15k/mån (= ca 17% netto inkomst), buffertsparar ca 4-5k/mån för konsumtion.
RESULTAT: Vi sparar mycket.
Om ert nuvarande liv bygger på ett 2,1MSEK lån är det väl mer korrekt beskrivning av er ekonomiska situation "vi skuldsätter oss mycket". Ni har lånat två årslöner netto som tar er 11 år att betala tillbaka med nuvarande takt och rådande lågränteklimat, är inte det mycket?
Så undersökningen handlar nog mer om hur man ser på sin eventuella skuldsättning, än hur man faktiskt lever. Nu verkar ni leva väldigt ansvarsfullt i relation till omvärlden, men synen borde väl fortfarande vara att man lever på lånade pengar?
Jag är mycket skuldsatt, känns fördelaktigt just nu.
Man kanske skall se till det tempus som används. Att man har stora skulder betyder att man har lånat – inte att man lånar.
Sen med tanke på att det å den ena sidan likställs låna med att leva på sparade pengar så bör man nog göra motsvarande på andra sidan – jämställa sparande med att reducera skulder.
Dr Benway; Lånet måste ju sättas i paritet till vad man lånat till, det är inget blanco vi talar om. Om vi ponerar att jag äger mark för 12 MSEK, skogen är värd 6 MSEK och jag har ett lån på 5 MSEK så skulle i alla fall inte jag säga att man lever på lånade pengar. Banken äger/har rätt till viss del, men absolut inte allt => OM tillgångar är större än lån (med viss säkerhet) och man succesivt betalar av lånen så är man inte överbelånad enligt mig. Med din retorik så kan man bara "spara" pengar om man inte har några lån ö.h.t. Även de "di rike" i Sverige lånar => ingen sparar pengar.
Föräldraledig så oväntade kostnader tär på sparat kapital…
Jag har tolkat sparar mycket/litet i förhållande till den egna ekonomin. Absoluta belopp säger lite. Dessutom borde man ta hänsyn till om spara mycket innebär indragningar i den egna konsumtionen eller om man kan spara mycket utan inskränkningar av egen konsumtion.
Jag och hustrun har riggat ekonomin så att huset är avbetalt till pensionen, samtidigt som det finns utrymme för annat sparande och sparande till barnen. Eftersom vi har mer finansiella tillgångar än de flesta svenskar och barnen också kommer att ha det när de går in i vuxenlivet så tolkar jag det som mycket sparande.
Jag tycker absoluta belopp säger rätt lite, det är intressantare med hur stor andel av inkomsten som sätts av till sparande och vad man har för plan med sparandet. Vi kommer att ha en långsiktig förmögenhetsuppbyggnad fram till pensionen, då tanken istället är att knapra på förmögenheten eller att använda kapitalet till att leva på "räntan" (dvs slippa räntor och amorteringar).
Tanken med detta är också att förbereda för eventuella sämre tider. Nu går det bra, med två fasta inkomster. Skulle någon av oss bli arbetsoförmögen eller liknande så får man skala ner eller stoppa den långsiktiga förmögenhetsuppbyggnaden och acceptera en lite fattigare pensionärstillvaro.
Skulle det börja gå ännu bättre (stort karriärkliv, lyckat företagande eller liknande) så kan man istället öka på förmögenhetsuppbyggnad och konsumtionsnivå.
Eftersom vi är föräldralediga i 18 månader så lägger vi endast 3000 kr på sparande i nuläget (1000 kr på pensionssparande åt frugan som har väldigt mager tjänstepension, 1000 kr åt barnet dvs hela barnbidraget och 1000 kr på hushållets långsiktiga sparkonto). När vi båda jobbar igen kommer vi återigen spara ca 10000 sammanlagt. För eventuella större utgifter har vi hopsparad hushållsbuffert att ta av vid behov.
Det är ett större ekonomiskt avbräck att skaffa barn än vi trodde, men det är samtidigt en sån fantastiskt fin möjlighet att kunna ta ut lång föräldraledighet för att vara där när barnet växer upp. Svårt att sätta ett pris på det.
Angående läget där en herrans massa folk lånar till livstil såg jag just den här artikeln som delvis kanske förklarar varför.
http://www.telegraph.co.uk/men/thinking-man/pity-me–im-part-of-britains-middle-class-and-its-rubbish/
Nullli secundus
Håller på att bygga hus, så just nu går vi back varje månad…
Nej, det gör ni inte. Lägger ni pengarna i huset så är det en investering (som avkastar boende). Det kan också ses som en spekulation i bostadspriserna.
Äger mitt boende och en sommarstuga. Får ut 19k efter skatt, sparar 7k-10k. Jag sparar mycket men vet inte till vad.
Jag och frugan lägger undan i snitt 50% av vår nettolön varje månad, det tycker jag är mycket – men jag vill ha det så. Vi har ut mellan 75-80K efter skatt/månad. Min tilltro till pensionssystemen är i princip noll. Finansiell trygghet är priceless.
Det var fett. Vem tjänar vad, båda runt 40k netto? Vi har 65 (45+20) och sparar 35.
Båda runt 40K netto var.
Finansiell trygghet,har jag det genom att ha sek på ett konto?
Njae,tveksamt va.
Idag kanske..
Vad får dig att tro att man sparar genom att bara låta pengarna samla damm på lönekontot?
Lönekonto kan väl bara vara en sorts förvaring,sparkonto likaså.
Frågan är vart "pengar" kan anses vara "sparade" och på något sätt bibehålla ett hyfsat säkrat framtida värde.
Miljoner riksmark,typ..
Så hur föreslår du att man "sparar" smartast?
Det finns endel alternativ till sparkonto. Aktier, obligationer, fastigheter för att nämna några…
Du rekommenderar alltså fastighets och aktieköp i dagsläget.
Tack.
Som sagts i en kommentar i originalinlägget, så är Stockholmsbarometern uppenbart felaktig. Man har blandat ihop dataserierna.
Detta syns även i grunddatat i konjunkturbarometern, se sid 53, "Ekonomisk situation nu (sparar – skuldsätter sig)".
Det är alltså ungefär tvärtom. Sparandet idag är högt (många fler sparar än som skuldsätter sig). Det syns även på din enkät, Cornu, som speglar verkligheten bättre.