Den stora nedsläckningen på SVT Play

SVT har visat den amerikanska versionen av “Blackout”, som är en sk “found footage”-fejkdokumentär om ett 10+ dagar långt strömavbrott i USA efter en cyberattack. Ni som läst Stjärnklart vet i stora drag vad som väntar, även om TV-filmen av dramaturgiska skäl är alldeles för positiv på flera punkter.

Man bör se TV-filmen som science fiction, eftersom alla har smartphones som håller batteriet i tio dagar. Visserligen drar de inte lika mycket batteri när de inte kan kommunicera med omvärlden, men de kommer inte hålla i tio dagar ändå. Och att ständigt söka efter täckning drar eventuellt mer batteri än när man har täckning.

Till orealismen hör förstås som vanligt vattenfrågan. De fyra collegestudenterna instängda tio dagar i en hiss skulle vara döda efter 2 – 3 dagar på grund av vätskebrist. Och de verkade inte heller behöva utföra några behov där inne i hissen, vilket också hade gett spännande hygieneffekter med den där enda vattenflaskan de hade.

Det samma gäller samhället i stort, där vatten och sanitetsfrågan tydligen inte verkar vara lika illa som bristen på mat. Inom tio dagar hamnar kroppen i svälttillstånd och man kommer inte känna hunger även om man kommer uppleva “personlighetsförändringar” och andra sidoeffekter. Däremot klarar man sig högst 1 – 3 dagar utan vatten. Var 300 miljoner amerikaner utför sina toalettbehov utan vatten och avlopp togs inte upp – städerna kommer mycket snabbt bli smitthärdar när miljontals människor gör sina behov utomhus. Sjukdomsbiten skippades också helt. Den som tror att en modern storstad skulle klara sig, “för det gjorde man på 1700-talet”, glömmer att det dels fanns en daglig logistik för att ta hand om både människobajs, oxbajs och hästbajs. Plus att t ex Stockholms befolkning inte passerade 100 000 invånare förrän runt 1870, och då var det i samband med att man började med rinnande vatten och avlopp. På 1700-talet var befolkningen runt 50 000 invånare i “storstaden” (se graf hos Wikipedia om du tror att dagens befolkning skulle kunna hanteras utan fungerande vatten och avlopp – och nej, vattentäkten i Mälaren är på sex meters djup och drick inte ytvattnet, speciellt inte när två miljoner människor börjat bajsa på marken).

Sedan skulle inte nödhjälp från omvärlden fungera heller, likt i filmen. Eftersom man inte har el kommer inte logistiken fungera och nödhjälpen kommer på sin höjd stanna på flygplatserna – utan el kommer det inte finnas bränsle och terminaler för att distribuera nödhjälpen. 

Likt i den brittiska versionen råkar förstås survivalisten illa ut. Det är en klassisk trope, som jag själv använder i Stjärnklart. I den brittiska versionen blir survivalisten rånad och ger sig sedan ut för att stjäla mat, och fastnar då på kamera när strömmen kommer tillbaka. Här blev det likartat för den amerikanska survivalisten, eftersom han inte ville dela med sig av den mat han specifikt hade just för att dela med sig. Budskapet är, korrekt, att ensam aldrig är stark och att vi står och faller med våra grannskap. Grannarna kommer alltid vara fler än du, så det är lika bra att dela med sig från början. Ännu bättre är att se till att dina grannar också är förberedda.

Likväl är TV-filmen sevärd, och hittas hos SVT Play här. Den brittiska versionen finns på YouTube.

Sedan kan man ju fundera på vad som händer om strömmen aldrig kommer tillbaka. Likt i Stjärnklart. Bokbloggen BookieCookiez har precis recenserat boken och skriver följande omdöme.

“[D]et här är en alldeles lysande roman som trollbinder från första sidan tills du slår ihop pärmarna.
Ära den som äras bör och jag ger Lars Wilderängs hisnande roman nio av tio kakor.”

Så får vi se när den blir till TV-serie, vilket proffsen hos Bob Film och samarbetspartners jobbar med i detta nu.