Elon Musks kommersiella rymdbolag SpaceX lyckades igår amerikansk tid leverera satelliter med sin Falcon 9-raket, som sedan landade igen. Det här är ett första riktigt kvitto på en möjlighet att kraftigt minska kostnaderna för rymdfart genom återanvändningsbara landande raketer.
Den första kommersiella leveransen med den landande återanvändningsbara raketen Falcon 9 lyckades idag. SpaceX levererade hela elva kommunikationssatelliter åt Orbcomm, varefter Falcon 9 sedan landade.
Man pratar om att kostnaden för uppskjutningar till rymden kan minska med 90% genom återanvändningsbara raketer. Detta är ett helt avgörande steg på vägen mot den för mänsklighetens långsiktiga överlevnad helt avgörande kolonisationen av rymden. Samtidigt är inte Falcon 9 kraftfull nog för att kunna bryta loss leveranser från jordens gravitation, men detta är ett steg på vägen till kraftigt minskade kostnader.
Landningen av raketens första steg nedan.
Hela webcasten från SpaceX hittar ni nedan.
Samtidigt har tidigare uppskjutningar misslyckats. Man kommer inte uppnå hundraprocentig överlevnad, men vi kan aldrig kolonisera rymden riskfritt, precis som man inte koloniserade t ex Nord- och Sydamerikan utan stora förluster på vägen.
Men förr eller senare tar jordklotets resurser slut och mänsklighetens framtid är i rymden. Till slut kommer även solen dö, expandera och svälja upp jordklotet. Då kommer antingen mänsklighetens totala spår i universum vara allt svagare radiosignaler, eller så har vi vid det laget även lämnat solsystemet. Nu har vi förvisso miljarder år på oss, och våra ättlingar kommer vid det laget antagligen högst löst påminna om oss, men koloniseringen av rymden behöver påbörjas medan vi fortfarande har resurser för att få ut de nödvändiga tusentals kolonisatörerna i rymden. Volymfrågan kommer dock göra att det aldrig kan handla om någon större del av mänskligheten som kan lämna planeten. Det handlar om att nå kritisk massa för att organiskt kunna öka mänsklighetens befolkning och kulturbevarare utanför jordklotet.
38 kommentarer
Spännande 🙂
Nja "Volymfrågan kommer dock göra att det aldrig kan handla om någon större del av mänskligheten som kan lämna planeten."
För 200 år sedan kunde bara några få lämna jordytan för en kort stund med varmluftballong.
För 100 år sedan kunde bara några få flyga.
För …
Med dagens raketer gäller vad som skrevs i blogginlägget.
Med lite mer utveckling kommer raketuppskjutningar att falla än mer i pris och kanske är det en hiss som behövs. Finns inget fundamentalt hinder mot att bygga en rymdhiss. Japan som länge varit ledande med teknologi för robotar räknar med hiss.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Om man har en liten kraftfull energikälla, exempelvis någon slags ännu ej uppfunnen fusionsreaktor, behöver man inte några raketer med bränsle, utan kan samla upp det mesta av reaktionsmassan (luft) på vägen upp. Och då är det inte något problem att skicka upp hela befolkningen, ungefär som att åka till Thailand på semester. Kan tänka mig att en sådan farkost skulle starta som ett vanligt flygplan och sedan via allt högre fart i den övre atmosfären nå omlopps eller flykthastighet.
Och i en avlägsen framtid är det förmodligen inte heller något problem att låta större gigantiska strukturer bygga sig själva med små robotar som i sig själva utgör byggmaterialet. Och producera exempelvis något liknande de gigantiska roterande rör som förekommer i Arthur C Clark Möte med Rama redan 1972, och den ganska nya filmen Interstellar (2014).
För en hiss behöver man förmodligen ett material som exempelvis via styrbara elektriska laddningar eller liknande kan motverka svängningar som annars gör konstruktionen oanvändbar. Dock ej förutsett i Glastornet (1971) av Robert Silverberg, som om jag minns rätt hade ett passivt material i sitt torn.
SF ligger alltid steget före…
Fast SF har sin förebild. Ideer bygger på andra något tidigare tankar. Drömmen om en rymdhiss är en över hundra år gammal idé som först presenterades av den ryska vetenskapsmannen Tsiolkovsky, inspirerad av Eiffeltornet.
Robotar har redan betydelse i industrin. Men de är stora och behöver inhägnas så att ingen människa råkar komma i deras rörelseområde. Nyligen har mindre robotar kommit för att hjälpa till och lära sig av människor som inte kan programmera men kan visa hur en "enkel" uppgift ska göras.
I en del hem finns allt effektivare städrobotar och gräsklippare men snart kommer de för fler uppgifter. Just detta att de rör sig från plats till plats kommer att få enorma effekter på samhället. 2020 planerar Tokyo att ha tusentals självstyrande taxi till sitt OS. Bara idag kom fler meddelande om nya samarbeten när det gäller självstyrande bilar.
Jag tror att små drönare flygande, rullande eller vandrande kommer att ta hand om mängder av lätta viktiga transporter i större byggnader som kontor, fabriker och kanske sjukhus mycket nära i tid. Korta sträckor utomhus i städer kräver säkert viss lagstiftning och EU blir knappast först.
Sedan kommer allt mindre robotar …
Vänliga hälsningar
Nanotec
Det finns SF med visst vetenskaplig support i tänket som med tiden blivit verklighet. Exempelvis SF-författaren Arthur C Clarke skrev 1945 om geostationära kommunikationssatelliter vilket på den tiden nog fick anses som ren science fiction. Geostationära satellitbanor benämns ibland även "The Clarke orbit". Dock fanns det nog andra som tänkt tanken innan honom. Men någon brukar ju får äran, precis som Pythagoras som inte alls var först med sin sats, men råkade bli den som marknadsförde den på rätt sätt.
Ser på CNN just nu. Först Spaceex Falcon 9 med diskussion om ekonomin med återbruket och sedan en delivery robot som rullade fram på trottoaren för att leverera beställda matvaror mycket billigare än med bil och förare. Sedan oljepriset och ifrågasättande av priset på flygresor som gått upp.
Columbus upptäckte inte Amerika först men hans nyupptäckt fick stor betydelse för utvecklingen.
För mig betydde också Isaac Asimov med tex "Jag robot" en hel del i tonåren. Bör inte förväxlas med filmen som har liten likhet förutom namnet.
Vänliga hälsningar
Nanotec
…så du menar alltså att Doktor proktors pruttonautpulver kanske inte bara är en saga?
Med tanke på i vilken takt vi lyckats rubba och förstöra de livsuppehållande ekosystemen på jorden sedan industrialiserings intåg, så ska vi nog vara glada om det fortfarande finns förutsättningar för mänskligt liv på jorden när seklet går mot sitt slut.
LIvet har klarat betydligt svårare prövningar än människan. Men du kanske menar mänskligt liv?
Men visst är homo sapiens en påfrestning. Ända sedan hon satte sin fot utanför Afrika för 70 tusen år sedan har alla platser hon kommit till drabbats av utrotning av arter och omfattande biotopförändringar. Men det finns nog inget som människan kan hitta på som tar kål på allt, inte ens alla människor, även om man blåser på med ett fullskaligt kärnvapenkrig med atomvinter och allt.
Men vilket fint väder vi får under tiden! 10 grader i december, det är ju nästan så att man börjar tro på tomten.
Då vet vi hur vi löser den antropogena påverkan på växthuseffekten, atomvinternatt!
Passar på att länka trallpunkdängan med samma namn:
https://www.youtube.com/watch?v=tPxWERTi1Zo
Solvinden borde skjuta ut planeterna i en allt vidare bana och solens minskade massa borde också göra att planeter hamnar allt längre från solen och kanske sliter sig loss helt. Tänk om Jorden avlägsnar sig nog fort för att inte bli grillad?
Det förefaller också ganska möjligt att använda månen som bogserskepp bort från solen, om man fixar gigantiska raketer på den som förbränner det material som månen består av. Science fiction, you bet!
Klarar människor den strålning som man drabbas av utanför jordens verkliga magnetfält?
Även i ett rymdfartyg….
Egentligen….
Är inte alltihop bara en grundlös variant av "the american dream"?
Strålingen är ett enormt problem, även modern finelektronik kan slås ut av den kosmiska strålningen. Finns ju varianter, som att bogsera in en asteroid i omloppsbana kring jorden, bosätta sig inuti den som strålningsskydd och sätta drivmotorer på och vips har du ett rymdskepp.
Ett tillräckligt avancerat rymdfartyg kan tänkas generera ett eget skyddande magnetfält, som även kan användas för att samla in protoner från solvinden till fusionsbränsle. Dock ligger denna SF-tanke en bra bit in i framtiden. Å andra sidan, om man får tro framtidsoraklet Ray Kurzweils visioner om den exponentiella utveckling så kan det finnas redan innan seklets slut.
Ett ihåligt flerlagers skrov fyllt med vatten? det 0.5-1 dm vatten räcker det för att absorbera strålningen som träffar skeppet/farkosten?
Nej. Det räcker på långa vägar inte.
Jag har inte förstått varför det bli så mycket billigare men jag kanske inte förstått allt.
De skickar alltså iväg en raket med booster-motorer som efter ett tag kastas bort, sen släpps 11 satelliter loss som kostar herrejösses-mycket och sedan landar en del av den ursprungliga raketen.
Vad är det som gör att det blir så mycket billigare för att man kan återanvända en liten del av raketen (och samtidigt måste undersökas noggrant då den utsatts för extrema påfrestningar)?
På landningsvideon ser det ut som att även själva payload-delen kastats bort.
Payloaddelen kastas bort, eftersom det skulle vara mkt dyrt att göra det möjligt för den att återinträda genom atmosfären (pga friktionsvärmen mot atmosfären i de hastigheter som gällde).
Det stora boostersteget är det dyraste, de kraftigaste motorerna, den största bränsletanken etc. Mycket stor del av kostnaden ligger där. Ska man tro på 90%, så är det rent av 90% av kostnaden som ligger där, men jag är lite skeptisk.
Precis – booster-steget med sina 9 motorer bara kastas bort och sedan återanvänder en liten mellandel i kolfiber och aluminium – hur kan det bli så mycket billigare?
NASA återanvänder ju sina SRB – återanvänder Space X sitt booster-steg?
https://www.youtube.com/watch?v=Gbtulv0mnlU
https://en.wikipedia.org/wiki/SpaceX_reusable_launch_system_development_program
"The program was publicly announced in 2011 and the design for returning the rocket to its launchpad using only its own propulsion systems was completed in February 2012.[1] SpaceX's active test program began in late 2012 with testing low-altitude, low-speed aspects of the landing technology. High-velocity, high-altitude aspects of the booster atmospheric return technology began testing in late 2013.
The reusable launch system technology is under development for the first stages of the Falcon family of rockets.[2] It is particularly well-suited to the Falcon Heavy where the two outer cores separate from the rocket earlier in the flight, and are therefore moving more slowly at stage separation. If the technology is used on a reusable Falcon 9 rocket, the first-stage separation would occur at a velocity of approximately 2.0 km/s (6,500 km/h; 4,100 mph; Mach 6) rather than the 3.4 km/s (11,000 km/h; 7,000 mph; Mach 10) for an expendable Falcon 9, to provide the residual fuel necessary for the deceleration and turnaround maneuver and the controlled descent and landing.[1] The reusable technology will also be extended to both the first and upper stages of the future launch vehicle for the Mars Colonial Transporter[2][3][3] and is considered paramount to the plans SpaceX is developing to colonize Mars.[4]"
Nu har du inte läst på i ens en minut. SpaceX har landat första steget i raketen, boostersteget om man så vill, med motorer och allt. Det är byggt med ambitionen att efter en snabb inspektion kunna tankas och återigen startas. Nu kan den visionen uppfyllas i en serie snabba steg där man kan analysera landade raketsteg och se hur väl de har fungerat och vartefter modifiera dem.
Första steget är den kraftigaste och gör faktiskt det mesta jobbet med att ta hela raketen utanför atmosfären. Den är den mest komplexa och dyraste delen. med 9 raketmotorer mot det andra stegets en enda motor.
Och resten av raketen är idag inte möjlig att återanvända, och jag är tveksam till om det kommer bli det i den meningen att det är lönsamt att ta ned den till jorden igen, däremot så kan en framtida rymdstation modell större möjligen finna bruk för detta rymdskrot.
Men ja, detta är definitivt ett genombrott och kommer i förlängningen göra rymdtransporter brutalt billigare. Man kan jämföra det med vad vanliga flygresor skulle kosta om man var tvungen att kasta flygmotorerna efter varje flygning. Vissa påstår att detta kommer spara upp till 90% av kostnaderna man har idag…
Har de verkligen lyckats landa med booster-raketen?
Hittar bara den spektakulära nästan-landningen från tidigare i år. Nästan-landning gills inte då det inte räcker att polera bort bucklorna.
https://www.youtube.com/watch?v=amRPtyhIzkI
Du kan ju prova att titta på filmsekvensen överst i blogginlägget. Eller lämpliga delar av den längre sekvensen. Läser du inte blogginlägget?
Andra filmen titta från 32:00 och framåt.
Ok – då erkänner jag mig överbevisad.
Det var alltså första steget (de med de 9 motorerna) som återvände och landade lyckat.
Mellandelen och payload-delen (som får anses vara billiga) återanvände inte.
Då förstår jag varför det kan bli så mycket billigare.
Bara att tanka och sätta på en ny mellandel och payload. 🙂
Kan någon översätta till svenska för Wofser?
https://xkcd.com/1133/
Jag tror vi kommer att kunna bygga megastrukturer i rymden i framtiden med hjälp av nanobots. Jättelika solpaneler i bana runt jorden på yttre avstånd som månen, kanske tom dysonsphere med solsateliter som cirklar runt solen på närmare håll. Man kan låta nanorobotar bygga rymdskepp i omloppsbana runt jorden, energin finns redan där, bara råvarorna som behöver transporteras upp, troligen någon uber-starkt kompositmaterial som är mycket strakt och lätt.
Kanske blir det möjligt för kreti och pleti att få sig e tur upp år 3000 eller tidigare. Man vet inte vad nya typer av motorer kommer baseras på. Kanske anti-materia eller fusion.
Om mänskligheten inte förolyckas tidigare kommer robotar att transportera hit lämpliga asteroider för att bygga stora strukturer nära jorden. Möjligen blir det elektriska kanoner som sänder upp lämplig materia från månen där robotar byggt stora solfångare för el lite tidigare.
Kol i lämplig form verkar troligt för starkt och lätt konstruktionsmaterial när det gäller farkoster för transport upp i rymden innan hissen byggts. Japan räknar med att börja bygga hissen 2050.
Fast först bör vi klara omställningen från en fossil tillvaro för energin. Riskerna är stora. Autonoma fordon bör ge en stor hjälp från säg 2020. Fusion finns nya projekt för och om de nya ideerna fungerar vet vi i mitten på 20-talet. Utvecklingen för 3D-skrivare och än mer att fler ingenjörer lär sig att utveckla nya produkter med skrivarna betyder allt mer. Nanoteknologin betyder mycket redan idag men allt mer år för år.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Vi får hoppas att det kommer vara warp-drive-motorer.
http://www.techtimes.com/articles/50361/20150504/nasa-emdrive-one-step-closer-reality-warp-theoretically-possible.htm
Teorin är att trycka ihop rummet framför farkosten och sträcka ut rummet bakom farkosten. En liten hastighet framåt gör således att man kommer lång sträcka.
Det forskas lite kring "emdrive" som är en slags drivmedelsfri motor som genererar tryck (thrust). Forskaren bakom detta, Roger Shawyer, säger att en välutvecklad emdrive kan ge 1 tons lyftkraft för från ca 2 kW elektrisk effekt. Om det här fungerar, så borde kostnaden för att skicka upp saker i rymden kunna kapas med omkring en faktor 100.
EM-Drive är mycket intressant. Vore en enorm upptäckt för mänskligheten om det visar sig fungera. Enkel resa från jorden till månen på 4 timmar, till Mars på strax över 2 månader, till Saturnus på 9 månader. Det skulle innebära en breakthrough för rymdfärder.
http://www.nasaspaceflight.com/2015/04/evaluating-nasas-futuristic-em-drive/
Även om Falcon 9 bara kan leverera till LEO så blir det ju i och med de billigare uppskjutningarna också mer ekonomiskt att bygga större rymdskepp i rymden, som ju kan ges tillräckligt med ΔV för att åka i princip vart som helst.
Under 2016 ska ju Falcon Heavy flyga. Den har ju tre Falcon 9 förstasteg, och kan de återvinna dem så kan de ju få upp ganska tunga laster (54 ton) i LEO.
..få upp ganska tunga laster i LEO till en låg kostnad.. Ibland skriver man inte klart det man tänkte 🙂
Fast allt detta är struntprat eller ett i varje fall ett stickspår. Musk har inte tittat på siffrorna ordentligt. För att lyckas lämna solsytemet så småningom måste vi få upp tillräckliga mängder tungt vatten till månen för att kyla den fussionsreaktor som måste byggas där. W7-X stellartor typen är lovande. Vi kan göra i princip en pipleine för att få upp vattnet i stratosfären, det går med en Tsolikovsky-struktur. Vattnet kan sedan guidas med laser till månen där det alltså faller ner som regn i princip. Vi kommer att behöva nanorobotik för att underhålla strukturen (detta är möjlgit, se I-SWARM projektet). Fussionsmaterialet finns redan på plats. Då kan vi alltså få tillräckligt hög energi för att använda månen som en bootstrap (gravitationsgunga om man så vill) och på det sättet komma vidare till Mars där vi stjäl ytterligare momentum och desutom kan tanka våra nanorobotar. Gigantiska solpaneler måste vi plancera på mars i förväg. Däremot är Musk's batteriteknik lovande och kan användas i denna fas (tänk alltså några tusen powerwalls på mars). Det skulle kunna gå.
Musks perspektiv ligger 10 år framåt. Interstellära resor ligger hundratals år framåt antagligen, om nångonsin möjligt. Att skicka gilk till månen och Mars är som att ta de första små stegen som bebis. Att då börja snacka om att planera för att vinna OS-marathon är kanske lite tidigt. Ingen av den teknik som används idag är relevant för interstellär transport, men det är vad vi har och som funkar nu.
"Folk till månen".. Damn iphonetangentbord..