Bokföringsknep bakom svensk BNP-tillväxt

Svensk BNP-tillväxt fortsätter att ligga på de högsta nivåerna sedan 2011. Men både offentlig och privat konsumtion haltar, medan den stora tillväxtfaktorn stavas det bokföringstekniska knepet tjänsteexport, som betyder att ett svenskt dotterbolag utomlands säljer varor till ett trejde land, men det hela bokförs som en handelstjänst i svensk BNP.

BNP-tillväxt Sverige fyra kvartal 1994K1 – 2015K3

BNP-tillväxten på fyra kvartal var 3.9% enligt gårdagens rapportering från SCB.

Hushållens konsumtion steg bara med 2.8%, förvisso ändå över gränsen för högkonjunktur om 2.0%, men alltså lägre än landets totala bokföringsmässiga BNP-tillväxt. Hushållen är alltså ett sänke i svensk ekonomi, vilket stämmer väl med hur negativa de är enligt Konjunkturbarometern. Den offentliga konsumtionen går ännu svagare och steg endast med 1.4%, fördelat på 1.9% för staten och 1.2% för kommuner och landsting. Detta trots socialistregeringen, som ju så gärna vill slänga pengar runt sig.

De stora tillväxtposterna är istället bruttoinvesteringar, och framför allt export av tjänster.

Bruttoinvesteringarna steg med 7.2%. Förvisso ner från första kvartalets 7.9%, men likväl en imponerande siffra.

Varuexporten går bra, men sämre än BNP med 3.3% i tillväxt.

Den stora tillväxtposten är export av tjänster med en tillväxt på 11.3%. Vilket till en stor del är bokföring, sk merchanting, där svenska bolags handel mellan två andra länder bokföringsmässigt placeras i Sverige – men inga jobb och inget välstånd skapas alls i landet av detta, utan det är bara bokföring.

Citerar mig själv sedan tidigare om det svenska “tjänsteexportundret”, som tidigare inte räknades till BNP alls, utan bara till BNI. Men behöver man snygga BNP-siffror så behöver man…

“Det innebär att svenska bolag, vars dotterbolag producerar något utomlands, står som juridisk säljare av den utlandsproducerade produkten utan att den någonsin dyker upp i Sverige. Inga arbetstillfällen skapas, utan det handlar bara om koncernmässig bokföring. Tidigare tillfördes detta bara bruttonationalinkomsten, BNI, via att vinsterna tillföll den svenska koncernmodern. Merchanting är det tydligaste exemplet på att tjänsteexporten bara handlar om bokföring, likt att turisters konsumtion i Sverige klassas som tjänsteexport.
Man kan också konstatera att merchanting antagligen leder till dubbel bokföring av global BNP – först tillfaller BNP för produkterna producerande land, och sedan tillförs även svensk BNP detta värde, utan att något egentligen har hänt. Kan förstås bero på hur olika länder räknar eller redovisar BNP. Helt tydligt är det iaf inte.
De enda rena tjänsteexporterna är egentligen att koncernhuvudkontor i Sverige exporterar hantering av bokföring etc till sina utländska dotterbolag, IT-tjänster, inklusive konsultverksamhet, samt att svenska forskningsavdelningar exporterar forskning till utländska koncernmödrar. Exempelvis AstraZenecas forskning i Sverige, eller utländska bolag som har IT-utveckling i vårt land.
Man kan säga att tjänsteexporten i mycket beror på att svenska företag flyttat sin fysiska verksamhet utomlands eller att svenska bolag köpts upp och endast utvecklingsavdelningar finns kvar i Sverige.”

Om merchanting inte skulle räknas bokföringsmässigt till BNP skulle förstås tillväxten i OECD-länderna se ännu sämre ut på pappret. Återstår nu bara att även göra allt olagligt lagligt, så det också kan räknas till BNP och visa att vi minsann har ekonomisk tillväxt. T ex borde ju rån räknas som inkomst för rånaren, och läggas till BNP. Till det kommer förstås legalisering av droger och prostitution, så man får en engångseffekt på BNP-tillväxten även där.

För den investerare som vill sätta nuvarande tillväxt på 3.9% i perspektiv till något, så var tillväxten år 2006 hela 4.7% och 2007 3.4% (aka superkonjunkturen). Man kan nog förvänta sig att superkonjunkturen håller i sig bokföringsmässigt i två år även den här gången, dvs 2015 och 2016. Sedan bär det raka vägen ner i lågkonjunktur och rent av eventuellt recession från 2017 och framåt. Sina börsportföljer säljer man alltså av senast under nästa år. Det är bara att invänta att någon näringslivspamp slänger sig med superkonjunktur (eller motsvarande) så vet ni att det är dags att sälja allt.

Oavsett bör man ta med sig att vare sig hushållens konsumtion eller den offentliga konsumtionen är drivande för BNP-tillväxten i Sverige längre. Man kan gissa att i fallet hushållen är det skuldbubblan som äter upp allt mer av konsumtionstillväxten, som oavsett varit skulddriven de senaste 10+ åren. Men förr eller senare måste man börja betala tillbaka. Eller betala räntor…