En bred politisk majoritet är nu överens om att ett urvattnat förslag om amorteringskrav för nya bolån ska ut på remiss, med ambitionen att klubbas i vår. Nu gäller det att fördröja själva införandet så länge som möjligt, samtidigt som man låtsas att man vill ha amorteringskraven.
Public Service/SR rapporterar att finansmarknadsminister Bolund (mp) säger:
“Det första steget är att vi skickar ut förslaget på remiss och hämtar in remissinstansernas synpunkter. Sedan kommer det då göras om till lagstiftning och gå till riksdagen. Det kommer kunna klubbas av riksdagen under våren.”
Det urvattnade förslaget innebär att inga befintliga bolån kommer omfattas av amorteringskrav, så det nuvarande skuldberget fortsätter vara amorteringsfritt. Inte heller bolån för att köpa nybyggda bostäder ska omfattas av amorteringskrav.
 |
| Finansmarknadsminister Per Bolund (mp)
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet |
I praktiken innebär alltså förslaget att den dysfunktionella svenska bostadsmarknaden drabbas av ytterligare låsningar och flyttskatter, samt att hetsen att hitta en bostad man kan bo långsiktigt i innan lagstiftningen slår igenom kommer driva upp priserna och med det de amorteringsfria skulderna ytterligare.
Samtidigt är det nu avgörande hur länge politikerna kan fördröja själva genomförandet. Man vill ju egentligen inte ha amorteringskrav, men har ett tryck på sig från bland annat EU-kommissionen. Exempelvis kan man “ta till sig av remissinstansernas kritik” och omarbeta ett eventuellt förslag, så det fördröjs ytterligare. Och även om det skulle klubbas till våren så kan man med lätthet motivera att amorteringskraven måste börja gälla från ett årsskifte, dvs årsskiftet 2016 – 2017.
Men framför allt innebär kraven alltså låsningar och “flyttskatter”, där köp av befintliga bostäder kommer straffas med högre kassaflödespåverkan för köparna, medan de som är nöjda med sin bostad eller köper en nybyggd bostad slipper detta. Byggbolagen kommer förstås jubla och kan höja priserna på nybyggen ytterligare, då dessa kommer vara amorteringsfria att skuldsätta sig för. Det positiva blir åtminstone att skuldsättning går till att faktiskt skapa något av värde – nya bostäder – istället för att bara trycka upp värderingar.
Men vilka ska flytta till de nya bostäderna, när ingen vill köpa de gamla med amorteringskrav på sig och allt nytt som byggs vänder sig till medelklassen och personer redan etablerade på arbetsmarknaden?
50 kommentarer
Nja, de som flyttar _till_ nybyggda lägenheter flyttar förstås _från_ en gammal lägenhet. I bästa fall kan det öka nybyggandet och pressa priserna något på begagnade hus och lägenheter. Även om man kunde önskat sig mer incitament till amortering av befintliga lån, så är ju detta ett steg framåt.
Visst, det blir ingen effekt förrän cirka 2017, men detta kan bidra till att i alla fall marginellt förbättra läget på bostadsmarknaden. Dessutom är nybyggda lägenheter inte alls utom räckhåll för till exempel unga akademiker (fast med galet hög risk, eftersom nu varken förening eller bostadsrättsköpare behöver amortera…).
Ja, men vem ska köpa den gamla lägenheten? Med amorteringskrav. Det bör bli en prisskillnad på gammalt och nytt, som jämnar ut så kassaflödesfokuserade BLT betalar samma per månad oavsett amortering eller inte.
Den gamla lägenheten är för det första förmodligen billigare och mindre. Ja, det blir en (större) prisskillnad mellan gammalt och nytt.
Om jag ser på väldigt vanliga flyttkedjor i min närhet, så ser det ut som följer …
Studentkorridor -> hyreslägenhet -> bostadsrätt, gammal -> nybyggt hus eller nybyggd bostadsrätt.
Den gamla bostadsrätten kostar inte sällan hälften eller en tredjedel av vad huset eller den nybyggda bostadsrätten kostar, och då är det dags för nästa "generation" att köpa den.
Som Skåneexempel kan man köpa en hygglig lägenhet i någon av städerna som passar 1-2 personer för 1,5 miljoner och låg avgift. Det är denna man sedan säljer när det är dags för finare boende med barn i pendlingsort, och då kan man klara sig med 3,6 miljoner för nybyggt. Jag tycker själv det är alldeles för dyrt men jag ser ju att folk klarar av att finansiera detta utan att det är katastrof, även vid 5-6-7% ränta.
Jag är ganska säker på att den övervägande majoriteten som köper ny bostadsrätt lämnar ett (dyrt) egnahem bakom sig. Det vågar jag påstå då det mesta som byggts de sista 10 åren varit just väldigt dyra (och ofta sjönära) bostadsrätter).
Det roliga i det hela är att här finns en stark oppinion för att höja en viss skatt (borttagande av avdragsrätten) och politikerna inklusiva S avskaffar istället den fria avtalsrätten. Ungefär som när man tog bort fastighetsbeskattningen när det var förmögenhets-skatten som hamnade ovanpå fastighetskatten som var ett svineri.
Det intressanta är att oavsett hur rätt ni har om priser och hur flyttkedjorna ser ut idag och vad olika grupper har råd eller inte har råd med så står det klart att den dagen marknadspriserna vänder ner så kommer alla dessa era antaganden/fakta vara obsoleta. Över en natt för att nu vara dramatisk, så ändras förutsättningarna. Det börjar i media och spiller över i folks medvetande och sedan i priserna. Det om något påverkar rörligheten. Det som pågår nu är brus i sammanhanget och oavsett vad politiker lagstiftar om kommer det alltid finnas stora mått av marknads-imperfektioner som det går att gnälla om. Och ingen politiker eller cb kommer att kunna göra någonting för att förändra priscykeln mer än dess amplitud.
rttck, bingo.
Amortering är sparande.
Sparande bör uppmuntras eftersom det ger individen större självständighet.
Men att tvinga fram sparande i alla situationer är lite fel. Barn är dyra i drift och kan ge minskat utrymme för sparande samtidigt som de kräver större utrymme i bostaden.
Vi slutade amortera våra lån när barnen var små, fast då var det inflationen som betalade lånet.
Tänk på att vi flexibel valuta (fiatpengar) och lever i ett bankvälde, banken har inget intresse av att man betalar av lånen.
Amortering är inte sparande, annat än i någon abstrakt bokföringsmening. Sparande är något man kan använda vid behov utan att behöva tigga av mellanhänder (banker, staten). Och det är inte "inflationen som betalar lånet". Det gör du med din lön. Om din kön har ökat så har det hjälpt dig att kunna amortera mer, men det har ju ingenting med inflationen att göra. Inflation ökar tvärtom dina levnadsomkostnader och minskar dina möjligheter att amortera eller ens låna.
Låt oss vänta på att obligationsmarknaden kraschar istället och se vad som händer då.
Men staten kommer ju bara att trycka upp pengar och köpa upp obligationspriserna till negativ ränta igen. Det är så krediter blir till pengar och sätter fart på inflationen vilket sänker allas löner och raderar allt sparande (som inte är så mycket ändå).
I Grekland sker 95% av husköpen kontant, det är väl det som händer antar jag. Vi får väl se vad som kommer först kreditkrisen eller amorteringskravet.
@alag Verkligen? Om de har madrasserna fulla med sedlar så förstår jag hur de klarade sig med €60 om dagen som maxuttag medan alla banker plötsligt var stängda samtidigt.
Jag är övertygad att priserna på bostäder inte kommer gå ner av detta. De som sitter på en gammal bostad utan amorteringskrav kommer att skjuta på beslut att sälja och köpa annat. Utbudet kommer att gå ner ytterligare och priserna fortsätter att vara höga.
Efterfrågan på nybyggnation kommer stiga men utbudet kommer vara lika lågt som idag och det kommer pressa upp priserna på de som finns tillgängliga.
Förstagångsköparen drabbas hårdast då alla deras alternativ kommer att stiga i pris.
För alla som sitter med byggbar mark är detta bingo.
Problemet med bo-marknaden är många men på den finansiella sidan är det självklart så att ingrepp alltid påverkar aktörernas beteende. Särskilt när panik-åtgärder sätts in i ett sent cyklisk skede där priserna står på topp. Inte sällan sammanfaller politiska ingrepp med andra (allvarliga) marknadsstörningar som kan förstärka ett trendskifte. Vi minns skattereformen 1990 som bl.a kapade avdragsrätten från ca 50 till 30% strax före den kommersiella fastighetsboomen gick in i väggen. Jag lutar åt att Bolund&Co, kul namn f.ö, i god politisk ordning igen visar att timing är allt.
All stormedia basunerar ut att amorteringskravet är klart och börjar gälla 1 maj. Men läser man promemorian från regeringen så står det att lagen beräknas klubbas igenom 1 maj men den lagtexten i sig säger inget om detaljer som ex 2% ner till 70% etc. Som jag förstår det kommer lagändringen att ske 1 maj men sen måste ju FI utforma detaljerna. När beräknas detta ske?
OT; Skulle vilja ha ett inlägg från vår IT-expert om Windows 10. Jag är tveksam till att ladda ner 10´an av integritetsskäl. T.ex att det inte går att stänga av de funktioner som gör att MS ständigt dränerar datorn på allt som händer i den inkl tangentbords-tryck, mikrofon- och kamera användning etc.
Det där med "flyttskatten" är i flera stycken en ren myt. Jag pratar om uppskov med reavinstskatten. Jag vet inte hur ofta man får höra detta trams att den hindrar folk att flytta. Villkoren för att skjuta upp reavinsten var klara från början. Sedan kommer folk dragande med typiska 4-handsuppgifter som sedan blir myter om hur illa det är för t.ex stackars pensionärer som inte kan kan sälja sin gamla villa pga kommande reavinstskatt. I-landsproblem av ett folk som gnäller på fel saker.
De flesta har inte fattat att bostadsmarknaden består av oerhört många delmarknader. I det hänseendet är marknaden väldigt effektiv, dvs värdet per m2 skiljer sig stort mellan t.ex en gammal 60-talsvilla och en nyproducerad br i samma område. Skatteavbränningen på villan är inte särskilt stor(men upplevs stor av det gamla paret, kanske hela 15% av försäljningspriset) men tyvärr är få intresserade av huset vilket gör att paret kanske får svårt att ha råd med en nyproducerad BR. Gnällande skattesvenskar skjuter på fel saker.
När det gäller skattekrediten, dvs uppskovet med att betala reavinsten, så kan den liknas som vilken kredit som helst. Men den är prioriterad(staten) och den har ett förfallodatum som du dels kan bestämma själv, dels är beroende av marknadsprisutvecklingen vid flytt. Du kan inte skylla på någon annan/annat än dig själv. Du har tagit ett lån där villkoren angetts. Skulle marknadspriserna t.ex falla och din belåningsgrad av banken bedöms som en kreditrisk så kan du tvingas amortera mer. Det står i det finstilta. I alla sammanhang finns restriktioner och dessa inverkar på olika sätt som hinder för köp/sälj-beslut. Men skyll för guds skull inte allt på regelverket.
Ska människor helt plötsligt behöva stå till svars för sina egna val?
Gillar den tanken, men känns som en utopi.
+1
det tycks inte spela ngn roll även om regeringarna bedriver nyliberal politik. I botten ligger makten, populism och okunnighet(goda avsikter!)
Uppskov på reavinstskatten är ju helt klart ett i-landsproblem. Har du gjort en saftig vinst på din bostad så får du skatta 22% på vinsten men du sitter fortfarande med 78% av vinsten som du kan stoppa in i nästa bostad som kontantinsats och du kan låna av staten (om du vill) för att täcka upp de 22%-en. Om du inte flyttar till ett absurt mycket dyrare boende får du en låg belåningsgrad i vilket fall som helst. Skillnaden mot hur det såg ut innan är enbart att du faktiskt skattar på en bra vinst i stället för att låta kommande generation ta hand om detta.
Flyttskatterna är ju mer ett problem för den som vill flytta från en hr till ett hus efter en tid av kraftig prisökning. 1.5% på köpeskillingen och 2% för att ta ut nya pantbrev (vid behov) blir snabbt mycket pengar. Engångskostnaderna hamnar lätt mellan 50-150k för att flytta till en inte allt för dyr villa (3-4.5M). Och dessa kostnader slår direkt mot kontantinsatsen på 15% som krävs (?). Tar ytterligare 1-2 års sparande för att täcka upp dessa kostnader.
Än värre blir det om du vill flytta mellan en br eller ett hus till ett likvärdigt, men lågt pantsatt, hus på en stabil marknad. Då ska mäklarn ha kanske 100k till dompa och stat och bank 50-150k, även om du inte gjort någon vinst. Så en signifikant del av din tidigare kontantinsats försvinner och du behöver köpa ett billigare hus. Här har vi en tydlig inlåsningseffekt.
Dessa avgifter har helt växt ur proportion i och med att huspriserna har stigit så mycket i förhållande till reallöneökningarna men marknaden har ju ändå fungerat bra då vinsten på tidigare boende räckt mer än väl för att täcka upp. Tror det blir mer tydligt att dessa är ett problem då priserna inte längre rusar uppåt. Hur mycket av det folk amorterar kommer att gå till dessa engångskostnader?
@Jonsson;
Jag har lite slarvigt koncentrerat mig endast för flyttskatten=reavinster som egentligen inte är en flyttskatt men som av många uttryckts som sådan. Du/ni har rätt att bland övriga s.k riktiga flyttskatter" utgör särskilt den ohemult dyra lagfartsavgiften en sådan. Finns det överhuvudtaget en transparent förklaring till denna? Men vi ska för övrigt komma i håg att vi inte köper särskilt många villor i vårt liv. 2 högst och knappast båda inom det område som betraktas som det där "rörligheten" behöver öka. Snarare är det nog så att priserna har ökat för mycket varvid dessa kostnader blir väldigt höga i kronor räknat. Folk reagerar naturligtvis. Pantbrevskostnaden också den en stor post men gäller oftast nybyggda hus eller de hus som inte omsatts på väldigt länge. Också här ligger prisökningarna bakom(de är inte rimliga enligt min mening dels pga att fastighetspriserna är en som en obligation, dvs funktion av räntan, dels att bankerna varit för kreditkata).
Vi kan inte heller börja prata om att sänka reavinstskatten för att transaktionskostnaderna är för höga. Finns inget samband. Istället får staten fundera på %-kostnaderna som ovan. Prisökningarna är alltså även en funktion av ingen amorteringsplikt eller låg sådan. Varför ska skatterna sänkas bara för att man vill strama åt belåningsgraden(samhällsrisker)?
Betr kostnaderna att flytta från hyra till köpa. Ja priserna är för höga och man förutsätter att alla ska få råd att bo i eget ägande. Så har bl.a den liberala/moderata politiken sett ut(och (s) sedan mycket länge). Varför det och varför utan att ha krav på ett betydligt högre eget sparande/kontantinsats. Så är det i flera länder, däribland Tyskland.
"Flyttskatterna" är ett problem för att priserna är för höga och de kan inte längre öka på ett exponentiellt sätt. Hoppas du förstår varför det upplevs som dyrt(varje ny köpare vill ju "uppleva" samma prisstegring procentuellt som de som kom in tidigt i prisspiralen. Det är inte möjligt och därför gnälls det). Att tro att priserna ska fortsätta att öka så här är bara löjligt men det förstår inte dagens yngre generationer. Vi kommer snart att få se en återgång till medelvärdet. Återstår att se vad som utlöser detta.
Politiker och unga mainstream-ekonomer liksom BLT har alldeles för höga prisförväntningar. Skulle man gå in och röra i skatten för trettio fjortonde gången så biter man sig själv bara i svansen och subventionerar även eget ägande för mycket.
Att flytta har alltid varit förenat med en kostnad. Varför ska man tjäna på att flytta. Varför ska det gå +/- noll? Ja just det . Spara istället för att tro att marknaden ska skapa arbetsfria inkomster…..som det naturligtvis inte är. Enligt efterfråge/utbuds-modellen ska priserna falla tillbaka till 1988 års nivå(i reala priser) när utbudet kommit ifatt. Är folk beredda på det? Så borde det fungera men gör det inte i storstäderna av naturliga skäl. Men tro inte därför att priserna kan falla med 30% trots bostadsbrist och bra disponibla inkomster.
Reavinstskatten är väl ändå lika mycket en flyttskatt som lagfartsavgiften? Om priserna går upp 100% och man vill flytta från en villa för 2 miljoner till en annan för 2 miljoner så måste man betala 220tkr trots att man inte har realiserat någon vinst.
@Stefan;
För att betala din angivna skatt måste du ha köpt billigare än 2 Milj och genom att ha "tjänat" 100% blir en reavinstskatten på 0,3* 0,22 på nämnda miljon(vinsten) = 220 Kkr. Trodde du visste att en försäljning utlöser beskattning! Köper du 2:a gången för 2 Mkr och senare igen säljer för samma belopp får du ingen reavinst men du måste återlägga uppskovsbeloppet till beskattning.
Din nästa ev. skattekredit framräknas genom återläggning av uppskovsbeloppet.
Ur reglerna:
"För att uppskov ska kunna medges med hela kapitalvinsten måste priset för den nya bostaden vara minst lika högt som försäljningspriset för den sålda bostaden. Det går dock inte att få uppskov med mer än 1 450 000 kronor. Om den nya bostaden är billigare kan det vara möjligt att få uppskov med del av kapitalvinsten"
ex. Du har tjänat 1 Mkr(vinsten) när Du säljer för 2 Mkr och måste beskatta detta belopp. Uppskovsbelopp efter köp av ny villa för samma pris= 1 Mkr(1.000.000 ./. (2.000.000 ./. 2.000.000), dvs hela vinsten och du kan välja att betala 100% eller 0% eller delar av skatten nu.
Säljer du senare den inköpta villan för samma pris igen, dvs 2 Mkr blir den skattepliktiga vinsten på uppskovsbeloppet(återlagd vinst) = (733.333 Kkr = (22/30 *1 Mkr)). 30% skatt på detta belopp är 220.000 kr(som du skriver). Men du behöver inte betala hela beloppet nu.
Ditt nya uppskovsbelopp blir 220.000 istället för 1 Mkr. Mellanskillnaden betalar du skatt på vid försäljningen vilket alltså tvärtemot vad du skriver är en realisering. Du kan välja att skatta av hela vinsten(1 Mkr) eller skjuta upp en del inom ramen 220.000 Kr. Skatten du tvingas betala är nu 22/30*(1.000.000 ./. 220.000) * 0,3 = 171.600 kr. 22/30-delar av uppskovsbeloppet måste läggas tillbaka varje gång du säljer(realiserar). Det du kallar flyttskatt är här 171.600 kr inte 220.000. Men du fick uppskov med hela vinsten vid din första affär då du tjänade 1 Mkr(men betalar schablonskatt, dvs ränta). Man får i allmänhet räkna med att vid sin 2:a vinstaffär börja betala skatt. Varför ska du slippa betala skatt om du t.ex säljer med förlust senare? Inser du inte att du kunnat köpa en villa för 2 Mkr genom att bara öka dina ev. lån med 171.600 Kr? Jag kallar inte detta för flyttskatt. Tror du att staten ger kredit livet ut? Hur skulle det se ut?
Skulle du istället sälja med en ny vinst på 1 Mkr(totalt 2 Mkr i vinster),dvs du säljer din 2:a villa för 3 Mkr blir nästa uppskovsbelopp och ev. skatt:
Uppskov med 1 Mkr(samma som 1:a gången)
Återläggning och nytt uppskovsbelopp 220 Kkr.
Totalt uppskov 1.220 KKr
Skatt att betala 171,6 Kkr (som ovan)
Du lånar av staten den uppskjutna vinsten(uppskovet) på 1.220 Kkr och du måste då betala en årlig schablonskatt som motsvarande 30% schablonintäkt. Skatten ska jämföras mot den ränta du betalar på dina lån(eller rättare sagt din alternativkostnad) som avgör vad som är lönsammast.
Tycker du det är en flyttskatt för att du kan skjuta upp skattebetalningen? Jag tycker det låter som en vanlig reavinstskatt som man betalat i alla tider. Du får välja att låna av banken eller staten. Antagligen menar den unga generationen(curlade kanske) att den inte ska betala skatt? Uppskovet med skatten bottnar ursprungligen i att man lättare ska kunna etablera sig på bo-marknaden. Inte sällan skaffar man familj omkring sin 2:a egna hem affär.
Hade alla tvingats betala skatt efter varje affär hade priserna sannolikt inte varit lika höga som idag. Det skulle då inneburit att du kanske kunnat köpa samma hus till lägre pris och med skatten betald. Men dagens system innebär inte att rörligheten för det är sämre. Däremot kan ett större prisfall ställa till det men då ingår flera andra komponenter i större utsträckning. T.ex amorteringsfrihet, låg ränta och banker som driver på via frikostig utlåning(låg kapitaltäckningskrav). Under början på en prisuppgång brukar bankerna mer se till prisökningspotentialen än kreditvärdigheten.
Visst skapas värde när det byggs nytt. Men ekonomi handlar lika mycket om det som inte sker. Om incitamenten snedvrids till nyproduktion av bostäder så tas dessa resurser från annan produktion.
Mycket riktigt, det är därför ekonomi är så svårt för somliga att begripa. Men det är ingen risk för överinvesteringar i byggande i det här fallet. Det finns ingen koppling mellan utbud och efterfrågan på bostäder i Sverige, priserna skenar men byggandet reagerar inte ett dugg. Lagen om utbud och efterfrågan förutsätter att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras (som att man får äga mark och bygga på den). Bostadsbyggandet är i Sverige totalt planekonomiskt reglerat, det byggs inte ett iota mer bara för att priserna stiger, det är en hel armé av byråkrater som dikterar huruvida du får bygga på "din" mark eller inte, och sånt som lönsamhet är ingenting de ens tar någon hänsyn till.
Ingen av de antisvenska och politiskt korrupta politikerna vill fatta beslut som de tror ger ökad risk att förlora röster på. När nedgången sätter igång kommer moderaterna skylla på ex.vis införandet av amorteringstvång trots att de är huvudansvariga för hela situationen. Bara om sjuklövern agerar tillsammans vill de införa amorteringskrav så att de korrupta inte kan skylla på varandra.
@RB gissar att artikeln om Reinfeldt på http://antropocene.se/ kan vara nåt…
Teorin om att de inte vågar ta bort ränteavdrag eller tuffare amorteringsregler på grund av att man skulle tappa väljare stämmer inte. De är inte alls rädda för att tappa väljare till SD, där är det tvärtom. Man gör precis allt man kan för att SD skall få fler röster
Ett möjligt samband för toppolitikers ovilja att stabilisera ekonom tror jag kan handla om fortsatt karriär. Finns inte så många möjligheter för politiker som vill tjäna pengar mer än att bli lobbyist eller börja jobba inom finanssektorn. Vill man ha kvar möjligheterna för det bör man vara försiktig med att reta upp framtida arbetsgivare
Ja man kan gott säga att det finns en massa beslut som borde ha tagits på goda grunder men som inte tas av nämnda skäl. Dagens politiker mer än förr tar mer hänsyn till sig själva. Folket får däremot ofta bestämma när det gynnar makten. Men inte sällan "blir" alla politiker överens när större händelser tar över logik och där känslostyrda sammanhang tvingar politikerna till undfallenhet. Det gäller t.ex den förväntade men massiva flyktingsituationen där EU tappat kontrollen. Varför har man inte satsat resurser på att stödja länder som Turkiet, Cypern och Jordanien(grannländerna) att härbergera flyktingarna i läger för ev. senare bedömning av vilka som är krigsflyktingar och de som drivs av ekonomiska skäl? Vad är det för fel på ett flyktingläger? Varje människa som kan komma undan en krigszon måste trots allt vara tacksam till skillnad från ekonomiska flyktingar. EU tycks ha saknat all framförhållning att förbereda för det värsta.
Wow, rttck, idag är du "on fire". Jag har tänkt i mångt och mycket åt det hållet med.
Framförhållningen är som bortblåst sedan föera år tillbaka. Därmed inte sagt att alla flyktingar får plats i tex Turkiet, nej, en del och stora delar behöver antagligen hjälp från Europa på olika sätt. Samtidigt finns det en mängd olika saker som man hade kunnat göra tidigare när man redan såg vart det var på väg.
@Teimar, flyktingläger kan man inordna flera. Och flera bör var genomgångsläger(tyvärr får en del människor en dålig smak i munnen och skyr därför sådana enkla och nödvändiga(goda avsikter)regler). Meningen är inte att de ska bo där "för evigt medan kriget inte får ngt slut". Det handlar om kontroll(inget farligt ondsint ord)- Asyl bör i första hand vara restriktiva. Tillfälliga uppehålls-tillstånd har prövats med olika resultat eftersom även krisflyktingar vill stanna när de "etablerat sig". Men sådan är verkligheten och man får göra det bästa av situationen.
De länder som ligger nära och som har del i krisen på ett eller annat sätt bör ta ansvar men pga svag ekonomi bör dessa länder(liknande kultur) få hjälp av olika slag från väst inkl länder som de rika oljenationerna(har stor geopolitisk/ekonomiskt ansvar). Väst bör ses som sista alternativ. Varför inte?
Att flyktingarna vill hit har även med ekonomi att göra.Vare sig flyktingarna är rika eller fattiga.
Såsom lågbelånad med 33% av aktuellt marknadsvärde (allting är relativt) och med sikte på att ligga på max 20-25% så skrattar jag bara gott.
(Klart som fan de sitter stil i båten, hela deras kvarvarande väljarkår skulle väl få toppjuck / gå i taket / få tokspinn om de utöver den kommande skattechocken även skulle få lägre ränterabatt–för att inte tala om det folkuppror som skulle uppstå om den gamla orättvisa fastighetsskatten återinfördes.)
Förutom "arbetslöshet, sjukdom och skilsmässa m.m." som regeringen själv föreslår som skäl för undantag, så kommer remissinstanserna att kräva undantag också för gravida, fackligt förtroendevalda, nyanlända, mögelskador, renoveringar, första fem åren, deltidsanställda, tjänstlediga, semester, utlandsvistelse, andrahandsuthyrning, inneboende, pensionärer, ungdomar, förorter, glesbygd, jordbruksfastigheter, studenter och för bostadsrättsföreningar med dålig ekonomi.
Vad är det förresten för ny jättemyndighet som ska handlägga alla ansökningar om undantag? Det finns ju gott om pengar att spara på att bara fylla i en blankett, så de kan nog räkna med en miljon eller så undantagsansökningar om året. "Amorteringsundantagsprövningsmyndigheten"?
Stina ringer in en ansökan till
Bolåneamorteringsundantagsprövningsmyndigheten. Regeringen sade i lagens förarbeten att dödsfall ska vara ett giltigt skäl för undantag, och nu har hennes gamla katt avlivats av en veterinär, så hon vill slippa amortera åtminstone tiotusen spänn.
Idéerna att detaljreglera undantagen är verkligen idiotiska men symtomatiska. Man kan aldrig lagstifta om sådana bedömningskriterier. Förr när FI bestämt(Riksdagen) max belåningsgräns(gamla regler som funnit lång tid) fungerade det bra. Topplån hade en helt annan ränta och amorteringsvillkor. Men viktigast var att banken fick bestämma hur saker och ting skulle lösas när folk fick problem att betala. Bankernas kapitaltäckningskrav skulle justerats upp redan 2010(de skedde men inte tillräckligt för privatbostäder). Man hade t.o.m kunnat införa kassakrav. Man måste vara flexibel när man ser ogynnsamma trender utvecklas. Ingenting är så dåligt som skenande bopriser. Ingen gynnas av dem mer än ett fåtal spekulanter.
Fegt,……fegt och igen fegt. Prat, prat och återigen prat som leder till mer obeslutsamhet. Priserna kommer nu igen att gå i taket likt hamstring.
Den kortsiktiga prisstegringen är deras enda avsikt med hela spektaklet. Det är billigare (per månad) att låna före än efter även ett urvattnat amorteringskrav, så det pressar kanske upp priserna och fördröjer bubblans krasch. Det blir ju etter värre senare, men sånt bryr sig inte politikerna om, de får inte tänka längre än till nästa val, annars är de inte längre politiker.
Kan förresten inte bankerna införa amorteringslån, nya månatliga lån för att underlätta för låntagarna att amortera sina bolån, och kanske passa på att låna lite extra till en höstsemesterresa?
Affärsbankerna har tagit den roll som finansbolagen hade fram dess avregleringen genomfördes 1985("låna hos oss").
Det innebär inte att en bubbla inte finns därför att den inte spricker….år efter år! Nybyggnadspriser eller disponibla inkomster till trots. Marknadspriser har betydligt fler komponenter än så.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag förstår inte att finansmarknadsministern tillåts fortsätta pladdra om amorteringskrav. Han är visserligen välutbildad och politiskt erfaren som sekreterare. Men saknar som fd foskare ledarskapsegenskaper, han upplevs oproffsig och är svag även i förberedd kommunikation. Med såna som han vid rodret kommer det gå käpprätt åt h-v eftersom de pillar på mekanismer som styr starka krafter i samhället utan att förstå att det är eld de leker med. Förra gången de körde racet med amorteringskrav såg jag många unga familjer snabbköpa (tokköpa?) bostäder till 10-20 % högre pris de tänkt – sen blev det inget och många blev ursinniga (och fattigare) i tysthet i sina nya hem. Kanske blir detta droppen som får bägaren att spilla över när det kommer fram till votering i kammaren ? Lets hope so !
Det blir alltid personer som drabbas eller tycker sig lida skada när regler ändras. Men om inte bostadsbubblan hindras från att fortsätta växa kommer i stort alla att beröras starkt när den brister. Även vi som inte har lån drabbas när sparandet plötsligt blir gigantiskt. Inköp av i stort sett allt "onödigt" upphör. Affärer och tillverkare drar ner på bemanning med stigande arbetslöshet som följd.
Tycker därför det är bra att partierna börjar göra något även om det är sent och allt för obetydligt. Nu kan de fortsätta med ränteavdraget där åtminstone 91% på denna blogg stöder någon sorts åtgärder.
Vänliga hälsningar
Nanotec
En kul detalj är 70%-regeln, att man måste amortera ned till 70% av "marknadsvärdet" på sin bostad. Omvärdering ska tydligen göras vart femte år. I den mån detta låtsasförslag får någon effekt alls så är det att driva på ett prisras, eftersom ju lägre "marknadsvärdet" på bostaden är, desto mer måste ägarna amortera. Som vanligt saknar staten förmåga att tänka på konsekvenserna av sina handlingar. Varför skulle staten göra det? Det är ju andra som med statsvåld tvingas ta konsekvenserna av den blinda elefantens härjningar i porslinsbutiken.
Spelar ingen stor roll. Amorteringen är ju 2% av det ursprungliga lånebeloppet enligt FIs förslag. Skulle priset sjunka så tar ser ju bara några extra år att nå 70%.
Sedan verkar det ju nästan frivilligt att värdera om då FI skriver "får göras" om omvärderingar. Nästan så de tror på evigt stigande priser.
Faller bostadspriserna med 40% så tar det väl 20 år längre? Man börjar amortera när lånet är 85% av bostadens värde, efter 20 års amorteringar är bolånets andel 110% av bostadens värde.
Undrar om det skulle funka med en regel som kräver att ränta + amortering skall uppgå till minst 5% av lånesumman för att man ska få göra ränteavdrag? Då får man ett starkt incitament att amortera då räntan är låg, och bostäder blir aldrig så billiga att "hyra av banken" upplevs som billigt.
Lösningen är att lägga ned Riksbanken så att vi får en ränta som balanserar sparande med lånande. Bara då finns det verklig information om hur mycket det är rationellt för vem att amortera när. Det är nämligen olika för alla och förändras hela tiden. 2% om året kommer aldrig att vara optimalt för någon. Det är så här staten ödelägger samhället, genom att ersätta hjärnor med idiotiska trubbiga schablonregler som sen aldrig kan ändras utan det förblir som det en gång råkade bli. Utvärdering, uppföljning och ledning förkommer aldrig i en stat, bara amatörernas idiotiska diktat i blindo.
Som man bäddar får man ligga. Varför behöll man inte de gamla reglerna från 80-talet om max 70% belåning t.ex?
Jo nyliberalismen från slutet av 90-talet ville ha banker som i marknadseffektivitetens och de rationella förväntningarnas paradis skulle garantera att de via vinstmaximering alltid skulle allokera sin utlåning till rätt belopp och till rätt person.
Nu står vi här och vill ändra dessa förutsättningar….på toppen av pris- och skuldberg. Hur kunde det gå så fel? Man är inne och petar på saker som varit otänkbara i alla tider. Bankerna ska regleras men de måste anförtros att bedöma fall till fall inom generella bestämda lånegränser. Enkelt och tydligt. Inte en massa undantag. Suck!
När världen styrs av ideologi och inte logik och allmänt förnuft så går det så här. En riksbankschef som behagligt i flera år lyft frågan fortsätter att sänka räntan medan övriga är totalt handlingsförlamade. Man inte annat tro att de fallit för utredningarna om Sveriges osänkbarhet, avsaknaden av bobubbla men inte minst den egna förmögenhetsökningen. Det liknar migrations-politiken, dvs prat, prat………