Psykiatrikern, författaren och överläkaren David Eberhard har skrivit ett läsvärt debattinlägg hos Stampen/GP. Det handlar om att vi måste lära oss att acceptera att 100% av alla människor dör. Vi kan inte “rädda liv”, vi kan bara förlänga dem, men måste också fråga oss vilken livskvalitet en kortsiktig förlängning innebär. Inte bara för de man “räddar” utan också för andra patienter, som därmed inte får tillräckliga resurser.
Det handlar om äldre multisjuka, där intensivvårdsavdelningarna slår knut på sig själva för att förlänga livet i timmar, dagar, veckor eller kanske månader. Det handlar om ensamma multisjuka 90-åringar, som försöker ta sina egna liv för att till slut få dö, men som istället räddas och läggs in sin sista tid på psykiatrin istället för att få dö med någon form av värdighet.
Eberhard skriver:
“Med en allt äldre befolkning i kombination med en övertygelse om att vi aldrig ska dö, blir konsekvensen närmast inhuman och grym. Det är få platser där detta blir så uppenbart som just på intensiven. Läkarvetenskapens uppgift är att bland annat försöka rädda liv. Staten förefaller dock anse att det ska ske till varje pris. […] Om man inte accepterar att livet någon gång ska ta slut blir det aldrig acceptabelt att ge upp. Kostnaden för meningslösa åtgärder kommer att urholka verksamheten och demoralisera dem som arbetar med det.”
Ambulanshelikopter på helikopterplattan
på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. |
Det handlar inte om dödshjälp, utan om att acceptera att låta en del få dö med värdighet. Intensvivärdsresurserna kan göra bättre nytta för andra patienter och det är knappast upplyftande för personalen att hålla liv i patienter som redan levt ett fullt liv och bara vill få somna in.
Vi är alla dödliga och vi kommer alla dö en dag. Man får hoppas att det kommer ske med värdighet och medan man fortfarande har anhöriga vid sina sinnes fulla bruk att ta avsked från. Inte osannolikt kommer min generation slippa detta, då samhället vid det laget helt enkelt inte har de ekonomiska resurserna, vare sig vi vill eller inte.
Man kan dock inte förvänta sig några förändringar i moralpanikens Sverige, där även de som egentligen vill dö, rent av multisjuka åldringar som försökt ta livet av sig, ska hållas vid liv till inte ens modern teknologi kan tvinga dem kvar vid jordelivet.
Eberhards debattinlägg hittar ni alltså här. Eberhard har bland annat skrivit boken Ingen tar skit i de lättkränktas land, samt I trygghetsnarkomanernas land : Sverige och det nationella paniksyndromet och senast Hur barnen tog makten. Böcker vars titlar och innehåll säger väldigt mycket om världens ängsligaste och mest lättkränkta folk.
40 kommentarer
Trams. Visst fan låter man åldringar dö hela tiden. Det är bara att det pratas inte om det öppet.
Vården har idag inte resurser att sätta in absurdum för de som är äldre och kommer ha ännu mindre i framtiden. Det är kanske något man bör informera " köttberget" om så de får kalibrera sin världsbild något.
Trots allt är det skillnad på en fd offantlig sektortjänsteman född på 40 talist som cashade in på BLT och inflationen samt levde gott som pensionär tack vare börsen och kreditexpansionern och en hårt arbetande flerbarnsförälder i 40 årsåldern i en globalt konkurrensutsatt industri i början av energy crunch.
Vem ger du den där extra vårdinsatsen?
Någon, innan det fanns stat, sade att:
"Fänad dör, fränder dör, själv dör
du även; ett vet jag som aldrig
dör; dom över död man."
En patient som tar livet av sig bara reorganiserar sin organism till andra tillstånd. Ingenting tar slut. Våra liv bygger på alla som har dött. "Kulturen" har lite kvar att lära om detta faktum.
Trams. Visst fan låter man åldringar dö hela tiden. Det är bara att det pratas inte om det öppet.
Vården har idag inte resurser att sätta in absurdum för de som är äldre och kommer ha ännu mindre i framtiden. Det är kanske något man bör informera " köttberget" om så de får kalibrera sin världsbild något.
Trots allt är det skillnad på en fd offantlig sektortjänsteman född på 40 talist som cashade in på BLT och inflationen samt levde gott som pensionär tack vare börsen och kreditexpansionern och en hårt arbetande flerbarnsförälder i 40 årsåldern i en globalt konkurrensutsatt industri i början av energy crunch.
Vem ger du den där extra vårdinsatsen?
Ja när hoppet är ute frågar man anhöriga om man kan stänga av livsuppehållande åtgärder (dropp etc). Sedan får personen helt enkelt dö. För min då icke kontaktbara mor tog det en hel vecka att dö. Hon hade så starkt hjärta sa doktorn.
Inom cancervården bedriver man palliativ vård i hemmet där målet är att den sjuke skall ha så bra och smärtfri livskvalitet som möjligt när allt hopp är ute, tills den dör.
@Neo Cortex
Jag är rädd att du och jag kommer att bli samma exempel av motsvarande icke-vård. Det blir vi alla som får leva så länge. Den offentliga sjukvården injicerar en rejäl dos morfin i sin kund/patient. I fåfängt hopp om att samhället blir bra då (bry er inte om att det har misslyckats hittills!)
Till EU migranten, utan att ens fundera på varför..
Kapitalist, morfin är ett utmärkt preparat mot smärta, som i rätt dos gör att smärtan försvinner utan att ge något rus. Det gör att människor som är på väg att dö i cancer kan få en dräglig sista tid i hemmet.
@Neo Jo, enda gången man får knarka lagligt är när man är döende. Kanske den döende själv informeras om detta, deras anhöriga dock icke. Jag är rädd att jag själv kommer att få reda på det en dag.
Jag knarkade lagligt i vintras då det blev ambulansfärd på grund av gallstenssmärta (diagnos okänd till us genomförd på sjukhuset). Morfin funkar galant. Schysst resa faktiskt…
@Kapitalist. Snarare är det så att den döende missar informationen. Anhöriga däremot får veta om att den döende medicineras för att slippa lidande. Det är iaf min erfarenhet.
@Kapitalist. Snarare är det så att den döende missar informationen. Anhöriga däremot får veta om att den döende medicineras för att slippa lidande. Det är iaf min erfarenhet.
För några år sedan var jag så dålig att jag fick morfin mot smärtor och sedan när jag vaknade till lite mer besked att jag fick ta själv när jag kände att det behövdes. Slutade snabbt för att inte riskera bli beroende. Använde aldrig alla tabletter jag fick initialt. Biverkan var att jag skrev listor på sådant som behövde göras. Min vuxna dotter led mest av detta inte min fru. Nästa gång får jag försöka låta bli alla listor på det som behöver göras.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Biverkningen var att du skrev att göra listor..? Verkligen?
Med så roliga rader den här killen levererar så måste han ju ha något att säga
" Allt är farligt cirkulera" Ha ha
" Var inte rädd för döden. Var i stället rädd för att du missade att leva"
Det är nog det viktigaste en människa kan lära sig o ack så många människor jag mött i mitt liv som borde taga fasta på detta, mig inkluderat.
"Dags att sätta stopp för hälsomoralismen Förbjud allt!"
En människa kan inte helt förstå att hon skall dö, för det går helt enkelt inte att tänka sig in i situationen att man är död. Hur man än försöker finns man ju kvar som tänkande individ, med tre fysiska dimensioner och en tidsdimension. Av samma anledning kan man inte tillfullo förstå ingenting, exempelvis det innan universums tillblivelse.
Och den bristen hos människan har förmodligen lett till idéer om evigt liv i himlen och liknande tankevurpor.
Fast det kanske är bra för människan som art eftersom man då bryr sig om framtiden, även långt fram då man kommer att vara död för länge sedan. Klimatdebaclet är väl ett exempel på just det.
Eberhard är bra. Vi är lite speciella i det här landet. I L.A. invigs idag Special Olympics. I Sverige kör vi som vanligt Special Politics.
Idag finns det bra mediciner för att upprätthålla fysiken. Tyvärr orkar inte hjärnan bli lika gammal som kroppen så idag ser vi många snurriga gamlingar i ett ovärdigt tillstånd. Fler kommer det bli.
Inte säkert att det blir fler snurriga gamlingar. Hjärnan är lite som en muskel så om man håller den i trim så fungerar den bättre och räcker den längre. Och de som växer upp nu får betydligt mer mental stimulans än tidigare generationer, och accepterar inte heller avsaknad av stimulans på samma sätt som äldre generationer som kunde sitta vid köksbordet en hel dag, dricka kaffe och inte göra någonting annat än passivt lyssna på radio.
Jag hör dig. Du kan mycket väl ha en poäng i det du säger. De som idag växer upp kommer jag inte att vårda så jag kan näppeligen säga emot dig. Just nu ser det dock inte bra ut.
Nja, när jag var på sjukhuset sist så stod det huvudförråd på en dörr. De har säkert kommit långt på det området.
Bra debatt. Synd bara att läkarna i gemen verkar för fega och rädda för att delta i den.
Hälften av all vård ges idag till åldringars sista levnadsår.
Vad skulle ske med läkarnas och sjuksköterskornas arbetsmarknad om man backade ett steg bakåt och började ifrågasätta operationer på dödssjuka åldringar och liknande?
En annan idé är att beslutet att mer eller mindre i smyg låta folk dö inte är så poppis. Man kan få mycket skit för det även om det i grunden är rätt.
De flesta läkare vågar knappt ta ett beslut om att patienten ej ska återupplivas vid hjärtstopp. 90+ , cancer med metastaser, alzheimers, infektion med antibiotikabehandling intravenöst. Låt för fan en sån människa få rycka ut jacket ifred.
@Kingedward24. Jag kan tala om vad som skulle hända med åtminstone sjuksköterskornas arbetsmarknad och situation. Vi skulle få en normal arbetsbelastning.
Hmm. Om staten skall bestämma när jag skall dö, så känner jag ättestupan närma sig. Även Economist skrev om detta häromveckan fast då handlade om direkt dödshjälp.. Men pensionsproblemen minskar ju vid snabb avlivning.. Politikerna får miljonpensioner vid 47. Övriga får sprutan vid 67. Fast det här en svår fråga. Med nuvarande svensk politisk ledning skulle jag fly mot bergen eller närmaste ö vid 67. Fast jag bor ju redan på Åland.Knepig fråga som sagt.
Legenden om ättestupan lever fortfarande. Den version som jag växte upp med var att hela släkten samlades när det var dags, och sedan puttade de ut offret över kanten med en gemensam stång för att slippa eget ansvar. Förmodligen är det bara en underhållande vandringssägen. Och vad jag vet finns inga stup på Åland så där får man nog ta till dränkning eller klubbning.
Klubbning är ett ord jag hört fler än en gång.
När sjukvården blir överbelastad bör vi alltså hyra in ett gäng norska säljägare från Manpower?
Ganska meningslöst att spekulera om döden. Lika meningslöst som att fundera över tiden innan man var född.
Det finns de som "spekulerar" om döden och livet, och spektakulärt framgångsrikt så. Det där med när du är född å dödd är bara flytande gränser. Hör en konnektomiker som beskriver hur han försökt studera en kubikmillimeter av en mushjärna. Riktigt fantastiskt! Man skär alltså upp denna kubikmillimeter i 10 000 tunna skivor och tittar på dem i elektronmikroskop för att försöka lista ut vilken sladd som går vart. And it's a mess.
http://www.ibiology.org/ibioseminars/neuroscience/jeff-lichtman-part-3.html
Länk till livet i allmänhet. Jag gillar hur de uppfinner nylatin på löpande band:
http://www.ibiology.org/ibioseminars.html
Det är så mycket trams som kommer upp till ytan när svåra frågor lyfts. Alla dör. 100%. Det stora problemet är att vi kan inte ta diskussionen, analysen eller acceptera slutsatserna. Ett resultat av detta är att sjukvården under sommaren har blivit den moderna "ättestupan". Skärp er nu lite, snälla !
Egentligen borde man fråga alla i god tid innan, medans de är vid sina sinnes fulls bruk, vilka kriterier som ska gälla för att man ska avsluta livsuppehållande behandling. Är det något man borde få bestämma själv är det när man ska få dö.
Svårt beslut? Risk att man ändrar sig men inte kan meddela det? Jovisst, men det hör till sakens natur.
Om 20 år när man ev är 70 har jag funderat på att blanda i 50 % Mariana i snuset. Varför gå och deppa de sista åren. Det kvittar väl då om man skulle bli beroende eller om det ej är bra för hälsan.
Sjuksköterskan sprutar dig full med morfin i vilket fall. De kanske berättar det för patienten, men som anhörig chockas man lätt av hur svensk vård i hemlighet idag avsiktligen drogar och dödar patienter smärtfritt.
Inom buddhismen tror man på reinkarnation – det är knappast en slump att det är en religion på uppgång inom västvärlden – om det sedan beror på vår rädsla för döden eller är en effekt av den gamingkultur som får ungdomar att sitta framför datorn fem timmar om dagen i snitt låter jag vara osagt – kanske lite av bägge.
Får än att tänka på "Soilent Green". Kommer inte riktigt ihåg vad huset hette dit gamla gick för att avsluta sina liv på ett värdigt sätt.
Staten ger upphov till ett moraliskt dilemma här. Eftersom vi ska dela på resurserna så blir det svårt att argumentera mot att ge resurser till dem som behöver dem mest, t.ex. dödssjuka. Samtidigt, om en person fick bestämma var dess resurser skulle fördelas över livet, lägga hundratusentals kronor på att förlänga livet några månader när man ändå knappt är vid medvetande, eller få samma pengar tidigare i livet när man faktiskt kan få mer nytta av dem, så skulle nog de flesta välja bort de mest extrema formerna av livsuppehållande åtgärder.