Om vanliga livet fungerade som bolånemarknaden

Så länge priserna är stabila eller går uppåt kanske. Men vad händer om det underliggande fastighetspriset sjunker och inte längre täcker lånet?

Men enligt ny lagstiftning kan inte banken kräva inlösen av lånet så länge du sköter dina åttaganden. Däremot läggs ju lån om då och då och har man ett lån med 70% belåning och marknadsvärdet minskat 20% eller mer kanske banken drar åt sig öronen vid omläggningen. Då Sitter Man I Skiten…

Det finns något som kalls systemrisk. Att resonera kring en enskild fastighetsägares situation är en sak, där är det dennes ekonomi som spelar roll. Vid sjukdom kan banken sälja fastigheten, och på så vis har skulder en "säkerhet".

Systemriskmässigt, det som statens regelverk skall utformas efter, är det en annan femma. Där vill man inte ha för mycket utestående skuld, och än mindre galopperande skuldnivåer. Bolån är ju sämre än blancolån för staten vad gäller systemrisk.

Det finns fler skäl till att staten inte vill ha för mycket bolån utestående. Det är icke-produktiva lån. En stor bolånestock är en god varningssymbol för kommande ekonomiska problem.

Helt rätt att det krävs lagstiftning riktad mot bankerna. Hörnstenen i denna lagstiftning kring bolån är typiskt amorteringskrav.

Också rätt att alla typer av skuldsättning behöver regleras. Det är inte bättre att buda upp kommersiella fastigheter eller tulpanlökar istället för bostadsrätter.

Varför inte införa samma regelverk för privatpersoner om långivaren vill det? Problemet är väl att långivaren inte behöver det för du kan inte sätta en privatperson i konkurs alltså krävs lägre säkerhet för privatpersoner än för företag som enkelt kan sättas i konkurs när det går åt skogen.

Om så är fallet är det ju där regelverket bör ändras, amorteringskrav löser absolut ingenting. Det kommer bara komma sinnrika uppfinningar för att runda regelverket samt att det uppstår osunda situationer.

Tex kommer det vara bättre att köpa ett topprenoverat objekt för dyra pengar än att köpa ett hus i sämre skick och låna pengar för att rusta upp det. Kostnaden blir densamma men amorteringskravet slår helt olika på de två objekten.

Amorteringskravet kommer aldrig komma åt de problem som de vill komma åt istället kommer det enbart skapa nya problem. Regleringar söndrar alltid marknaden. Oavsett om det är amorteringskrav elelr bostadssubventioner.

med det sagt, ta bort ränteavdragen och återför de till sin rätta klass och gör de endast kvittningsbara mot kapitalinkomster. Gissa vilka som kommer börja gråta då? Jo den vanliga människan som tycker det är orättvist att "de rika" kan fortsätta göra ränteavdrag men de själva kan inte det.

Om man inte inför amorteringskrav måste man ta bort subventionerna kring kapitaltäckningskraven på bolån för att hålla mängden bolån under kontroll. Alltså göra bolånen surare/dyrare för bankerna. Dvs hushållen tvingas betala ett antal procent av skulden i extra ränta per år istället för ett antal procent av skulden till sig själva i form av amorteringar per år: Jag tror på amorteringskrav som alternativ då de stärker istället för att försvaga hushållens ekonomi.

Håller med om att ränteavdagen bör bort för övrigt, det hjälper till oavsett övriga lösningar.

@DL

Håller med dig i allt ovan. Tre observationer:

1. staten tror att de kan mikroreglera/micromanage ekonomin och styra utlåning till önskade sektorer/låntagare;

2. att skatter används för att styra ekonomin i en av politiker önskad riktning. Det gör skatter osäkra och känsliga för politiska vindar;

3. i grunden uppstår problemen kring skuldsättning och tillgångsbubblor av den allt för låga inflationen. Ska hushållen amortera ned sina skulder riskerar vi decennier av deflation/låg tillväxt i Sverige. Bättre då att inflatera bord dem (som man gjort tidigare i historien). Detta skulle bl a kunna uppnås genom att man kraftigt sänker skatter (ex 25% platt skatt) samtidigt som RB fortsätter köpa långa obligationer

@ Vinstmaskinen

Jag håller inte med om att man kan inflatera bort lån. Dock riskerar givetvis amorteringskrav att skapa kontraktion i ekonomin och det i sin tur leder till deflation. Det är dock bara rådande modell som bygger på evig tillväxt och inflation. Deflation i sig behöver inte vara negativt objektivt sett, det är det bara utifrån den ekonomin vi skapat där vi lånar till dagens välstånd och hoppas någon annan längre fram med lätthet kan och vill betala.

Sen är skuldökningen i sig inte relevant. Då det beror på om priset var korrekt innan ökningen. Skuldsättnignsgrad är däremot intressatn och relevant men även där kan man inte med säkerhet säga vad en rimlig eller normal skuldsättnignsgrad är. Sen beror det också på vad man lånat till.

Tänk om 1 liter mjölk kostade 10 öre och marknaden var stenhårt reglerad i alla ändar och på alla upptänkliga sätt man kan tänka sig. Plötslgit öppnar sig en ny marknad för mjölk och priset skuttar plötsligt upp till 5 kr per liter. Är det nödvändigtvis dåligt? Nej, enligt min mening då 10 öre aldrig var det korrekta priset. 5 kr kanske inte hller är det men det är möjligt att det är närmare ett korrekt pris än 10 öre.

Återigen, regleringar är av ondo och skapar sinnessjuka snedvridningar av marknaden. På samma tema bör alla ROT, RUT, sänkta arbetsgivaravgifter osv tas bort omgåenden. Det är plåster på brutna ben, Problemet är att skattesatserna är på tok för höga över hela banan och kan man då fuska så gör man det. Lösningen idag blir då att subventionera de som fuskar så att de åtminstone betalar lite för det är bättre än inget och de som aldrig fuskat får betala mer skatt än andra. Helt galet enligt mitt sätt att se det,.Man har helt enkelt ingen sjukdomsinsikt.

Du hyr inte "pengar". Det är krediter skapade för att generera ränta och existerade inte innan lånet togs. Krediten flyttas inte från bankens eller någon annans konto till låntagarens konto. Den bokförs direkt in på låntagarens konto. Se "positiva pengar" och "parasitstopp".