Mycket Midsommargryning i försvarspropositionen

934

Regeringens försvarsproposition låter bitvis som en uppradning av ett antal av de åtgärder som Sverige och svenska försvaret vidtagit i min roman Midsommargryning, speciellt när man tänker på att romanen utspelar sig år 2023. Bland annat gäller detta luftvärn, flygbaser, stridsvagnar, mekaniserade granatkastare, kryssningsrobotar till JAS 39E och även offensiv cyberkrigförmåga.

Ett urval av hur verkligheten upprepar dikten följer nedan.

I Midsommargryning är exempelvis åter Ärnafältet utanför Uppsala en krigsflygbas, med en egen division, liksom F 7 Såtenäs. Luftstridsskolan på Ärna ska nu bli ett krigsförband, där flygplanen på denna Sveriges mest hårdgjorda flygbas ska vara krigsplacerade i en av de två nya JAS-divisioner som ska finnas i flygstridskrafterna. Även Såtenäs blir åter ett krigsförband.

Från försvarspropositionen:

“Därför omorganiseras dagens basbataljoner och flygflottiljer till fyra flygflottiljer. Med de nya flygflottiljerna skapas krigsförband med hög tillgänglighet i fred och hög beredskap för intagande av höjd beredskap. Flygflottiljerna leder den markbundna tjänsten i fred och i krig och de möjliggör spridning av flygstridskrafterna till andra krigsbaser än flottiljbasen. De fyra flygflottiljerna medger en flexibel användning av dagens flygbaser. Investeringar i bassystemet medger ökad möjlighet till spridning. Genom denna åtgärd höjs flygstridskrafternas möjlighet till överlevnad i händelse av krig.”

Dessa fyra flygflottiljer blir alltså dagens F 21 Kallax/Luleå, F 7 Såtenäs, F 17 Kallinge/Ronneby och F x Ärna/Uppsala. Enligt mediauppgifter kan fd F 16 utanför Uppsala komma att heta F 20.

Bas 90-systemet har till största delen rivits, men nu är det alltså tänkt att åter investera i bassystemet för ökad möjlighet till spridning. Ett mycket gott (men ofinansierat) besked. Oavsett kommer Ärna kraftigt förbättra försvaret av Stockholm, och därtill har basen fortifikatoriskt skydd i form av jord-och berghangarer.

Efter år 2020 ska nytt luftvärn med medellång räckvidd förbandssättas. I Midsommargryning föll valet på fransk-italienska Aster-30, då det mer kända amerikanska Patriot är en gökunge som slukar enorma personal- och underhållsresurser. Inget problem för USA med sin massiva försvarslogistik, där man har runt fem personer i stödpersonal för varje stridande, men ett problem för det svenska försvaret.

Från försvarspropositionen:

“Utvecklingen i omvärlden har visat behovet av ett nytt luftvärnsrobotsystem med medellång räckvidd. Därför påbörjas ombeväpning av luftvärnsbataljonerna i och med anskaffning av ersättare till det befintliga luftvärnsrobotsystem 97. Luftvärnsrobotsystem 97 ersätts dock fullt ut av ett nytt system i perioden efter 2020.”

Anskaffningsprocessen kommer som jag bedömer det inledas före år 2020, men själva inköpen sker efter 2020, och är beroende av framtida försvarsanslag rapporterar försvarsministerns pressekreterare.

I Midsommargryning var JAS 39E år 2023 utrustade med den svensk-tyska kryssningsroboten KEPD Taurus. Integration av denna ska redan finnas på JAS, då Saab är den svenska parten i samarbetet, men roboten har inte införskaffats av Sverige. Enligt försvarspropositionen ska just kryssningsrobotar införskaffas.

“Försvarsberedningen föreslog att JAS 39E på sikt bör utrustas med ett robotsystem som på långa avstånd och med hög precision kan bekämpa prioriterade markmål. Försvarsmakten konstaterar i sitt underlag att givet de operativa och resursmässiga avvägningar som myndigheten har gjort kan anskaffning av ett sådant system övervägas först efter försvarsinriktningsperioden. Regeringen delar Försvarsmaktens bedömning. Regeringen konstaterar att långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga avsevärt skulle höja försvarets samlade tröskelförmåga. Det är därför angeläget att JAS 39E som blir operativ efter 2020 får denna förmåga.”

Även detta är alltså efter 2020 och är antagligen beroende av ytterligare anslag. Tröskeleffekten är som sagt avsevärd. Svenskt flyg från någorlunda säkert avstånd baserat på F 21 Kallax eller krigsflygbasen i Arvidsjaur på tryggt avstånd från fientlig jakt och luftvärn någonstans över Mellansverige därmed kan slå mot fiendens egna baser och exempelvis semiballistiska robotsystem, som Iskander baserat i Kaliningrad eller runt S:t Petersburg, som annars ostört kan användas mot Sverige.

I Midsommargryning är alla förrådsställda stridsvagnar åter aktiverade. För svensk del handlar det om 120 stridsvagnar, och de ska nu tillföras de fem mekaniserade bataljonerna, plus den nya stridsgrupp Gotland (som är utformad och namngiven som i min roman Midvintermörker med ett mekskyttekompani och ett stridsvagnskompani). Elva stridsvagnskompanier behövs alltså, vilket innebär att de sannolikt går ner från dagens 14 vagnar (kompanichef, ställföreträdande kompanichef och 4×3 eller 3×4 vagnar i plutonerna) till 11 vagnar (KC, stf KC och 3×3 vagnar i plutonerna). 11*11=121, så det saknas en stridsvagn. Dock finns det kvar enskilda stridsvagn 121 för utbildningsbruk, alternativt så får ett kompani ha sin stf kompani i fordon längre bak.

“Samtliga stridsvagnar förbandsätts i de mekaniserade bataljonerna och i stridsgrupp Gotland. Med denna omorganisation ökar antalet stridsvagnar i krigsförbanden avsevärt. […] För att öka brigadernas förmåga att möta en kvalificerad motståndare förstärks eldkraft och skydd genom införande av stridsvagnskompanier i de mekaniserade bataljonerna. Inriktningen är att de mekaniserade bataljonerna bör innehålla två mekaniserade skyttekompanier och två stridsvagnskompanier. Med denna omorganisation ökar antalet stridsvagnar i krigsförbanden avsevärt. De mekaniserade bataljonerna tillförs ett nytt stridsfordonsburet granatkastarsystem.”

I Midsommargryning har man därtill infört ett stridsfordonsburet granatkastarsystem, förslagsvis AMOS, vars anskaffning avbröts av Moderaterna och står redo för att snabbt monteras ihop. Systemet är beprövat, då Finland har det och valet torde vara enkelt.

I boken är 7:e lätta bataljonen lufttransportabel och omgrupperas via helikopter. Detta införs också nu och som tidigare konstaterat kan den därmed snabbt förstärka exempelvis Gotland.

“En stridsgrupp Gotland organiseras från och med 2018. Stridsgruppen utgörs av ett stående mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani som är kontraktsförband. Därutöver omorganiseras dagens lätta skyttebataljon till att även kunna vara lufttransportabel för att snabbt kunna förstärka strategiskt viktiga områden bl.a. Gotland.”

Man kan notera att mekskyttekompaniet på Gotland ska vara stående förband, medan stridsvagnskompaniet är ett kontraktsförband (dvs GSS/T eller GSS/P). Det ska alltså vara heltidsanställda soldater, placerade med stridsfordon 9040 på Gotland. I övrigt kommer inte ambitionerna på stående förband vara massiva:

“För att säkerställa en rimlig tillgänglighet i fred i arméstridskrafterna bör två mekaniserade bataljoner och en motoriserad skyttebataljon i huvudsak bestå av stående förband. Funktionsförband såsom artilleri-, ingenjör-, logistik- och luftvärnsbataljoner bör, inom respektive funktion, ha stående förband motsvarande minst en kompanistridsgrupp.”

Sverige ska alltså “bara” ha tre manöverbataljoner stående, utöver halva stridsgrupp Gotland, plus enskilda kompanier från funktionsförbanden. Detta kan innebära omfattande besparingar på personalkostnaderna. Övriga förband ska alltså inkallas vid mobilisering.

I Midsommargryning har Sverige anskaffat en avsevärd förmåga för offensiva IT-attacker. I försvarspropositionen får nu det svenska försvaret klartecken på att sätta upp denna typ av offensiva specialförband. Detta är dock väldigt ospecificerat i propositionen, men handlar om topphemliga tänkta förmågor som inte kommer specificeras närmare än så här:

“Grunden i en robust cyberförsvarsförmåga bör vara att kunna skydda samhällsviktiga funktioner och sådana system som är vitala för totalförsvaret mot antagonistiska it-angrepp från kvalificerade statliga eller statsstödda aktörer. Sverige bör även kunna genomföra aktiva operationer i cybermiljön.”

Aktiva operationer är ett annat ord för offensiv förmåga.

Dock har Ryssland sagt att IT-angrepp på landet betraktas som massförstörelsevapen, och att IT-angrepp därmed kommer mötas med massförstörelsevapen.

Återstår bara att se hur allt detta ska finansieras. 

Stridsvagnskompanier minskar personalbehovet, och i övrigt kommer som tidigare beskrivna GU NY och den i praktiken frivilliga värnplikten med GSS/P minska Försvarsmaktens personalkostnader med ett okänt belopp. Endast tre av nio manöverbataljoner stående och ett kompani per funktionsbataljon är en avsevärd minskning av GSS/K, vilket också sparar rejält med pengar. GSS/P och GSS/T kommer stå för en avsevärd majoritet av trupperna.

Jag vet att de flesta (alla?) i försvarsberedningen har läst mina böcker, och många inom försvarsledningen. Huruvida detta har påverkat försvarspropositionen, eller om mina skönlitterära slutsatser bara har varit en rimlig och korrekt analys av svenska behov, alternativt rent tursamma gissningar, lär vi aldrig få svaret på.

Mina bokläsare kan alltid glädjas åt att jag 2017 – 2018 kommer med en ny säkerhetspolitisk bokserie, som tar avstamp utifrån den verkliga omvärldsutvecklingen och förändringar i Sveriges och omvärdlens försvarspolitik. Då omvärlden förändrats så mycket kommer det ingen uppföljare på Midsommargryning, utan det blir en helt ny bokserie istället, som jag redan börjat skissa på och researcha. Först ska dock Stjärnklartserien avslutas. Om vi inte lever på en askhög till dess.

Ni hittar försvarspropositionen som PDF här.