I stora delar av landet är villapriserna högst normala och acceptabla, t ex i inre Skåne. Bostadsbubblan inom villor gäller främst i storstäderna och universitetsorterna, medan bubblan inom bostadsrätter är ännu värre på dessa orter. Ett exempel på bra priser hittar man i Motala, där man kan få en villa för en dryg miljon.
Min första villa var på 69 m2 + 69 m2 källare, med gillestuga, tvättstuga och ekonomiutrymmen. Det duger fullgott som förstavilla, inklusive för den lilla barnfamiljen. För det huset betalades 695 000:- SEK år 1997. Visserligen var det 18 km2 fågelvägen till Brunnsparken i Göteborg och 150 m till i princip egen badplats, och med mäklarsjöutsikt på vintern. Räntan var då 8.8% och amorteringsplanen lades upp på 21 år.
 |
| Inte Motala, men Nora.
Även här kostar villorna en dryg miljon. Och det finns obebyggda centrala sjötomter att köpa. |
Men än idag kan man få en villa för motsvarande pris, exempelvis 88 m2 + 88 m2 källare, med gillestuga, tvättstuga och ekonomiutrymmen, även om man nu får leta sig till Motala för detta. Visserligen är det en prisökning som överstiger inflationen, allt annat lika, men man ska komma ihåg att 1996 bottnade villapriserna och man kanske inte rakt av ska jämföra botten på en kraschad bubbla med toppen på dito.
Poängen är att om man absolut inte måste bosätta sig i en storstad eller universitetsort, så kan man än idag köpa bra villor till bra priser i Sverige. Allt som behövs är som bekant bredband, så kan man jobba var som helst, åtminstone som egen företagare i modernare branscher. Och det finns faktiskt rätt gott om IT-entreprenörer och andra kreatörer som bosatt sig i billiga villor borta från storstadens distraktioner.
Motala är för övrigt pendlingsavstånd till universitetsorten Linköping och Nora är pendlingsavstånd till “universitetsorten” Örebro.
14 kommentarer
Som torpboende IT-entreprenör en bit utanför Motala är jag road av detta inlägg. 8/1 MBit ADSL räcker gott för att pusha och pulla kod tvärs över världen och går att få i mörkaste tallskog. Möte av kund sker i valfri storstad. Resten av världen har dock lite svårt att acceptera.
I de fall man måste prata så är det face to face som gäller. Det är det enda sättet att komma överens som funkar. Det är min erfarenhet.
Tyvärr är distansarbete väldigt överskattat. Och det trots globaliseringen. I själva verket handlar globalisering om att sitta i telefonmöte/videokonferens och försöka få ihop en tidpunkt där alla är vakna samtidigt.
Visst går det per mail att få ihop en del, men till slut så måste man tala med folk "face to face" på dålig kinesisk engelska. Det är så mycket i kommunikationen som missas annars. Distansarbete fungerar bara om man har en väldigt väldefinierad uppgift som man kan sitta själv och meka med. Men den största delen handlar om vad man som skall göras, och då handlar det om att diskutera och övertyga. Och det görs fortfarande bäst med fysisk närvaro.
Helt OT: Här ser vi den nya symbolbilden för Alliansen, i väntan på vårbudgeten:
http://us.123rf.com/450wm/mkoudis/mkoudis1211/mkoudis121100005/16586924-en-svart-silhuett-av-en-sittande-hund-som-h%C3%A5ller-det-s-koppel-i-det-s-mun,-t%C3%A5lmodigt-v%C3%A4ntar-p%C3%A5-a.jpg
JO som egen IT-konsult så går det också bra bor också bo på mindre ort i Norrland. Annan fördel med Motala är också Linköping flygplats med flyg både till amsterdam och Köpenhamn, kanske inte rätt säga här, dock som Neo säger behövs det möten face to face och då är det fördel åtminstone komma till en riktig flyg HUB (vilket Arlanda inte är) inom ett par timmar och inte först ha 2-3 timmar till flygplatsen.
Talar ju för inre Skåne. Sjöbo – Kastrup 55 minuter med bil, eller 1:34 timmar med buss och Öresundståg. Runt 1.5 MSEK för en villa. Eller Hörby, Tomellilla mfl exempel.
Nu ligger väll inte Sjöbo på top för mig men är väll mycket på stämpeln orten fick för 'anti-invandrare' ort tidigare och om jag ska vara ärlig vet jag inte så är fallet (min fru är från asien).
Sedan finns det inget hinder att bo i annat land egentligen för min del och då kanske man lika gärna kan börja leta 1-1,5h från köpenhamn i Denmark och då kanske man kan få andra priser med tanke på att priserna ska redan ha fallit i Denmark. Sedan har man ännu mer tid kan man göra samma jämförelse också 1,0-1,5h mellan orter som Frankfurt/Munich, Amsterdam (1,5h borde täcka in hela NL) och London och jämföra med the capital of vikings Stockholm.
London och rent av Storbritannien i stort känns sällan prisvärt. Även 2-3 timmar från någon större stad i Skottland är priserna lantligt belägna bostäder i stil med vad det kostar att köpa inom en timme från Stockholm eller Göteborg, rent av ofta högre. Kan bero på omfattande buy-to-let, som håller uppe priserna.
Nu går det ju att få en ok villa för runt 1,5 miljoner inom rimligt pendelavstånd till Stockholm också, om man nöjer sig med "sämre" lägen i typ sigtuna/södertälje/Norrtälje/Vallentuna. Så även om man inte har ett "modernt" jobb kan man bo utan att behöva låna 5 miljoner.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
OT så det stänker:
Bygg om tomma kontor, finns kvadratkilometer med sådana, till bostäder.
Oftast är det våtutrymmen och kök som behöver modifieras. Resten är på plats.
Exempel
https://www.ledigalokaler.com/sv/
Nu är det ju en rätt liten andel av landets (och världens) förvärvsarbetande personer som kan arbeta hemma. De flesta måste allt ta sig till sin arbetsplats och just Motala är ju stendött efter nedläggningarna av Luxor, Electrolux och nu senaste Dometic. Hög arbetslöshet och en del stök, bråk och droger. Inte en stad man vill att barnen växer upp i med andra ord.
Eftersom du nämner Linköping kan man göra följande jämförelse;
Heltidsarbetande person född 1980 som ej är med i kyrkan och med månadslön 35000:- får i Motala kvar 26268 kr. I Linköping är motsvarande siffra 26601 kr. Skillnad 333 kr, gånger två vuxna i en familj = 666 kr/månad = 7992 kr/år.
Resor till och från arbetet med bil i Motala= 4 mil x2 =8 mil/dag, 1600 mil per år (räknat på 40 arbetsveckor med 5 dagar. 1600×15 kr/mil = 24000 kr. Kan man inte samåka blir det en utgift på 48 000 per år, varav 20 000 dras av i deklarationen men likväl återstår då 28 000/år.
Linköping, räknat på 5km enkel resa, 1 mil om dagen, = 400 mil/år = 6000 kr per person (inget avdrag), totalt 12000 för resor. Differens = 16000 kr/år.
Totalt på lägre skatt och resor tjänar man alltså in ca 24000 kr/år. Detta bygger även på att man inte värderar tiden det tar att köra till och från jobbet 8 mil per dag.
Idag kan man binda räntan på 10 år på under 3%. Omsatt i lån blir då dessa 24 000 kr nästan 1 150 000 kr (räknat på 3%).
Helt plötsligt har man alltså över 1 miljon till att lägga på bostaden, "riskfritt" i 10 år då man har tid att spara ihop till en ordentlig amortering vid låneperiodens slut. Chansar man och kör rörligt kan man låna över 2 miljoner för samma kostnad.
"Hög arbetslöshet och en del stök, bråk och droger. Inte en stad man vill att barnen växer upp i med andra ord."
Risk vs. reward. Bortsett från restid som som är detsamma som utebliven familjetid. Sverige är förbannat dystert på sina ställen och många är beredda på att ta en större risk för att hålla sina barn borta från trashiga områden. Därmed inte sagt att det är problemfritt i de mer städade områdena.