597
Det finns en “viss” frustration i alla möjliga frågor över att politiker står inkompetent handfallna och inget inträffar. Här följer en kort beskrivning av hur opinion och politik utvecklas i Sverige.
- Experter pekar på fakta och verkligheten
- Inget händer
- Experter pekar på fakta och verkligheten
- Opinionen börjar sakta skifta
- Media fångar upp skiftet i opinionen och börjar skriva om experternas redovisning av fakta och verkligheten
- Opinionen fortsätter sakta skifta
- Media vänder
- Opinionen vänder
- Politiker upptäcker att opinionen har vänt
- Opinionen blir irriterad på att inget händer
- Politiker tillsätter en utredning
- Opinionen blir ännu mer irriterad på att inget händer
- Politiska partier ändrar sig och anpassar sig till opinionen
- Opinionen blir ännu ännu mer irriterad på att inget händer
- Politiker skickar lagförslag på remiss
- Inget händer
- Politiker lägger lagförslag eller budget
- Riksdagen klubbar lagförslag eller budget
- Vid nästa (halv)årsskifte börjar lagen gälla
- Opinionen är nöjd
- Experter pekar på fakta och verkligheten att lagen inte uppfyllde sina syften
- Tillbaka till 1.
Så oavsett om det handlar om skolan, där lärare och andra experter länge viftat med armarna om den totala kollapsen, eller försvarets oförmåga och Rysslands aggressiva beteende pekats på sedan åtminstone Georgienkriget 2008, så tar allt tid. Vem vet, om 3-4 år kanske politiker faktiskt lägger några förslag som rent av både förbättrar svenska skolan och vänder utvecklingen inom försvar och krisberedskap?
28 kommentarer
Eller varför inte inställningen till migrationen?
Där får vi hjälp av uppenbart tokiga beteenden.
Kosovo kan vara en vändpunkt där vi inser migrationens vansinne.
De säljer sina hemman och försöker finna en ny tillvaro i Sverige.
Drivna av en god human asylpolitik i Sverige.
Kosovo är nog inget bra exempel: av de 50 000 som lämnat har 600 kommit till Sverige.
Världen förändras allt snabbare men våra politiker uppfattar bara extremt noga utvalda delar av framtiden. Helst de som överensstämmer med deras korkade ideologiska fördomar. Det verkar inte som att politiker läser böcker eller surfar omkring på andra sajter än de som bekräftar deras föråldrade världsbilder. Först när svenska dagstidningar och kvällstidningar skriver något börjar politikerna reagera så smått. Våra medier är dock dessvärre inte heller särskilt framsynta.
Nu spekulerar jag, men en anledning kan vara att det går att plocka fram en expert som säger det man tycker. Och nu snackar vi inte psyops eller propaganda utan helt enkelt akademiska schismer. Det går väl förmodligen att hitta en "expert" som säger whatever om migration, bostadsbubblan etc.
Att bli expert ligger kanske dessutom i linje med egenintresset, man kan få softa utredningsuppdrag och finansiering osv.
I korthet – det står en massa snackare vid de berömda köttgrytorna och då kan såväl politiker som vanligt folk välja att lyssna på den som låter bäst.
Betydelsen av mediehoror som säger vad som än behövs för att de skall få medverka i media skall säkert inte underskattas. Men det handlar också om att "experter" är mer angelägna om pengar än om sanningen. Marknaden köper lögnare av alla slag. Ju hårdare samhälle vi får desto mindre tycker folk att de har tid att intressera sig för sanningen. Våra politiker har lärt sig att älska lögnen. De letar hela tiden bra lögner.
fascism "experten" Arnstad är väl ett bra exempel på detta…
Jo, det var det jag menade med att det ligger i egenintresset att bli expert. Det kan innebära pengar och anseende att vara det.
Problemen är:
1) Politikerna är upplärda i en gammal verklighet med stark ekonomisk tillväxt där man inte
behövde prioritera. Därav det imbecilla påståendet: Vi måste ha råd med båda och.
2) De politiska partierna som folkrörelser har vittrat bort. Tidigare hade varje parti en rikstäckande organsation som snabbt och effektivt förmedlade information från gräsrötterna till partiledningen. Idag
finns inte den kopplingen så partiledningarna är beroende av media och sociala medier för att tolka verkligheten. Då Media befinner sig i kris och inte har råd med undersökande journalistik eller att skicka en reporter till Junsele (varför skulle någon vilja åka på tjänsteresa till Junsele? Väljer hellre New York) så har inte Media koll på vad som händer i landet. De flesta journalister sympatiserar till vänster i politiken och vågar inte skriva sådant som skulle kunna ifrågasätta vänsterns världsbild.
Det värsta exemplet på detta är att en liten grupp vänsterextremister har lyckats styra invandringspolitiken till fri invandring. Lite konstigt då det var ett krav från extrema liberaler, men det är väl ett sätt att protestera mot SD. Ett parti som inte går att förstå utifrån den information man får i Media och på Twitter.
Det som behövs är politiker med mod. Som törs ta beslut som inte gillas av kulturetablissemanget på Södermalm
Bra synpunkt, det allmänna o-engagemanget leder till att en politik kan kapas av ett "särintresse".
Jag vill minnas att Johannes Nilsson (of Schipperke fame) förde fram idén att om man tillhörde en extremistgrupp så kunde man kollektivt flytta till en glesbefolkad kommun, få ett enormt inflytande och genomföra sin egen politik.
Vänsterextremister har alltid varit idioter och bevisar det dagligen och stundligen.
Alla extremister är idioter. Höger, vänster, religion, miljö… det spelar ingen roll.
"A fanatic is one who can't change his mind and won't change the subject."
– tillskrivet Winston Churchill
Se bara på centerpartiet. Ett parti med stark förankring i landsbygden kapades av tokiga liberaler och det är enbart pga mediaexponering de finns kvar inriskdagen. Å andra sidan är miljöpartiet motsatsen där fotfolket står för det vansinniga och ledningen försöker släta över de värsta avarterna. To no avail…
Paradoxalt nog skulle kanske lösningen vara att federalisera Sverige eller ge mer lokalt självstyre? Rätt genomfört skulle det kunna leda till kortare avstånd mellan politiker och befolkning och att fler engagerade sig. Så länge folk upplever att de viktiga besluten tas i en skum korridor i Stockholm kommer de ju knappast engagera sig, liksom.
Vilket väl också är det egentliga syftet med den av det så utskällda EU framförda "subsidiaritetsprincipen" förresten.
Japp!
Tillbaka till sockenstämman.
Jag tror att vi bör bygga en ny huvudstad i exempelvis Närke, så får förhållandet mellan huvudstaden och Stockholm bli ungefär som det mellan Washington DC och New York. Det tror jag vore bra för alla.
Vivalla?
Raka rör till Syrien…
Reinfeldt gjorde det lätt för sig och det gör flera andra också. Om man frågar människor om det vill öppna sina hjärtan när det gäller invandring. De flesta svarar jag.
Fråga människor om de vill vara snälla eller goda människor och svaret blir samma.
Men om öppna sina hjärtan är samma som att öppna sin plånbok vilket är vad det egentligen betyder säger nog inte alla ja.
Ökad invandring, mer resurser inom skola, försvar, åldringsvård, polis, sjukvård, barnomsorg, järnväg, rättsväsende. Det är enkelt. Pengarna räcker inte till allt. Prioritering krävs men det verkar inte många väljare och politiker fatta.
Ytterst vettig kommentar. När lädret ska upp börjar man prioritera ja.
Visst hade Cornu nån idé om att man skulle få välja vad (del av) skatten ska gå till, det hade nog också fått folk att engagera sig lite mer.
Typ dina sista 2% i betald skatt reserveras för ett självvalt ändamål, så får man en lista med typ statens budgetområden där man bara får sätta 1 st kryss.
Vi har i Sverige nu ett utomordentligt tillfälle att revolutionera demokratin. Att ta den in i 2000-talet. Inför direktdemokrati i alla större/viktigare val, de som formar samhället (lagar och satsningar t ex). Tack vare internet och e-leg. har det aldrig varit så enkelt att genomföra som nu. Fortsätt välja politiker till ämbeten precis som innan, men nu som administratörer och förvaltare istället för beslutstagare och visionärer.
Detta tror jag hade pånyttfött intresset för politik i många och hade skapat ett rättvist (så nära vi kan komma) samhälle. Flugan precis bredvid, politikerföraktet, hade i samma smäll förintats.
Men detta kommer ju förstås inte att hända för detta skulle ju innebära att politikerna var tvungna att släppa nästan all makt till folket… Och dessutom blivit nedgraderade till tjänare istället för adel, nä gud bevare mig väl!
@Nils Nilsson
Ja, eller när Svensson ska öppna hjärtat för det nedlagda vandrarhemmet i kvarteret som plötsligt görs om till asylboende och 300 flyktingar anländer och totalt förändrar vardagsbilden. Då är man helt plötsligt inte så positiv till invandring längre och SD gör rekordval i valkretsen och orten.
Är högst förbryllad av hur svårt det verkar vara för folk att sätta sig in i samhällsförändring och skeenden som inte direkt påverkar en själv. Folk i medelklassghetton som mitt eget verkar tro att mångkulturens baksidor aldrig kommer att drabba de själva eller deras barn. Så plötsligt händer något som öppnar deras ögon och simsalabim har de blivit SD-väljare.
Jag antar att det är som med försvar och förberedelser för längre strömavbrott etc. Man har ingen mental bild av hur det är att drabbas av kris eller krig och alltså tror man att det är en total omöjlighet att det någonsin skall drabba dem själva. Man faller in i hatkören mot SD, delar idiotiska statusar från Henrik Schyffert och Malena Ernman på Facebook, fredagsmyser till Let´s dance och röstar som man alltid gjort.
Vi har under så många år fasat ut våra fårhundar i samhällets ytterkanter samt att de som är statligt anställda endast finns inom Blåljus myndigheter och militär men inga inom politiken, resultatet blir billigt prat ger stor utdelning och frånvaro av upplevda hot gör att den intellektuella processen till ett ställningstagande aldrig kommer till skott.
Alla som har förmåga är bakbundna av de demokratiska processerna och står följaktligen handlingsförlamade.
Det kan ju också vara så att expert blir man efter att ha studerat ett ämne akademiskt en viss tid, och åstadkommit vissa saker.
Och dessa tjänster som leder den vägen, bekostas inom ramen för en viss riktning.
Vill man ha akademiska pengar, så kanske det är så att man måste forska inom ett visst område, med en viss riktning?
Exempel: genusforskning.
Tendensen är att forska brett är i dvala, och ägna uppmärksamheten åt detaljfrågor är inne.
Tycker nog att det kan vara OK att forska i "en viss riktning" osv under förutsättning att man håller benhårt på den akademiska integriteten. Det är i så fall där man börjar tolka, övertolka och fiffla för att på ihop ett bra paper som kan vara ett steg på vägen till nästa finansiering. Det kräver ju viss integritet att faktiskt försvara ett forskningsresultat som går på tvärs med åsiktskorridoren, akademiska uppfattningar etc.
Gammal klassisk svensk rädsla för ansvar innebär att ingen vågar fatta beslut och därmed tar allt lång tid. Och det går inte åt rätt håll, rädslan för anvar ökar snarare. I en allt snabbare värld blir vi omsprungna.
Jag jobbar själv utomlands för ett icke-svenskt företag men gör mycket affärer med Sverige och svenska företag. Det är påfallande hur långsamt allt går och hur fega cheferna är.
Tror uppställningen är helt felaktig. Nästan all politik springer ur tillfälliga uppfattningar om vad som är pk för tillfället och nästan aldrig av att experter påpekat något. Kvotering i bolagsstyrelser, delad föräldraförsäkring, neddragningar av försvar, tidigare betyg, privatisera apotek osv.
Borttagning av fastighetsskatt, sänkning av krogmoms, mindre klasser i skolan, listan kan göras lång där det verkar som om alla viktiga beslut springer ur ideologisk diskussion i bastun snarare än från experter.
Som finanskille vet jag att man måste skydda nersidan. Är man som politiker för tidigt ute i en fråga, innan opinionen finns på plats, så anser nog partierna att risken är rätt stor att väljarna sviker.
Politik är ju ett nollsummespel. Det är väl därför politiker har så tråkig ton mot varandra. Det finns bara 7,3 miljoner röster att få.
Politikerna kan vara proaktiv i frågor där folk saknar uppfattning, men vill nog helst vara reaktiv i frågor där man faktiskt kan göra skillnad.
Politikerna vill gärna ge sken av att de vill göra allas vår vardag bättre, men det finns samtidigt få andra som är så kåta på att se hur opinionsundersökningarna faller ut, dvs hur deras marknadsandelar utvecklas. Frågan är om ens Cola Company och Pepsi följer sina siffror så noggrant som de politiska partierna verkar göra…