Fredagsmys: Författare dör som flugor

Författare verkar dö som flugor och hembibliotekets två största (=flest böcker inköpta) författare har nu dött inom mindre än tolv månader. Vad är det som händer med världen?

Som uppvärmning dog det ärkekonservativa högerspöket Tom Clancy 1:a oktober 2013. Inte toppförfattaren i antal böcker i biblioteket, utan bara tolv romaner, plus en dublett av hans kanske bästa roman, Without Remorse. Clancy och jag skiljdes åt efter Teeth of the Tiger, som jag gav en chans 2004. Sedan Rainbow Six hade ändå allt gått utför och den 11:e september 2001 gjorde hans Jack Ryan-serie irrelevant. Därtill gick han väl över på spökskrivare efter Rainbow Six eller The Bear and the Dragon? Första Clancy-boken jag läste var 1988 och det var svenska utgåvan av Larry Bonds bok Röd Storm, där Clancy var medförfattare.

Men Clancy var aldrig en av mina toppförfattare, även om influenserna är enorma och varaktiga.

Min antagligen absoluta favoritförfattare var istället Ian (M) Banks, vars ofta groteska och mycket … fantasifullt skruvade verk är fantastiska. Banks dog i cancer den 9:e juni 2014. All hans fiktion finns i biblioteket, även om just hans science fiction-böcker som Ian M Banks tappade lite mot slutet. Det innebär 28 böcker, och sist jag räknade var det den författare jag köpt och läst mest av, allt på engelska. Banks förblev fullt produktiv till slutet och hans bortgång var en stor förlust.

Författaren med näst flest böcker i biblioteket är Terry Pratchett. Han gick bort igår efter åtta år med aggressiv Alzheimers, endast 66 år gammal. Trots sjukdomen lyckades han skriva till slutet och två böcker kommer komma ut posthumt.

Pratchett har 22 böcker i biblioteket. Det känns som jag slutade läsa honom igår, men det var i själva verket i höjd med formsvackan runt Carpe Jugulum jag slutade läsa. Minns det som just igår att jag tummade på just den boken, men avstod och sedan blev det aldrig av att jag köpte mer. Kanske borde göra det?

Så varför dör de två författarna med flest böcker i mitt bibliotek inom ett år, varav en absolut favoritförfattare jag följt hela vägen till döden? Jag blir orolig att räkna efter vem som nu har flest titlar. Kanske Neil Gaiman om man räknar in de tecknade romanerna från Sandman-serien?

Nej, det handlar inte om någon förbannelse, utan helt enkelt om att det är författare jag följt i nästan 30 år.

Pratchetts första två böcker, The Color of Magic och The Light Fantastic, när han inledningsvis skrev fantasy-parodier (staden Ankh-Morpork är i första boken helt klart en parodi av Lankhmar ifrån Fritz Liebers böcker), läste jag 1987, eller för 28 år sedan.

Ian M Banks SF-debut, dödsdansen Consider Phlebas, kom ut 1987 och jag läste den 1988 efter en recension från David Langford i White Dwarf. 

Det handlar alltså om författare man följt i hela sitt vuxna liv, och lite till. Visserligen dog Banks alldeles för tidigt vid endast 59 års ålder, och Pratchetts 66 år är också i förtid. Men det är bara tidens tand som spelar in här. De författare man har flest böcker av är förstås något äldre, plus att jag själv börjar bli inte helt ung. Istället kommer förhoppningsvis nya, yngre författarskap till i andra ändan.

Neil Gaiman är bara 55 år, och Amanda Palmer motionerar honom förhoppningsvis nog för att han ska bibehålla hälsan. En annan toppförfattare, som ger ut färre romaner, men desto fler sidor, och som jag läst allt av, är Neal Stephenson. Med sina 56 år bör han klara sig några år till, då svärdsträningen borde hålla honom i minst lika bra form som Amanda Palmer. Risken att bli ihjälslagen under research kring svärdsstrid är nog att anse som likvärdig risken att vara gift med Amanda Palmer.

Men går nu Gaiman eller Stephenson och dör innan den 9:e juni vilar det en förbannelse över mitt bibliotek.

Trevligt fredagsmys på er nu. Krama en författares böcker idag, i morgon kan vederbörande vara död. 

För övrigt lämnade jag in min sista egna författarredigering av Stjärnklarts uppföljare till Massolit Förlag idag, och nu återstår bara redaktörsredigering, sättning, korrekturläsning och tryck innan Stjärnfall släpps den 4:e augusti. Jag läste ett kort (oredigerat) utdrag hos SF-bokhandeln förra veckan, och några rader till hittas ibland på seriens Facebook-sida. Och jag börjar med tredje och sista delen i serien snart, som släpps 2016. 

Sedan blir det en ny serie igen med annat mer aktuellt tema än Stjärnklart, som kanske kommer ut 2017 om förlaget plockar upp den.