Genom statens avregleringar, utförsäljningar och suboptimerande internfakturering höjer staten BNP. Detta då man höjer offentlig konsumtion när man fakturerar mellan myndigheter eller säljer och istället hyr tillbaka lokaler myndigheterna själva tidigare ägde.
BNP är privat konsumtion + offentlig konsumtion + investeringar + (export – import)
När en myndighet äger sina egna anläggningar som fastigheter så medför det en viss konsumtion i form av löpande underhåll, energikonsumtion etc, medan renoveringar och nybyggnation hamnar som investeringar. Sedan skrivs anläggningarna av, eller i fallet mark så skrivs de inte av alls.
Däremot när man säljer en anläggning eller fastighet, “avreglerar”, och myndigheten istället hyr tillbaka denna från en kommersiell operatör eller en annan affärsdrivande myndighet, så blir hela fastighetskostnaden offentlig konsumtion, där hyrande myndighet även konsumerar avskrivningsdelarna och även betalar avkastningskrav på markens värde.
När exempelvis Fortifikationsverket nu gratis fått ett stort antal anläggningar från Försvarsmakten, så höjs inte bara Försvarsmaktens kostnader och kassaflödet för försvaret sänks när man helt plötsligt måste hosta upp faktiska pengar för att betala för avskrivningar och Fortifkationsverkets krav på avkastning på markvärdet. Dessutom höjer detta svensk BNP.
Något av värde har däremot inte skapats, för det är precis samma anläggningar som tidigare. Däremot får man mindre försvarsförmåga när Försvarsmakten nu måste betala kommersiella hyror för något de tidigare ägde själva…
Man bör fråga sig hur mycket av Pippi Långstrumpekonomins ekonomiska mirakel under Anders Borg, som i själva verket handlar om att offentliga anläggnignar har privatiserats eller flyttats mellan myndigheter, och alltså skapat bokföringsmässig offentlig konsumtion?
14 kommentarer
Kul tema, att problematisera BNP-begreppet. Det görs i inledningen till Nationalekonomi A, men i dagens PR:ifierade allmänna debatt kan få tala om sådant, utan att beslås med tillväxts- och utvecklingsfientlighet. Keep up the good work!
Inför det svenska EU-inträdet, så hade ju Sverige inga lysande statsfinanser. Därför så genomfördes det en värdering av statens fastigheter för att öka tillgångssidan i statens balansräkning. Med den kända nackdelen att i och med att fastigheterna blev invärderade, så måste man också börja ta betalt av "hyresgästerna", trots att hyresgästerna/myndihgeterna redan betalat fastigheterna. Allt detta förklarat av en tjänsteman på finansdepartementet. För då gällde det att uppfylla EMU:s konvergenskrav, vilket Sverige lyckades efter den kreativa bokföringsmanövern.
Tack för den förklaringen.
Jag undrar jag om det också påverkade avgiften till EU att tillgångssidan såg så bra ut?
Friktionen som alltså ger en fiktion i BNP-beräkningen leder till i alla fall till en högst reell höjning av EU-avgiften.
Internfaktureringen bidrar också till myndigheternas flykt från landsbygden. Istället trängs de ihop i storstäderna, vilket är ytterligare en faktor som ökar den privata skuldsättning för bostäder.
Det vore intressant med en genomgång av BNP-värdets praktiska politiska betydelse. Man hör ofta "vårt samhälle har BNPtillväxt som mål, därför blir allt så fel". Men stämmer verkligen det? Är det inte andra hårdare parametrar som egentligen styr politiken, som arbetslöshet, statsskuld, skattetryck, privat konsumtion etc? Dvs vi är alla lata och vill konsumera maximalt med minsta möjliga arbetsinsats, och det är DÄRFÖR allt blir så fel? Men vi erkänner inte det utan somliga skyller på BNP-måttet.
@statsmannen, det där var ett exempel på vad jag efterlyste, tack!
Det var från början ett medel. Men sen har alla politiker blivit övertygade att det endast finns ett medel (tillväxt) för att kunna uppnå allt det man vill åstadkomma, låg arbetslöshet, bra skola vård omsorg etc. Därför har medlet blivit ett de facto mål. Det exemplifieras på den förra regeringens hemsida där man under rubriken Övergripande mål för den finansiella politiken kunde läsa: "För att ha en välfärd av bra kvalitet MÅSTE ekonomin växa".
Alternativet är att fördela resurserna så välfärdens sprids. Vilket inte bedöms vara en bra kvalitet.
Lättare fördela om ekonomin växer-så ingen känner sig förfördelad.
Relativ fattigdom kan lätt bekämpas genom att dra in disp inkomst från de som tjänar för mycket.
Alliansen har valt att öka kakans storlek i stället.
Den smakar säkert bättre om den inte tas från nån annans mun!
Ja visst. Både vänster och höger har ju haft en politik som bygger på att fördela det ökande välståndet, inte på smärtsam omfördelning av det befintliga. Kunde vi ha evig hållbar tillväxt så hade det varit jättebra.
Det går väl bra så länge ingen kommer på det och skriker "kejsaren har inga kläder"
Tänkte att den här var rätt intressant: Något som kan höga BNP på riktigt under 2015, sänkt oljepris.
http://i.imgur.com/AsKFnzd.jpg
Nu ska ju en del av kriget räknas in i plussidan i BNP o inte som en kostnad.
Och om vi börjar stryka skjortorna åt varandra så, tja 2 skjortstrykare som tar nätt 2-miljarder av varandra för skjortstrykningen . . .
Jag förstår inte vad du menar Cornu!
BNP kan antingen mätas från konsumtionssidan eller produktionssidan(+ en annan variant).
Om vi håller oss till konsumtion så innebär en internfakturering bara det faktum att en myndighet
får täckning för sina kostnader. Det är ingen skillnad inom den privata sidan där internfakturering
snarare är en regel. Netto inom organisationen har ingen ytterligare konsumtion eller produktion tillkommit. Bara en överföring internt.
Vad gäller t.ex privatisering av t.ex tjänster gäller ifråga om t.ex skolan att de nya privatdrivna skolorna inte tillför ytterligare konsumtion eftersom konsumtionen utgår utifrån "skolpengen". Detta sagt med reservation för effektivitetsvinster som kan gå tillbaka till undervisningen(men de delas mest ut till aktieägarna för att återinvesteras på annat håll eller i bästa fall i nya skolor etc).
Datainsamlande myndigheter som SCB har i de flesta fall koll på att statistiken inte medger t.ex dubbelräkning. Allt skall ju dessutom balansera, precis som inom italiensk bokföring. Så jag tror inte att man missar alltför mycket eller höjer bruttot via de exempel du pekar på. Däremot har USA nyligen hittat ett nytt sätt att skapa en höjning av sina BNP-siffror genom att till investeringar lägga s.k "intellectual property"(t.ex manus-/sång-rättigheter. Sådana "investeringar" saknas oftast i BNP förutom den andel som kunnat räknas in via t.ex DVD-försäljning etc).
Vi fick nyss 5% extra BNP här hemma pga en nyfifflad beräkningsmetod. Så kan vi ju göra två gånger per år framöver för att motverka det privata + offentliga underskottet. På papperet.
Det kanske också kan kallas italiensk bokföring. Saker måste vara i balans 🙂
Det är nog för att han menar fel.