En av världens största städer, Hanoi med 7.1 miljoner invånare i fd Nordvietnam, klarar sig i princip helt utan stadsplanering, men undviker ändå slum. Enligt en artikel i brittiska The Guardian är hela 90% av byggnaderna i staden svartbyggen. Men ändå fungerar staden.
Det finns naturligtvis en kultur, som gör att detta fungerar, men egentligen handlar det om ren oreglerad anarkism. Staden blir en levande organism, där man ständigt river eller bygger nytt i takt med befolkningens behov.
The Guardian skriver:
“By some estimates, 90% of the buildings in Hanoi have been built without official permission – the land untitled and never surveyed – the effects evident from even a cursory view of the city. Skinny buildings abut each other on narrow plots of land, and from the motorbike-choked thoroughfares, narrow alleys splinter off into neighbourhoods. […] A standard one-storey house can be demolished for around 10m Vietnamese đồng (£280), with the work taking about three days. Because securing permits is the responsibility of the property owner, the company will not ask to see paperwork or government-seal red stamps – they’ll just assemble a crew and get to work.”
Poängen är att man inte ska se centralplanerat (kommunalt) planmonopol som en nödvändighet. Att sedan Hanoi får en utpräglad by- och småstadskaraktär, där varje grannskap blir som en by mitt i en storstad är en bieffekt. Anarkin kommer se till att det finns den lokala service som befolkningen efterfrågar.
Det finns också västerländska exempel, t ex Houston i Texas, där kommunen nöjer sig med att planera större infrastruktur, som vägar, huvudledningar för vatten och avlopp, gas eller el. Vad sedan marken som omsluts av dessa huvudstråk används till är helt upp till markägarna och exploatörerna – det finns inte några centrala diktat om vad som ska vara industri, handel eller bostäder.
Sverige skulle absolut kunna klara sig med minskad kommunal makt över markanvändandet. Det skulle snarare vara en fördel och skulle skynda på bland annat byggandet av bostäder.
26 kommentarer
Houston är ju dock ingen vidare trevlig stad, saknas ju i stort sett ett centrum och folk rör sig ju inte ute på gatorna (pga avsaknad av trottoarer).
//Ex-houstonbo
Frånvaron av trottoarer har ju inte med Houston att göra, utan mer med USA bortom New England, typ.
Har inte det mer att göra med "the american way"? Upplevde samma sak när jag var i Pittsburgh.
Japp, allt är byggt för bilen i USA.
New England är mycket trevligare även fast det är en hel del bilande där också.
Nu tänker jag ju inte heller påstå att Göteborg är någon av världens vackraste städer, men det är lite liv på stan. I Houston är snarare allt stads liv centrerat kring motorvägarna. Även då USA är väldigt bilanpassat, så kändes Houston extremt. T.ex. Austin, New Orleans, Miami etc. känns mer personliga och mer promenadvänliga.
Det som är bra med Göteborg är allt som tillkom före 1930 och som undkom rivnigsraseriet. Det var en gång en både vacker och välplanerad stad.
Felet med amerikanska städer förutom New England och New York typ, är inte för lite eller för mycket stadsplanering utan arten av stadsplanering. Planera för bilen = döda staden.
Kan inte frånvaron av trottoarer vara ett uttryck för "Anarkin kommer se till att det finns den lokala service som befolkningen efterfrågar."? Trottoarer är kanske inte en "service" som befolkningen efterfrågar, men de efterfrågar kanske vägar för bilarna?
@Kapten Stofil
Annorlunda formulerat det du skriver: "felet" med amerikanska städer är att de är planerade efter amerikanska samhället (istf den präktiga svenska politruk-mentaliteten).
Amerikanska städer är planerade efter en princip om att sätta bilens framkomlighet främst och till förmån för villamattsbebyggelse, alltså, man har planerat "städer" för människor som egentligen helst vill bo på landet samt för General Motors.
Sedan vad stadsplaneringen i Paris, Berlin, Milano och Budapest har med "svensk politrukmentalitet" att göra har jag ingen aning om. Vill du se svensk politrukmentalitet i aktion skall du ta del av det detaljplanerade, smaklösa, dötrista och antiurbana norra älvstranden som i sin själlösa nyfunkis med tröga och håglösa steg tar form i Göteborg.
Det var från kontinenten som Sverige hämtade mönstret från före 1930, hela dess anda är i bästa mening 'liberal', inte från svensk konsensusanda och nytotalitarism.
@Kapten Stofil
Vad är då felet med att "planera" "städer" för människor som egentligen helst vill bo på landet ifall det faktiskt är det människor vill? Folk i USA kanske har andra preferenser än vad du råkar ha?
Med politrukmentalitet menar jag att politrukerna istället planerar efter eget smak och tycke och sedan får folk helt enkelt gilla läget. Dvs att man skulle planera amerikanska städer utifrån just dina preferenser och sen låta amerikanarna gilla läget.
Verkligen roligt om du fokuserar på byggpolitik framöver.
Fast slum har väl inget med stadsplanering att göra? Snarare beror slum på socioekonomiska faktorer. 3,6 procent av Vietnams befolkning bor i Hanoi medan staden står för 8 procent av landets totala tillväxt. Skulle siffrorna vara det omvända kommer nog slummen, oavsett stadsplanerings eller inte.
Slum har delvis med stadsplanering att göra. Enligt Jane Jacobs utmärks fungerande städer av såväl täthet som blandfunktionalitet, så att det alltid finns en viss dynamik och "ögon på gatan" för trygghetens skull. Frånvaro av stadsplanering är inte bra, men minst lika illa är utspridda antistäder av modernistisk husiparktyp med systematisk funktionsseparering.
Fler sådana här exempel! Idén om spontan ordning och självfungerande anarki är intressant att applicera på många områden, penningpolitik bl.a. Sedan finns det givetvis gott om exempel där det inte blir alls lika funktionsdugligt, en avgörande faktor är ju att det skall råda ett visst samförstånd eller "kultur" som Cornu skriver.
Bangkok är ett skräckexempel på avsaknad av stadsplanering. Ett misch-masch av byggnader huller om buller, olika höga trottoarkanter överallt, och med telefonstolpar och kabeldragning i alla väderstreck som gör att man går och snubblar hela tiden. Uppfartsramper och farthinder av tusen olika snitt, av vilka många inte är rätt doserade, vilket förstör bilen. Ingen dosering av vägarna och undermåligt avloppssystem, vilket gör att gatorna svämmar över vid minsta regnskur och hela stan luktar avlopp. Undermåligt planerat vägnät som orsakar trafikkaos 20 av dygnets 24 timmar.
Är du säker på att det inte var gamla stan i Stockholm du beskriver?
🙂
Politikernas visioner kanske kommuniceras på annat sätt till fastighetsägarna i Hanoi. Om nån tänker fel blir det nackskott…
Stadsplanering behövs, men inte i den form vi har i Sverige idag. Ett problem jag förutser med Hanois privatbyggande är att det blir väldigt mycket låga privathus mitt inne i stan, vilket påverkar densiteten nedåt och får staden att svälla till ytan. En del latinamerikanska städer har denna karaktär. Rio de Janeiro är exempelvis jättestort, men det är ofta tvåvåningshus efter tvåvåningshus plus favelas. Och hur trafiksituationen påverkas utan planerat gatunät, inklusive förutsättningar för kollektivtrafik (såsom spårväg och stadsbana) skall vi inte tala om.
Inget slår egentligen den europeiska stenstaden från slutet av 1800-talet som organiserades enligt stadsplan och där kvarteren är indelade i tomter. Gatorna var tillräckligt breda för fordonstrafik (i regel ca 18 m), vatten, el och markutjämning garanterades och staden får hög täthet genom att sexvåningshus efter sexvåningshus med hög tomtexploatering (exempelvis i formen gårdshus) kan radas upp efter varandra.
Just den formen, där staden står för allt som inte direkt hör till tomten, ger maximalt med både förutsägbarhet och frihet för byggherren som snabbt får ett bygglov igenom, eftersom planritningarna i princip bara behöver godkännas. Samtidigt blir stadsbilden varierad och arkitektoniskt tilltalande eftersom en byggherre bara bebygger en tomt i taget.
Är det något som bör tas upp igen så är det detta mycket flexibla stadsbyggande från gångna tider.
YIMBY, ser jag. Till del håller jag med, men vad som alltid missas när stenstad/1800-tal/Stockholm (eller annan stad) tas upp som föredömme, är att byggmetoder, material och människors mentalitet är annorlunda idag. Samma koncept idag kommer inte ge samma trevliga stenstad. Försök att kopiera dåtiden kommer inte bli bra.
Samlingen bostäder och fastigheter i en stad är till största delen producerad i en annan tid än den betraktaren lever i. Vi synar människors arbete och tankar från förr. En del uppfattas som bra, annat som dåligt och det förändras med tiden. Stockholmsförorten från 40-talet med sina trevåningshus med putsade fasader, smakfullt lämnade gamla träd, tidstypiska detaljer i form av entrépartier, tvättstugefönster, m.m. håller på att bli mycket populärt. Det var det inte för 20 år sedan.
Och nej, jag har ingen patentlösing. Däremot tror jag på tanken att människor ska få producera den stad de för tillfället önskar, snarare än välja de minst hemska resultaten av stadsplanerarnas arbete. Bevisligen blir det väldigt fel i båda fallen, men i det förstnämnda får folket leva med vad som huvudsakligen är folkets val.
Jag missar inte det förstnämnda. Jag hävdar bara att det är trams. Det som är vackert och tilltalande är vackert och tilltalande. Punkt. Ingen annan stadsform funkar dessutom bättre i dagsläget, så varför inte fortsätta på samma sätt? Jag vet att detta att gå tillbaka och överge det helt misslyckade 1900-talet skapar en massa ångest hos cirkelrubbningar hos en del, "så där får man ju inte göra, det är ju mot reglerna!", men allvarligt talat, vill du inta Wien, så inta Wien, som Napoleon uttryckte det. Varför en massa omvägar och piruetter? 🙂
Givetvis kan man bygga i historicerande stilar från 1800-talet om man vill (ren nyrenässans, nybarock m.m.) och människor skulle uppskatta detta. Det vore ju inget annat än i stort sett samma grundestetik som varit förhärskande i Europa sedan romarrikets dagar. Det är funkismodernismen som är annorlunda och extrem, en estetiskt främmande fågel, inte den europeiska arkitekturtraditionen.
Sedan kan jag hålla med om att det kan kännas lite fel när tegelfasader blandas med och 'döljer' prefabricerade betongelement etc, men för det första måste vi ju inte bygga precis på det där industriella sättet – mindre byggmästare kanske inte ens skulle åtnjuta samma skalfördelar här som byggjättarna – och för det andra så ser jag egentligen ingen som har försökt (däremot vissa blandformer, som 80-talspostmodernismen), så the judge is still out.
Ja, Yimby är bra. 🙂
du menar att man kan bygga utan parkeringsnormer, utan att lägga in en förskola per X antal boende, utan bullerutredningar, riskbeskrivningar och antikvariska utredningar. Tror inte det.
Vad skulle tjänstemännen på kommunen då göra?
@Pollux
Vad skall du till parkeringsnormer andra än att det finns praktiska parkeringsmöjligheter för de boendes behov? Vad skall du med en förskola per X antal boende till när behovet är en per Y antnal boende?
Mycket av "problemen" med fritt bygge är att man misstror explaotörens möjlighet att själva ordna en vettig boendemiljö eller att politrukerna över-/underskattar betydelsen av vissa element i miljön.
Statsplanering a la svensk modell behövs för att finansiera skola, vård och omsorg. Kände en lantbrukare i Kållered som fick sin mark tvångsinlöst av kommunen för under marknadspris. Sen sålde kommunen marken som "tomtmark" med god förtjänst.
@Ronny Paulsson
Översatt till svenska: för att få råd till offantliga verksamheten måste man pungslå en liten minoritet (som inte gör så stor skillnad i oppinionen) eftersom man inte lyckas beskatta folket tillräckligt för att få råd…
Hur städer ser ut kan härledas till hur människans hjärna (den kognitiva kartan i hippocampus) orienterar sig
http://eprints.ucl.ac.uk/18536/1/18536.pdf
När byggnader kommer till organiskt, oplanerat, så lyder de ändå en grundläggande princip att längre öppna linjer (gator) får växa och bli ännu längre, medan kortare linjer (gator) kan byggas för. Därmed upprätthålls siktlinjer.
När människor önskar röra sig från A till B, följer de i första hand så gott det går vinkeln mot B, i andra hand minst antal hörn och först i tredje hand den faktiska vägsträckan.
Planerade städer, där långa linjer brutalt stoppas av torg och monumentala byggnader, eller där rondeller får påbyggnader så siktlinjer bryts, eller avfarter till B får en radikalt annan vinkel än vinkeln till B, är omänskliga påfund som säger mer om planerarnas personliga hjärnförhållanden.
Ja avspärrningar centralt är också ett "stört" modernt påfund, eftersom det inses enkelt att en central avspärrning ökar genomsnittlig väg från A till B kvadratiskt mer än perifera avspärrningar.
Utan att ha lokalkännedom tror jag att avspärrningarna i centrala Hanoi är betydligt mindre än exemplevis i Stockholm.