Det man äger kan man ge bort

I en "perfekt värld" är det väl upp till barnets samtliga vårdnadshavare att själva göra upp om vem som ska vara föräldraledig och när. Jag vill nämligen tro att det är de som bäst kan pussla ihop sitt livspussel på det sätt som blir bäst för alla inblandade parter. Jag tror nämligen inte att Gudrun Schyman är den som alltid vet bäst.
Kvotering av föräldraförsäkringen är inte en väg frammåt, en silverkula för att lösa jämlikhetsproblem. Det är ett sätt att ta svenska folket kollektivt i örat och säga "Ni gjorde inte som vi ville när ni fick välja själva, så nu tvingar vi er att göra det istället".
Jag ser all form av kvotering som tecken på misslyckande, eller en "snabbfix" om man så vill. Inte något sätt att långsiktigt lösa ett problem.

Ja, i stort, man blir inte en mer moralisk och jämställd människa av att "tvingas" ta ut ett minimum av dagar.

Precis som man inte blir en mer moralisk och gudsfruktig människa av att inte göra vissa saker i sovrummet.

Ja, en outtalad förutsättning är väl att föräldradagarna fördelas på vårdnadshavarna. Ingen vårdnad, inga dagar. Vilket i sig är vettigt, eller?

Nej de flesta förstår inte skillnaden mellan förälder och vårdnadshavare och tror att man får föräldradagar automatiskt för att man är förälder. Så är inte fallet.

Givetvis är det lämpligt att föräldradagarna fördelas mellan vårdnadshavarna, problemet ligger i hur vårdnadshavarna utses.

Är man inte gift så har man som förälder (pappa) ingen rättighet att också vara vårdnadshavare utan rätten att tilldela en pappa vårdnad innehas av mamman. Dock ska man inte förväxla termen vårdnadshavare med vem som faktiskt står för den primära omvårdnaden av barnet.

Är man gift så blir man automatiskt vårdnadshavare till ett barn som föds av den man är gift med även om man inte är biologisk förälder.

Obligatoriska faderskapstest skulle vara något att sträva efter så slipper man skulddebatten i de fall där pappan kräver detta. Det ligger i barnets intresse att veta vem ens biologiska föräldrar faktiskt är.

Ett föräldraskap bör dessutom alltid automatiskt innebära att man blir vårdnadshavare så får den förälder som anser att man inte är en lämplig vårdnadshavare processa för att tillskansa sig ensam vårdnad. Förenkla även processen och gör den snabbare, i många fall finns det inget att gå på som skulle visa att föräldern är olämplig men likväl så tar processen flera år. Likaså sker när föräldern är uppenbart olämplig, det är oerhört svårt att ta ifrån vårdnaden från den föräldern. Tex en pappa som vägrar ta ut sina föräldradagar men vägrar att överlåta dem, i dessa fall bör dagarna ges till amman då det inte finns dagisplatser för så små barn.

Ja, jag förstår fortfarande inte vad som är chockerande.

Ett föräldraskap bör dessutom alltid automatiskt innebära att man blir vårdnadshavare så får den förälder som anser att man inte är en lämplig vårdnadshavare processa för att tillskansa sig ensam vårdnad.

Går man medvetet in för att skaffa barn så torde det vara lika naturligt att upplysa sig om det juridiska läget som att se över sin ekonomi och vad en barnvagn egentligen kostar. Det är billigt att ingå äktenskap dessutom. Således bör äktenskap vara ett naturligt formellt steg i barnalstringsprocessen. Förbigår man det har man bara sig själv att skylla.

Sen finns de ju de som omedvetet medverkar till en graviditet, (typ, jag lovar, jag käkar p-piller) och där är väl läget lite mer knivigt.

Men att ursäkta sig med att man inte kunde reglerna är att omyndigförklara sig själv. Det är ingen undulat, det är en människa.

Ja det var det jag skrev, att folk blir chockade, inte att det är chockerande.

Tja, om man är överens om att ha barn och det är frid och fröjd för att sedan strax efter födseln ha en kvinna som drar som har vägrat allt sen dess så är det svårt att freda sig.

Sen kan man alltid diskutera huruvida jag borde ha förstått eller agerat si eller så. men det är inte relevant för sakfrågan om hur vårdnad bestäms. Om det vi vill ha är det som är idag så är jag ok med det. Men det lustiga är att folk inte nödvändigtvis vill ha det så, de verkar inte ha förstått att det är så det fungerar. De flesta uttrycker sig och tror att det är så som både Cornu och Jesper skriver ovan. Föräldradagar delas mellan föräldrar. Men så är det inte.

jag var för övrigt upplyst kring hur det fungerade men det hjälper föga då beslutet inte är mitt.

"nej, i princip ingen av de jag talat med sm har barn känner till det trots att de skrivit under papper om gemensam vårdnad hos socialtjänsten. Man vidimerar papprena utan att riktigt förstå vad man skriver under och uppfattar det som att man skriver under faderskapet."

Jag skrev under dessa papper för ett antal år sedan och reagerade redan då över hur märkligt systemet är. Först ska man erkänna faderskapet. I det läget är man tex underhållsskyldig. Först efter det kan kvinnan, om hon känner för det, låta mig som pappa bli vårdnadshavare.

Det rimliga hade i mina ögon varit att det var en atomär uppdatering av statusen. Erkänner man faderskap blir man samtidigt också vårdnadshavare så länge inget annat avtalas. Det hade varit att behandla föräldrarna jämställt.

Ett giftermål har en annan juridisk dignitet än en relation. Avseende övriga frågor rörande tex egendom och arv. man kan inte förutsätta att folk vill gifta sig för att de väljer att skaffa barn. Att inte vara gift och ha barn ihop är idag inte ovanligt och det är helt accepterat i samhället. varför ska man då som man hamna i ett sådan utsatt situation?

"Jag skrev under dessa papper för ett antal år sedan och reagerade redan då över hur märkligt systemet är. Först ska man erkänna faderskapet. I det läget är man tex underhållsskyldig. Först efter det kan kvinnan, om hon känner för det, låta mig som pappa bli vårdnadshavare.

Det rimliga hade i mina ögon varit att det var en atomär uppdatering av statusen. Erkänner man faderskap blir man samtidigt också vårdnadshavare så länge inget annat avtalas. Det hade varit att behandla föräldrarna jämställt."

Exakt så här borde det fungera. Tex kan man inte som förälder avsäga sig vårdnaden om ett barn utan det är upp till socialtjänsten att avgöra en sådan begäran och motiveringen till detta är att man ser till barnets bästa. Vidare ser man till barnets bästa och säger att ett barn har två vårdnadshavare är det bästa för barnet men samtidigt så ger man inte automatiskt gemensam vårdnad som norm utan den måste processas fram om den ena parten inte vill. Systemet är absurt som det är idag.

Jag har läst en utredning kring gemensam vårdnad från födseln för ogifta föräldrar och slutsatsen var att det inte var önskvärt med anledning av att man tror att fler kvinnor då inte kommer medverka till att faderskapet fastställs och detta skulel då vara menligt för barnet. Så alltså, gemensam vårdnad är bäst men man vill inte dela ut det för lätt för då kanske kvinnan sätter sig än mer på tvären så därför ska mannen hamna i trångmål. Det är sjukt.

Tja, kvinnan kanske inte vill gifta sig. Så det ska då leda till att man inte ska skaffa barn alls då? Relationen ska tillåtas gå i kras för att kvinnan inte vill gifta sig och som man ska man misstänka en kvinna som inte vill gifta sig som vill ha barn? Det låter inte helt önskvärt.

Poängen som man är att man inte kan skydda sig mot detta. Det är inte lätt att ta upp frågor som samboavtal, äktenskapsförord och dylikt i en relation då det ofta kan leda till djupa diskussioner om skuld och vad man tror om varandra även fast det inte är därför diskussionen tas upp. Det är känsliga frågor och inte självklart.

Sen kan man ifrågasätta varför en juridisk konstruktion ska leda till gemensam vårdnad och ett annat samliv inte ska leda till gemensam vårdnad. Särskilt som detta inte på något sätt garanterar att man är en bra och medveten förälder. Det är till och med så illa att män kan få gemensam vårdnad om barn som de inte är biologisk förälder till medan biologiska föräldrar kan vägras vårdnad enbart baserat på hur deras samliv ser/sett ut.

Det är lite fascinerande att om man inte är gifta måste man gemensamt besöka socialtjänsten och som pappa bli synad i sömmarna, alltså inte av mamman utan av socialtanten, vi kan för enkelhetens skull kalla henne *Lillemor*

Nå jag skall inte klaga för jag klarade dte muntliga provet. Bara för att sätta andan i halsgropen när det visade sig att *Lillemor* av misstag satt kryss i fel ruta, en ren lapsus alltså, så att jag/vi i alla fall tvingades inge besvär och begäran om rättelse.

Nå, jag tänker att inga andra pappor är lämpligare som föräldrar än till barn som fötts u.ä/ej sambo, ty de får ett intyg på sin lämplighet utfärdad av en behörig myndighetsperson, a.ka. *Lillemor*.