Etc har en artikel om en hypotes om ännu mer detaljstyrning av räntemarknaden, där man helt enkelt ska ålägga olika reservkrav för olika slags lån, t ex bostadslån. Samtidigt konstaterar Bonnier/DI att myndigheterna Riksbanken och Finansinspektionen inte tänker göra regeringens fuljobb åt dem längre, utan vill regeringen få stopp på bostadsbubblan och hushållens enorma skuldbubbla så får de stifta lagar och inte två sina händer längre.
I praktiken har främst Finansinspektionen försökt dutta med en implementation av just det Etc pratar om, genom att höja riskvikterna för bostadslån. Men man gör det med så lite att det inte märks av på bolåneräntorna oavsett.
Om DI:s Nils Åkesson har rätt i sin analys, baserat på Schibsted/SvD:s intervju med Finansinspektionens generaldirektör, så tänker inte Finansinspektionen göra skitjobbet längre. Som bekant vågar inte regeringen ta i bostadsbubblan med tång, av rädsla för att alla regeringspartier helt ska åka ut ur riksdagen med 4%-spärren. Istället ska myndigheterna ta på sig bekämpningsansvaret, t ex genom duttande med riskvikter.
Nu kommer inte t ex ränteavdraget slopas över sommaren, det kommer inte tas några politiska beslut alls innan valet, nu när regering och riksdag snart går på tre månaders betald semester. Istället landar hela härvan i knät på nästa regering, med tillträde efter valet i september.
Oavsett så finns det fundamentala fel i Etc:s hypotes. Det är nämligen bolåneräntorna som är rekordlåga. Företag och övriga ekonomin, undantaget svenska staten, måste låna till betydligt högre räntor via marknaden. Socialistiskt höjda bolåneräntor kommer inte sänka företagens räntor, som inte alls är beroende av Riksbankens styrräntor på samma sätt.
Oavsett så vet vi att centrala prisdiktat leder till felallokeringar och bubblor. Styrräntan är en sådan, att införa fler olika felaktigt satta styrräntor blir inte bättre.
15 kommentarer
Lite OT. Men Cornu du som är slängd på statistik, ett historiskt perspektiv vore rysligt intressant. Kommer ihåg att min pappa tjänade strax under 2000 kr per månad 1966, men lyckades ändå genom lån finansiera bygge av en liten villa a ca 100000kr. En faktor 50 mellan månadslön och huspris. Idag motsvarar det ett hus på 3Mkr för två inkomster. Så är det en bubbla eller var det bättre skatter på den tiden, eller kanske det var så att den socialistiska hegemonin tryckte ner priserna emellan då och nu?
Det bästa vore väl att ge riksbanken ett till styrmedel, dvs att de får styra de så kallade ränteavdraget inom ett visst intervall. Dvs höga räntor -> högre ränteavdrag, lägre räntor -> lägre ränteavdrag
Ränteavdraget är ett rent bidrag till banken och bör avskaffas snarast.
Idag var det inte suga på hörnen som fick närmast sörjande att fråga hur det står till utan 4% spärren. Vrider mig som en orm av skratt av en inre bild med en bister uppsyn.
Lite off topic men inte så farligt. Vad tror du om akelius preferensaktier? 6.85 % ränta tycker jag låter generöst. Tycker att inriktning på hyreslägenheter borde göra dem mer stabila än tex bolag som är beroende av en stark utveckling på borätter. Fungerar på att täckna mig för en post.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
*edit : skrivfel*
"…där man helt enkelt ska ålägga olika reservkrav för olika slags lån, t ex bostadslån…"
I Sverige har vi inte reservkrav, utan istället kapitaltäcknngskrav på våra banker, och det råder redan nu olika kapitaltäckningskrav för olika typer av krediter, helt i enlighet med Basel II/III-reglerna. Så idéerna som presenteras i Etc-artikeln är varken geniala eller nya. I praktiken har det marginell betydelse om man har reservkrav eller reservkrav. Det som är avgörande är hur kraven sätts. Reservkrav innebär att en bank har krav på sig att hålla en viss mängd reserver i förhållande till sin inlåning (dvs sina skulder – dina och mina "pengar" bla.). Reserver är mynt och sedlar i valvet, samt kontoinnehav hos centralbanken. Mao. "riktiga pengar".
Kapitaltcäkningskrav innebär att det ställs krav på hur mycket eget kapital en bank har i förhållande till deras skulder. Man "växlar sida" i balansräkningen i förh.t. "reservkrav". Kapitaltäckningskraven är viktade, så att mer riskfyllda krediter kräver mer eget kapital. Motsvarigheten för en nation med reservkrav skulle vara att man kräver olika mycket reserver i förhållande till typen av inlåning, dvs det som antyds i etc-artikeln. Det är inte exakt samma sak, men närbesläktat. Alla banker har eget kapital (om de inte är bankrutt) och alla banker har reserver (om de inte är illikvida) men somliga banker (däribland svenska) lyder under kapitaltäckningskrav somliga under reservkrav (USA tror jag). Hur dessa kapitaltäckningskrav sedan är utformade är en annan diskussion, men det som etc-artikeln tar upp är varken nytt eller "genialt". Vi kanske borde höja kapitaltäckningskravet på bo-krediter och sänka dem för småföretag, vad vet jag. Men helt klart är att med nuvarande regelverk så anses bo-krediter ha låg risk. Detta utnyttjar bankerna till max. Bo-krediter ger mycket god avkastning på eget kapital. Eller omvänt: det krävs väldigt lite eget kapital för att utfärda en bo-kredit. Mao. så är bo-krediter en mycket lönsam affär för bankens ägare. En bostadsskuld blir du aldrig av med, medan ett företag kan gå i konkurs. Noll risk för att prångla ut en bo-kredit till en bolånetorsk, denna behåller sitt värde någorlunda oavsett om bubblan poppar, eller om bolånetorsken blir arbetslös. ´Det innebär hög risk att låna ut till företag som producerar saker – dessa kan gå i konkurs, och då förorar fordringsägarna sina pengar. Där har du bankens prioritering i ett nötskal. Detta formar hela vårt samhälle. (PS. rätta mig om jag har fel, men jag vill minnas att banker, enligt gällande konkurslagstiftning, har alltid första tjing vid konkurs, men de riskerar likväl att bli av med sina tillgångar).
Staten har väl första tjing?
Kan vara så, men bankskulder kommer före leverantörsskulder. Väl?
Nu är det läggdags, over and out…
Staten först, sedan i storleksordning, om man inte har specialobligationer som säkerställda obligationer etc och därmed går före.
Om ingen Cevianaktivist hunnit före, belånat företaget till 125% och slussat ut pengarna via aktieutdelning.
@Cornu
Staten (i form av skattefordringar) har gett upp sin rätt till första tjing, till i första hand konkursförvaltaren (det gjorde man tidigt eftersom konkursförvaltaren annars inte skulle ta sig an uppdraget) och sen fordringar med panträtt. Sen är det vanliga fordringar som kommit in med krav, de som inte ställer krav får hoppas på att konkursförvaltaren betalar skulderna annars kan aktieägarna få betalt innan (och kanske till och med behålla pengarna ifall fordringsägarna inte är alerta).
@vinstmaskinen
Det kräver nog endel list för att göra så och få behålla pengarna. Illa genomfört kan det resultera i ansvarsgenombrott och någon/några blir stående där och får ta betalningsansvar för bolagets skulder.
*edit : för mycket rödvin*
"…där man helt enkelt ska ålägga olika reservkrav för olika slags lån, t ex bostadslån…"
I Sverige har vi inte reservkrav, utan istället kapitaltäcknngskrav på våra banker, och det råder redan nu olika kapitaltäckningskrav för olika typer av krediter, helt i enlighet med Basel II/III-reglerna. Så idéerna som presenteras i Etc-artikeln är varken geniala eller nya. I praktiken har det marginell betydelse om man har reservkrav eller reservkrav. Det som är avgörande är hur kraven sätts. Reservkrav innebär att en bank har krav på sig att hålla en viss mängd reserver i förhållande till sin inlåning (dvs sina skulder – dina och mina "pengar" bla.). Reserver är mynt och sedlar i valvet, samt kontoinnehav hos centralbanken: mao. "riktiga pengar".
Kapitaltcäkningskrav innebär att det ställs krav på hur mycket eget kapital en bank har i förhållande till sina tillgångar – dina och mina "lån". Man "växlar sida" i balansräkningen i förh.t. "reservkrav". Kapitaltäckningskraven är viktade, så att mer riskfyllda krediter kräver mer eget kapital. Motsvarigheten för en nation med reservkrav skulle vara att man kräver olika mycket reserver i förhållande till typen av inlåning, dvs det som antyds i etc-artikeln. Det är inte exakt samma sak, men närbesläktat. Alla banker har eget kapital (om de inte är bankrutt) och alla banker har reserver (om de inte är illikvida) men somliga banker (däribland svenska) lyder under kapitaltäckningskrav somliga under reservkrav (USA tror jag). Hur dessa kapitaltäckningskrav sedan är utformade är en annan diskussion, men det som etc-artikeln tar upp är varken nytt eller "genialt". Vi kanske borde höja kapitaltäckningskravet på bo-krediter och sänka dem för småföretag, vad vet jag. Men helt klart är att med nuvarande regelverk så anses bo-krediter ha låg risk. Detta utnyttjar bankerna till max. Bo-krediter ger mycket god avkastning på eget kapital. Eller omvänt: det krävs väldigt lite eget kapital för att utfärda en bo-kredit. Mao. så är bo-krediter en mycket lönsam affär för bankens ägare. En bostadsskuld blir du aldrig av med, medan ett företag kan gå i konkurs. Noll risk för att prångla ut en bo-kredit till en bolånetorsk, denna behåller sitt värde någorlunda oavsett om bubblan poppar, eller om bolånetorsken blir arbetslös. ´Det innebär hög risk att låna ut till företag som producerar saker – dessa kan gå i konkurs, och då förorar fordringsägarna sina pengar. Där har du bankens prioritering i ett nötskal. Detta formar hela vårt samhälle. (PS. rätta mig om jag har fel, men jag vill minnas att banker, enligt gällande konkurslagstiftning, har alltid första tjing vid konkurs, men de riskerar likväl att bli av med sina tillgångar).
På tal om lån och bostadsbubblan, så är följande lite humoristisk lördagsläsning.
Dina bolån över eller under snittet
Om du ligger över snittet så behöver det inte vara något problem.
Fem faktorer som också påverkar hur stora bolån du kan ta är:
Din ålder – unga kan lättare göra karriär och har långt kvar till pensionering
Familj – barnfamiljer har svårare att dra ned på annat
Ditt jobb – hur stor är risken att du förlorar jobbet?
Din hälsa – är du ofta sjukskriven, har dina föräldrar varit friska länge?
Ditt sociala skyddsnät – har du rika släktingar som skulle hjälpa dig vid en kris?