“Two men says they’re Jesus, one of them must be wrong” – Dire Straits: Industrial Disease
Riksbanken har idag släppt en sk ekonomisk kommentar om hushållens skuldsättning, som sägs vara större än man tidigare trott. Men det ser i jämförelse med SCB:s siffror ut som att Riksbanken tappat bort 751 miljarder kronor (GSEK) i skulder hos hushållen.
Skärmdump från Riksbankens rådata nedan, avser juli 2013.
Skärmdump från SCB:s sk Sparbarometer nedan, andra kvartalet 2013, dvs sista juni, inringat nedan.
Riksbankens skuldkvoter, skulder genom disponibel inkomst, baserar sig alltså på lägre skulder än hushållens faktiska skulder. Skillnaden är alltså 751 GSEK.
När Riksbanken pratar om en skuldkvot på 174% så borde den i själva verket vara 174*3008/2257=231%.
Lustigt nog säger Riksbanken att man plockat sina siffror från SCB. Och ja, företagare är också hushåll, det anges bara ovan hur mycket av ovanstående som är företagares bostadslån etc.
Notera också att, ej visat via dump, att Riksbanken anger bostadslån till 2 149 GSEK (medelbolåneskuld per individ på 559 000 gånger 3 845 976 skuldsatta individer (alternativt 699 000 gånger 3 073 843 bolånetorskar), medan SCB anger skulder till bostadsinstitut till 1 744 GSEK, vilket åtminstone bekräftar det jag alltid påtalat – bostadsskulderna är inte bara till bostadsinstitut. Enligt Riksbanken är 95% av hushållens skulder bostadslån.
Jag har sökt Riksbanken för kommentarer om varför man redovisar 751 GSEK mindre i skulder än SCB, men de har inte återkommit trots att jag hunnit fälla, kvista och aptera femton björkar under tiden, samt döda 78 mördarsniglar. Och skrivit detta blogginlägg.
Tillägg 12:33: Fortfarande inget svar, men i rapporten står det att man bara baserar sitt data på de åtta största bankerna, vilket är 80% av lånen från banker och finansinstitut och 94% av bolånen. Man har inte heller med studieskulder, skatteskulder mm. Därav skillnaden.
Verkligheten är alltså att siffrorna i rapporten är i underkant, och i själva verket är skulderna enbart till bankerna 25% större än i rapporten – till detta kommer studieskulder, skatteskulder mm.
25 kommentarer
Riksbanken är generellt usla på att svara. Ska bli intressant att se om du får svar.
Det jobbar 350 sniglar på Riksbanken som suger i sig skattepengar. Jag skulle inte hålla andan i väntan på ett svar. 😉
Idag kom oxå rapport om ökad omfattning av skuldsanering.
Det är nu ca 4000 hushåll som fått hjälp.
http://rod.se/fler-ska-f%C3%A5-chans-till-skuldsanering/
Har du kollat Boverkets rapport idag?
Varför valde inte Riksbanken att ta med endast de 5 största bankerna – då hade ju siffrorna sett ännu bättre ut? Eller varför inte bara den största?
Precis.
Cornu,
Har inte läst rapporten och har inte tid att göra det just nu heller, men stämmer verkligen ditt "Tillägg 12:33"? Dvs. har de verkligen inte justerat slutsatserna kring totalen baserat på hur stor andel undersökningen täcker?
Intressant att notera att;
De lägsta 2 inkomstdecilerna av hushållen har en skuldandel av totalen på 15%(235 Mdr).
Samtidigt svarar de bara för 8% av de disponibla inkomsterna(75 Mdr). De flesta i denna inkomstgrupp bor sannolikt i hyresrätt varför en proportionellt mindre andel av gruppens låntagare står för en betydligt högre "belåningsgrad" än de drygt 3 ggr inkomsten enligt ovan.
NORMALA kreditförluster i banksystemet brukar ligga på max 3% av kreditstocken, dvs här knappt 100 Mdr. Bankernas(här alla finansinstitut) bostadsutlåning inkl övrig privatutlåning(inkl värdepapper) har legat nånstans på 50% av bankernas tillgångssida i balansräkningen. Beräknat utifrån ett eget kapital på 3% av totala tillgångar så skulle deras buffert bli 3008/0,5*0,03=180 Mdr i Eget Kapital, dvs 55% av bankernas egna kapital försvinner i kreditförluster(max) under ett "normal"-förlustår. Till detta kommer förluster på företagslån(dvs juridiska personer). Jag menar då inte löpande årliga förluster utan förluster som uppstår efter en lång högkonjunktur som vänder nedåt. MEN dagens kreditekonomi kommer inte att uppvisa något som liknar normalitet när det väl vänder ned långsiktigt. Vi har aldrig stått inför något liknande. Vi kan mao räkna med en japansk utveckling där förlusterna försöker gömmas genom politiska ageranden bakom stängda dörrar. Och en s.k japansk ränta på den korta sidan. Den långa riskerar däremot gå åt andra hållet mellan börskorrektionerna pga internationella kapitalallokeringar som t.ex flykt från statsskulder (defaultrisker) och fortsatt yield-sökande.
Noterbart är att inga hushåll har utlandslån! I Själva verket har bankerna/bolåneinst. lånat upp runt hälften av sin utlåning till hushållen utomlands, dvs företrädesvis i dollar. Bankerna kan säkra sina exponeringar valutamässigt men erfarenhetsmässigt brukar de alltid periodvis ligga fel när en valuta förändras på ett oväntat sätt. Dollarn förväntas inte fortsätta att stärkas mot ALLA valutor. Och framförallt antas inte en dollaruppgång pågå långsiktigt med hänsyn till USA´s ekonomiska problem. Jag tror på en kommande dollarchock likt 1980-1985(kapitalflykt till dollar). Den kommer att bli dyr för banker och bolånetagare.
För övrigt kommer sannolikt den finansiella grå sektorn att helt upphöra på sikt. Företag som Lendo m.fl ingår här med totalt 68 Mdr i utlåning till hushållen.
Jag gillar dina kommentarer, därför att de alltid är insiktsfulla och intressanta.
Fråga: Kan du utveckla varför det kommer att gå mot kapitalflykt till dollar med USA:s ekonomiska problem? Är det pga brist på alternativ, då andra länder har lika stora eller större problem? Borde väl också leda till en uppgång för guldet?
@rttck,
+1 på @Doktor Syn, vore intressant med en utveckling av varför dollarn skulle stärkas. Själv har jag motsatt syn. Inte minst till följd av att petro-USD kan komma att överges till förmån för petro/gas-CNY samt att inget varar förevigt…
@Doktor Syn och klarsynt: Jag tycker ni ligger lite för långt bort tidsmässigt i Era analyser av dollarn. På väldigt kort sikt kan dollarn falla mot euron men inte lika mycket eller inte alls mot de asiatiska valutorna som nu kämpar mot sina finansiella bubblor. Utländskt kapital lämnar t.ex Kina sedan länge(inkl kinesernas kapital.)
När väl ALLA ekonomier accelererar sina fall(global lågkonjunktur) måste kapitalet placeras någonstans. Just nu är det fastigheter och det är kineser och hedgefonder som främst driver priserna i storstadskärnorna(NY och London). Alltså ser vi både dollar mot CNY samt Sterling mot CNY stärkas kraftigt(kolla CNY-index sedan ett halvår).
Vad vi kan förvänta är "defaults" för statskulder i Europa(syd) och sannolikt Japan. Detta för med sig även bankproblem särskilt i Europa. Kapitalflykt på allvar sker för att rädda sig från förluster. Flykten innebär fall för euron och yen när kapitalet flyr till den enda valutan som är tillräckligt stor för att klara en anstormning. Likaså bör den amerikanska ekonomin vara den relativt bästa bland de "svaga". Detta höjer de amerikanska räntorna på den långa sidan(låg avkastning och defaultrisker även för USA-skulder. Kapitalet lämnar den nya fastighetsbubblan i USA(hedgefonder buy to rent) och går till den relativt starka USA-börsen för alternativ avkastning(yieldsökande). De stora p-fonderna måste öka sin avkastning för att klara sina utbetalningar.
Alltså är reservvalutan dollar den valuta som riskkapitalet flyr till när övriga storvalutor faller(skulddefaults). Senare kommer kapitalet åter svänga tillbaka(billiga valutor) när t.ex EMU fallit samman och ev. D-marken är tillbaka alternativt att vissa PIIGS-länder lämnat euron. Då är det dags för USA-problem(defaults) och dollarfall. När? En gissning är mellan 2020 och 2030.
Intressant analys men kommer FED kunna hålla nere räntan på 0 fram till 2020-2030 menar du? För en höjning av räntan i USA kommer väl snabbt leda till en enorm inbromsning i deras ekonomi. Jag ser det som en omöjlighet.
minimalism; Jag tror inte att Europa kommer att höja räntan. Gör FED det i ett senare skede kommer dollarn att stärkas än mer vilket leder till moment 22. USA påstår att de vill ha en stark dollar men inte för stark förstås. Förutsättningen är dock en återhämtning på exportsidan. Och en sådan är egentligen ännu inte på väg.Deras minskade underskott beror på kraftigt minskad import och återflyttning av viss tillverkning(t.ex robotisering inom elektronik).
Det som kommer att hända(tror jag) är att räntekurvan vidgas(brantare positiv lutning) när pensionsfonder och andra investerare "tvingas" sälja av obligationer pga den låga avkastningen. En långränteuppgång ger även ringar på vattnet och är självförstärkande.
Företagen i USA(världen i övrigt) har under lång tid kunnat låna upp långfristigt kapital till mycket låga räntor vilket gör att de inte är så känsliga för en långränteuppgång. Det blir värre för bostadsägare och småföretagare och vanliga konsumenter. Kapital blir dyrare och det påverkar ekonomin.
Det är sparbarometern som är "trasig". Hushållens skulder enligt SCBs finansräkenskaper är 2160 miljarder i slutet på juli. Där skiljer det bara 4% vilket säkert har att göra med att Riksbanken inte har siffror för hela ekonomin.
Lite lustigt att siffran för disponibel inkomst på 925 430 miljoner är 50.0% av 12 månaders rullande för hela ekonomin på 1 852 369 miljoner.
Nej, Sparbarometern är korrekt, se mitt tillägg ovan.
Här är diffen… Sparbarometern räknar med företagarhushåll, det gör inte Riksbanken.
Nej. Riksbanken anger vad felet består i, se tillägget i blogginlägget.
Företagarhushållens skulder är mindre än de diffande 751 GSEK.
Eftersom du inte kan läsa ovan, så anger jag det igen nedan:
"Tillägg 12:33: Fortfarande inget svar, men i rapporten står det att man bara baserar sitt data på de åtta största bankerna, vilket är 80% av lånen från banker och finansinstitut och 94% av bolånen. Man har inte heller med studieskulder, skatteskulder mm. Därav skillnaden.
Verkligheten är alltså att siffrorna i rapporten är i underkant, och i själva verket är skulderna enbart till bankerna 25% större än i rapporten – till detta kommer studieskulder, skatteskulder mm."
Jag läser bara rubriken 🙂
" Det finns en större andel skuldfria i de lägsta inkomstgrupperna, vilket drar ned deras aggregerade skuldkvot, och rensar man bort dem visar det sig att skuldsättningen bland dem som har ett lån är högst bland personer med lägst inkomster."
Detta förklarar att Hedenborg kanske var för optimistisk.
https://www.avanza.se/placera/telegram/2014/05/07/rb-individdata-forklarar-skillnad-mot-hedborg-roszbach.html
Med "företagare" i statistiken menar man väl här icke-juridiska personer, dvs enskilda firmor och handelsbolags-delägare?
Annars är den av Cornu sökta skillnaden, dvs mellan SCB och Riksbanken, utlåning till "företagare" vilka enligt SCB står för ca 700 Mdr! (2257 ./. 3008 = 751 Mdr). Företag är inte hushåll.
Nej. Företag har inte bostadslån. Det är bara en separat redovisning hur illa den privata skuldsättningen är hos företagare. Många tar t ex privata lån för att finansiera sitt företag, som inte kan få lån. Likväl är det hushållsskulder juridiskt.
Skillnaden beror på det som Lars skriver, att RB bara har en delmängd.
@Conru; Ok jag köper det…tills vidare. Lån till egna företagsfastigheter borde redovisas separat liksom rörelselån. Privatpersoner som tar lån till sin företagsverksamhet ingår alltså här. Ev. även enskilda firmor. SCB redovisar alltså lån här där företagaren som privatperson tar ett rörelselån med bostaden som pant. Alltså ingår här överhypotekslån till allt möjligt inkl köp av bilar etc.
Snyggt med 1010% skuldkvot för gruppen med låg inkomst och bolån.
Låt säga att vi når ett högränteläge på 9%. Då blir räntan alltså 90.9% av inkomsten, i genomsnitt.
Vad tycker du och övriga som kommenterat här, om Riksgäldschefens uttalande i DI ?
"Om riksbankschefen Stefan Ingves är mest nervös för hushållsskulderna av de fyra män som träffas på fredagen så hör riksgäldschefen till de minst oroade.
”Jag är inte orolig för skuldsättningen. Hushållen är rekordsolventa och de finansiella och likvida tillgångarna överstiger vida skulderna. Lägger man till det de reala tillgångarna är nettotillgångarna fyra gånger större än skulderna”, säger han.
Ändå slår Hans Lindblad ett slag för amorteringar. Amorteringar och/eller sparande bör ligga på 2-3.000 kronor i månaden för ett vanligt hushåll, anser han. Men det räcker att sikta lagom högt.
”Det finns ingen anledning att vara skuldfri när man dör. Det är av samma skäl som man bör ha en statsskuld. Vi gör infrastrukturinvesteringar som det är rimligt att kommande generationer betalar lite för”, säger han och påpekar att man vare sig tar vägar eller hus med i graven."
http://www.di.se/artiklar/2014/5/22/laddat-for-finansbrak-pa-toppmote/