Allt fler företag, myndigheter, organisationer och föreningar (här kallat organisation i resten av inlägget) använder idag Facebook som kontakt med kunder, allmänhet och medlemmar. Tanken är att de som är intresserade följer organisationen och därmed ska få viktig information. Problemet är att sedan Facebook införde funktionen att man ska betala för statusuppdateringar, så syns inte uppdateringarna per automatik för följarna. Facebook är alltså en mycket olämplig kanal för viktig information.
Tidigare fick man all information från sidor och grupper man följde på Facebook, t ex ditt elbolag, din sportförening, dina barns skola eller klass Facebooksida, eller för den delen olika myndigheters information.
Idag får bara en bråkdel av följarna de statusuppdateringar som man postar, enligt någon okänd algoritm. Långt ifrån alla får se inlägget i sitt eget Facebookflöde. Vill man att alla ska se måste man betala, vilket förstås organisationer i princip aldrig gör.
Som exempel har jag 882 följare på min officiella Facebooksida. Mina senaste uppdateringar har bara visats för 197 (morgonens blogginlägg), 57 personer (framträdande i Boxholm i höst), 245 personer (framträdande i Boxholm i höst), 797 personer, 2 467 personer, 201, 1349 och 416 personer.
Antalet verkar hårt kopplat till antalet gilla som respektive inlägg fått. Om ingen av det 50-tal (ca 5 – 6% av följarna) som normalt slumpmässigt får se en statusuppdatering gillat eller kommenterat uppdateringen, så kommer den inte visas för andra, inte ens de som följer sidan. I bästa fall har jag i mina exempel nått 245 individer utan interaktioner, dvs 27% av antalet följare.
![]() |
Samband nådda personer och antalet
interaktioner på Facebook. |
Tittar man på hur många individer som får se inlägget och antalet interaktioner så får man bifogad graf. Korrelationen mellan antal nådda personer och antalet interaktioner (ej delningar, som inte syns) är 0.73.
Det väsentliga är att för att viktig information ska spridas är att de 5 – 27% som får se uppdateringen faktiskt gillar eller kommenterar. Sker inte det kommer inte informationen spridas ens till följarna. Dessutom innebär gilla och kommentarer att många som nås är de som ser inlägget i sina flöden utan att följa, så man når ändå inte följarna (t ex klubbmedlemmar i en sportförening). Antalet delningar spelar stor roll, men då nås personer utanför de aktiva intressenterna.
Osäkerheten gör att man inte kan och ska, vilket en del organisationer gör, förlita sig på Facebook för att sprida viktig information. På Facebook hör bara nonsens hemma. Facebook kan användas för att sprida information till icke-intressenter, dvs marknadsföring, men är direkt olämplig som informationskanal.
En organisation som verkligen vill nå ut till intressenter via sociala medier väljer Twitter. Där får de som följer, på gott och ont, se allt1.. Väljer man Facebook når man kanske 5 – 27% av intressenterna.
T ex kan Krisinformation.se sluta använda Facebook. Era följare kommer ändå inte se uppdateringarna, om ni nu inte betalar för dem. Så snälla, alla organisationer, använd inte Facebook för att få ut viktig information till era intressenter. Ursäkten “vi skrev det på Facebook” håller inte.
1. Utom statusrader som börjar med @.
17 kommentarer
Låter som mycket bra info att tänka på. Hade jag ingen aning om men har ibland undrat över hur viss status-skrivande gått "ouppmärksamt förbi".
OT: Inväntar dina kunniga IT-kommentarer ang ProtonMail som jag tidigare skrivit om
Facebook och Twitter är ju guld för information (t ex om driftstörningar och underhåll) som ska skickas till kunder.
Vet inte hur många gånger en tjänst krånglat och man suttit och letat på hemsidan efter information och det enda man hittar är flera dagar gammal information om planerade underhåll i någon annan del av Sverige.
Twitter och Facebook (främst Twitter då) verkar vara lättare för teknikerna att uppdatera. Webbredaktörerna går hem kl 16.00 – då blir det inget nytt skrivet tills de börjar igen.
Snarare förjävligt att man slutat uppdatera sina egan hemsidor för att istället lägga ut allt på facebook. Använder själv varken Twitter eller Facebook av ren princip och missar ofta allt.
De flesta som jobbar med den typen av kommunikation använder väl något slags tjänst där en inmatning automatiskt lägger ut det på twitter, facebook, egna sajten, rss, etc?
I detta fallet fungerar Twitter avsevärt bättre men även det kräver lite handpåläggning om informationen inte ska drunkna i alla "tweets" man har i flödet. Exempelvis egna listor fungerar om man lägger upp det på ett bra sätt.
Ett litet tips som användare.
Sluta använd Facebook.
Under mina FB-år sjönk min arbetsprestation väsentligt.
Är nu back-on-track igen vilket känns väldigt bra.
Could´nd agree more! Ex. allmänna kommunikationsmedel: När folk rör sig från eller till buss/tunnebana eller pendeltåg TITTAR 2-3 av 10 på sin mobiltfn, dvs under sitt GÅENDE på gångbana eller perrong. Utomhus skriker barnen på modern som inte har tid pga FB(?). Ensamma kvinnor med barnvagnar(även under gång) är den ultimata FB-tittaren!
Man får hoppas att de trots allt klarar hälsan på sikt.
Diaspora ska vara som facebook fast där användarna äger sin egen informstion. Jag har inte tesat än och är nyfiken på om det fungerar bra. Någon som testat?
Jag har testat. Funkar bra. Det stödjer dock inte konceptet grupper än vilket är lite tråkligt. Sen är det inga som använder vilket är ett ganska stort problem (Jag har en vän). 😀
Ju mer en användare interagerar med en viss Facebooksida/-grupp/-profil, ju fler inlägg från dessa källor visas i den personens feed. Tycker det är utmärkt att Facebook försöker presentera så relevant information som möjligt.
Ja, precis som Google gör. Vore ju hemskt om man sökte på något och hittade något nytt som man inte förväntade sig. Man kanske skulle behöva tänka efter och så, skrämmande.
Nånstans är det nånting jag inte förstår. Om jag är intresserad av ett visst ämnesområde, hur skulle ett letande bland miljarder (?) twittringar (hur man nu gör det) ge mig info effektivare än att Googla?
Därför att många företag har fått ovanan att inte skriva något på sina hemsidor och lägga ut allt på facebook/twitter. Då får du inga google-träffar alls.
Tack RH. Har Facebook/Twitter sökfunktioner, eller hur hittar man vad man är intresserad av? Måste man registrera sig?
Gäller Google, FB, Twitter: Om jag söker på Xinjiang, hamnar jag i NSA:s arkiv?
Jag avser aktuell information, som t ex driftsavbrott, stängda vägar etc. Inte faktauppgifter.
Är inte driftsavbrott osv. fakta? Och varför är Twitter immunt mot Googlande? Om min ISP verkar ha allvarliga problem, kommer jag ändå inte åt info på nätet. Om jag har en anslutning med bara lite problem, igen: hur kommer jag åt eventuella twittrade uppgifter?
Läste faktiskt ett intressant blogginlägg om just detta för ett tag sedan:
http://www.kntnt.com/skit-facebook/1755