Bonnier/DI Weekend har intervjuat bostadsminister Stefan Attefall (kd). Han konstaterar att köp av en lägenhet för 8 MSEK i centrala Stockholm är en bra affär, och kommer aldrig vara en dålig affär, dvs priserna kommer aldrig mer falla.
Från DI Weekend:
‘Du får 10 miljoner kronor i näven och måste placera dem direkt, vad gör du?“Jag skulle lägga cirka 8 miljoner på att köpa en lägenhet i ett attraktivt område i Stockholm, det är aldrig en dålig affär.”‘
Innebörden av begreppet aldrig dålig affär är:
- Priset är attraktivt och lågt, annars är det en dålig affär
- Priset kommer aldrig falla, annars är det en dålig affär
En variant är förstås att Attefall (kd) inte kan något om vare sig affärer eller bostadsbubblan, och helt enkelt har fel.
En alternativ tolkning är att det är makten som pratar, och att man från regimens sida inte har några som helst planer för att göra något som kan få bostadspriserna att falla. Dessutom är det intressant att Attefall ser lägenhetsköp som en affär, inte att man ska köpa för att bo. Utan för att göra affärer.
Som vi har utrett så kraschade bostadspriser i Vasastaden med 48% 1988 – 1993. Det kallar jag en dålig affär. Men man får väl förmoda att Attefall menar att det är annorlunda nu?
Vi vet att vi har en bostadsbubbla när folk tror att priserna aldrig kan gå ner. Bostadsbubblor är som bekant psykologiska.
17 kommentarer
Han har säkert nån info som vi övriga plebejer aldrig får nys om 😉
Vi kanske skall tillämpa på herr Attefall : Eques haud male notus?
Jag håller med Attefall. Att köpa en lägenhet i stockholm för pengar som trillat rakt ner från himlen ner i fickan kan nog kännas som en ganska schysst affär faktiskt.
Det kan ju bli en urusel affär förstås, precis som alla andra investeringar. Däremot är det nog långsiktigt en av de säkrare investeringarna man kan göra, på så vis att man är garanterad värdet av en attraktiv lägenhet i Stockholm om 30 år. Investerar man i något annat eller sätter pengarna på ett konto kan inflation eller något branschspecifikt missöde faktiskt gröpa ur hela värdet.
Av kriterierna som nämns för att kavlificera en investering som "aldrig dålig" kan väl konstateras att 1) vet man aldrig och 2) är inte möjlig att garantera. Någonsin.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vad du talar om är närmare konsumtion än investering. Ja, du kan bo lyxigt – det kan helt klart vara en värd grej att göra för pengarna. Det är fortfarande inte en bra monetär investering. Inte igår och inte idag och rimligen inte imorgon.
Vad gäller den andra aspekten, att själva värderingen skulle vara säker i ovissa tider – nej. Precis tvärt om. Den dolda kostnaden (ska inte vara dold, men folk brukar inte fatta bättre i just sverige idag) är kostnaden du betalar för förlorad flexibilitet. För det första är förlorad flexibilitet alltid en kostnad, oavsett om vi lyckas kvantifiera den exakt. För det andra: I en oviss framtid är den kostnaden som störst.
Det vill säga att du "äger en lägenhet i Stockholm om 30 år" är, ur investeringssynpunkt, det absolut sämsta med att lägga pengarna på en lägenhet.
Antar att han har en lägenhet att sälja för sisådär 8 miljoner…
(inflyttning i september)
Attefall verkar inte vara skarpaste kniven i lådan. Inte ens i konkurrensen med övriga politruckerna vi valt att leda landet.
Men verkar det inte som om vi närmar oss den absoluta toppen på bostadsbubblan? Sorterar in det här uttalandet under "ny paradigm" och "det är annorlunda nu".
Skall tilläggas att det finns ingen beskattningsbar bas som är så säker som boende och fastigheter för staten att beskatta. Dessa tillgångar går nämligen aldrig att flytta till utlandet.
Politiker…m.fl: Kostnaden för kapital bestäms inte av Sverige…eller för den delen av centralbankerna(mer än tillfälligt).
Det gamla talesättet gäller alltid när det gäller risk; " Marknaden kan vara solvent längre än du".
Denna gång är tyvärr hela världen så skuldsatt att önskedrömmen om s.k demand-inflation inte kommer att infrias förrän räntorna stiger…ordentligt.
På ena eller det andra sättet kommer en balansering att kräva stora uppoffringar. "No free lunches"
Hur då? Idag har saten ett problem, med skulderna och bankerna och var pengarna finns vs var makten finns. Inga (super-buffet style) rika träbaroner från Sundsvall existerar. Staden är full av relativt fattiga eller rika som när sig på fattiga. Och i GBG ser vi inga nya orienthandlare eller fabriker. Jag brukar säga att det finns gott om fria luncher, men de flyttar runt och du vet inte var, kan ta tid att hitta, just idag ser jag inga. Men som saker rullar nu kanske minivillorna här för 5 millar är fria luncher, när det smäller så smäller det och allt bara konkar, hyperinflation över en natt, ny valuta. Jag fick min villa för lite räntebetalningar före. En fri lunch.
Visst kan marknadspriserna både stagnera och gå ned. Men att dra slutsatser utifrån historik från en enda BRF i Vasastaden känns väldigt osäkert.
Därtill måste man väl ändå ta hänsyn till de då och nu rådande räntor, skatteregler etc om man skall kunna jämföra.
En debattartikel i en av drakarna på det temat kanske väcker en och annan! Fatta pennan Cornu!
De kollektiva drömmarna om de individuella förmögenheterna.
Det hela ska ju tolkas: Vi politiker, kanske inte (V) men resten av oss, kommer att driva en politik som gör detta till en god investering. Och att (V) skulle få makten ser han som omöjligt. Investeringar hadlar sällan om marknad, de hadlar om politik. Ekonomin är inte fri nånstans, den är alltid alltid politiserad.
Fastigheter är till sin natur en helt efterbliven (monetär) investering. Det krävs extrema omständigheter för att ändra detta.
Jag är så less på att så många har så oerhört svårt att förstå något som är så simpelt att jag tar till barnsliga ord som efterbliven istället för ännu ett utlägg angående att 1+1 = 2 bara för att mötas av ytterligare någon medelålders jättebäbis som skriker: men ja har hört att det e 7 ja!