“En gång är ingen gång, två gånger är en vana.”
Med Sovjetunionens fall och kalla krigets slut försvann i ett trollslag Ryssland som nation som skurk i populärkulturen. Under 90-talet var det rent av samarbete med Ryssland, nära samarbete som gällde i fiktionens värld, medan skurkryssar på sin höjd var rysk maffia eller ryska oligarker. Men med Krimkrisen kan vi nog se rysskräcken och Ryssland återupprättad som populär skurk i kulturen framöver.
 |
| Dagens (gårdagens) topplista på iBooks. |
Mina böcker Midvintermörker och Midsommargryning var kanske lite väl tidiga, men vi lär få se mer av sådant från annat håll framöver. Midvintermörker har fått ett uppsving med Krimkrisen och ligger exempelvis på tredje plats på försäljningen hos Apples svenska iBooks-butik i kategorin deckare och thrillers idag, ner från andra platsen igår.
Långsökt, men utlandsrättigheter och optioner för film och TV finns via Massolit Agency (2014-katalogen är under uppdatering sedan Massolits förvärv av Forma). Vi får se om det händer något på den fronten i vår.
Annars har vi alltid Five days of War, som handlar om Georgienkriget 2008. Georgienkriget var dock en enskild händelse, men med invasionen av Krim visar nu Ryssland upp en vana. Five Days of War hittar ni hos svenska Netflix.
Mer relevant klockrent exempel är Tom Clancys sista (spökskrivna) bok i Jack Ryan-serien, Command Authority, där Ryssland återupprättats som skurknation. Boken handlar om en rysk invasion av Ukraina, som är högst relevant för det som pågår i denna stund i verkligheten.
I boken utförs terrordåd mot ryska minoriteter i Ukraina, i själva verket genomförda av ryska agenter, för att på så sätt få en “legitim”anledning att gå in i Ukraina som “fredsstyrka” och kasta ut en ukrainsk nationalistisk regim.
För övrigt har bloggrannarna Försvar och säkerhet, Jägarchefen och Observationsplatsen tittat på hur en rysk eskalering kan ta sig form och vilka offentliga indikatorer man kan titta på för att avgöra om en rysk invasion är förestående. Ni som läst Midvintermörker vet vad som gäller – strömavbrott, angrepp mot kommunikationsinfrastruktur mfl indikatorer som kan synas i media. Därtill kommer telekrig mot ukrainsk (militär) ledning, men den hamnar inte nödvändigtvis i media.
Tom Clancys bok Command Authority ligger skrämmande nära verkligheten, närmare än Debt of Honor låg den 11:e september, ner till ryska presidentens framträdande i TV, snarlikt det Putin gjorde tidigare i veckan. Återstår att se om Ryssland använder “fredsskapande åtgärder och skyddande av ryska minoriteter” som skäl att gå in i Ukraina fullt ut?
“The pervasive crime and lawlessness in Ukraine has shown me that the Russian citizens there must be protected, and this protection must be actual, and not some line drawn on a map, which will not serve anyones interest. […] I have ordered our military to prepare a series of small-scale security actions to protect Russia’s interests in the Crimea and Russia’s population who live in the eastern Ukraine.” – ryske presidenten på en Russia Today-liknande TV-kanal i Command Authority av Tom Clancy
Verkligheten och fiktionen alltså…
Framöver kommer Ryssland som skurkland att dyka upp mer i populärkulturen. Vi kanske rent av kan få se en nyinspelning av Top Gun, när länder med kvalificerat försvar återigen kan vara fiktiva motståndare – terrorister har inget flygvapen. Annars behöver kanske svenska Försvarsmakten motsvarande fiktion för att lyckas rekrytera – när jag gick i högstadiet fick Top Gun alla att vilja bli Viggenpilot.
Nu återstår att se när Hollywood hoppar på tåget och låter Ryssland vara skurk, som nation och som regim igen? Viss fördröjning kan väntas. En bok tar åtminstone 12 månader, och filmer kanske det dubbla. Muslimska terrorister eller de senaste försöken att låta Nordkorea vara en kvalificerad skurk (White House Down, Olympus has Fallen etc) får träda undan. Film- och bokskurken heter Ivan framöver, och är rysk president…
9 kommentarer
Get to work Disney!
(Gäsp): Redan i samband med unionsupplösningen Sverige-Norge var det en tomte som plitade ihop en bok om att ryssarna skulle anfalla om Norge blev självständigt. Vet inte hur man fick ihop det, men boken vars namn eller författare jag inte minns torde finnas på Projekt Runeberg som elektronisk text. Några år senare fantiserade Sven Hedin om kosacker i Kungsträdgården i Stockholm. Och sedan har det malt på. Allt medan hotet i den verkliga världen kommit från annat håll. Om det är några som har rätt att känna skräck så är det väl ryssarna som har härjningarna efter ett par världskrig i sin historia – och förövarna till dessa skräckhandlingar har ju kommit just från 'annat håll'. – För övrigt tycker jag mig minnas en samarbetande rysk/sovjetisk agent i någon USAmerikansk serie redan på 60-talet.
Under andra världskriget kom hoten vad jag vet från tre håll, UK som planerade att inta malmfälten för att neka Tyskland järnmalm, Tyskland samt Sovjet som anföll vår östliga granne och vars ambition alltid har varit att nå fram till isfria hav.
Nu för tiden skadas vi påtagligt ekonomiskt även om kriget inte når fram till vårt territorium och det är djävligt oroande när 1930:tals retorik och etniska anspråk återvinns av en annan stat med despotisk ledare. Jag har lite för mycket "bry mig" för att kunna ignorera när det håller på att gå åt helvete för hela nationer även om anspråken inte skulle beröra vårt territorium.
Det där gäsp måste vara en klassisk överslagshandling: ”Inom psykologin är däremot en överslagshandling en omedveten försvarsmekanism där sinnet omdirigerar affekter från ett objekt som upplevs som farligt eller oacceptabelt till ett annat föremål som upplevs som säkert eller godtagbart”
Lästips: One Soldier's War in Chechnya av Arkady Babchenko
En intressant självbiografi skriven av en rysk soldat i Tjetjenien. Visserligen några år gammal men den ger en helt annan bild av den ryska armén än den officiella versionen.
Efter att ha läst boken blev jag helt fascinerad av att rysslands krigsmakt fungerar över huvud taget.
Ett genomgående tema var att de slogs mer med varandra än mot fienden och att korruptionen var total. Eftersom officerarna stal vapen och drivmedel för försäljning på svarta marknaden och utomlands så var kompanierna tvungna att stjäla mat, vapen och drivmedel från varandra för att vara någorlunda krigsdugliga. Eller köpa granater på den Tjetjenska svarta marknaden i staden de skulle inta. Helt absurt.
Rekommenderad läsning för att få lite distans.
Hollywood? Filmstaden som försvann i ett slukhål?
Möjligen kan vi se fram mot lågbudgetfilmer inspirerade av det estniska flygvapnets flyguppvisningar. Verkar både spännande och nydanande i denna genre!
Hungriga hundar jagar bäst..
Hollywood-skylten fanns kvar när jag skrev detta i alla fall..
http://www.hollywoodsign.org/Webcams/
Dessutom så har jag faktiskt sett Estlands flygvapen flyga flyguppvisning på riktigt. Här med en icke oansenlig del av deras flygvapen:
http://xplane.se/slask/L29.jpg
Oj.. vilken besserwisser jag är..
😛
Andrei Illarionov konstaterar på sin blogg att Putin i fredags fått grönt ljus av Obama att gå vidare in i Ukraina.
Kuppmakarna fick då 3 dagar på sig att välja krig eller skam.
I dag, måndag, går tiden ut och Illarionov sammanfattar vad som kommer att ske.
Om Illarionov har rätt i sin analys vet vi åtminstone bakgrunden; – Hundar äter inte varandra.
Svenska flygvapnets svar på Top Gun var ju den inte helt obekanta "Älskar, Älskar inte" där mycket spelades in runt F7. Den dramatiska nödlandningen, med ett "kör nästan in i räddningsfordonen i banslutet"-ögonblick, spelades in på vägbanan på Rv44 nära Fyrkantens ventilation.
Den kanske är dags för en "Älskar, älskar inte II – The Gripen generation".