Nej, regimen Bildt orsakade inte 90-talskrisen

Systemskiftet började så sakteliga redan 1976-77.Det var ett ideologiskt lappkast.Gösta Bohmans allemansfonder som skulle göra oss till räknande små Aktieägare,utan något reellt inflytande.Det var också ett utslag av ett ideologisk motoffensiv från näringslivet mot en demokratisering av ägandet som väcktes med Löntagarfonderna och,faktiskt först framlagt av Folkpartiet och Metall. Samtidigt tragiskt att se för oss som var med och hade har sett något annat bättre.Tragiskt också att få känner till detta och den falerade ekonomiska politiken som stort sett rullar på med samma argument och ideologiskt språk.Men det började på allvar med 1982 års socialdemokratiska regering som under
Kjell Olof Feldts regim en skara nu namnkunniga Bankekonomer med medlemskap i Socialdemokratin.Den sk kallade kanslihushögern.De var Milton Friedmans monetarism
som var den dominerande teorin då,även av K-O Feldt.
Systemskiftet början hade som bas 5 faktorer som borde vara allmänt kända
1) Devalveringen 1982 som skapade enorma övervinster och övergivande av den selektiva politik som Gösta Rhen och Rudolf Meidner mfl hade utformat.Finanssektorn växte ohämmat på bekosnad av den reala ekonomin.
2) Den andra faktorn i Kjell Olof Feldts och Kanslihushögern politik var avskaffa Kreditregleringarna. Avregleringarna skapade just det som det sade de ville motverka,en fullkomlig spekulationsorgie,en kasinoekonomi.
3) Valutaregleringens avskaffande. Utlandsinvesteringarna släpptes fria kapitalutflöder var enorm i slutet av 1980 talet istället för investeras i den Svenska realekonomin, fastigheter och andra spekulativa verksamheter,var en mer lönsamt en att invester i i inhemsk produktion.
4) Kronans knytning ECU/D Mark ett förtida EURO ,var ett miserabelt misstag,det gjorde oss beroende av den politik som fördes i Tyskland och Bundesbank.
5)Skattereformen den femte av Feldts och kanslihushögern som som skapade enorma hål i den Svenska statsbudgeten,Det skapades ett strukturellt budgetunderskott.Det byggde också på falska, ovaliderade premisser om så kallade “dynamiska effekter” utan empiriska stöd mer än vad utbudsekonomen Art Laffer ritat på en servett under restaurangbesök!!! Men dessa “Dynamiska Effekter” uteblev.
Vad som är väldigt märkligt med dessa sk. “dynamiska effekter”,(som nu vevas om igen något modifierade när det gäller de så kallade Jobbskatteavdragen) är att såvitt jag kan finna det inte ens håller utifrån Neoklassisk Teori om Marginalnytta!!
Såvitt jag förstår argumentet är det som följer: att att det skall finnas en “substitutionseffekt” av sänkt skatt på marginalen,efter som vi får betalt för det arbete vi utför och det gör det dyrare för oss att leva,kommer vi per automatik jobba mer!
Men de otal undersökningar som gjorts,visar inte att de skulle föreligga något sådant samband. Och för oss som läst de gamla klassikerna visar det sig istället att redan gamle neoklassikern Knut Wicksell,påpekade att marginalnyttan för inkomster över en viss nivå,tenderarar röra sig mot noll och därför borde de skattas bort,och även gamle Max Weber,visade på sin tid att om folks inkomster ökar har det en benägenhet att arbeta mindre om de nått för dom en tillfredställande nivå.

Jan: mycket bra sammanfattning av vår nutida ekonomiska historia. Håller helt med! Jag analyserar utvecklingen på precis samma sätt. Avregleringen av kreditmarknaden är bland det värsta som hänt. Men jag har för mig att argumentet var att "alla andra gör det och kapitalet är lättrörligt".