Det svenska yrkesförsvaret, insatsförsvaret “här och nu”, har som bekant ändrat inriktning. Istället för stående styrkor med kontinuerligt tjänstgörande GSS/K ska man istället fokusera på tidvis tjänstgörande GSS/T, men även dit har man problem med rekryteringen. Man försöker därför rekrytera från hemvärnet.
GSS/T kan i det närmaste jämföras med värnplikt personal, fast de mer eller mindre regelbundet faktiskt kallas in på utbildning och övning. Och precis som värnpliktiga på repövning, så får GSS/T betalt när de är inkallade. Skillnaden är alltså hårfin. Den stora skillnaden är att GSS/T kan kallas in för att skickas på utlandsinsats, vilket aldrig gällde för värnpliktiga.
Enligt uppgift försöker Försvarsmakten nu fylla rekryteringsbehovet av GSS/T genom att rekrytera hemvärnspersonal till GSS/T, under förespegling om att det inte är någon skillnad. Man dränerar därmed Sveriges hemvärnsbataljoner på personal.
Tidigare har värnplikten varit en inkörsport till hemvärnet, men rekryteringen till hemvärnet går allt trögare när värnpliktsutbildningen nu saknas. Ovanpå detta försöker alltså försvaret uppfylla kvoten GSS/T genom ytterligare dränering.
Hemvärnstjänst skiljer sig rejält från GSS/T. Som hemvärnsman kallas man in för att hjälpa det civila samhället, vid eftersök och naturkatastrofer. Tjänstgöringen sker bara inom landets gränser, även om det inte alltid längre är lokalt eller ens regionalt.
Gissningsvis föreligger någon form av suboptimering här. Kraven på att fylla upp här och nu gör att man måste snygga till siffrorna för GSS/T, trots att hemvärnets fyrtio bataljoner med lätt motoriserat infanteri utgör stommen i Sveriges försvar. Hur hemvärnet ska kunna rekrytera personal till fyrtio bataljoner när Försvarsmakten inte ens klarar av att fylla upp platserna i arméns dryga 25 bataljoner bör man nog fundera en stund över. Hemvärnet kan inte leva på det nedlagda värnpliktsförsvaret hur länge som helst.
15 kommentarer
Finns också talanger inom hemvärnet som försvaret absolut inte behöver, frågan är om detta blir en inkörsport för denna typ av hemvärnsmän.
Sen är det en stor skillnad att som tidigare värnpliktig ha tjänstgjort för att skydda sitt land och sitter som hemvärnsman och att bli utlandsstationerad för någon NATO-ledd trupp i en konflikt som står utanför Sverige.
Kalla mig USA-kritisk om ni vill men jag anser att Svenska försvaret ska ägna sig åt just försvar och inte strida på andra staters mark.
Men om det är en Rysslandsledd trupp då, då är det väl OK?
Humor.
Svensk trupp under Svensk flagga pratar jag om såklart. Vet inte om Cornu ser Sverige som en semi-koloni till USA eller Ryssland men vi ska värna om vår nationalitet och neutralitet.
GSS/T blir ju inte inkallade som blixt ifrån klar himmel för utlandstjänst. Det ska planeras och informeras i vanlig ordning enligt den lag. Däremot kan soldaterna när de är inkallade i Sverige för övning och liknande bli beordrade att åka utomlands, dock ej utöver den tid som är planerad.
J.K Nilsson
Ja och med tanke på hur "bra" personalstyrkan upprätthålls lär nog en utlandstjänst inte stå långt borta. Och jag gillar inte begreppet utlandstjänst heller eftersom Sverige strider för främmande makt.
Tror inte det finns tid att planera in GSS/T efter några års anställning till utlandstjänst. Det kommer att stupa på att det tar tid att uppnå fyskraven. Förbandet ska missionsutbildas, m.m. När soldaterna kommer hem så ska de ha en karenstid innan de kan komma in och tjänstgöra igen och vad ska de då övas mot?
Så nä, jag anser inte att GSS/T kan åka utomlands i någon större utsträckning. Utbildningstiden och tjänstgöringstiden kommer att gå utanför den av lagen stipulerade maxtiden för tjänstgöring visst år.
J.K Nilsson
Wiseman har tidigare gjort en ingående jämförelse mellan GSS/T och HV soldat. Ingen fördel GSS/T kan jag meddela. Det stora problemet vi tidigare har haft i min bataljon är avgångar till GSS/K. Redan där har vi tappat ca: 20% av förbandet. Jag hoppas nu inte att man försöker sig på en riktad rekrytering mot GSS/T. Jag vet att det har varit på tal innan.
Glömde lägga in länken http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/08/gastinlagg-krigare-pa-deltid.html
Man får väl rekrytera rekryterare. En kille, 26-åring som börjat plugga till specialistofficer, kommer med detta säljande argument när han rekommenderar andra att bli militärer: "Det krävs inte något speciellt för att bli det." (Falkenbergsposten v. 51/2013)
Det gäller väl allt och alla i Sverige.
Nuförtiden kanske bäst att tillägga…
Visserligen anges inga konkreta källor i detta inlägg, men det skulle knappast förvåna mig om denna tendens är riktig. Det är typiskt för en organisation eller struktur som lever på gamla meriter och prestationer, och som när det börjar blåsa snålt skjuter problem framför sig genom att dribbla med bokstavs- och sifferkombinationer, kannibalisera på de krypande delar som (fortfarande) finns samt hitta på kortsiktiga lösningar som på sikt enbart förvärrar problemen. Om kakan blir mindre går det inte med bästa vilja att göra alla nöjda genom att ändra på hur man skär upp bitarna. På flera fronter har sötebrödsregeringarna från de senaste decennierna åsamkat irreparabla skador på det här samhället, genom att inte våga ducka på kraven som ska maximera allt till alla.
Nu kan man fortfarande sko sig på de gamla värnpliktsårgångarna, men tillförseln är ju som bekant strypt. Och även de som håller sig i fysiskt god form i yngre medelåldern kan man nog förvänta sig andra prioriteringarna ifrån.
På något decennium står vi inför den otroligt bisarra situationen att hemvärnet, som tidigare knappast tagits på allvar i militära sammanhang – ett slags förlängning av ett åldrande grabbgäng som jagar eller bastar tillsammans – nu utgör själva ryggraden i det svenska försvaret.
Om vi inte i det snaraste återgår till ett värnpliktssystem kommer vi att stå inför riktigt stora bekymmer inom mindre än en tioårsperiod.
Det har varit ett enormt fokus på utlandstjänst i fråga om FM de senaste åren. Man kan lätt förstå varför, och i ett kortsiktigt perspektiv kan det ha varit lyckosamt – dels kan försvarets existens motiveras inom kretsar av journalister och tyckare som vanligtvis inte har mycket till övers för försvarsfrågor, och samtidigt har man kunnat attrahera de unga (främst män, gissningsvis) med en äventyrlig sida, som vill åka helikopter över Mali eller Afghanistan, och se verklig trigger-time.
Nu när dessa missioner kraftigt har minskat i omfattning är det dock tveksamt om någon blir nöjd – en potentiell GSS/T i trettioårsåldern kanske hellre vill slippa sannolikheten att inom några års tid, dvs mitt i karriär och familjeliv, skickas till Långbortistan, och en taggad tjugoåring kanske struntar i GSS/K eftersom han inte kan räkna med dena sorts insats direkt. Under tiden fortsätter den dagliga verksamheten med att lagga och lappa i en sargad organisation, som måste tackla de senaste sparkraven …
Jag vill inte tro att det är sant att Försvarsmakten gör riktad rekrytering mot Hemvärnsmän till GSS/T. Att enskilda hemvärnsmän sökt GSS/T har definitivt förekommit och i de fall de redan har lämplig värnspliktsutbildning som kommer bättre till sin rätt i ett insatsförband än i Hemvärnet så är det kanske till och med bra. Däremot verkar GSS/T idag mest vara ett antalsmål utan krav på utbildning i befattning eller övning i förband så att ta från förband som faktiskt fungerar (och redan idag är ryggraden) skulle vara rent vansinne.
Fooled by randomness, igen! (Inte nödvändigtvis Cornucopia? men någon av hans källor)
Många vill tro att det mesta som sker är rationellt och att det finns ett rimligt orsak–verkan samband. Så är förvånansvärt ofta INTE fallet. I detta fall är chefer inom Hemvärnet upprörda över att de tappar personal till GSS/T-förband och tror att Försvaret illojalt riktat sin rekrytering mot deras personal. Så är INTE fallet, Försvaret har nämligen inte en aning om vem de rekryterar.
Hur sker då dagens GSS/T rekrytering? Jo, på följande sätt. Någon yrkesofficer blir utsedd till kompanichef för ett GSS/T-kompani och får order om att sätta upp förbandet, därefter bryr sig ingen chef om honom längre, ev tilldelas han några yoff/specoff som inte har något bättre för sig. Jaha, hur ska jag nu lösa det här tänker den nytillträdde kompanichefen utan kompani, rotar fram gamla listor över värnpliktspersonal och börjar kontakta lämpliga via mail och telefon. Eventuellt erbjuds stöd i rekryteringen av HRC (Human Resources Center) genom en webportal på försvarets hemsida där intresserade kan lämna sin ansökan. I övrigt får kompanichefen reda sig själv.
Eftersom rekryteringen genomförs/leds av en individ på kompaninivå utan något stöd uppifrån sker givetvis heller ingen samordning med övriga delar av Försvarsmakten. Kompanicehef ringer runt till de soldater som finns på de listor han fått tag på och hoppas att tillräckligt många ska vara intresserade. Lisa kanske svarar att hon redan är anställd som GSS/K på ett annat regemente och tycker det är märkligt att man ringer henne. Kalle är civil och trivs med det medans Rune iofs redan är med i Hemvärnet men tycker att förare på ett STRF90 är mycket coolare än insatssoldat i Hemvärnet och vill byta till GSS/T. När Rune säger detta till sin HV-chef blir chefen sur och tycker att Försvarsmakten stjäl hans personal.
Sammanfattning: Det sker ingen riktad rekrytering av HV-personal mot GSS/T. Det finns ingen samordning av rekryteringen över huvud taget och än mindre finns någon överordnad plan. Skulle Försvarsmakten mot förmodan försöka sig på det skulle det sannolikt inte lyckas eftersom man då skulle få sammanstöt med SAP i form av PRIO och en centraliserad personalavdelning i form av HRC som kan liknas vid en minering med oändligt djup.
Problemet kvarstår dock. Försvarsmakten fyller GSS/T via rekrytering av hemvärnspersonal. Personal som sedan Hemvärnet måste rekrytera på en krympande marknad (färre och färre värnpliktiga).
Dessvärre kan jag inte ge dig helt rätt i detta påstående. Och detta kan jag påstå eftersom jag är en av dessa chefer i Hv. Dessutom med ett förflutet som anställd officer. På vårt regemente hade rekryteringsavdelningen förberett ett riktat utskick till samtliga Hv-bataljoner tillhörande regementet. Det enda som saknades var överstens påskrift. Detta lyckades vi dock med samlade protester stoppa och översten tog sitt förnuft till fånga. Men om påbudet kommer från HKV kanske han inte får någon valmöjlighet nästa gång.