Kommer unga generationer få kortare livslängd än föräldrarna?

I media rapporteras det idag om ökad incidens av antibiotikaresistenta bakterieinfektioner i Sverige. Samtidigt ser man det som glädjande att svensk förskrivning av antibiotika minskar.

Att minska antibiotikautskrivningen i Sverige är som att sila mygg och svälja kameler. Samtidigt lägger vi nämligen ner den svenska relativt antibiotikafattiga svenska köttuppfödningen, när vi i moralpanik ska tillämpa världens hårdaste djurskyddslagar på våra bönder. Dessa lägger ner, när konsumenterna inte vill betala för djurskyddet, och istället importerar man antibiotikauppfött kött från hela världen. Det är i dessa utländska enorma djurbesättningar, där man dagligen ger djuren antibiotika för att djuren ska växa snabbare när immunförsvaret får mindre att göra, som de resistenta bakterierna uppstår en masse.

Tvärt om finns det forskare och läkare som menar att vi borde skriva ut mer antibiotika till människor, för att snabbt slå ihjäl bakterieinfektioner istället för att låta bakterierna föröka sig och få chansen att mutera. Dessutom gör det att immunförsvaret får mer kraft att själv döda resistenta bakterier.

Oavsett innebär bara minskad antibiotikautskrivning ökat lidande i Sverige. Under tiden kan man i många EU-länder, som t ex Italien, köpa receptfri antibiotika över disk.

Frågan är istället om vi tillhörande de “unga” generationerna, 70-talister och speciellt 80- och 90-talisterna inte kommer få se en sänkt livslängd jämfört med våra föräldrar? Och då är detta enbart på grund av resistenta bakterier.

Själv hade jag vid det här laget varit död åtminstone två gånger (nåja, i teorin kan man bara dö en gång) om jag inte hade fått antibiotikabehandling, detta oräknat infektioner jag fick som liten. I ena fallet handlade det om en dubbelsidig lunginflammation, som rent av gav upphov till enda dagen sedan september 2008, som jag inte skrev ett blogginlägg. Det andra fallet handlade om en njurbäckeninfektion.

Dagens gamla hålls vid liv genom en kombination av ett sunt liv som unga, med mycket rörelse och giftfri mat. 

Växte man upp på 20-, 30-, 40- eller 50-talet, var all mat man åt ekologisk mat, eller mat som ekomaten kallades förr i tiden. Den var giftfri och obesprutad, medan vi yngre ätit förgiftad mat sedan barnsben och dessutom fick med oss våra mödrars dos av gifter via livmodern och modersmjölken – giftdoser som vi skickar vidare till de barn som föds idag.

Förr i tiden kunde man få gå både fem kilometer eller rent av en mil till skolan varje dag. Och hem igen. Det fanns ingen TV, inga datorspel, inga datorer, inga mobiltelefoner. Man rörde sig som barn på ett helt annat sätt, även om vi 70-talister fortfarande rörde oss åtminstone fram till 80-talet, när video och hemdator blev vanliga. 

Därmed fick man en bra benstomme och grundlade sällan övervikt i unga år.

Ändå existerar benskörhet och hjärtsjukdomar eller cancer är de stora dräparna av våra äldre.

Tänk då på hur illa det kommer vara när vi “unga” blir gamla?

Därtill kommer vi inte ha i närheten av den sjukvårdsvälfärd vi har idag och äldre generationer fick dessutom fulla DDR-Sveriges lånefinansierade sjukvård i det gamla nedlagda socialistiska folkhemmet.

Slänger man på tillväxtens gränser, peak oil, skuldbubblorna, cementerad allt högre arbetslöshet och stagnerad tillväxt i våra moderna industriländer, så talar det mesta för att medellivslängden kommer minska för yngre generationer tids nog.

Det finns sk blue zones identifierade i Sverige, och stundvis misstänker jag att jag bor i en sådan. Här blir folk ofta över 90 år. Men det är bara en kvarleva från forna tiders samhälle. Idag lever unga inte som nuvarande 90-åringar i våra jordbruksbygder gjorde. Att bosätta sig i en blue zone räcker inte, då det hela handlar om livsstil. I den mån det handlade om genetik, så sprids yngre generationer ut över landet och världen i jakt på de allt färre jobben och någon lokal genetisk särart med lång livslängd kommer inte existera.

Så nej, vi kommer inte leva till 110 års ålder. Dagens medellivslängd runt 85 år kommer kanske falla till pensionsåldern runt 75 år framåt 2045 och hela pensionsproblemet med växande mängder gamla blir ett icke-problem. Då är det ändå en optimistisk prognos…