Vänsterpartiets socialistiska linje att tvinga alla att endast jobba sex timmar per dag är förstås ett grovt ingrepp i personlig frihet och fri avtalsbildning, vilket alla socialister förstås hatar. Men förslaget är också omodernt och är en brist på visioner. För det finns bättre alternativ, nämligen ingen arbetstid alls, utan resultatbaserade arbetsplatser.
Begreppet ROWE, results only work environement, har skapats utifrån en omfattande arbetsplatsreform på den amerikanska elektronikjätten Best Buy, där huvudkontoret omfattas av metoden. Även den amerikanska klädjätten Gap tillämpar modellen.
Enkelt förklarat så har de anställda varken arbetstider eller arbetsplats, om de inte så önskar. Istället har de arbetsuppgifter. Om säljaren löser sina arbetsuppgifter från golfbanan, så är han fri att göra det. Systemutvecklaren kan sitta på café och programmera, så länge han håller tidplanerna. Och så håller det på. Administration i form av tidsrapportering, övertid, flextid mm finns helt enkelt inte.
Modellen går att tillämpa på alla kontorsbaserade tjänstemannajobb, men faktiskt även på många andra platser. Det är rent av så att vi i Sverige har haft motsvarande i många sektorer, även om det av rättviseskäl allt mer avskaffats då det anses vara osolidariskt.
Fram till 90-talet hade den svenska lärarkåren undervisningsplikt. Man skulle undervisa sina 24 – 28 timmar (beroende på vad för ämnen man undervisade) i veckan varje termin, uppfylla sin kvot av pedagogiska måltider, rastvakt och specifika arrangemang som friluftsdagar, studiebesök, skolavslutningar mm. I övrigt fanns det ingen styrning alls av hur läraren löste sina arbetsuppgifter. Skolorna hade inte ens arbetsplatser åt lärarna, som ofta satt vid sin kateder för att utföra eventuella sysslor på skolan. I övrigt kunde läraren hålla sina lektioner och sedan gå hem och sitta hemma och rätta prov, förbereda lektioner eller vad som nu behövdes.
Detta avskaffades dock, då det var osolidariskt. Istället tvingas numera lärarna att sitta i skolan och utföra sina arbetsuppgifter. Eller i de fall man är en gammal rutinerad lärare, som kan alla lektioner utantill, sitta i fikarummet och fika, helt i onödan.
Brevbärare hade också tidigare fri arbetstid. Posten skulle sorteras och delas ut. När det var klart kunde de gå hem. Jag har för mig att det är ändrat, så de nu tvingas jobba sina timmar, oavsett om de har något att göra eller ej. När den “reformen” infördes började vi alla få post betydligt senare på dagen. Om ni minns hur det var tidigare, så kom posten alltid tidigt. Idag kommer den allt senare, när brevbärarna ändå måste jobba hela dagen.
En del bastioner av fri arbetstid finns kvar inom arbetaryrkena. T ex sophämtningen. Vad jag vet jobbar de fortfarande på beting, med fri arbetstid. När de har kört sina områden, så kan de åka hem.
Men man kan tänka sig införande av fri arbetstid i fler yrken, även icke tjänstemannayrken. Uppackning i livsmedelsbutiker. När jobbet är klart, så är det klart.
Naturligvis kan detta inte fungera i alla yrken, t ex yrken där man interagerar med kunder, som i butiker. Eller så kan man det. Allt som krävs är lite kreativitet och förmåga att tänka utanför ramarna.
Fast det saknas en avgörande komponent för resultatsbaserade arbetsplatser i Sverige. Möjligheten att omedelbart sparka någon, som inte utför sina arbetsuppgifter enligt kraven.
I det socialistiska Sverige ska nämligen alla jobba lika många timmar och få lika mycket betalt för samma arbetsuppgifter, oavsett om man faktiskt får något gjort. Vi har ju ändå lagen om anställningsskydd.
Så tills vidare får vi väl nöja oss med att arbetsmarknadens parter via ömsesddigt samförstånd och fri avtalsbildning kommer överens om arbetstidsförkortning på egen hand. Om det så sker genom klämdagar och fler semesterdagar, som ofta gäller inom tjänstemannayrken, eller på något annat sätt är faktiskt inget som politikerna ska lägga sig i.
En del undrar över min produktivitet. Som egen företagare utan arbetstider, så är det endast resultatet som räknas. Ingen administration, ingen tidrapportering, inga onödiga möten, bara resultat. Var, när och hur jag producerar bestämmer jag helt själv. Arbetsgivare borde våga att ge sin anställda samma friheter. Fungerar det inte får väl syndande anställda sitta sina åtta timmar om dagen på sin arbetsplats.
Jag vet bara att om jag vore rektor på en skola, så skulle jag släppa mina lärare fria och skita i vad eventuella avtal säger. När lärarna är klara för dagen med sin undervisning så skulle jag helt strunta i var de befinner sig och hur många timmar de lägger på förberedelser, så länge eleverna lär sig det de ska.
65 kommentarer
Ett tag var det mycket snack om amerikanska företag som hade fritt antal betalda semesterdagar enligt samma princip.
Det tycks också vara vanligt med konstiga kombinationer där man t.ex. tillåter tämligen fri flex under veckorna, men fortfarande strikt räknade semesterdagar.
I ROWE har man som jag uppfattat det ingen semester alls. Man tar den, när och så mycket man behöver eller vill. Så länge det inte påverkar arbetsprestationen negativt.
Som egen företagare så kan det vara så att det inte kommer in några pengar ifall man har "semester" – ofta är det också så. Detta hindrar dock inte att man tar semester ändå eftersom man har planerat och stoppat undan pengar för att klara sig under semestern (något vanliga anställda inte behöver göra eftersom deras arbetsgivare stoppar undan pengar för att kunna betala semesterlön).
Det är väl samma sak för anställda fast det finns lite ytterligare regler som säger att arbetsgivaren ska hålla inne viss del av lönen och betala ut denna vid semester?
Finns ju dessutom många anställningar som betalar ut semesterlönen löpande och då är det upp till arbetstagaren själv att lägga undan pengar till semestern.
Systemutvecklare är ofta de som avgör vad som kan göras inom en viss tidplan, så de sätter sina egna mål och andras. De har ofta fri arbetstid, men befinner sig på arbetet för att de måste vara tillgängliga. Sen är det omodernt arbetssätt att speca exakta mål. I stället specar man en miniminivå som måste med i ett projekt. Sen har man en backlog som man plockar ifrån om tiden räcker till.
Tillämpar detta som fri konsult sen 20 år tillbaka. Målade upp en bild där inkomsterna skulle komma från tre håll -där konsultdelen skulle vara ett.
Det blev kanske inte helt som tänkt eftersom ett aktieintresse tog över. Men man får vara rätt beredd på varierande låg stadig inkomst.
Inget som jag rekommenderar som första jobb precis!
Ja, det är borttagandet av lärarnas fria tid som är orsaken till förfallet i skolan och att det inte är några som vill bli lärare. Nackdelen med ROWE (som jag själv jobbar under) är att det är extremt lätt att det blir 24/7 arbetsvecka.
Var/vad jobbar du (med)? Anonymisera för all del.
En mardröm för kapitalisterna om folk går hem när de är klara. Med de ständiga effektiviseringar som uppstått under industrialismen skulle vi inte göra lång stund på jobben numera. Katastrof för profiten !
Kapitalisterna måste dragit suck av lättnad när facken satsade på 8-timmarsdagen när det begav sig.
@Sunburn
Jag ser inte varför det skulle vara en mardröm ifall folk gick hem när de gjort det de fått betalt för – det är ju värre ifall de går hem INNAN de gjort vad de fått betalt för (t.ex. ifall 8h har gått innan de är färdiga med ett dagsverk)
Värdet av en produkt är materialkostnader + arbetarnas tid om vi talar Marx. Skulle folk börja ta ut effektivitetshöjningar i form av minskad arbetstid så skulle profitmarginalerna rasa. Som egenföretagare är ju Cornu både arbetsköpare och arbetssäljare och kan därför raljera fritt kring resultatsintriktning men det skulle inte funka i samhället i stort tyvärr.
Kanske dags att gå bort från teorier från 1800-1900 talet, och tänka i nya banor istället. Världen har förändrats en hel del sen Marx, Adam Smith mm levde.
@Otto
Det visar att Marx inte hade förmågan att se det ur företagarens perspektiv. Kostnaden är materialkostnader och andra kostnader (däribland arbetskraftskostnader). Hade alla kostnader varit kända så hade det ju varit mycket enklare att räkna på det hela, det som hade fått profitmarginalerna att rasa är att det hade minskat risken för arbetsgivaren och därmed minskat påslaget de måste ha för att kompensera för risken.
Som egenföretagare funkar det så (med avseende av den egna tiden), men som sagt funkar det nog inte för samhället i stort.
Det beror ju helt på vad det är för jobb om det går att sätta upp mål. Vissa jobb kräver att personen är på plats, t.ex. en skosäljare, så länge butiken är öppen. Och det gäller många jobb som kräver liten utbildning. Ju högre upp i näringskedjan desto större frihet att välja hur mycket och när man skall jobba, och där är ROWE eller någon variant därav mer eller mindre redan implementerat. Så vad gäller arbetstid utgår jag från att det är de längst ner i värdekedjan som V har i åtanke, deras väljarbas. Det finns helt enkelt ingen anledning för dem att specificera att det bara gäller dessa. Dessutom är all reklam bra reklam, och eftersom det diskuteras här så är det bra reklam för V.
Och när det gäller arbetstid blir det mer och mer komplicerat att veta vad som är arbetstid eller inte ju högre i värdekedjan man kommer. Är det när man befinner sig fysiskt på jobbet, eller är det när man löser något knivigt arbetsrelaterat problem hemma i duschen på morgonen? Det finns ingen klar gräns där arbete slutar och fritiden tar vid. Det finns hela tiden subprocesser som arbetar i bakgrunden med arbetsrelaterade problem, som poppar upp när man minst anar det. Är det arbete? Det gynnar ju faktiskt arbetsgivaren.
@Jaha Dåså
Som skoförsäljare kanske det inte finns något krav att butiken skall vara öppen? Man kan ju låta butiken hålla stängt när man går för dagen – det är ju så endel butiksinnehavare gör (finns ju de som väljer att ha sovmorgon eftersom flertalet kunder ändå inte dyker upp förrän de slutat jobbet).
@Anonym
Om du har din skobutik i ett shoppingcenter är det shoppingcentret som bestämmer när din butik ska vara öppen. Det ingår i kontraktet för att hyra butiksplats där. Dessutom är det förenat med stora böter (typ 50kkr) om du inte följer öppettiderna, t.ex. öppnar för sent. Och det kan man ju förstå. Konsumenterna behöver ett förutsägbart beteende, annars går man till ett annat ställe som är förutsägbart. Och skobutiken hyr arbetstagarens tid, där de flesta jobbar på timmar. Däremot vet jag att en del skobutiker har bonussystem där försäljarna kan få en slant extra om de lyckas över uppsatta mål, och sålt på kunden extra mycket skokräm o dyl.
@Otto
Marx hade mycket knepigt för sig. Effektiviteten i hans resursallokeringssystem har vi sett under nästan ett sekel. Ingen vacker syn, köer och svält är ett tydligt resultat.
Det märkliga är snarare att så många i Sverige tror att det fortfarande är ett effektivt system med centraliserad planering av resursallokering dvs planekonomi.
En mer än lovlig tröghet skulle jag säga. Så dags att sluta lyssna på honom i någon större utsträckning annat än som avskräckande exempel.
@Jaha Dåså
Om det är förknippat med böter så ingår dessa ju i resultatet – problem solved. Tycker du att du kan avvara 50tkr en månad så go-ahead (problemet är ju att det kanske blir större skador än så).
Det finns ju andra möjligheter till fri arbetstid – man kan ju låta de anställda t.ex. komma överens om arbetstider inom ramen för de förutsättningar som gäller. Blir det för mycket jobb kan man ju ta in fler säljare t.ex.
@Anonym
Som jag sa, många jobbar redan på timmar och kommer inte ens upp i normal arbetstid. Och eftersom de redan jobbar på timmar kan de naturligtvis i överenskommelse med den som planerar välja att arbeta mindre om de vill. Dock verkar det vara precis tvärt om. De flesta vill arbeta mer för att gno ihop till hyran på sitt andrahandsboende, och helst få en fast anställning så att de kan ta lån och bli riktig BLK. Jag har förstås ingen statistik för mina påstående, utan förlitar mig på några jag känner som är i sko och klädbranschen, vilket gett mig en viss insyn.
@Patrick
En annan nackdel med centralplanering är att det kväver fel form av kreativitet, d.v.s. den kväver den som tar fram nya och bättre produkter, och uppfinner nytt, men premierar indirekt mutor och korruption. Alltså en negativ spiral till en ofrånkomlig krasch. Enda anledningen att det har funkat så länge som det har funkat är att centralplanerarna kunde snegla på väst för att se vad saker och ting borde vara värda, och hur mycket man borde producera. Men finns inget facit att fusktitta, ja…
@Sunburn
Helt tvärt om. En mardröm för kommunister och vänsterpartister som i grund och botten är lata och mest tycker om att flumma omkring.
Att ha krav på hur mycket som ska hinnas med varje dag istället bara för att sitta av tid.
Alla kommunistiska styren har alltid fungerat på det sättet d.v.s Inte alls.
Man måste prestera innan man får gå hem istället för att alla ska göra lika lite, är själva grunden. Alla får lika lön oberoende hur duktig man är eller hur mycket man presterar.
Varför utbildning och drivet till ökad prestation förvinner.
I efterhand kan man dock alltid ursäka en dåligt fungerande planekonomi med att man hade för dåliga planeringsverktyg.
Till kommunisternas fördel kan man också – i någon mån – framhålla att t ex Kina och Ryssland var i det närmaste medeltida när de började sin modernisering.
@Ben Dover
Planeringsverktygen behöver även kunna planera in effektiviseringar, förbättrade produkter och nya uppfinningar som ingen känner till än. Så ja, orsaken till att planekonomi inte fungerar kan helt uppenbart ses som att verktygen inte är tillräckligt bra. 😉
…och då kan man alltid, till förbannelse, hävda att marxismen som idé inte är vederlagd pga historiska exempel, utan tvärtom att den var så ljusår före sin tid att teknologin först nu hunnit ikapp den. Så att det är dags för en ny vända kommunism, etc.
@Ben
Marx idéer har vederlagts även historiskt. Redan i slutet på 20-talet redogjorde Mises för kalkyleringsproblemet inom Socialismen/Marxismen. Nu har historien visat att han hade rätt.
Han redogjorde för detta i boken Socialism: An Economic and Sociological Analysis
Finns att läsa online http://mises.org/books/Socialism/contents.aspx
Planekonomi kanske skulle kunna fungera bättre idag med internetbaserade beställnings- och behovsundersökningssystem?
Fast det kanske man inte ska prata om. Bäst att inte ge någon några idéer 😉
@Richard Bandler
Problemet med planekonomi är ju att det förväntas att planeringen förväntas ske utifrån annat än det faktiska behovet. Planeras saker utifrån faktiskt behov så har man väl marknadsekonomi?
@Patrick:
När jag skrev "historiskt vederlagt" syftade jag på empirisk historisk kunskap.
Mises bok är en helt teoretisk konstruktion som knappast empiriskt vederlägger marxismen.
Annars kunde man ju viftat med "Das Kapital" och hävdat att kapitalismen är död, liksom.
@Ben
Ja Mises bok var teoretisk i allra högsta grad men sen har vi kunnat se att det stämde empiriskt under minst 60 år.
Kömekanismen är underlägsen prismekanismen i att effektivt allokera resurser.
@Ben
En annan aspekt på det är att folk kan köpa den typ av skor de vill ha istället för den typ som Lars Ohly tycker de skall ha.
Fast, som sagt, Mises bok bevisar inte att det inte kommer bättre sätt att samordna köer i framtiden. Eller hur?
Bra sätt att illustrera den kapitalistiska idén om frihet: Frihet är att de som har råd kan köpa vad de vill. Övriga göre sig icke besvär.
Tillägg:
Till yttermera visso sade ju Mises själv att hans teorier inte fick jämföras med verkligheten utan skulle förstås a priori, lika matematiken. Att därmed sitta och jämföra historien sedan boken skrevs när författaren säger att man inte kan göra just det, kan ju inte anses som nåt vidare argument.
Att det sedan placerar Mises utanför den moderna vetenskapen och innanför samma råmärken som astrologi och annat trams är ju en annan femma.
@ Anonym
Nej, planekonomi utgår väl ifrån maximen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov"? D v s idéen verkar vara att producera för det faktiska behovet.
"Planeras saker utifrån faktiskt behov så har man väl marknadsekonomi?" Nej, om saker planeras utifrån vinstmaximering så har man marknadsekonomi.
@Richard Bandler
Enligt wikipedia:
"Planekonomi eller planhushållning är ett ekonomiskt system där staten planerar och styr ekonomin.[1][2] Planekonomin bygger på att följa administrativa eller politiska riktlinjer för hur samhällets ekonomi ska utvecklas.[3] Ordet anses ha myntats av Dag Hammarskjöld."
Det rör sig alltså om att staten styr ekonomin och detta utifrån politiska riktlinjer.
"En marknadsekonomi är ett realiserat socialt system baserat på arbetsfördelning i vilket priset på varor och tjänster bestäms av ett fritt prissystem satt genom utbud och efterfrågan"
Detta innebär alltså att varor och tjänster produceras ifall värdet av dessa överstiger kostnaden – dvs när nyttan av den är så stor att den motiverar (kostnaden) att producera.
NB hur planekonomi saknar krav på att ta hänsyn till det faktiska behovet utan bara krävs ta hänsyn till politiska beslut.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@ Anonym
En planekonomi garanterar givetvis inte en strävan att tillfredsställa faktiska behov. Men det garanterar heller inte motsatsen. Min poäng med att föreslå användande av internetbaserad resursallokering i en planekonomi vara att det skulle kunna lösa problem med just resursallokering. Problem med styrandes intentioner, byråkrati, korruption och annat löser det antagligen inte.
Även marknadsekonomier felallokerar ibland, t ex sker överproduktion. Marknadsekonomier brukar dessutom kunna ha problem med att lösa faktiska behov emellanåt. T ex förekommer det att människor svälter ihjäl i marknadsekonomier trots att deras faktiska behov är att få mat.
Om inte alla skulle åka till jobbet mer eller mindre samtidigt så skulle det ju inte bli några trängselskatter.
ROWE är omöjligt att införa i Sverige, eftersom det skulle visa att vissa är bättre på sitt jobb än andra. Och i Sverige så får man ju inte vara bättre än andra. Det får man lära sig redan i årskurs 1.
I Sverige ska man vara solidarisk och göra andras jobb om man är klar med sitt eget. Någon högre lön ska man inte förvänta sig dock.
De får väl söka jobb på vänsterpartiets partikansli…
@Cornu
Det är bara en begränsad mängd som kan vara mer jämlika än andra – de andra får nöja sig med att göra andras jobb.
@Steffe
Du har rätt och förmodligen så krävs det någon form av kraftfull terapi mot patologisk avundsjuka för en stor del av befolkningen.
Alla borde givetvis få en F-skattsedel tryckt i handen när de fyller 18 år. Sen är det fritt fram att börja konsulta och avtala om sina arbetstider, semestrar, föräldraledigheter och annat. Det enda som skulle kunna regleras är rätt till dessa. Dvs du har rätt att inte gå med på mindre än x veckor semester, du har rätt att vara föräldraledig ett år utan att arbetsgivaren kan förhindra dig, du har rätt att arbeta en viss tid hos en arbetsgivare osv. Givetvis ska alla former av betald semester, föräldrapeng, sjukersättning tas bort helt och finansieras med egna medel. Sjukersättning kan utgå efter en karens om minst tre månader.
Fram för fri avtalsrätt och eget ansvar i dessa frågor.
@D.L.
Det alla som har anställda vet så är rätten till semester och rätten till betald semester ganska olika till sin natur.
Rätten till betald semester betyder att arbetsgivaren lägger undan en viss del av din bruttolön (eftersom du antas vara oansvarig och inte kunna spara pengarna tills du behöver dem) som sedan betalas ut när du tar din semester.
Rätten till (obetald) semester (ledighet) är bara frågan om att du har rätt att vara ledig visst antal veckor per år.
HADE folk generellt sett inte varit ekonomiska analfabeter så skulle man kunna nöja sig med att man reglerade att man skulle ha rätt till obetald ledighet i viss omfattning och vissa former och omständigheter – man hade evt kunnat inkludera rätten till föräldraledighet på det också.
Nu är det dock så att de flesta verkar vara ekonomiska analfabeter (kanske beroende på att de lärt sig att de inte behöver ta något ansvar för den egna ekonomin) så det är väl inte troligt att det blir så…
Givetvis har du rätt i att folk är ekonomiska analfabeter. Jag anser fortfarande att all frånvaro från arbetsplatsen ska finansieras av arbetstagaren. På så sätt kan man styra det helt själv, vill man vara hemma länge med sina barn får man planera och spara osv.
@D.L.
För övrigt just semestern kan man ju alltid avtala om så att man slipper spara själv. Ett problem är just föräldraledighet som för närvarande väl inte betalas av arbetsgivaren utan FK.
Att avtala om det som arbetsgivaren betalar borde nästan kunna funka – det kräver kanske att facket börjar arbeta för sina medlemmars intressen kanske?
Ja, men det är bara att sluta betala ut det och sänka skatten. Arbetsgivare är generellt inte pigga på att skapa enskilda avtal för anställda utan hänvisar till kollektivavtalet för att det är lättast så.
Jag tycker gott vi kan ha lagar och avtal som centralt reglerar rätt till semester, föräldraledighet och sjukdom. men det behöver inte innebära att detta finansieras av någon annan än den som det berör. Finansiering sker med hjälp av sänkta skatter, då dessa inte behöver vara så höga när man inte finansierar en uppsjö av privata angelägenheter och annat.
@D.L.
Och om man hänvisar till kollektivavtalet och där står att arbetsgivaren skall sätta av 13% av lönen för att betala ut för fem veckors betald semester så är detta löst för ekonomiska analfabeter. Liknande skulle rimligen också kunna gälla sjuklön (att betala av arbetsgivaren), A-kassa (betalas t.ex. samtidigt som medlemsavgiften till facket).
Facket skulle nog inte gilla det – att de inte kan skylla på politikerna ifall A-kassan måste sänkas eller avgiften måste höjas (men de vill kanske gärna slå sig för bröstet annars).
Rätten till betald föräldraledighet blir kanske lite besvärligt att avtala fram eftersom det kan snedvrida konkurrensen kraftigt, men man skulle kunna tänka sig att man kan lösa det på annat sätt (jag håller dock med om att det är en privat angelägenhet som knappast är så angeläget för det allmänna att sponsra).
Det är ju i stor utsträckning facken som kämpat mot beting och ackord.
Vilket också faktiskt bidrar till långtidsarbetslöshet.
Eftersom jag kommer från en familj av entreprenörer så vet jag hur det funkade då, och på den tiden ackordsystemet fanns så var den ekonomiska risken för en företagare att anställa en arbetare ganska låg, eftersom arbetaren direkt fick lön efter prestation.
Konsekvensen var ju att en duktig arbetare direkt fick en bra lön, medans sämre arbetare ofta slutade då de inte tyckte de tjänade tillräckligt bra.
Vilket i slutändan var en win-win situation, förr eller senare hittar alla nåt de är bra på, samtidigt som företag inte alls i samma utsträckning var försiktiga med vem de anställde.
Jodå, ROWE är inte helt fel MEN det finns också en baksida. Ett litet exempel från en kinesisk bilfabrik utanför Göteborg:
Vissa delmonteringar av inre komponenter som ingår i större enheter, t.ex. dörrar och instrumentbrädor monteras vid sidan om löpande bandet och montören kan arbeta i sin egen takt. Alldeles perfekt… i teorin.
Vad som händer är att montörerna 'jobbar upp sig' utan att ta raster, paus eller lunch och sliter som djur för att kunna sticka hem 1.5 timmar tidigare, med förslitningskador, arbetshets och kvalitetsproblem som följd.
Lösningen fick tyvärr bli att införa en långsam maskin som mellanstation och minska buffertar för att få ner arbetstakten.
Detta har prövats, på många arbetsplatser, resultatet är att arbetsbelstningen hela tiden ökar. Det fattar ju vem som hellst (kanske inte alla iofs.), om du ger en anställd X uppdrag på Y tid. Då innebär det att den anställde maxar X för att minska Y. Detta ser arbetsgivaren så klart och inser att han kan öka X med ett antal procent för att Y ska bli 100%. Detta kommer resultera i att den anställde kommer att dra ned på takten för att få mera Y till X.
Vi kan se liknande scenarion på andra ställen. En kommun som har X anslag för att skotta snö och salta. Blir det ett överskott i budgeten ett år så sänks budgeten till kommande år. Hur tror ni kommunen gör för att upprätthålla anslagen en snöfattig vinter?
Så NEJ, det fungerar inte med arbetstid kontra prestation. Det enda som fungerar är lön efter prestation, som vi mycket riktigt har på många arbetsplatser idag. Accord eller bonussystem finns väl nästan överallt idag? Och där det inte finns så har man diffrensierad lönesättning.
Däremot skulle jag mycket gärna se 6-timmars arbets dag istället för 8 som en viss Ford införde för 100 år sedan. Detta kör man på flera arbetsplatser idag och det har bara varit positivt av det jag har hört.
@Tompamannen
Enligt wikipedia så var det Ford gjorde var en arbetstidsförkortning (från 9 till 8 timmar) och samtidigt dubblade dagslönen(?!) – Ford var dock inte först med 8 timmars arbetsdag utan det hade förekommit på andra ställen innan.
Problemet du beskriver är dock att man successivt minskar ersättningen så att de anställda blir tvungna att prestera mer för att upprätthålla sin inkomst – det är dock nog något som endast kan göras ifall man hela tiden ändrar arbetsuppgifter.
Det där med ändring av arbetsuppgifter kan dock ske nästan automagiskt. Alla (större) arbetsplatser har ju en viss personalomsättning i form av pensioner, sjukskrivningar, uppsägningar etc. Vill man öka arbetsuppgifterna är det ju bara att kontinuerligt anställa färre än de som avgår.
Varför är sextimmarsdag ett problem utifrån denna beskrivning? Vi har ju i dagsläget åttatimmarsdag och det är väl inget som hindrar att samma sak införs för en sextimmarsdag.
( timmar är väl inte heligt; om jag föreslår 7 h 52 mm. dvs.en 7.8 timmars dag: Är det en katastrof?
Problemet ligger väl i att diskussionen hela tiden förs med en utgångspunkt om bibehållen lön. Utan den parametern är det inte lika svårt, men det ställer fortfarande upp utmaningar som måste hanteras.
Precis. Men det i sin tur beror ju på den materiella synen på framsteg.
"Framsteg" definieras idag alltid som större överflöd, mer pengar, mer resurser.
Det är kanske inget större problem att folk får behålla sina löner trots kraftigt minskad arbetstid. Enda problemet är att det blir massiv inflation innan folk får vänja sig vid att få mycket mindre för sina pengar.
Staten kanske kan hantera bostadsbubblan genom att införa sextimmars arbetsdag med oförändrad lön? Kronan kommer försvagas så mycket att bostadslånen förmodligen blir mer lätthanterade.
Högst troligen är det ingen bra lösning, men det finns kanske andra kvar här i tråden som kan kommentera det.
Problemet blir när arbetsgivaren tänker till och lägger in mer sysslor än vad som går att utföra på en normal arbetsdag och dessutom anställer blt som får prestationskriga. Då blir det helt plötsligt cirka 45h i veckan men på lönesedeln står det 40h vecka. Det vill vi inte ha i Sverige.
Nog är det konstigt att Posten avskaffade individuell frihet och beting och istället införde socialistiska ordningar av typen "av var och en efter förmåga åt var och en efter behov", med en kraftigt minskad grad av individuell frihet på jobbet och minskad arbetsmotivation. För all del var det i hög grad sossarna (Postens generaldirektör Ulf Dahlsten hade varit socialdemokratisk statssekreterare mm) som gjorde det, men det som en del av en allmän marknadsanpassning. Att marknaden skulle ha särskilt mycket med frihet att göra är kanske bara en lögn. Du tillåts köpa och sälja nästan som du vill, men arbetsplatserna staliniseras där de tidigare mer liknande en liberal dröm. Skulle borgarna gjort annorlunda? I så fall borde de kanske återinföra den individuella frihet som en gång gjorde brevbärarjobb till tämligen intressanta jobb för individualister med frihetsbehov.
Vi tillämpar den helt fria principen för all personal på den skola jag driver, när jobbet är klart gör man vad man vill. Funkar utmärkt med våra 8 medarbetare. Gäller alla, lärare fritidspedagoger, skolmatsalen – alla.
Vi tillämpar den helt fria principen för all personal på den skola jag driver, när jobbet är klart gör man vad man vill. Funkar utmärkt med våra 8 medarbetare. Gäller alla, lärare fritidspedagoger, skolmatsalen – alla.
Fri arbetstid är helt rätt väg att gå. Problemet är nog att väldigt många organisationer helt enkelt inte vet (exakt) vad de förväntar sig av sina anställda. Det skulle ställa mycket höga krav på ledningen att specificera arbetsuppgifter. Fast i flera situationer har det genomförts, exempelvis när man anlitar ue inom byggen.
Sverige införde ju 10 timmarsdagar, och 8 timmarsdagar, så varför inte 6 timmarsdagar? Eller är det annorlunda nu? Då kanske det också gäller bostadsbubblor, det är en annan ekonomi nu?
Sedan så är pappersvändande akademiska tjänstemän som går hem klockan 15 inte standarden för hur samhällsstrukturen ser ut?
@Daniel Andersson
Ja det kanske är annorlunda – alla jobbar inte på det löpande bandet längre.
Man kanske skulle fundera på istället vad normen spelar för roll i samhället när folk jobbar på väldigt olika arbetsplatser. Med nuvarande regler så finns ju hinder för att ha arbetstider som överstiger normen ifall det skulle föreligga behov för det – att utifrån det synsättet minska arbetstiden så finns ju risken att vissa verksamheter drabbas tämligen hårt.
ROWE gäller på universitet för lärare och forskare. Det är en av de stora fördelarna med dessa tjänster. Men de anställda får vara vaksamma de två gånger om året det görs arbetstidsplanering så att det inte blir en massa obetald övertid.