Jag har efterfrågat gästinlägg från personvalskandidater till EU-valet och riksdagsvalet, och så här lagom efter nyår startar vi med ett gästinlägg från Gustav Nipe (pp), EU-parlamentskandidat. Den här bloggen är politiskt oberoende och alla partier som sitter eller suttit i riksdagen eller EU-parlamentet är välkomna med gästinlägg.
Lagstiftning måste stå under parlamentarisk kontroll.
EU har börjat förhandla med USA om ett nytt handelsavtal. På fikonspråk heter avtalet TTIP och står för Transantlantic Trade and Investment Partnership.
Målet med avtalet är att standardisera en mängd varor i syfte att en produkt som är tillverkad i EU ska kunna säljas på den amerikanska marknaden och vice versa. Att öppna upp marknader för fler människor och företag är i grunden något bra, men det finns ett antal svarta moln över TTIP.
För det första är hemlighetsmakeriet stort bakom avtalet. De positionsdokument som beskriver vad USA vill ha är hemligstämplade – inte ens EU:s medlemsstater får se vad det står. Dock läcker det med jämna mellanrum ut handlingar. Det senaste är att USA vill strypa internets frihet för att skapa en köpstarkare digital marknad för nöjesindustrin.
Företrädare för EU och USA vill gärna kalla TTIP för ett frihandelsavtal, men det är ett väldigt vanskligt påstående. Avtalet är nästan motsatsen till fri handel. Med TTIP introduceras ett nytt instrument som är närmast okänt för oss européer: investor-state dispute settlement.
Detta instrument gör att företag kan kräva skadestånd från länder för utebliven vinst som en konsekvens av demokratiskt fattade beslut i nationella parlament. Denna typ av skadeståndsprocesser sker utanför det normala rättsväsendet och som domare till processen sitter en affärsjurist – det går heller inte att överklaga ett fattat beslut.
Det borde vara en självklarhet att det ska vara folkvalda parlament som ska bestämma reglerna i ett land, inte utländska bolag. Om en lag ska prövas så ska det göras av en vanlig domstol mot grundlagen eller EU-domstolen. Det ska inte ske bakom stängda dörrar med affärsjurister vid förhandlingsborden. Mindre företag eller enskilda individer har inte möjligheten att själva driva dessa dyra processer eftersom att det medför en enorm finansiell risk. Därför gynnar detta förfarande endast globala företag.
I en fri ekonomi ska företag konkurrera mellan varandra med pris, kvalitet och kreativitet – inte genom att skriva egna regler. Vi pirater menar att marknadens spelregler måste stå under demokratisk kontroll. Det ska vara folkvalda som bestämmer lagarna, aldrig ekonomiska intressen. Investor-state dispute settlement öppnar upp för en korporativistisk sörja där företag tjänar mer pengar på att lobba fram anpassad lagstiftning i stället för att konkurrera hälsosamt på en fri och öppen marknad.
Vi pirater kommer därför att arbeta nere i Bryssel för att detta instrument ska försvinna från handelsavtalet, annars kommer vi göra allt i vår makt för att grusa förhandlingarna. Lagstiftning måste stå under parlamentarisk kontroll.
Gustav Nipe
kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet
26 kommentarer
"Det borde vara en självklarhet att det ska vara folkvalda parlament som ska bestämma reglerna i ett land"
Ja, när avtalet är färdigt gissar jag att det kommer att ratificeras parlamentariskt? T ex röstas igenom i riksdagen, eller sådär? Så vad är problemet?
Problemet är väl att när det föreligger ett långt och invecklat avtal att rösta om, så vågar ingen rösta emot för att vi inte ska tappa inflytande genom att inte rösta för att tappa inflytande.
Det blir väl ett paket förmodar jag så att rösta emot detta sänker hela förslaget och då resonerar nog många att medicinen är lite besk men ack så nyttig.
Annars så börjar det ju likna det man läst i lite äldre SF-litteratur, det är de stora globala företagen som tar över.
The Corporation!
Ja, men Gustav skriver ju inte "parlamentet kommer att rösta ja" utan han skriver "parlamentet kommer inte att få rösta".
Vad jag förstår kan denna lag ge minskad makt till stora företag. Främsta anledningen till att skadestånd ska kunna utdömas är därför att otillbörligt gynnande i vissa fall satt konkurrensen ur spel.
Trodde ni visste att EU inte är en genomlyst demokratiskt organisation eftersom EU-Kommissionen styr vad som skall behandlas i parlamentet liksom viktiga detaljer. Kommissionen var en gång enväldig men bara naiva tror, när parlamentets kammare infördes(val av ledamöter från medlemsländerna) , att Kommissionen släppt alla sin makt!
Hur många här vet egentligen hur EU fungerar?
Jag vet men inte du.
Nulli secundus
@Lugubert
Men det är ju ett annat problem. Att parlamentet inte har balls nog att ta ställning är ju inte samma sak som att lagstiftningen inte står under parlamentarisk kontroll.
Jag behöver hjälp, jag hittar inte ordet fascism!
Hej pirater,
Byt namn till integritetspartiet eller något annat så har ni mer förtroende i lagfrågor och kopplar er fria från nedladdnings-pirat-nördarna. Men i sak om TTIP håller jag med er.Vi lär ju inte få rösta om det och det är otäckt. Fattas bara att det är OK med egna polisstyrkor i företagets namn sen blir det komplett.
Min vän Emma skrev nyligen en bloggpost om Piratpartiet och dess namn: http://opassande.se/2013/11/27/kan-inte-piratpartiet-byta-namn/
2009 fick Piratpartiet strax över sju procent i EU-valet. Uppenbarligen går det att rösta på oss när vi heter Piratpartiet. Vi kommer nog inte att byta namn under en överskådlig tid. Namnet är en del av vår historia och identitet.
Ja. Utvecklingen mot Roaming TNC har ju pågått länge. Det handlar om flera årtionden. En anledning är nog det den här bloggen handlar om: "Oändlig tillväxt i en ändlig värld" – när marknaden redan omfattar hela planeten och all befolkning få finns det ingenstans att fortsätta expandera och hitta nya köpare, så då ändras spelreglerna mellan företag, men också mellan länder. En annan anledning är gissningsvis att stora transnationella företag vill överleva och en möjlighet är att slåss enbart mellan sig och slippa statlig inblandning (låter bekant eh?).
Intressant fenomen – där den sk nationalstatens förfall sedan flera år tas tillvara.
Nog om akademiska.
Rentpraktiskt misstänker jag att det är tyvärr Europa som kommer förlorande ur det här av minst två anledningar:
EU klarar inte av att hålla en enad front, för enkelt att påverka och söndra (härska och söndra).
Det är mer rimligt idag att anta att USA säger ifrån på någon punkt och får det igenom än något västeuropeiskt land.
Det vore även intressant att veta hur detta debatteras i USA.
I ljuset av detta framstår Rysslands (det här är ju ekonomisk geopolitik) bildande av sin tullunion som prototyp till en EU liknande Eurasisk union längre fram som ett intressant drag, liksom de samtal som förts i Sydamerika om närmare ekonomiskt samarbete som bland annat leds av Brasilien.
I EU och Europa är det nog idag risk/möjlighet att de som praktiskt taget struntar/inte bryr sig om sådana avtal är de central- och östeuropeiskaeuropeiska länderna. För att de är inte lika invanda att följa västeuropeiska dogmer och regler, för att de har redan kris och för att delar av deras befolkning är gästarbetare hos oss.
Den amerikanska nobelprisvinnaren Stiglitz har skrivit en krönika där ha kraftigt kritiserar investor-state dispute settlement.
http://www.project-syndicate.org/commentary/joseph-e–stiglitz-on-the-dangers-of-bilateral-investment-agreements
Tack. Var en intressant artikel. Dock är det ju en sak att just en nobelpristagare skriver. Jag undrade dock om det ens pratas om det på vanliga kanaler i USA.
Tillägg: Det Stiglitz skriver om påminner om det Zygmunt Bauman skriver om.
Det där har väl de flesta lätt att hålla med om. Men motsvarande gäller ju generellt för EU självt.
Så vad har vi där att göra?
Allt som är bra med EU kan vi ju sköta bilateralt precis som Norge och Schweiz gör.
Detsamma med USA eller vem som helst.
Det här är bara ytterligare ett exempel på vad vi drar på oss genom att vara med i den slutna och odemokratiska organisationen EU. Utan EU hade storföretag inte kunnat driva fram dylika förslag och göra dem till lag hos oss vare sig vi vill eller inte.
Du menar att det är enklare och billigare att bedriva lobbying om alla beslutsfattare är samlade på ett ställe?
Man borde även kunna påstå att det är tvärtom.
"Allt som är bra med EU kan vi ju sköta bilateralt precis som Norge och Schweiz gör." Du menar ta del av alla dekret och påbud i form av lagstiftning utan att ha någon möjlighet att påverka vilken lagstiftning som klubbas igenom? Eller inte låta våra företag och medborgare få tillgång till EU-domstolen och möjligheten att klaga på stolliga lagar och beslut? Låter superdemokratiskt tycker jag! Så gör vi!
EU vill ju bli som USA så det är väl inte konstigt att man vill "harmonisera" regelverket med förebilden.
Första steget till "Punative Damage" ser jag det som. Snart kan jag stämma McDonalds på 100Mkr för att kaffet är för varmt, eller Volvo för att backspegeln inte har text som förklara att det är en backspegel.
Det finns ingen brist på frihandelsavtal mellan EU och USA men TTIP ser problem med "handelshinder" som måste elimineras.
Det handlar helt enkelt om att tobaksjättarnas vinster inte får begränsas med varningstexter, ingen nation eller EU ska kunna välja bort genmodifierad eller hormonbehandlad mat, bort med förbud mot EU: s direktiv om bränslekvalitet, vilket missgynnar tjärsandsolja och andra bränslen med en hög klimatpåverkan, inga begränsningar av giftiga kemikalier eller varningstexter mot läkemedels biverkningar etc etc.
Det finns inga parlamentariker som är med och förhandlar om TTIP. Det är hemliga förhandlingar mellan ca 600 "cleared advisors" från globala multiföretag som nu bestämmer skadestånd som beslutas i specialdomstolar á la Gitmo för för den som motsätter sig deras krav.
Tyvärr Gustav Nipe så kan varken ditt berömvärda parti eller ens EU:s samlade parlamentariker motstå de mäktiga krafter och deras tolkning av handelshinder som nu satts i rörelse.
TTIP kommer att visa vem som bestämmer.
Länk
George Monbiot har också kommenterat TTIP: The lies behind this transatlantic trade deal
Några intressanta stycken är t.ex.:
""
Though the commission now tells the public that it will protect "the state's right to regulate", this isn't the message the corporations have been hearing. In an interview last week, Stuart Eizenstat, co-chair of the Transatlantic Business Council – instrumental in driving the process – was asked if companies whose products had been banned by regulators would be able to sue [see footnote]. Yes. "If a suit like that was brought and was successful, it would mean that the country banning the product would have to pay compensation to the industry involved or let the product in." Would that apply to the European ban on chicken carcasses washed with chlorine, a controversial practice permitted in the US? "That's one example where it might."
What the commission and its member governments fail to explain is why we need offshore arbitration at all. It insists that domestic courts "might be biased or lack independence", but which courts is it talking about? It won't say. Last month, while trying to defend the treaty, the British minister Kenneth Clarke said something revealing: "Investor protection is a standard part of free-trade agreements – it was designed to support businesses investing in countries where the rule of law is unpredictable, to say the least." So what is it doing in an EU-US deal? Why are we using measures designed to protect corporate interests in failed states in countries with a functioning judicial system? Perhaps it's because functioning courts are less useful to corporations than opaque and unjust arbitration by corporate lawyers.
""
Hej Gustav!
Vill Pirat-Partiet riva upp samtliga investeringsavtal mellan Sverige och andra länder som har en "investor-state dispute settlement"-klausul? Till exempel detta mellan Sverige och Thailand: http://www.regeringen.se/content/1/c4/39/64/94c41177.pdf
(F.Ö trevligt att se lite politiserande och kampanjande inför det sorgligt bortglömda EU-valet.)
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/costa-rica-stams-pa-miljardbelopp_8892670.svd
Är detta ett exempel på vad som väntar om avtalet går igenom?
Du menar hittills oavgjorda krav baserade på investeringsskyddsavtal? Sverige har i dagsläget runt 50-60 sådana avtal så det är inget som väntar utan redan är här.
http://www.regeringen.se/sb/d/3029