Göteborg och Malmö dränerar grundskolan via internhyror

Skolan är ofta bara ett sätt för kommunerna att reglera sin budget. Via internhyror kan man låta kommunala fastighetspampar dränera skolorna på pengar och skicka in i kommunens andra svarta hål, vilket verkar ske periodvis i åtminstone Göteborg och Malmö, men inte i Stockholm sedan 2002.

I nyliberalismens Sverige (som också gällde under Göran Perssons socialistregim) så ska allt gå med vinst, speciellt en kommuns egenägda fastigheter. Man ska hela tiden ställa hyran mot marknadshyrorna och vad man kunde tjänat om man lagt ner en skola och sålt fastigheten istället för att bedriva undervisning. De kommunala fastighetspamparna har ofta också möjlighet till bonus, så om man höjer internhyror får fastighetspampen högre lön. Men främst används internhyror för att flytta pengar från en verksamhet till en annan, speciellt gäller det skolan som är en “onödig utgift” för kommuner. En kommun skiter nämligen fullkomligt i om kommunens barn blir välutbildade eller ej, då de inte osannolikt ändå flyttar från kommunen. Barn är också bara en kostnad, och kan man skrämma bort barnfamiljer och bara ha lydiga barnlösa skattebetalare i kommunen finns stora pengar att tjäna.

När man tittar på lokalkostnaderna finns det ett antal störande faktorer. Antalet elever och storleken på elevkullarna är en sådan. En annan är räntan. Vissa kommunala fastighetspampar justerar internhyrorna med det allmänna ränteläget, oavsett om man sitter på skulder eller ej. I andra fall har kommunen faktiskt skulder för skolfastigheterna och drabbas av räntans rörelser.

Av dessa anledningar är det svårt att titta på mindre kommuner, där variationen blir större. Man kan inte heller titta på lokalkostnad per elev, då antalet elever varierar och kommunen inte kan ändra fastighetsinnehavet år till år och lägga ner eller öppna skolor i exakt samma takt som elevantalet varierar.

Vad man kan titta på är kostnaden per kvadratmeter, vilket SCB dock bara har till 2010. En annan faktor för iaf större kommuner är lokalkostnaden som andel av totalkostnaden för grundskolan.

Allt här handlar om grundskolan, dvs inte förskolan, förskoleklass eller särskoleklasser. Ej heller tittar jag på hur det ser ut för gymnasier.

Sverige har 290 kommuner och jag väljer att här bara titta på Stockholm, Göteborg och Malmö.

Internhyror per m2 för grundskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö. Streckad linje är snittet för reporäntan per år.

Tittar vi på de direkta internhyrorna så har de fallit i Stockholm, sedan 2002. Detta trots att fastighetspriserna rimligtvis gått samma håll som bostadsbubblan. Ej heller varierar internhyrorna med räntan utan ligger på en stabil nivå. Stockholm kan sägas få godkänt sedan 2002 och verkar inte dränera skolan via internhyror. Just 2000 – 2002 höjde man dock internhyrorna per m2 med 33%. Kanske berodde detta på den ekonomiska krisen i IT-bubblans spår och dåvarande tjänstemannaarbetslöshet och flykt från Stockholm. 2000 – 2002 var ett solklart fall av dränering av skolan för att få pengar till annat i Stockholm.  Att det inte skett sedan dess kan bero på att Stockholms kommuns ekonomi varit god.

I socialisternas korrumperade stad och Sveriges muthuvudstad Göteborg används däremot internhyror flitigt. Tvärt mot räntan höjde man internhyrorna kraftigt 2002 – 2004. Hela 56% ökning per m2. 2008 – 2010 var det dags igen och grundskolans internhyra i Muteborg höjdes med 55% per m2. Någon grund i ränteläget finns inte för detta, då tvärt om räntorna chocksänktes dessa år. Däremot skenade ju arbetslösheten i finanskrisens spår och med det behövde Göteborg dränera grundskolan på pengar via internhyror.

Malmö skötte sig någorlunda fram till just 2010, då internhyrorna höjdes med 29%.

Lokalkostnadens andel för grundskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tittar vi på den totala kostnaden för grundskolans lokaler så är den fallande som andel i Stockholm. I Stockholms kommun går en allt större del av skolpengarna till undervisning, trots skenande fastighetspriser i kommunen.

I Göteborg är det tvärt om. Sedan 2003, då 18.3% av skolans kostnader var internhyror har dessa stigit till 23.5% av skolans kostnader 2012. Värst var det 2010, på höjningen av internhyran per m2, då 26.1% av grundskolans budget gick till internhyror. Något stöd för detta finns inte i ränteläget, då räntorna idag är avsevärt lägre än tidigare. Göteborg använder internhyror för att dränera skolan. Allt mindre andel av pengarna går till undervisning och mer till kommunens fastighetspampar och spritresor till Cannes.

Det samma gäller i Malmö, som dock skötte sig fram till 2008. Då gick endast 14.9% av grundskolans kostnader till lokaler. Trots fallande bostadspriser i Malmö, så gick 19.6% av grundskolans kostnader till lokaler 2012. I Malmö går allt mindre andel av pengarna till undervisning och allt mer till lokaler.

Naturligtvis kommer alla kommuner försvara sig med “vi måste agera på marknadsmässiga grunder”, men att internhyror och lokalkostnader för grundskolan stiger i dåliga tider talar mot detta. Dåliga tider innebär lägre fastighetspriser och lägre räntor och ska i så fall sänka lokalkostnaderna för skolorna. Kommunernas spindoktorer kommer också börja prata om nominella belopp och säga att “vi har höjt utgifterna för skolan/undervisningen med X kronor” och därmed spela bort höjda internhyror på upp till 55% enligt ovan. Andelen lokalkostnader ska inte variera, höjs lokalkostnaderna snabbare än de totala utgifterna blir det mindre undervisning för pengarna, eftersom inflation och speciellt löneökningar hela tiden ökar skolans kostnader.

Det kan vara högst intressant att titta på detta för många andra kommuner^1., men det finns som sagt 290 olika kommuner att välja mellan. Än så länge sköter sig bara var tredje kommun, baserat på Stockholm, Göteborg och Malmö, men det kan som sagt bero på att Stockholm har god ekonomi. När den svenska ekonomin smäller kan vi nog räkna med höjda internhyror även i huvudstaden.

^{1. Min egen kommun höjde 2005 – 2007 internhyrorna per m2 med 55% och sade “vi måste spara på skolan, den är för dyr” och lade ner skolor och sparkade lärare. Dock steg ränteläget kraftigt 2005 – 2007 och det hela kanske kan förklaras med faktiska räntebetalningar på skulder hos skolfastigheterna. I övrigt har dock lokalkostnadernas andel varit en relativt stabil andel av grundskolans kostnader 2000 – 2012.}