Dags att slutligen överge bondesamhället

Sverige har sedan länge slutat vara en bondesamhälle. Vi är inte ens ett industrisamhälle längre, utan ett postindustriellt tjänstesamhälle, men vi envisas fortfarande med att ordna samhället som om vi fortfarande är bönder från 1800-talet. Det är dags att slutligen överge bondesamhället. Det är dags att ändra tiderna.

När dagens I-länder industrialiserades införde man klockan. I 1700-talets bondesamhälle fanns i princip inte konceptet vad klockan var. Den enda tiden bondefamiljen behövde hålla var i princip gudstjänsten på söndagen, och den annonserades ut av kyrkklockan. I övrigt gick man upp med tuppen och gick och lade sig med mörkret.

För att kunna få fattigbönderna att börja arbeta i fabrik, så behövde fabrikerna följa bondens dygnsrytm. Det samma gällde barnen när skolan blev obligatorisk. 

Arbetstider och skoltider anpassades helt enkelt till mjölkningen av korna. Barn och vuxna skulle hinna mjölka innan det var dags att gå till jobbet eller skolan, något som lever kvar än i dag i form av skol- och arbetstider.

Dessutom behövde ju barnen vara hemma hela sommaren och rensa ogräs i odlingarna, vilket var ett heltidsarbete i det gamla bondesamhället. Alltså hade man tio veckors sommarlov, från när ogräset helt riskerade att ta över i snabbväxande juni, till tillväxten dämpats mot slutet av augusti.

Av denna anledning har vi fortfarande tio veckor sommarlov.

Så vad är problemet med arbetstider som 8 – 17, skoltider som 09:00 – 14:00 (eller 8:20, 8:45 etc) osv?

Problemet är att detta är ett slöseri med resurser, som leder till flaskhalsar och underutnyttjande av resurser, baserat på att barnen ska hinna hjälpa till på bondgården innan de ska till skolan.

Nu försöker vi åtgärda problemet i dagens flextidssamhälle. Åtgärden kallas trängselskatt.

Men det saknas ett avgörande verktyg för att trängselskatt ska kunna förändra trafikmönstret – arbetstiderna och de tillhörande skoltiderna. Föräldrar med barn kan inte ändra sina tider hur som helst och trängselskatt blir en icke fungerande metod – om målet inte bara är att beskatta folk för att de måste jobba.

Istället är trafiklösningen mycket enkel. Man slopar arbetstiden 8 – 17 och inför två olika arbetstider. 7 – 16 och 10 – 19. Därmed minskas trafikbelastningen rejäl när trafiken, inklusive bussar, pendeltåg och spårvagnar, sprids ut över dygnet och man använder alla resurser mer effektivt. Det behövs mindre vägar, färre bussar etc när allt inte längre ska dimensioneras efter lika hög maxbelastning.

Se hypotetiskt exempel nedan.

I det förenklade exemplet ovan, förenklat eftersom industrier och affärer har andra arbetstider än tjänstemännen – se ovanstående exempel som tjänstemannatrafiken, minskar de dimensionerande kraven på trafiken från elva till åtta. Det är i detta hypotetiska exempel möjligt att minska topptrafiken med 28%.

Motsvarande sker i skolorna, där man delar upp klasserna för att matcha föräldrarnas arbetstider. 

Dessutom avskaffar man sommarlovet till 4 – 5 veckor och kortar ner barnens skoltider per dag och förlänger terminerna. 

Sommarlovet matchar istället semestern och blir bara i juli. Föräldrar kan helt plötsligt vara lediga samtidigt, istället för att ta ut sin semester för att dra ut hela barnens sommarlov och kanske aldrig vara lediga samtidigt.

Lärare behöver inte längre jobba 50 timmar i veckan för att jobba in sommarlovet. 

Med kortare skoldagar och utvilade lärare lär sig förhoppningsvis barnen mer i skolan på helåret, eftersom undervisningstimmarna består, men är utslagna på fler veckor. Dessutom kommer man att köra mer halvklass, vilket också ger bättre undervisningsmiljö. Samma lektion behöver inte förberedas två gånger när det handlar om halvklass. 

Skolorna kan också dimensioneras ner eftersom många gemensamma resurser, som specialsalar – gymnastik, slöjd etc, enklare kan delas. Skolor står annars tomma större delen av dygnet och tio veckor på sommaren.

Avtrappningen på eftermiddagen symboliserar att högre årskurser har längre skoldagar. Det moderna exemplet har symboliskt en timme kortare skoldagar som istället hamnar i juni och augusti.

Ett alternativ är att barn bara går i skolan från klockan 10 och framåt, och de som jobbar 10 – 19 är föräldrar. Detta då många barn helt enkelt är för trötta på morgonen för att lära sig ordentligt.

Med två skift även i tjänstemannasamhället kan även arbetsplatser dimensioneras bättre, motsvarande skolorna.

Naturligtvis kommer inga av dessa förändringar genomföras. Kommentarsfältet kommer överösas av gnäll om varför det inte skulle fungera, eftersom folk sitter kvar i tider och strukturer från 1800-talet och inte kan tänka i nya banor och saknar visioner. Än mindre skulle man kunna genomföra något sådant här politiskt, eller ens mellan arbetsmarknadens parter. 

Istället bygger vi vägar och pendling dimensionerat onödigt högt och sedan får barnfamiljerna slita som hundar på sommaren för att få ihop barnens sommarlov. Ett alternativ är förstås att vi gör som förr – skickar ut barnen att plocka ogräs igen…

För övrigt mjölkar sig ändå korna själva idag mha mjölkrobot.

Tillägg: Relaterat, se ROWE – results only work environment, dvs inga arbetstider alls, rent av inte nödvändigtvis ens arbetsplatser. Tillämpas bland annat av amerikanska jättekedjan Best Buy. Och av mig, för er som beklagar er över min produktivitet.