Rysk gasexport toppade 1999

Europas energiframtid stavas just nu fossilgas, men inte ens Norges och Ryssland gasexport kan möta EU:s behov framöver. Men prognoserna om rysk exportkapacitet har i själva verket varit överdrivet positiva och inte ens Dr Björn Söderbergs mer negativa prognoser har uppfyllts. Rysk gasexport toppade redan 1999, även om den nästan nådde samma nivå 2005. Men sedan dess faller den ryska gasexporten trots ökande produktion.

Rysk gasproduktion, -konsumtion och -export 1992 – 2012

Den sk exportlandmodellen omfattar i själva verket även Ryssland, där ökande inhemsk konsumtion av gas äter upp exportkapaciteten, som är tänkt att försörja Europa. Samtidigt bygger man ut exportkapaciteten till t ex Kina och EU kommer få se sig konkurrera om gasen med betydligt köpstarkare Kina framöver.

Pipelinen Northstream, med sin direktleverans till den tyska marknaden är fullt logisk, då man med minskad exportkapacitet måste välja sina kunder med omsorg. Genom Northstream och kommande Southstream kan man därmed hoppa över de forna öststaterna och bara leverera gas till de som kan betala mest, dvs Västeuropa och Tyskland – ett Tyskland som dessutom nu stänger ner sina kärnkraftverk.

Dr Björn Söderbergs prognoser för rysk gasproduktion från avhandlingen år 2010 pekade på runt 700 miljarder kubikmeter gas (bcm) i produktion 2012. Utfallet blev 673 bcm. Bland annat har Ryssland skrotat tankarna på att bygga ut jättefältet Shtokman, då det helt enkelt är för dyrt att utvinna gas i Barents hav eller Arktis och dagens relativt höga gaspriser i EU räcker helt enkelt inte.

Samtidigt säger sig den statliga gasjätten Gazprom förvänta sig öka gasexporten till Europa med 10% under 2013, till 160 bcm. 2012 var total gasexport från Ryssland 169 bcm. I jämförelse var gasexporten nästan 199 bcm 1998, trots lägre produktion.

På den positiva sidan hittar man ett nytt rekord för inhemsk gasproduktion för Ryssland på 673 bcm och man har efter 20 års investeringar alltså lyckats få högre gasproduktion än 1992. Men i slutändan uppfyller man inte ens redan rätt dystra prognoser.

Fossilgasjunkien sätter förstås sitt hopp till amerikanska USGS försäkran om enorma skiffergasreserver i Europa, som dock mest ska ses som ett inrikespolitiskt utspel för att försäkra en inhemsk opinion om att gas tillhör framtiden. Samtidigt ser nu skiffergasen i Barnett-formationen ut att ha peakat i USA och ett område stort som Uppland har nu en sinad eller sinande gasbrunn ungefär var 900:e meter. Det tål att funderas på att man förorenat grundvattnet var 900:e meter i denna pionjärformation för amerikansk skifferolja. Dessutom är brunnarna L-formade och kan är alltså upp till 900m långa streck och inte punktbrunnar. Likt skifferolja sinar skiffergasbrunnar väldigt fort och skiffergasboomen är alltid bara tillfällig i ett område. Kvar blir föroreningarna och ett sargat landskap. Kommer snart till ett EU-land nära dig, eller för den delen Östgötaslätten.

Svenska SGU påtalar dock att USGS kraftigt överdriver förekomsten av skiffergas i åtminstone Sverige. Vad USGS gjort är pekat ut alla formationer av skiffer i världen och satt ett likhetstecken mellan skiffer och skiffergas, vilket är en extremt grov förenkling och ingen sanning.