Gästinlägg: Politik ur ett ingenjörsperspektiv

Ingenjörskonst hanterar döda ting. Hur komlicerat det än kan vara att programmera en dator, så gör den inte aktivt motstånd för egen vinning och den lär sig inte att undvika eller motverka ens åtgärder.

Det gör däremot människor! Därför är "reglerteknik" fullständigt användbart inom sånt som politik och ekonomi. Det är som skillnaden mellan att spela schack mot sig själv eller att ha ett strategiskt motstånd. Politiker, byråkrater och "regelrade" undersåtar lyder inga regler blint, de vänder och vrider på dem, ljuger och håller sig undan. Väljare kan omöjligen sätta sig in mer än mycket ytligt i alla tusentals säker som "blivit politik", och det ytliga är felaktigheterna som repteras i massmedia.

Statlighet betyder ansvarslöshet. Staten har uppfunnits just precis för att orsaka de problem som gästbloggaren beskriver. Det finns nämligen ett gäng livstidspampar och starka särintressen som profiterar på det. Aktiebolag och ekonomiska föreningar har överlägsen demokrati på följande sätt:
– Det är frivilligt att delta, de som röstar röstar om pengar som de själva valt att satsa.
– Styrelseledamöterna är ansvariga inför de som röstar och måste begära ansvarsfrihet efter att ha tjänstgjort en period.
– Styrelseledamöterna står inte över lagen, kan inte införa tvång mot någon. Deras makt utgår från frivilliga avtal.
– Medlemmarna kan när som helst begära nytt årsmöte med omval av styrelsen.
– Det går att ingå avtal med kandiderande eller valda styrelseledamöter och de är juridiskt bunda vid såna löften och avtal (det är så klart inte politiker, domstolarna skulle ignorera avtal om att de lovat rösta för något).

En klassisk återkoppling är den som Schweiz erbjuder.

Genom så kallat folkinitiativ kan 100 000 medborgare framtvinga en BESLUTANDE folkomröstning när de anser att politikerklassen har spårat ur, det blir ett effektivt strypkoppel på politikerklassen som i praktiken inte kan löpa amok.

Någon som tror att svenska politiker skulle våga införa det schweiziska folkinitiativet som instrument i Sverige? I ett land som inte ens har författningsdomstol eftersom politiker anser att de står över precis allt?

Korrupta yrkespolitiker, ingen återkoppling, ärvd demokrati.. jag håller med. Och sen en massa visionslöst missnöje som yttras här. Vad väntar vi på? Vi i bemärkelsen var och en, inklusive mig. Ingen här verkar skilja sig från den stora massan i det apatiska fårket. Klart man får förhålla sig till situationen som utan tvekan är komplext och svårpåverkat. Kommer inget mer än att var och en får klara sig själv bäst han kan? Är vi alla så inavlade att vi inte kan tänka out of the box längre? Slut med alla reformer av och duttande med ett stelnat system! Hit med en en hållbar, humanistisk, demokratisk och sannerligen liberal samhällsvision!

Visst finns det behov av att få in negativ återkoppling i de politiska processer, som kan beskrivas i termer av reglersystem. När politikerna t.ex. beslutar om att ha Sverige ska ha massinvandring så borde politikerna också ta del av utfallet av massinvandringen, t.ex. genom att politikerkollektivet integreras in i invandrartäta förorter, ty där hamnar huvuddelen av invandrarna. Kostnaden för massinvandringen borde också dras av politikernas lön/arvode.

Riksdagen är numera bara ett juridiskt rundningsmärke för EU. Kanske uppemot 80 % av Riksdagens beslut är redan fattade av EU. Våra riksdagspolitiker har därigenom distanserat sig än mer från det svenska folket och i stället de facto blivit EU:s trognaste knähundar. Besvärande och berättigad återkoppling från det svenska folket blir därmed mindre betydelsefull. Det enda viktiga för riksdagsledamöterna är att vart fjärde år få förnyat förtroende av folket. Tiden däremellan kan de i princip göra vad de vill bara de följer EU-direktiven.

Däremot har det blivit allt viktigare för riksdagspolitikerna att se om sitt eget hus. T.ex. har de lyckats tillskansa sig otroligt generösa pensionsvillkor, när huvuddelen av svenska folket kommer få det knapert ställt som framtida pensionärer med dagens pensionssystem. Att det ska finnas så många som 349 riksdagsledamöter när ca 80 % av besluten redan är fattade av EU, är litet väl magstarkt.

För huvuddelen av våra riksdagspolitiker är EU ett ytterligare möjligt steg på deras karriärstege. Så det blir otroligt svårt att via Riksdagen få till stånd ett svenskt EU-utträde och därmed en utökad sund återkoppling från det svenska folket till riksdagsledamöterna.

Så om man någonstans ska tala om skyddad verkstad så är det för riksdagsledamöter som har suttit mer än sex år i Riksdagen.

Journalisterna, eller den så kallade ”tredje statsmakten” inte för att de kritiserar, utan för att de lierar sig med det politiska etablissemanget, försvårar också återkoppling i viktigare samhällsfrågor som figurerar i massmedia. Genom sken av yttrandefrihet, upplåter de stora dagstidningarna spaltutrymme åt politikerna, som där kan få framföra envägskommunikativa åsikter i vissa frågor, med minimal chans för allmänheten att kommentera i anslutning till åsikterna/frågorna. T.ex. har det varit otroligt sällsynt att få kommentera artiklar i SvD om Libyen så länge som det libyska inbördeskriget pågick. Lika svårt är det även nu att kommentera artiklar om det syriska inbördeskriget.

Natten mellan 7:e och 8:e september dök det upp ett sällsynt tillfälle. Följande SvD-artikel
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/usa-gar-mot-krig-med-bakbundna-hander_8497620.svd
hade ett öppet, hittills okommenterat, kommentarfält. Jag lade in tre olika kommentarer som alla refuserades innan de publicerades. Mina två första ifrågasatte på väl underbyggda grunder huruvida USA hade casus belli att bomba Syrien. Den tredje innehöll bara ett av mig uppgivet ”Silentio!” Sedan drogs kommentarsfunktionen in.