Nedanstående är ett gästinlägg signerat läsaren Asic.
Jag är ingenjör.
Innan det tränger ett stön över era läppar och ni slutar läsa, så låt mig genast säga att det här inlägget handlar om politik och beteendevetenskap. Sett ur ett ingenjörsperspektiv.
Utan att argumentera om specifika sakfrågor så har vi ett fundamentalt problem i styrningen av dagens samhälle. Vi är fullständigt i avsaknad av återkoppling. Ur ingenjörssynpunkt är återkoppling en reglerteknisk term. Så regleras till exempel temperaturen i ditt hus eller din lägenhet med negativ återkoppling, när temperaturen stiger känner en sensor av det och minskar ned uteffekten i värmeelementet. Vi har ett stabilt och självkorrigerande system.
Vid frånvaro av denna återkoppling blir systemet instabilt. Riktigt illa blir det vid positiv återkoppling då det snabbt totalhavererar, begränsat endast av fysikens lagar. Ett extremt men tydligt exempel på positiv återkoppling är en atombomb där i det vanligaste exemplet en neutron kolliderar med en atom Uran-235 och bildar Uran-236 som genast sönderfaller till Krypton-92, Barium-141 och tre nya neutroner. Som omedelbart splittrar andra atomkärnor och eskalerar processen.
Vad har nu det här med politik och beteendevetenskap att göra? Jo, man kan göra samma observation när det gäller sociala system, människor emellan. Ett företag där ledningen inte görs uppmärksam på effekterna av sitt handlande är ett exempel, sådana har en tendens att haverera eller i vilket fall att föra en tynande tillvaro. Ett ännu tydligare exempel är våra politiska system, som alltmer lever i en egen tillvaro, frigjord från konsekvenserna av sina egna beslut. I en fungerande demokrati är det absolut nödvändigt att beslutande politiker är de första att känna effekterna av sina egna beslut.
Ingen har väl undgått mantrat vård, skola och omsorg. Men de som beslutar om dem har avtal med privatläkare, sätter sina barn i privatskolor och även om många av dem kommer att bli negativt överraskade efter pensionen så kommer de även då att ha det betydligt bättre ordnat för sig än flertalet. Det här fungerar inte. Det har historiskt sett aldrig fungerat utom temporärt i de fall man lyckats hindra kritiskt tänkande med religiösa dogmer. Faktiskt ekar medeltidens litania “För vad du ger på jorden ska du bli tusenfalt belönad i himlen” lite bekant, idag gäller snarare “För vad du försakar i ungdomen ska du belönas på ålderns höst”. Men tillbaka till ämnet, låt mig ge ett exempel.
Efter ett av de första besluten som i praksis betydde granplanteringar på jordbruksmark så planterade en bonde omedelbart igen utsikten framför en av de beslutande politikernas sommarstugor. Medan politikern i fråga beklagade sig i media njöt jag i fulla drag av ett så praktfullt exempel på fungerande demokrati. Bättre kan det knappast illustreras.
För att sammanfatta – Politiker ska inte kunna undandra sig konsekvenserna och effekterna av sina egna beslut. Det, om något, borde förbjudas och framför allt verkställas. Möjligen kan regering (statschef och ministrar) undantas som kritiska för samhällets funktion, men där går gränsen. Innan något av detta införs kommer det bara att bli värre, oavsett alla vackra ord.
Asic
42 kommentarer
Jag håller fullständigt med. Sätt politikerna på minimilön så får vi se hur lång tid det tar innan den höjs.
Instämmer! Men hur skall återkopplingen ske? Hur skall det kontrolleras att dagens kommunpolitiker, som troligen utan undantag handhar kommunens största företag och kassa, gör vettiga saker?
Någon kommunpolitiker(fp?) i Kungälv hävdade innan förra valet att väljarna, i och med valet, givit politikern ett blankt kort att hantera i fyra år och att väljarna mellan valen inte skulle lägga sig i. Det är möjligt att det är så enligt författningen. Men jag anser, med den lilla insyn jag har i politikerlekstugan, att det behövs mer direkta sätt att styra en politiker i Sverige, denne sitter ju trots allt endast på en förtroendepost.
Varför slogs tingsrätterna ihop? Enligt ansvarige minister Bodström var det inte av besparingsskäl.
Jag tänkte direkt på stödet som ges till barn med speciella behov. Detta stöd sänktes rejält av Stockholms politiker inför årets skolstart, vilket fick många inklusive mig att reagera. Vad håller de på med, varför?
Det är väl klart att barn med speciella behov skall få det stöd som kan vara avgörande för dem.
Förklaringen till den njugga inställningen var att beloppet som dessa barn fått har ökat fyra gånger på 3 år-2010 var det 100 nu 400 miljoner.
Någon drog i handbromsen! Eventuellt överutnyttjande tär på allas resurser.
Svårt att veta, men jag antar att någon tittat hur mycket vinst en del av "fri" skolorna genererar.
Dock "Andelen barn som får diagnos inom AST ökar från år till år och sedan centrets start hösten 2004, har antalet barn ökat med ca 170 %."
— http://habilitering.nu/autismcenter-sma-barn
"Vi är fullständigt i avsaknad av återkoppling."
Jag uppfattar spärren i pensionssystemet som är kopplad till den ekonomiska utvecklingen som en sån mekanism. Jag röstade igår i en folkomröstning i vårdpolitisk fråga som påverkar landstingets budget. Det går att hitta många fler exempel utan att anstränga sig nämvärt. Ditt inlägg saknar helt grund i verkligheten.
Kanske brist på återkoppling?
I fallet pensionsystemet så får ju våra statsråd statsrådspension och en lång rad riksdagsmän får riksdagspension. De är alltså frikopplade från pensionssystemets konsekvenser.
Fler exempel är ju hur regeringen åtnjuter extra polisbeskydd via SÄPO etc (inklusive kameraövervakning med dnabb direktkoppling till polisinsats mm) och alltså inte har i närheten av samma risk att utsättas för brott som gemene man.
Eller att regeringen, även på socialisten Göran Perssons tid, hade gräddfil till privat vård på Sofiahemmet och helt kunde ducka alla konsekvenser av sjukvårdspolitiken.
Ditt röstande har ingen effekt alls. Det spelar ingen roll för någon huruvida du la en blank elelr en påskriven röstsedel i den där lådan igår.
Livstidspolitiker blir livstidspolitiker för att deras pappor också var livstidspolitiker. Så är det med Reinfeldt, Sahlin, Lööf, Damberg, kulturministern och Bildt har gift sig med var sin moderat partiledare respektive dotter till. Sverige har en ärftlig demokrati.
Partistyrelsen skriver in sina egna namn högst upp på valsedeln, så det enda som hotar dem är 4%:spärren och inget av de 6 gamla partierna har någonsin åkt ur Riksdagen. Resten av namnen är bara röstboskap som inte kommer att ha nånting att säga till om under sina "förtroende"uppdrag. Demokratin är hårt regelrad för att eliminera förnyelse och alternativ. 4%:spärren är som att det vore förbjudet att bilda företag med mindre än att man har 250 000 beställningar på förhand. De regerande roffar åt sig miljarder skattekronor till sina egna löner och propagandakampanjer. Det har har bidlat ett monopol på politisk makt med sina karteller, konkurrenshinder, personliga nätverk och tvånget mot sina politiska motstådnare att finansiera dem.
För en gångs skull så är jag överens med Kapitalist.
Jag har under många val röstat på partier som inte når Riksdagen.
För att slippa besvikelsen över "politiskt förräderi", där man gjort tvärtom mot partiprogram och annat…
Som jag har sanktionerat med min röst!
Så genom min röst har jag uppfylld en demokratisk "skyldighet" och sluppit frustrationerna över politikens uppförande…
En del tycker jag är idiot, men det bjuder jag på…
Demokratin i Sverige (och kanske i flera andra västländer) är definitivt politiskt korrupt. Det innebär att rikspolitikerna, landstingspolitikerna och för all del kommunalpolitier i stora kommuner inte längre väljer/valt sin bana eller fortsätter sin politikerbana av patriotiska/ideella skäl utan av egoistiska skäl. Eftersom hela gammelmedia är korrupt på samma sätt sker ingen återkoppling via väljarna. De flesta väljare tror fortfarande på vad framför allt TV/radio framför. Eftersom dessa släppt sin granskande och ifrågasättande uppgift (förutom Janne Josefsson) så lever mängder med människor kvar i villfarelsen att det nog är ok trots att det man ser med egna ögon inte ser bra ut.
Det enda rikspolitiska hoppet – Jimmy Åkesson – kanske också har blivit politiskt korrupt då han uppbär mycket hög lön och anpassat partiet i PK riktning. Han borde förstås föregått med gott exempel och haft lägre ersättning än alla andra partiledare – men icke….
Det är inte några få partiledarnas lön som är något problem egentligen, utan de 100000-tals låtsasjobb, aktiviteter och bidrag dom mutar väljarna med.
Det är exakt samma problem. De är för att de är politiskt korrupta deras främsta intresse är att gynna sig själva och för att kunna sitta kvar vid grytorna så fattar de beslut om bl.a. de låtsasjobb som du nämner. Pga av korrupt media så får inte väljarna den information som behövs för att sedan kunna göra val som gynnar dem.
Jimmie Åkesson och hans gäng är moraliskt korrupta i den bemärkelsen att de är politiska entreprenörer och inte människor med ambition att förbättra och reformera. Nu när de är uppe i smöret så sitter de så stilla i båten som de någonsin kan.
Ingenjörskonst hanterar döda ting. Hur komlicerat det än kan vara att programmera en dator, så gör den inte aktivt motstånd för egen vinning och den lär sig inte att undvika eller motverka ens åtgärder.
Det gör däremot människor! Därför är "reglerteknik" fullständigt användbart inom sånt som politik och ekonomi. Det är som skillnaden mellan att spela schack mot sig själv eller att ha ett strategiskt motstånd. Politiker, byråkrater och "regelrade" undersåtar lyder inga regler blint, de vänder och vrider på dem, ljuger och håller sig undan. Väljare kan omöjligen sätta sig in mer än mycket ytligt i alla tusentals säker som "blivit politik", och det ytliga är felaktigheterna som repteras i massmedia.
Statlighet betyder ansvarslöshet. Staten har uppfunnits just precis för att orsaka de problem som gästbloggaren beskriver. Det finns nämligen ett gäng livstidspampar och starka särintressen som profiterar på det. Aktiebolag och ekonomiska föreningar har överlägsen demokrati på följande sätt:
– Det är frivilligt att delta, de som röstar röstar om pengar som de själva valt att satsa.
– Styrelseledamöterna är ansvariga inför de som röstar och måste begära ansvarsfrihet efter att ha tjänstgjort en period.
– Styrelseledamöterna står inte över lagen, kan inte införa tvång mot någon. Deras makt utgår från frivilliga avtal.
– Medlemmarna kan när som helst begära nytt årsmöte med omval av styrelsen.
– Det går att ingå avtal med kandiderande eller valda styrelseledamöter och de är juridiskt bunda vid såna löften och avtal (det är så klart inte politiker, domstolarna skulle ignorera avtal om att de lovat rösta för något).
…fullständigt Oanvändbart…
ska det vara på 3:e raden ovan.
@Kapitalist
Reglerteknik är ren form givetvis oanvändbar, men det överlappar med spelteori som är användbar.
I praktiken så har jag upplevt att ovanstående argumentation används för att rationalisera slarv. "Det är ingen exakt vetenskap". Även om det är sant.
Det Sverige behöver är mer återkoppling, det vill säga, mer demokrati. Man kan sköta bankaffärer via Internet så då borde det också gå att sköta demokratin via Internet.
@Kapitalist
Vad gäller återkoppling så ökar den om folk beslutar om egna medel i verksamheter där de själva är med. I det politiska system vi har idag beslutar politiker om andras medel i verksamheter som de knappast känner till, i vilket fall inte generellt. De flesta som drabbas av deras beslut är definitivt anonyma.
Konsekvensen av resonemanget är att ökad frihet leder till ökad återkoppling. För eventuellt nya läsare får jag förtydliga att jag inte syftar på den i Sverige vedertagna definitionen där frihet betyder fri från ansvar utan den gamla definitionen där frihet står för fri från tvång.
I slutändan vill jag drämma till med att minskad representativ demokrati ger därmed ökad återkoppling. Svårare än så är det inte.
Intressant att Asic hänvisar till en jordbrukspolitisk utredning- rapport från mitten av 1980-talet.
Ty effekterna blev exakt som beskrivits…
Sekreteraren till rapporten, som ju gjorde det mesta jobbet, var historikern Gunnar Wetterberg.
Han var då känd för "allmänheten" (bönderna) som en cyklande kommunist.
Senare har han ju som alla, anpassat sin politiska fasad till mer nutida lämplig…
Han är en intressant person att följa i media, genom sina uttalanden om en Nordisk politisk union…
Sin klart elitistiska inställning till skolan…
Som ju inte stämmer med ungdomens vänsterideal, eller…?
Granplanteringen skedde utanför hans sommarstuga där utsikten därmed stördes ett par år senare när granarna vuxit till sig…
Wetterbergs vrede över detta tilltag var uppseendeväckande!
Detta skedde givetvis inte på Wetterbergs mark, men utsikten kan man ju (för)störa, fast det är ju inget som ingår i "allemansrätten" eller hur man skall uttrycka sig…
Dock, kan man konstatera att rapporten hade en stor effekt på svensk jordbrukspolitik.
Och svensk livsmedelsproduktion.
Den generation som då hade investerat fast sig har jobbat på, men slutar nu successivt…
Kul med djupare insikter Thomas. Bra inlägg.
Vill här exemplifiera med den svenska traditionen av korporativism. Den funkade ganska bra under de s.k guldåren men under 70-talet föll tilväxten samman av flera skäl. De s.k Harpsundsmötena (m.fl) mellan regering och näringsliv blev avstampet på den kommande nyliberala tiden. En tid som innebar
att vår politiska klass återupptäckte stånds-eran och har sedan dess inte tittat bakåt. Den politiska korruptionen är idag ett av våra mest problematiska systemfel som leder mot en tydlig avdemokratisering. Alla system kräver återkoppling(feed-loop) för att balanseras någorlunda. I USA är politikerna i kongressen befriade från insider-reglerna vid t.ex aktiehandel. Hela den lagstiftande församlingen lämnar sina "kall" stormrika. Vi svenskar har har alltid kopierat hela eller delar av den anglo-saxiska utvecklingen. Den s.k löneglidningen för de 1 procenten är anmärkningsvärd i Sverige sedan slutet av 80-talet. I synnerhet sedan de(S) senast(90-talskrisen) tvingades beskatta sig själva med höjd inkomstskatt vid sanering av den svenska ekonomin(5% värnskatt).
Vad jag vill säga är inte att samtalen mellan politiker och näringsliv på något sätt är dåligt i sig, tvärtom, men mötena var oftast utan transparens. Problemet är att däremot att våra politiker som klass jämför sig, inte med folket, utan med näringslivets elit. Inte minst har EU-korruptionen bidragit starkt till denna dåliga utveckling. Ytterligare en hierarki som drar isär samhället. Vi får mao en politisk klass som alltmer vänder sig bort från sina väljare. Över tiden ser man även väldigt många politiker som flyttat från en kant till en annnan. Då bör man se upp eftersom få människor byter grundvärderingar under sitt liv.I vart fall sedan de blivit vuxna.
En klassisk återkoppling är den som Schweiz erbjuder.
Genom så kallat folkinitiativ kan 100 000 medborgare framtvinga en BESLUTANDE folkomröstning när de anser att politikerklassen har spårat ur, det blir ett effektivt strypkoppel på politikerklassen som i praktiken inte kan löpa amok.
Någon som tror att svenska politiker skulle våga införa det schweiziska folkinitiativet som instrument i Sverige? I ett land som inte ens har författningsdomstol eftersom politiker anser att de står över precis allt?
Visst och där allt fler anser att KU-utskottet mest är ett forum för partipolitik. Där tanken från början var att verkligen driva fram sanningar och konsekvenser….och vad har då effekterna blivit? Bara mer hemligheter istället och ett spel för galleriet.
Fram för en författningsdomstol och ämbetsmanna-ansvar som motvikt mot det nya politiker-frälset.
@rttck och sverigeakrobat
Författningsdomstol? Nej i Sverige granskar politikerna sig själva. 🙂
@Patrick
Och skulle de mot förmodan hitta någon oegentlighet så konstateras det bara. Tänk om man hade kommit lika billigt undan ifall man slarvade med skatten…
Jag skulle gärna se författningsdomstol och ämbetsmannaansvar i Sverige. Vem kan man rösta på som vill genomföra det?
@Eschaton; 🙂 ja just det…ingen av förklariga skäl. Större grundlagsändringar kommer bara tillstånd efter stora omvälvningar som inbördeskrig, diktaturskap och revolutioner etc.
@rttck
Jo, men ämbetsmannaansvaret gick dock bra att ta bort. Det är nog snarare så att grundlagsändringar som inte passar härskarna inte kommer till stånd förrän man byter ut dem (ie stora omvälvningar). Det är lite otryggt att myndighetspersoner kan ha den makt de har och sen inte ha ansvar för den makt de har.
Sen vad en författningsdomstol skall göra kan man ju fundera över och ifall de skall utdöma någon form av diciplinära påföljder för politiker som inte sköter sig – på samma sätt som myndighetspersoner med makt bör ha ansvar så borde det rimligen gälla politiker också (vilket kanske var det artikeln syftade på).
@Anonym 21:47
Var det inte Reinfeldt som sa att Sverige är det lättaste landet att styra. Är det verkligen bra eller säger det oss något? Jag förmodar de flesta svenskar oreflekterat tyckte det var positivt.
En författningsdomstol dömer i mål som har med grundlagsbrott att göra.
Vår grundlag är inte mycket att hänga i granen. Först och främst är den underordnad EU:s lagstiftning och därtill så är den helt tandlös då vi inte har ovan nämnda författningsdomstol. Det går alltså inte att döma någon för brott mot grundlagen. Skall man göra en svagare och sämre lagstiftning så inte går det att göra den speciellt mycket sämre än den svenska.
Att tala om en verklig konstitution blir bara någon form av parodi.
Sverige saknar författningsdomstol, opolitiska domstolar över huvud taget då Högsta Domstolens domare tillsätts av politikerna (regeringen), även ordförande utses av dem. Vi har heller ingen reell maktdelning. Tvåkammarriksdagen som vi haft sedan 1866 togs bort 1971 och därefter gjordes den stora grundlagsändringen 1974 då tom äganderätten togs bort ur grundlagen.
Det är under denna epok politikerna verkligen tar makten. För egen del brukar jag säga att de tog skamgrepp på befolkningen. Det är också nu samhället genomsocialiseras på allvar och högskattesamhället som vi känner det genomfördes.
Också i forskning får man lära sig att lägga in utvärdering som en faktor på slutet av en process. Utvärderingens resultat ska sedan påverka den nya processen så att det blir en ständig cirkelrörelse. Detta grundläggande sätt verkar helt saknas i politiken,som mer och mer lever i en egen värld där ballonger släpps mot skyn utan försök att se om de flyger eller faller ner som skrumpna äpplen någonstans i Uzbekistan.
Moventia
Jag vill något provocerande exemplifiera vår politiskt alltmer försvagade utveckling med filmen om Hannah Arendt. Kvinnan som hävade att judeutrotningen av nazisterna kunde ske för att de flesta medlöpare/utförare(Adolf Eichman) såg sig som ett litet kugghjul i ett maskineri där lagen(Hitler) åtlyddes och där alla skötte sin del utan återkoppling till (negativa) samvetet eller andra konsekvenser. Arendt fick utstå mest kritik/hat för att hon även hävdade att judarnas egna ledare i flera avseende valde att se till sig själva eller i övrigt inte vågade stå upp på vägen mot avgrunden.
Inom politiken idag styr ett fåtal i toppen det mesta av betydelse för dem själva. De pekar bara med handen och sedan följer övriga efter. Säger den inre kretsen att svenska politiker-villkor bör förbättras så kommer det förslag från politiskt tillsatta nämnder som "följer efter". Detta kallas korporativism(man jämför sig med utländska d:o och näringslivet) och är ett uttryck för fascism eftersom "alla deltagare" inser att de tjänar på utvecklingen(karriär etc). Priset för att gå emot kan bli mycket högt när väl "tåget lämnat stationen".
Vilka har inte till slut infogat sig efter att från början följt egna värderingsgrunder? Små delsegrar brukar räcka för att alltför många politiker sedan väljer att vika undan och döva sina samveten.
Är det inte rent av en typiskt mänsklig egenskap? Att sluta kämpa när utsikterna och kostnaderna bedöms som mycket negativa! Alltid lättare att då acceptera färdriktningen. I det vanliga livet kan det tyckas normalt…..men borde det verkligen vara så även i politiken?
Bra gästinlägg.
Själv tänker jag särskilt på den brist på återkoppling som tycks finnas på arbetsmarknaden.
En politiker behöver inte knalla in på arbetsförmedlingen och anmäla sig arbetslös första dagen han är det.
Han behöver heller inte oroa sig för att bli utförsäkrad.
Han får betalt ändå.
Regeringen Reinfeldts generaldirektörer är ett annat "frälse" som aldrig utsätts för någon form av återkoppling. Missköter man sig behövs genast deras kompetens på regeringskansliet, antingen behåller man sin tidigare lön rakt av, eller så får man dessutom ett fett avgångsvederlag från sin tidigare tjänst. Senaste exemplet är tanten som inte klarade av sin egen mobiltelefon, men vars "kompetens" behövdes i regeringskansliet.
Korrupta yrkespolitiker, ingen återkoppling, ärvd demokrati.. jag håller med. Och sen en massa visionslöst missnöje som yttras här. Vad väntar vi på? Vi i bemärkelsen var och en, inklusive mig. Ingen här verkar skilja sig från den stora massan i det apatiska fårket. Klart man får förhålla sig till situationen som utan tvekan är komplext och svårpåverkat. Kommer inget mer än att var och en får klara sig själv bäst han kan? Är vi alla så inavlade att vi inte kan tänka out of the box längre? Slut med alla reformer av och duttande med ett stelnat system! Hit med en en hållbar, humanistisk, demokratisk och sannerligen liberal samhällsvision!
Det är hållbara(ett till intet förpliktingande modeord), humanistiska och liberala samhällsvisioner som lett oss till dagens sjunkande Sverige. Givet nuvarande och historisk samhällsutveckling kommer Svenskarnas parti förmodligen att komma in i riksdagen 2022, vilket bör vara samma val som Folkpartiet äntligen åker ut. Liberaler har visat sig vara bra på att snacka men dåliga på att leverera produkt i form av ett fungerande samhälle.
Du förväxlar nyliberal med liberal (eller likställer de). Tyvärr så har ordet liberal missbrukats av nyliberala. Liberal handlar om människor, nyliberal om pengar.
Nästan alla ord missbrukas, omdefinieras och blir tomma skal när de blir modeord. Men man kan inte hålla på att hitta på nya ord för jämnan, bara för att de missbrukas. Sedan är det klart att det blir svårt att hitta en väldefinierad ordbas bland kommentarerna på en blogg. Alla förstår hela tiden olika saker.
Och för övrigt bör man skilja på ord och handling.
"Denna planet har – eller rättare sagt hade – ett problem, nämligen följande: dom flesta av dess innevånare var olyckliga större delen av sin tid. Många lösningar på detta problem blev föreslagna, men de handlade på ett eller annat sätt om cirkulationen av små gröna papperslappar, vilket var märkligt eftersom det på det hela taget inte var dom små gröna papperslapparna som var olyckliga." ur Liftarens guide till galaxen
En brist på återkoppling är typiskt för ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Hela mänskligheten håller på att få detta. Allt blir mer kortsiktigt och det är en del av den kommande kollapsen. Det snurrar allt mer runt i huvudet och till slut skär apparaten ihop. Hjärncellernas utveckling är en del av fysiken. De som har ADHD fattar inte att dom har det. Det finns inget botemedel möjligen än att hålla truten. Allt är på ett sluttande plan och kommer snart i i fritt fall.
Vad som är 'politiker' definieras inte i inlägget. Läsaren får gissa, och debatten blir därefter. De anställda tjänstemännens roll förbigås helt, vilket gör eventuella slutsatser än mer tveksamma.
Flertalet 'politiker' gör sin politikersyssla på fritiden, de kan känna lokala förhållanden väl, men sitter bundna till händer och fötter av budgetramar och vad tjänstemännens underlag säger. Den högre gruppen, yrkespolitiker, kan också veta hur det verkliga läget är, men de tjänar sina egna intressen och andra herrar än väljarna. Borde man då inte ställa den kritiska frågan till väljarna: "Varför röstar ni på dessa skojare?"
Bra inlägg.
På intet sätt nytt men ett inlägg väldigt nära en grundläggande sanning. Och sådana inlägg är idag allt för ovanliga och tål därför att upprepas.
Sanningar är för många obekväma och erkänns därför sällan.
Det inlägget tar upp. En världsfrånvänd styrande elit som ej ser (vill se?) konsekvenserna av sina beslut tror jag är orsaken till Sverigedemokraternas framfart och populäritet. Det är en motreaktion och protest. En ÅTERKOPPLING.
Att SD seglat upp som tredje största parti handlar inte om, och kan ej bortförklaras med, "fascistiska vindar" eller ett "brunare europa" eller att drygt var tionde svensk skulle gått och blivit rasist under den senaste valperioden.
Ytterligare en sanning som aldrig kommer att erkännas och nå en etablerad debatt ty den är alldeles för obekväm.
Ja, det är därför jag kommer att rösta på SD. Jag tycker inte invandrarfrågan är särskilt viktig. Det viktigaste är att kunna bryta igenom politikernas självgodhet och maktfullkomlighet och ge dem någon slags feedback.
Visst finns det behov av att få in negativ återkoppling i de politiska processer, som kan beskrivas i termer av reglersystem. När politikerna t.ex. beslutar om att ha Sverige ska ha massinvandring så borde politikerna också ta del av utfallet av massinvandringen, t.ex. genom att politikerkollektivet integreras in i invandrartäta förorter, ty där hamnar huvuddelen av invandrarna. Kostnaden för massinvandringen borde också dras av politikernas lön/arvode.
Riksdagen är numera bara ett juridiskt rundningsmärke för EU. Kanske uppemot 80 % av Riksdagens beslut är redan fattade av EU. Våra riksdagspolitiker har därigenom distanserat sig än mer från det svenska folket och i stället de facto blivit EU:s trognaste knähundar. Besvärande och berättigad återkoppling från det svenska folket blir därmed mindre betydelsefull. Det enda viktiga för riksdagsledamöterna är att vart fjärde år få förnyat förtroende av folket. Tiden däremellan kan de i princip göra vad de vill bara de följer EU-direktiven.
Däremot har det blivit allt viktigare för riksdagspolitikerna att se om sitt eget hus. T.ex. har de lyckats tillskansa sig otroligt generösa pensionsvillkor, när huvuddelen av svenska folket kommer få det knapert ställt som framtida pensionärer med dagens pensionssystem. Att det ska finnas så många som 349 riksdagsledamöter när ca 80 % av besluten redan är fattade av EU, är litet väl magstarkt.
För huvuddelen av våra riksdagspolitiker är EU ett ytterligare möjligt steg på deras karriärstege. Så det blir otroligt svårt att via Riksdagen få till stånd ett svenskt EU-utträde och därmed en utökad sund återkoppling från det svenska folket till riksdagsledamöterna.
Så om man någonstans ska tala om skyddad verkstad så är det för riksdagsledamöter som har suttit mer än sex år i Riksdagen.
Journalisterna, eller den så kallade ”tredje statsmakten” inte för att de kritiserar, utan för att de lierar sig med det politiska etablissemanget, försvårar också återkoppling i viktigare samhällsfrågor som figurerar i massmedia. Genom sken av yttrandefrihet, upplåter de stora dagstidningarna spaltutrymme åt politikerna, som där kan få framföra envägskommunikativa åsikter i vissa frågor, med minimal chans för allmänheten att kommentera i anslutning till åsikterna/frågorna. T.ex. har det varit otroligt sällsynt att få kommentera artiklar i SvD om Libyen så länge som det libyska inbördeskriget pågick. Lika svårt är det även nu att kommentera artiklar om det syriska inbördeskriget.
Natten mellan 7:e och 8:e september dök det upp ett sällsynt tillfälle. Följande SvD-artikel
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/usa-gar-mot-krig-med-bakbundna-hander_8497620.svd
hade ett öppet, hittills okommenterat, kommentarfält. Jag lade in tre olika kommentarer som alla refuserades innan de publicerades. Mina två första ifrågasatte på väl underbyggda grunder huruvida USA hade casus belli att bomba Syrien. Den tredje innehöll bara ett av mig uppgivet ”Silentio!” Sedan drogs kommentarsfunktionen in.
Instämmer i så motto att den tredje statmakten och ännu mindre medborgaren alltmer sällan får tillfälle att konfrontera den moderne politikerns beslut. Beslutsdialogen har försvunnit. I bästa fall uppstår små kvasidebatter som kvävs redan i sin linda därför att dagens journalism rör sig på ytan likt skräddarna. Ständigt i rörelse utan att låta sig tränga igenom vattenytan. En rörelse som påminner om en planlöshet där debatten sker utan de ansvariga. Debatter som aldrig kommer till kärnan, som aldrig fullbordas, debatter som färskvara för deras egen skull istället för att leda till förändring och maktrubbning. Är det inte så att opinionsbildningen av idag lever sitt egna dagssländeliv behagligt frikopplad från politikernas agendor. Ett ansvarsutkrävande som mer och mer styrs mot röstvalen var fjärde år. Fragmentaliseringen har blivit monumental. Det verkar som att utbudet av information(via t.ex internet och digitaliseringen) medverkat till att allt fler av den tredje statsmaktens aktörer förlorat koncentrationsförmågan. Någon pratade tidigare om ett allmänt ADHD-syndrom i samhället. En bra liknelse tycker jag som själv rör mig i detta landskap. Dock med som jag själv tycker god iakttagelsefömåga. Inte blir det bättre av att en stor del av populationen mest stirrar på sina mobilappar istället för att lyfta blicken.