“Det är mest gymnasieungdomar och efterblivna som går in i en ideologi till 100%.”- belii
I alla tider har det funnits de som tror att man kan förklara världen eller hur saker borde vara och fungera utifrån någon mer eller mindre galen gubbe (alltid gubbar, undantaget feminismen), som suttit på sin kammare och funderat ut en religion eller ideologi. De underbegåvningar som ser världen svart-vitt utifrån sin valda religion/ideologi är lätta att hitta på Internet.
Oftast har de hårda ideologerna ingen makt, utan tillhör på sin höjd de omogna politiska ungdomsförbunden, där ungdomarna ännu inte blivit vuxna nog för att se att deras ideologi, oavsett om det är socialism, kommunism, liberalism, islamism, nationalism, kristen fundamentalism, ateism, humanism, fascism eller kapitalism, inte fungerar som lösning på alla problem. Snarare är oftast ideologierna och religionerna grunden till problemen, än lösningen.
Samtidigt fungerar ibland vissa ideologier på vissa problem. Ibland fungerar rent av religion, för ibland är det bästa att inte göra något alls – be till en högre makt och passivt invänta utvecklingen, istället för att gå in och påverka. Men knappast alltid.
Ideologier och religioner tillhör det förgångna, när massorna saknade utbildning och kritiskt tänkande, utan kunde få sin världsbild förklarad ifrån en ideologis världsbild, under vilkens förutsättningar ideologins lösningar på alla problem blir helt logiska. Men världsbilden är ju alltid fel och tillrättalagd för att passa ideologin och religionen och har inget med verkligheten att göra.
Men en och annan underbegåvning eller omogen och oerfaren person biter sig förstås fortfarande kvar vid ideologier. Resten växer upp och blir realister och pragmatiker, alternativt sitter som snällt fårk fram TV:n.
Den intelligente eller analytiske förstår att ideologier, liksom religioner, är till för svagsinta människor som behöver ett enkelt regelverk för att må bra i en otäck, godtycklig och föränderlig värld. Resten börjar tillbe någon -ism om de nu inte växer upp.
118 kommentarer
Så du påstår att du är intelligent och/eller analytisk då?
Eller så är jag bara vuxen.
Det ligger nog närmare sanningen. Jag ser mig som mer intelligent och analytisk än Cornu, men kanske är jag mindre vuxen. Cornu, exempelvis, tramsar inte runt gratis i kommentarsfälten, utan jobbar målmedvetet.
När det gäller det här med ideologier så sitter jag och väljer om jag ska känna mig träffad eller inte. Antagligen ska jag det, som libertarian. Men jag tröstar mig lite med Cornus uppföljningsinlägg, där han nihilistiskt jämställer religiositet och ateism. Sanning spelar alltså ingen roll i hans värld. Instrumentellt värde är allt.
Som libertarian är jag dryg nog att anse att min libertarianism förhåller sig till socialism och annat bös ungefär som ateism förhåller sig till kristendom. Jag står helt enkelt för det som är sant och rätt. Sen kanske det är opraktiskt och barnsligt att framhålla det, men jag får lämna det till Cornu att vara vuxen.
Cornucopia är anarkokapitalistisk liberal miljösocialist och ekonomisk och ekologisk realist. I alla fall presenterar han sig så under fliken "Om bloggen".
Gäsp. Bättre kan du.
En poäng med ideologier är att de utgör en grundhållning, ja, till det mesta. Om jag som väljare ska utse en representant till riksdagen, så kan ideologier hjälpa mig välja rätt person. Om jag ser mig själv som en X, blir det rimligt att välja en X till riksdagen då den personen i högre grad än annars kan tänkas rösta som jag själv skulle ha gjort. Åtminstone skulle det fungera så om vi hade ett personvalssystem som fungerade. Det blir dessutom sannolikt svårare att vända kappan efter vinden om man är självutnämnd X.
Det där med att ideologier kan ge vägledning är såklart inget argument som kappvändare köper. Men det vore ju roligt att se hur Cornus hypotetiska moderna värld skulle se ut, med politiska partier där medlemmarna består av en bunt disparata förtåsigpåare som tror att dom kan enas i alla olika frågor utan ideologisk bas att stå på.
Hur som helst, det är givetvis så att känner man starkt för vissa principer, exempelvis självbestämmande och frihet, så hamnar man på ett naturligt sätt närmare en viss ideologi än andra, i det här fallet liberalismen.
På Cornu låter det som att man kan reducera och lösa alla frågor värderingsfritt med "intelligens och analys", vilket såklart är nys om man har någon som helst känsla för hur samhället fungerar och besitter en minimal intellektuell kapacitet.
För övrigt får man väl säga att den förment intelligente och analytiske Cornu har vissa käpphästar som ex peak oil och klimathotet som han rider på ett sätt som närmast kan beskrivas som religiöst. För att inte säga hur han gärna undviker att kritisera och förlöjliga ekologister och miljöpartister, samtidigt som han gärna ger sig på de han kallar "folkhemsfundamentalister" (där ingick väl också hembygdsföreningar och folkdanslag om jag inte missminner mig).
Så någon "modern" fakta- och sakorienterad person utan ideologiska skygglappar är han knappast. Ja, en sjävutnämnd sådan visserligen, men det är ju inget man vinner poäng på i längden.
"med politiska partier där medlemmarna består av en bunt disparata förtåsigpåare som tror att dom kan enas i alla olika frågor utan ideologisk bas att stå på. "
Är det inte i princip vi är idag, när politiska program utformas efter hur man tolkar opinionen för stunden, snarare än utifrån en egen "grundideologi".
Connyt,
Jepp det går mer och mer åt det hållet. Man känner efter åt vilket håll vinden blåser.
Dock får man väl säga att vänster- och miljöpartiet fortfarande står på sig med sina värderingar. Men dessa två partier behöver ju å andra sidan aldrig ta ansvar för sin politik i realiteten, vilket gör det lättare för dom.
precis inget ska vara rätt eller fel. Det enda som spelar roll är hur bra något låter. Lagar ska vara så luddiga som möjligt, hellst modifieras efter godtycke.
Tyvärr tror jag inte att ideologier och religioner för alltid kommer att tillhöra det förgångna. Utvecklingen går inte alltid framåt utan vi kan mycket väl se en tillbakagång till religion och ideologisk fundamentalism där förespråkar kan använda våldsmetoder för att "lära ut" sin ideologi eller religion oavsett vad det må vara.
Att ty sig till en ideologi eller religion är att inskränka sig i kunskap och kritiskt tänkande. Det är svårare att kritisera en religion eller ideologi ju mer man anser att det är en grundhållning för en själv. Det kommer också vara svårare att inse att ideologin eller religionen har fel vilket gör att man kommer försöka intala sig själv lögner för att inte kullkasta ens egna grundhållning.
Så är det. Samtidigt behövs ofta att man kan samla sig i en grupp och driva vissa krav. Kanske är framtiden att man bildar grupperingar som driver vissa frågor i en snävare bemärkelse som många kan enas kring utan att fördenskull förneka sig själva. Minns när jag var politiskt aktiv. Då gällde det att tycka som ledningen. Fy och usch det passade mig inte alls.
Moventia
När människor blir vuxna ger de alltså upp alla ism-er och anammar pragmatism?
Håller med till fullo att svart-vit-"het" gärna går hand i hand med lägre intelligens. Däremot är ju du exakt det i detta inlägg – svart-vit.
Vi kan anta och tro att ingen ideologi har "svaret", vi kan tro till 99% att alla religioner har fel. Men vi kan aldrig veta till 100%.
DU försöker skaffa DIG en enklare världsbild genom att såga alla som tror på något annat!
Ser fram emot nya välskrivna inlägg om ekonomi.
En ideologi eller – för den delen – en filosofi, utmärks av att den är att betrakta som ett sammanhållet tankesystem, medan denna blogg t.ex. uttrycker, ursäkta uttrycket, osammanhängande tyckande. Vilket av dessa tre verksamheter som främst riktar sig till idioter är nog en fråga om tycke och smak.
Konsekvensen av att utnämna all ideologi och all religion till idioti är att man idiotförklarar näst intill alla nu levande och döda. Jag blir dessutom lite misstänksam mot sådana som gör anspråk på "verkligheten" (i singularis!, som vore det ett absolut begrepp).Relaterat till idiotibegreppet, så slår detta tänkande ideologier och religioner med hästlängder.
Sannolikheten för att det vandrar en broder på jorden som känner "sanningen" och "verkligheten" är försvinnande liten.
Realism är också en -ism.
All ideologi är inte idioti, men det är idioti att till 100% anamma en -ism.
Skälet till det är framför allt som vår käre vän Spengler skriver, att ideologier är slutna system likt konstens formspråk, som endast blir sammanhängande och logiskt inifrån. Står man utanför ideologin och betraktar den brukar en del motsägelser och dumheter dyka upp.
För nån som inte är övertygad om att Allah överhuvudtaget existerar t ex, låter islamisters argumentation som ren idioti. Islamisten å andra sidan, han tycker inte alls naturrätten är gudagiven och därför tycker han inte liberalismen verkar vettig. etc etc.
I en värld där flera -ismer existerar parallellt blir det därför helt rimligt att höja sig över ideologin och betrakta den utifrån, annars står man bara och skriker slagord till varandra.
"slutna system likt konstens formspråk"
ehm, va?
Ja, typ så här att om man tar några ideologiska grundstenar för givna, så blir ideologin logisk och sammanhängande. Som exemplet med islamisten ovan.
För den som inte tror på Gud, dvs står utanför det slutna systemet, blir ideologin inte lika sammanhängande.
Och ändå finns det en massa ideologer som går omkring och påstår att de sitter på sanningen, Sumatra.
Two men says they´re Jesus, one of them must be wrong.
Fast vi har fler ideologier och religioner än vi kan räkna, så …
beliis liknelse kring Gud visar på ett bra sätt varför ideologier inte håller. De beskriver alla verkligheten på sitt sätt, allt från klasskamp, könsmaktsordning, Gud finns och världen är 7000 år gammal mm, och blir bara logiska utifrån den snäva världsbild man grundar sig på.
Angående verklighetsbegreppet, för övrigt, är det en oerhört filosofisk fråga som kan diskuteras ur många vinklar, men de flesta ideologier baseras på oerhört enkla mekanismer:
Motsättning arbetare-arbetsköpare
Utilitarism
Tillgång-efterfrågan
etc etc.
Eftersom de där mekanismerna i huvudsak är enkla modeller av verkligheten, dessutom hundra år gamla, är det rätt givet att de är en taskig approximation av verkligheten. Därmed går de inte att tillämpa universiellt, och därmed fallerar alla ideologier i någon situation.
Rätt logiskt egentligen, vi vet ju alla att Newtons fysik också är en approximation som funkar, men bara oftast.
Newtons fysik funkar betydligt oftare än enkla mekanismer som tillgång-efterfrågan.
Angående "verkligheten" som de flesta människor antar är något absolut.
Tyvärr är det så att om man utgår från vad vi vet så skapas ens verklighet kontinuerligt i varje människas hjärna baserat på stimuli via sinnesorgan.
Hjärnan skapar kontinuerligt en modell av det som den får information om från sinnesorganen, och taggar modellen med användbara attribut (qualia) som färg, form, smak, ljud, etc.
Attribut som för innehavaren av hjärnan är hjälper denne att överleva och fortplanta sig, eller var användbara på savannen, den miljö hjärnan anpassats för. (Dessutom är du själv en del av den modell som din hjärna skapar).
De flesta av dessa attribut representerar någon egenskap hos omvärlden, men finns egentligen bara i ägarens modell av verkligheten. Förmodligen kan man även anta att de flesta människors "verklighet" är likartad, annars skulle inte samhället fungera alls.
Så när man börjar yra om "verkligheten" bör man ha klart för sig att det mesta av ens verklighet är faktiskt lokal i huvudet på en själv. Och därmed finns det utrymme för många andra tolkningar, som kan vara mer eller mindre "rätta".
Religion och ismer är dock fundamentalistiska tolkningar som bör motarbetas varhelst deras fula tryne visar sig.
Det finns massor med fenomen vars beteckning slutar på "ism" som man inte självklart vill bekämpa, som pragmatism, humanism, altruism, empiricism, stoism, realism, dynamism så du bör nog ange ett sätt att skilja bra ismer från dåliga ismer.
Kucke, var nog lite förhastad vad gäller ismer, erkännes. Annars tycker jag Cornus problembeskrivning av ismer duger gott. Men även ismer kan missbrukas vilket Landsfaderns användning av pragmatism exemplifierar.
En ideologi är en samling förhoppningsvis sammanhängande idéer om hur vi skall organisera förhållandet människor emellan. Att likställa detta med idioti är faktiskt idiotiskt, som om allt bara skulle falla på plats automatiskt och bli bra bara vi slutar prata i absoluta termer.
Men sådant resonemang är typiskt något som kommer från en person som tycker frihet är något som är bra ibland och oftast när det passar med en själv, lite som en ubermench.
Cornu har nog börjat trolla på sin egen blogg… 🙂
Finns inget så bra som att förolämpa alla politiska åskådningar och religioner i ett enda inlägg. Alla tror de har rätt, men rent logiskt kan de inte ha det.
Ideologier är bra om man har en bra ideologi, men det är jäkligt svårt. Dessutom är risken överhängande att det bara kan finnas en bra ideologi och vad skall man då med ett flertal partier till? Skall de finnas bara för att det finns idioter som inte fattar hur en bra ideologi ser ut?
Ideologier handlar ofta främst om vilket eller vilka värden som är viktigast men kan också främst handla om vilken som är den bästa vägen (exempelvis marknadsekonomi eller planekonomi) till förverkligande av något visst värde. Det goda torde dock förverkligas med en hel räcka medel och att precisera det mänskliga goda på ett förståndigt sätt är något som världens intellektuella ännu inte lyckats med.
Kanske får vi en bra politisk ideologi till sist, men ingen har lagt fram någon sådan än och dyker det upp en sådan så behövs det kanske bara ett politiskt parti. Eller?
Det finns alltid en religion i alla människors liv ochi alla kulturer.
Det är bara det att vi inte anser det vara en religion utan en själklarhet!
Som Darwinismen.
Darwin formade en idé. Han skrev en bok. Hans skapade en rörelse som innehöll både ont och gott.
Rasismen och vetenskapen.
Förespråkare för Darwinismen är oförsonligt påstridiga och betraktar meningsmotståndare som galna…
Att någon skulle få ha en annan åsikt och dessutom pådyvla barn detta anses vara rena "hedendomen"
Osv osv…
Det räcker att se Dawkins beksrev CERN- labbet som en Vetenskapens katedral…
Dessutom har Vetenakapen ett prästerskap som skall förklara för menigheten hur Vetenskapen skall förklaras.
Om någon skulle ifrågasätta vissa "underverk" som månfärderna, så anses man vara stollig eller "foliehatt"
Jaja…
Visst är det intressant att studera vår tid religiösa villfarelser…
Eller blir jag nu betraktad som "hedning"?
Men idag stenar man väl inte sådana…
Eller bränner på bål….
Man anser väl istället att sådana stollar får inte undervisa sina barn hemma, ja, egentligen borde de väl inte få ha vårdnaden om sina barn….
T.ex……
Vetenskap skulle förstås kunna vara ideologin, men vetenskapen är ganska dålig på att ge svar på alla frågor.
Vetenskap säger sig aldrig ha rätt, utan bara ha mest rätt än så länge, till någon kommer och har mer rätt ad nauseum.
När inte ens vetenskapen "har rätt", hur kan då påhittade ideologier ha det?
En ideologi skulle kunna rymma vissa vetenskapligt svårbevisade påståenden som ändå är korrekta. De är inte fel utan bara svåra att bevisa. Så ideologier kan i princip gå före vetenskapen. De kan säga det riktiga men vetenskapen kan fortfarande ha svårt att bekräfta tesernas riktighet.
!Felet är kanske just 'påhittade ideologier'. Men det finns säkerligen någon ideologi som är förenlig med människans natur i egenskap av att vara det rationella djuret?
Det finns inte det, nej. Jag skulle kunna klämma ur mig ett axiologiskt svar som kanske är det korrekta, men det är fortfarande en bit kvar till en fullgången politisk ideologi.
Axiologi = värdelära, värdeteori
Jag säger det igen. Vem är ni att tala om vad andra skall tro och tycka? Är ni ute efter att tvinga på andra det rätta? Vad gör er bättre än de andra fanatikerna i så fall?
@kuckeliku 19:40
Se vi kan vara överens ibland 🙂
Det finns en objektiv verklighet. Det kan dock vara svårt att utröna och bevisa vilken den är. Har man vetenskapligt bevisat hurudan verkligheten är så ter det sig inte självklart bra att tillåta folk att handla utifrån antaganden som är vetenskapligt vederlagda.
@kuckeliku
Varför skulle de inte få det under förutsättning att de inte inkräktar på någon annan?
Man behöver ibland som kollektiv välja väg. Dessutom är det väl lite tragiskt om folk förstör sina liv med agerande utifrån stolleteorier. Man torde ha en viss moralisk skyldighet att informera folk om verkligheten när de uppenbarligen inte känner till den. En karismatisk stolle kan leda många andra individer med begränsat förstånd riktigt galet så att de utarmar eller förkortar sina liv. Skall man acceptera det rätt av?
Även om en del som publicerar sig fuskar och påstår saker som de hittat på i sin iver att göra akademisk karriär så sker ändå en viss granskning av alstren och med tiden sorteras det värsta felen bort.
Det är färre och färre idag som kan hålla fast vid vansinnigheterna om det socialt konstruerade och att människan föds tom.
Och kreationisterna får det svårare och svårare för varje dag som går.
Darwin publicerade ett alldeles fantastisk verk för sin tid. Därmed inte sagt att allt som står där behöver vara 100% korrekt. Dawkin som du nämner har inte alltid samma uppfattning som Darwin (t ex map vad som sköter urvalet, individen eller generna).
Och så får man komma ihåg att trots vetenskapens brister är det ändå den som för oss till ett bättre liv. (Ja, de flesta brukar anse att det är bättre. Fast så många är det inte som vill byta till att vara stallskötare i det medeltida ottomanska riket. Många vill inte ens byta till tiden innan internet).
Hmmm….
Om man sätter sig i en persons sits från, låt säga år 1333, några år före pestens utbrott, så var folk ganska så överens om tagen….
Man levde i en religiös värld utofrån bibliska tankesätt.
Allt förklarades itifrån den och folk kunde oxå förklara allt utifrån bibeln.
Så som vi förkötarar allt idag utifrån vår tids tankesätt.
Det är bara att läsa igenom vad som skrivs här ovan så stämmer det!
Ni funderar på hur saker funkar, inte på varför ni undrar!
Om rymden är oändlig är ju helt ointressant ty det är viktigare vad som finns på tallriken om en timma…
En del blir väldigt upprörda om man ifrågasätter om amerikanarna var på månen rör fyrtio år sedan.
Ty då ifrågasätter man människans förmåga att spränga gränser!
"Vägen västerut" är en del i dagens religion.
Människan är sin egen Gud.
Om månresorna var en bluff, så kan man inte lita på något av det som "Vetenskapen" påstår sig kunna bevisa…
Tron på människans förmåga är många människors enda livlina i en orolig tid. Skulle då det verkliga undret vara en bluff, i det kalla krigets propagandabataljer, så kan människans förmåga nått en yttersta gräns?!
Så därför har folk jag diskuterat med, plötsligt bytt sida. Först har man tyckt det vara kul att påstå att amerikanarna bluffade. Men när sedan det gått upp för dem vad det innebär, att mänskligheten då kanske inte klarar framtidens utmaningar, då backar man och säger att, "självklart var man på månen…"
@Kuckeliku
Visst finns det nog saker som är objektivt korrekta, men det brukar ju inte vara dessa saker som ideologier behandlar. Det är sällan man behandlar pythagoras sats i riksdagen – än mindre håller omröstning om den.
Det är alltså ganska naivt att tro att ens ideologi är objektivt korrekt och att de som inte håller med bara är mindre vetande eller bara dumma och slöa. Det är för övrigt sådana resonemang som diktatorer ibland nyttjar för att motivera att behålla makten utan demokratiska val.
Det finns en massa objektiva sanningar också om människan och världen. Att vetenskapen inte lyckats utröna dem än innebär inte att de inte är sanna.
@Kuckeliku
Jo, men dessa brukar inte vara de som ideologierna behandlar. När var det senast en objektiv sanning ens var uppe för diskussion i politiskt forum och när var det omröstning om den objektiva sanningen (och hur slutade den omröstningen)?
Ofta brukar ju ideologier mest rymma en massa åsikter som man kan ha olika åsikter om och jag är tveksam ifall någon betydande del av dessa skulle visa sig vara objektivt sanna eller falska.
Jag får nog tillägga att det finns mer än ideologier och religioner att hålla fast vid för att försöka hitta rätt i en komplex verklighet. De flesta föreställningar och trossatser hamnar i denna grupp.
Det övergripande problemet är inte att folk håller sig till dessa föreställningar och tolkningar av verkligheten utan att det finns en föreställning om att vi skall tvinga på andra dessa. Vålds och tvångstänkandet som är impregnerat i de flesta.
Låt folk leva de liv de vill men gör processen kort med dem som kommer med tvång eller på andra sätt inte respekterar de andra.
Jag kan inte tycka att det är speciellt mycket bättre att pracka på folk pragmatism som något annat. Vad i hela världen är det som gör att alla dessa hyfsat intelligenta människor tror att vi endast måste göra på ett sätt.
Ofta måste man välja väg. Alla kan inte göra som de vill. Även som individ kan man inte göra allt man tillåts göra, utan måste prioritera och välja väg.
@Kuckeliku
Det du skriver är en självklarhet frågan är om det är du som skall bestämma vad jag skall välja eller om jag skall göra det själv.
@Kuckeliku
Det du skriver är en självklarhet. Frågan är om det är du, någon annan eller jag som skall välja min väg. För mig är svaret självklart. Det är du som skall välja din väg och jag min. Låt oss respektera varandra.
Fan, upptäckte att jag var särartsfeminist av ismerna på listan i länken nedan! Riskerar att få genderrörelsens vrede riktad mot mig! Tur att jag skriver här med pseudonym 🙂
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ideologi
@gruelse
Jag misstänkte att det var något sådant 🙂
Cornu: "Den intelligente eller analytiske förstår att ideologier, liksom religioner, är till för svagsinta människor som behöver ett enkelt regelverk för att må bra i en otäck, godtycklig och föränderlig värld."
Nja, det stämmer väl inte riktigt. Också intelligenta och analytisk har förhållningssätt som kan te sig som ideologi, eller religion om man så vill.
Däremot kan jag hålla med om att svagsinta vill ha ledning i livet. Kloster har där haft en funktion. I brist på en klar ledare som säger vad som gäller så kan nog tämligen svart-vita förklaringsmodeller vara en trygghet. Banker är dumma, direktörer har för hög lön, peak oil (där prof Aleklett är en profet för de svagsinta) etc.
Men jag tycker att cornu avfärdar tanken på riktlinjer lite för mycket.
Tänk er nu följande 3 ideologier för trafik:
1) högertrafik
2) vänstertrafik
3) hipsomhapptrafik
Nu tror jag att "Den intelligente eller analytiske förstår att" 1) och 2) har ett värde utöver 3) som inte bara handlar om att några svagsinta behöver ledning i livet. Det kan tom vara så att några med starka viljor behöver begränsas.
Undras om inte cornu är en troende peakoilist och läser evengelium enligt prof Kjell Aleklett vid sina andaktstunder.
Klosterlivet kan ju ge friheten att avstå från att välja höger eller vänstertrafik.
Inte ens hippsonhapptrafiken, som är så typisk för vår tid….
Man avstår från att trafikera!
Det är ett val som kräver ett genomtänkt val. Inget för den veke!
De veka väljer höger-eller vänstertrafik, beroende på var de flesta rör sig….
Så har det alltid varit.
En ideologi är ett försök att förklara världen på ett sammanhängande sätt. Att cornu anser att ideologier är onödiga och förfelade beror troligtvis på att HANS ideologi har visat sig monstruös. Min gissning är att cornu är socialist i hjärtat men har tillräckligt med intellektuell ärlighet att se socialismen med någon mån av klarsyn.
Eller ok. Ideologier pratar oftast om vad man BÖR göra, i vilken riktning vi BÖR förflytta oss, hur vi BÖR använda statens våld för att förändra människors beteende. Men den intressanta diskussionen är egentligen vad som ÄR. HUR vi människor fungerar. HUR världen fungerar. Den som inte vet var den befinner sig kommer aldrig någonsin hitta fram till någon destination.
Att förklara ideologiernas onödighet om man inte själv kan ge en någorlunda stringent världsbild tenderar till att bli en utövare av kritisk teori och kulturmarxism.
Här är lite bonusläsning: Historiens förste ideolog?.
Nog låter Lars Wilderäng lite likt Amun-Re's präster ibland tycker jag.
En ideologi är ett försök att förklara världen på ett sammanhängande sätt. Att cornu anser att ideologier är onödiga och förfelade beror troligtvis på att HANS ideologi har visat sig monstruös. Min gissning är att cornu är socialist i hjärtat men har tillräckligt med intellektuell ärlighet att se socialismen med någon mån av klarsyn.
Eller ok. Ideologier pratar oftast om vad man BÖR göra, i vilken riktning vi BÖR förflytta oss, hur vi BÖR använda statens våld för att förändra människors beteende. Men den intressanta diskussionen är egentligen vad som ÄR. HUR vi människor fungerar. HUR världen fungerar. Den som inte vet var den befinner sig kommer aldrig någonsin hitta fram till någon destination.
Var och en blir salig på sin tro.
Se t. ex. Cornuisterna…
Jag gör iaf mitt bästa med att provocera och angripa mina läsare, skriver rent av saker jag inte själv tycker, saker som säger emot det jag skrivit tidigare mm. Men cornuisterna fortsätter tydligen att läsa ändå.
Alltså, att förklara ideologier onödiga utan att själv kunna ge en förklaring av världen, utan att själv kunna stå för något. Det tenderar till att bli en utövare av kritisk teori och kulturmarxism. Det är lätt att kritisera andra men svårare att stå för något själv.
Jag står för att den som tror sig kunna förklara världen med en ideologi, och menar att tillämpning av denna ideologi löser allt, är en mupp och idiot.
Det finns gott om ideologier som alla förklarar världen och vad man bör göra. Och alla tillbedjare av dessa menar att just deras ideologi är korrekt, trots att den står i motsats till övriga. Snacka om att göra bort sig och ta sig vatten över huvudet.
Verkligheten är för komplex och tvetydig för att någon ideologi skall kunna ge vägledning i alla frågor.
Att det finns folk som har en annan åsikt än man själv har innebär dock förstås inte nödvändigtvis att man har fel. Det är inte så konstigt om folk fortsätter att kämpa för sina åsikter även om det finns andra som anser annorlunda. Men man bör förstås ofta bli lite ödmjuk när det står klart att många inte delar ens uppfattningar.
Tror vi kommer behöva bli specifika om vårt samtal skall vara fortsatt meningsfullt.
Kulturmarxism är ju inte en ideologi, bara ett par glasögon man tar på sig när man analyserar kultur – de materialistiska glasögonen. En humanistens mass-spektrometer.
Huruvida man har en egen ståndpunkt eller ej beror ju inte på vilka analysverktyg man använder?
@belii
Frankfurtskolan och kulturmarxismen är extremt väldefinierade vid det här laget. Det är en strategi för att förstöra samhället eftersom samhället visade sig för motståndskraftigt för marxismen att ta över. Så i kulturmarxismen bor en ideologi. Anledningen till att jag namedroppar kulturmarxism är den har stor förklaringskraft idag, vansinet som pågår och det ytliga, förkortade debattklimatet på högsta ort i dagstidningar och samhällsdebatt förklaras väl av framgångsrik kulturmarxism. Och det alldeles oavsett om kulturmarxismen utövat makt i sverige eller inte.
Det jag, möjligen litet missriktat, vände mig mot i cornus post är att jag upplever som det stora problemet i dagens samhällsdebatt är att ytlighet, analysbrist, dumhet och kortsiktighet och en odlad blindhet för orsakssamband och total avsaknad av bildning har gjorts till dygd. Och det hos alla som släpps fram i debatten. Ingen behöver stå för någonting, det enda som dagens "intellektuella" "elit" har någon som helst talang för är att förstöra andras argument, att misstänkliggöra de som söker förstå och förklara och föra en verklig diskussion. Om inte detta är den "kritiska teorins" och den "politiska korrekthetens" (kulturmarxismens sköld och svärd, respektive) triumftåg, vad är det då?
Nja, jag vill nog påstå att du har fel faktiskt.
(Kultur)marxismen är en spegelbild kapitalism/liberalism, att man endast tänker i termer av materialistiska/ekonomiska termer. Att analysera och synliggöra ekonomiska drivkrafter i kulturen är således inget ställningstagande i sig mer än att man är "Materialist", dvs marxist/kapitalist. Det är,som sagt, en analysmetod och inte någon ideologi.
Att media ser ut som den gör beror inte på kulturmarxistisk analys. Det förklaras mycket enklare av Chomskys propagandamodell. Plus, tror jag, en viss historielöshet. Tidningarna var inte djupare och bättre för 100 år sedan.
Jag tror jag vet vart vi är på väg med den här diskussionen, du är nån slags traditionalist, eller hur?
Skulle jag kategorisera mig själv så skulle jag kalla mig nationalliberal trots att wikipedias pladder om nationalliberal eller liberal nationalism ej stämmer på mig. Nu när nationalstaten avvecklats i sverige i och med 2010 års riksdagsbeslut skulle jag knappast identifiera mig som nationalist i klassisk bemärkelse. Jag skulle till exempel aldrig vifta med en svensk flagga post-2010. Identitär är nog en bättre beskrivning i sånt fall.
Vi får helt enkelt stå ut med att definiera kulturmarxism olika tycks det.
Något annat som rimligtvis inte är politisk taktik formulerad på 20 och 30 talen är den enorma orgie i sentimentalitet som svensk "debatt" blivit. I sverige tycks de som styr "debatten" ha befordrat sentimentalitet över bildning, orsak-verkan, fakta och logik. Numera är jag mest road av vansinnet. svenska staten sjunger på sista versen. Ska bli spännande att se vad som händer på fem års sikt eller så 🙂 Jag tycker på många sätt att det är kul att leva i den här brytningstiden. Jamenar, om jag varit fyrtiotalist hade jag bara varit en parasit och en förstörare. Nu är vad som händer lättare att se så jag kanske kan göra någon nytta såsmåningom.
Den som använder ordet kulturmarxist om alla som yttrar minsta avvikande åsikt från de egna anser jag är sympatisörer till Anders Breivik, som utmålade just kulturmarxister som hans fiender. Bara så att vi förstår vad Martin mfl personer som använder detta begreppet är för några och hur farliga dessa individer potentiellt är.
Notera hur Martin använder ord som parasit, förstörare och hur han "kan göra någon nytta" så småningom. Man får hoppas att SÄPO har koll.
Fyrtiotalister är en generation som vill ha för sig själva men inte betala någonting.
-De röstade för att de var fina människor som inte ville ha kärnkraft men att deras barn var de som skulle betala för avvecklingen.
-De skaffade sig fina lägenheter i innerstaden när det begav sig som de sitter och häckar på medelst sveriges oefterhärmeliga sovjetiska hyresregleringar långt efter pensionen medan barnfamiljer blir tvungna att lägga 4 timmar per dag från sitt enormt pressade schema för att pendla till jobbet.
-De röstade och upprätthöll att de själva skulle betala 2% av sin inkomst för sin pension men att deras barn skulle betala 15% av sin inkomst i pension.
-De skaffade själva under 2.1 barn per familj och lät dem uppfostra sig själva medelst video och tv för att de inte skulle störa 40-listernas…ja, vad 40-talisterna nu än gör när de inte fullgör sina skyldigheter.
Kort sagt, parasitiskt beteende. Om du har ett bättre ord för 40-talisterna så är du välkommen att bidra. Jämför det sverige 40-talisterna ärvde och den de lämnar efter sig? Är det inte förstörelse som är resultatet? Det betyder INTE att jag tänker ge mig ut på några straffexpeditioner och sticka hål på gummihjulen till deras rullatorer. Jag är bara glad att jag inte tillhör 40-talist generationen, då hade jag varit likadan och nu varit för gammal för att göra någonting bättre.
Jag tror inte att det finns någon möjlighet alls att hindra svenska statens kollaps. Vilket betyder att jag inte ser någon mening med att använda våld eller sabotage mot staten. Eller ens olagligheter. Eller att jag i någon sorts desperation skulle försöka bevara staten med olagligt beteende. Ok, jag ska erkänna att jag känner en väldig frestelse att skattefuska för att slippa fortsätta betala till detta vansinne men jag har tyvärr få möjligheter att göra det. Det mest revolutionära jag överväger att göra är att rösta på MP. Jag tror det orsakar mer förstörelse av den svenska staten än alla bomber i världen. Och om nu staten skall rasa ihop så är det lika bra att det går fort 🙂 MP for the win!
Vid närmare eftertanke, jag tror inte jag kommer rösta på MP i trots och förstörelselusta. Det vore liksom oärligt, och jag åstadkommer nästan samma sak med en blankröst eller genom att låta bli att rösta.
Identitärerna är lite smårasister, men knappast våldsamma revolutionärer. Det värsta som Bloc Identitaire gjort i Frankrike var att ockupera en moské samt serverat gratis fläskkött. Rätt OK enligt de demokratiska spelreglerna får man tycka.
Dessutom är de nån slags lokalpluralister och EU-motståndare, inte helt inkompatiblia med de ny-agrara primitivister/ludditer som brukar flockas till den här bloggen.
Den som byggde en moské i Poitiers tiggde ju för övrigt om bråk, kan man tycka. Lite som att bygga en kyrka i Mecka, liksom.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Argh! Macs texteditor tog sig för att byta ut "identitär" till "identitet", suck.
(stod inte ut med felstavningarna så tog bort och postade igen)
Vänlig kommentar från dig belii, tack.
Cornu har dock rätt i att "kulturmarxist" är ett ord som främst använts av extremhögern. Men jag tycker, varför skall bara PKisterna ha ett magiskt ord för att smutskasta allt och alla med "rasist"? Ligger litet i tiden när både teapartyister och republikaner i USA och libertarianer har gjort videos och artikelserier för att förklara fenomenet kulturmarxism och dess historia. Jag tycker som sagt det har en viss förklaringskraft för att beskriva det konstiga klimatet i sverige. Men om någon har en bättre förklaring så lyssnar jag gärna.
För mig är "identitär" attraktivt eftersom det inte är politiskt, såvitt jag förstår, identitärer har inget sätt som de "vet" att samhället skall organiseras på. Identitär betyder väl mest att man tror att etnicitet och kultur är den mest definierande variabeln i människan, mer än klass? Exempelvis tror jag som identitär att en svensk arbetarklassfamilj skulle trivas bättre att bo i ett svenskt medelklassområde än i ett utländskt arbetarklassområde. Ungefär. Men jag behöver läsa på mer om begreppet, jag bara grep det begrepp som jag tror att jag står närmast.
För övrigt kan cornu gott bli kallad en breivikare själv, jag kan väl föreställa mig cornus personlighet i ett kyrktorn med bara ett gevär och gamla oförrätter till sällskap :p (SKÄMT)
Den största dikotomin som finns idag går mellan å ena sidan kapitalism och marxism och å andra sidan resten.
Marxismen och kapitalismen är spegelbilder av varandra i det avseendet att de endast erkänner materiella värden.
Således skulle jag vilja kalla "kulturmarxismen" för samma sak som de marxistiska teoretikerna, nämligen "dialektisk materialism".
Läste för övrigt en intressant materialistisk analys av bronsåldersoffren, där man på allvar hävdade att man kastade mer bronsföremål i mossarna för att minska tillgången, alltså för att hålla priset upp. Fan tro't.
Tror du glömde ateism och humanism i din lista av -ismer för svagsinta.
Och? Var han tvungen att räkna upp alla *ismer? Även om han försökte så hade det ju bara vara att hitta på en ny *ism som inte varit uppräknad.
Fascinerande nog kan både religion och ateism ha fel samtidigt. Lämpligt för ett separat inlägg.
@Cornu
Såvitt jag vet så finns det inget hållbart bevis för guds icke-existens och i avsaknad från sådant så bör ju likväl ateism anses vara en religion.
Vi är alla del av -ismer. Skillnaden är mer att en del inser det, andra inser det inte. En jude är lätt grupperbar, och kommer alltid att veta att han är jude. Men en tillväxtkristisk, som förespråkar metoder som var gångbara när världens befolkning var 300 miljoner, han anses vara radikal snarare, och anti -ismer. Ändå måste man säga att han är den farligare av de två, och hans -ism kan definitivt skada mänskligheten mest.
En extremist är en religiös som inte inser att han är religiös.
Kritiserar du tillväxtkritiska överhuvudtaget, eller bara de som förespråkar metoder som var gångbara när världens befolkning var 300 miljoner? Kommatecknet efter tillväxtkritisk får det att se ut som att du ogillar tillväxtkritik.
Nej jag sympatiserar med de flesta av dem, vilket inte hindrar att en del av dem inte vill världen gott.
@Kingedward24
Frågan är om det inte är hur både juden och omgivningen förhåller sig till detta faktum. Juden är jude för han har fötts så, men säger inte mer än så (han kan t.ex. äta fläsk, vara ateist på måndag-torsdag, jobba hårt på sabbaten och vända sig mot mecka på fredagen).
Felet kommer i att göra antaganden om attribut som måste följa av detta faktum – oavsett om det är antaganden gjorda av *isten eller av andra. Så det är inte bara *ister som är ute på hal is, även de som stoppar *isten i ett fack är ute på samma hala is.
Alla vi andra, idioterna och de enfaldiga, kan behöva en idé att hålla fast vid. T.ex. en försvarsidé som sätter alla förslag om hur många brigader eller flygplan vi behöver i ett sammanhang där förslaget får någon mening. Där det kan värderas. Ska vi ha ett försvar som verkar förebyggande och avhållande? Ett fredsbevarande försvar? Eller ska vi ha ett "användbart" försvar som kan slå och segra mot ett större ryskt anfall? Behövs två veckors uthållighet, en månad som i invasionsförsvarets målbild, eller sex månader, ett år, två år, längre? Det beror nog på vilken idé vi har för försvaret av våra intressen. Den idéen kan bero på hur vi väljer att förhålla oss till, och tolka, fakta om omvärlden. Ska vi slåss hemma eller ha ett offensivt försvar som verkar genom att anfalla och slå ut motståndarens förmåga pre-emptivt på hans eget territorium? Ska idén vara neutralitet eller ska vi ingå i ett säkerhetsparaply med andra? Det är väl egalt och svaret självklart för alla intelligenta och vetenskapliga ekonomer? Kan det finnas mer än ett sätt att lösa problem? Kan grupperade gemensamma värderingar ligga till grund för vägval när alternativen för övrigt bara är olika sätt att försöka lösa samma problem? Utgående från människors olika mentala modell av sin omvärld? Självklart är den enkla modellen fel eftersom världen är komplex och inte svart-vit, men den är en nödvändig ledstång för att kunna navigera framåt i livet. Vi är genetiskt stenåldersmänniskor (vi andra åtminstone) och klarar inte hantera verklighetens fulla komplexitet och gråskalor. Vi klarar en enkel, ofullständig, modell av hur världen egentligen är funtad. Vårt arbetsminne är begränsat. Vi har svårt att hantera mer än tre dimensioner. Det är vetenskapligt belagt. Ideologier är ett sätt att kommunicera vilket grundläggande förhållningssätt man har till sin omvärld och vid problemlösning. De är ärliga eftersom de tillåter ideologen att vara tydlig med sina fördomar. Eftersom vi är människor, inte maskiner, så styrs vårt handlande sällan av ren saklighet och objektivitet. Vi är fördomsfulla, programmerade för stenåldersliv. Det är bara ekonomer som tror på svart-vita modeller om perfekt beslutsfattande, t.ex. att det går att förutsäga alla viktiga krav innan en utveckling är upphandlad och pågår. Lagen om offentlig upphandling är t.ex. om något en förenklad modell och ideologi omsatt till "sanning". Ideologin kan vara mer relevant än den logiska vetenskapen för att förstå mänskliga handlingar, då mänskligt agerande sällan är rationellt, aldrig objektivt, utan grundar sig i värderingar och fördomar. Som väljare söker jag en idé som jag tror på utifrån mina ofullständiga förutsättningar, inte en illusion om vetenskaplig eller förenklad perfektion. Den ideologin tror jag inte på. Religion, där människan förutsätts bli ledd utan att ifrågasätta är något annat. Det tror jag inte heller på, utan att kunna leda min ateism i vetenskapligt bevis. Jag tror på ateism, det är min religion. Jag tycker (!) att religion är skadlig skit. Jag har den ovetenskapliga fördomen. Vi verkar dela ideologi därvidlag.
Den religionen/ideologin som säger att man inte ska ha ny rad tror inte jag på.
Det är kanske lean? Där man ser ny rad som waste?
Många tror på lean. Leanism har många anhängare nuförtiden. Nästan som Agileism.
Många är fast i en ideologi om de kan påverka sakernas tillstånd och det är minst sagt korkat. Snart kommer deras tro att punkteras framför näsan på dom och då ser dom ut som fågelholkar i truten allihop. Lite mer pragmatiskt kan det allt bli.
Många av religionerna och ideologierna finns för att folk ska känna samhörighet. Hur mycket jag än avskyr religion då det missbrukades för att ge makt till en skara människor har religioner samtidigt enat folket i svåra tider. Samma sak går väl att säga om många ideologier. Jag tror folk medvetet väljer att "fördumma" sig när det kommer till gud, bara får att hitta gemenskap.
för att*
Många av oss har tyvärr fötts med "The God Gene".
Se: http://en.wikipedia.org/wiki/God_gene
Detta är en förklaring varför annars intelligenta och i övrigt begåvade människor kan svälja och tro på religiösa och ideologiska vansinnigheter.
De är helt enkelt genetiskt programmerade att koppla bort sitt logiska tänkande och acceptera en ideologi/religion hur ologisk den än är.
Att äta fläskött tar bort effekten
Ännu värre är väl att många av dagens ideologister, ej orkar läsa igenom manualen till sin ideologi, inte heller orkar de läsea igenom "fiendens" ideologi.
@oluies
Varför skall man läsa igenom en manual för att veta vad man tycker? Varför skall man läsa igenom en manual för att veta vad någon annan tycker (som alltså inte själv läst denna manual)?
Det är ju ändå det som är felet i ideologier att man antar att man skall läsa en manual och hålla sig till dessa färdigpacketerade åsikter och att folk gör antagandet att *isten har alla åsikter som står i manualen.
”Den intelligente eller analytiske förstår att ideologier, liksom religioner, är till för svagsinta människor som behöver ett enkelt regelverk för att må bra i en otäck, godtycklig och föränderlig värld.”
Nja!
Mänskligheten har, åtminstone sedan tiden för våra tidigaste belagda civilisationer och framåt, haft religioner. Religionen har således varit en viktig delkomponent i stort sett varje människas medvetande i många tusen år, såväl hos svagsinta som hos de mest skarpsinniga människorna. För mänskligheten är religionen mer än ett enkelt regelverk. Detta inser ”den intelligente eller analytiske” som också har läst lite religionshistoria.
Metafysiken i politiken ja. Men idag står den ideologiska striden endast mellan helt materialistiska ideologier på vänster-högerskalan.
När hörde du senast någon tala om broderskap, Gud, blodsmystik eller folkgemenskap i politiken? Sånt var vanligt i politiken förr, men inte idag.
Därför är det också ännu obegripliga idag att vara så 100% besjälad av en politisk ideologi, eftersom de numera inte innehåller något andligt element utan bara ekonomiska beräkningar. Politik har blivit en kamrerssyssla, som Spengler skrev i "Avgörandets ögonblick".
Frågan är om sådant är väck från politiken för alltid, eller om det kommer att dyka upp igen.
"När hörde du senast någon tala om broderskap, Gud, blodsmystik eller folkgemenskap i politiken? Sånt var vanligt i politiken förr, men inte idag."
Man brukar höra det ganska ofta hos amerikanska presidenter "In God we trust".
Jag inbillar mig också att något liknande gäller i Israel.
Jag vet att religionen är väldigt levande i Ryssland, såväl bland hög som låg. Detta inkluderar även det politiska skiktet.
Nu avsåg jag västerlandet, inte de primitiva länderna. USA är ett undantag där framför allt republikanerna tagit in kristendomen på programmet, men inte i praktiken. Det kommer förmodligen att krossa eller decimera dem rejält framöver för övrigt.
Francis Fukuyama ansåg i sin bok ”The End of History and the Last Man”, 1992, att i och med Sovjetunionens fall så var ideologiernas kamp slut och en ny era med global liberal demokrati skulle inträda. Han trodde världen skulle inordnas i en global stat.
Från http://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man :
"What we may be witnessing is not just the end of the Cold War, or the passing of a particular period of post-war history, but the end of history as such: that is, the end point of mankind's ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government."
Denne ”intelligente eller analytiske” ideologidödare såg EU som ett embryo till denna stat. Förmodligen blev denna bok populär bland globala finansaktörer, EU-apparatjikar samt hos västerländska politiker med storhetsvansinne.
Spännande att du skulle ta upp den boken. Fukuyama fick ju snabbt svar på tal dock, först av Huntington som i sin tur fick svar av Emmanuell Todd. Där gällde ju debatten om huruvida islamismen kunde överta kommunismens roll, vilket den inte kan.
Min egen teori är i alla fall att historien inte är slut – finns det ingen motpol så kommer vi att skapa en. Jobbik i Ungern har bara omtalats som rasistiskt, vilket det kanske till en del är, men utifrån partiprogrammet så verkar det också som att det är ganska antiglobalistiskt, anti-västligt, ekologist och lite grann socialistiskt. Det är sånt som kommer att dyka upp som motkrafter om politikerna släpper fram globaliseringen.
30-talet är ingen dålig parallell på sätt och vis. Efter första världskriget hade den tyske kaisern abdikerat och många verkar ha uppfattat det som upplösningen av den traditionella nationalstaten, med depressionen, krigsskadestånden, förnedringen, etc etc. Det enda alternativet var kommunismen (spartakisterna, etc) som ju på den tiden uppfattades som framgångsrik – ryssland moderniserades i snabb takt, etc.
Brytningen med den gamla nationalstaten på 20-talet och kommunismen som enda alternativ är kanske inte så olikt hur en del uppfattar dagens situation, med globalismen som tränger sig på och nationalstatens handlingsförlamning. Således kanske det dyker upp en ny "tredje väg" med nån korpral i spetsen, vem vet?
Jag anser att Fukuyama utifrån hans bok "The End of History and the Last Man" bara är en dum ekonom. Han har ju också stött USA:s anfall i Irak 2003.
Men boken har nog väglett mången politiker som förordar globalism. Boken och dess tankar passar bra tillsammans med nyliberalismen och för de som vill pådyvla resten av världen västerländsk hegemonism samt den amerikanska livsstilen och värdegrunden.
Som motreaktion har bl.a. radikal islamism och nationalism ökat i popularitet.
Även ett avståndstagande till ideologier är förstås en ideologi.
Den väsentliga skiljelinjen är som jag ser det ett (smärtsamt) godtagande av verkligheten som kontrast till svartvit manikeism. Absoluttänkande.
Manikeismen, i sin extrema form uttryckt: "Den som inte är med oss är mot oss", är roten till allt ont.
Psykologiskt är manikeism slutprodukten av "satisficers", de som kommer till en slutsats och sedan aldrig överger den. "Maximizers" omprövar ständigt slutsatser de redan dragit.
Det som ser ut som en ideologisk fråga är alltså egentligen en psykologisk.
Amen!
Jag struntar i vilka spagetthi-monster eller tomtar folk tror på hemma vid härden. Samhället ska vara helt sekulärt. Inget, som annars är förbjudet, ska vara tillåtet bara för att det sker under religiösa förtecken.
Står någon och skriker på sin balkong 5 ggr om dagen kommer polisen. Men gör man det från ett torn är det ok. Skär man halsen av en get, samma sak. Men ok om det sker i religionens namn. Pojkar skär man tasken (ngt överdrivet) av innan de får välja själva. Kyrkklockor för ett djävla liv på söndagarna och vid massa andra tillfällen. Osv osv….. Helt absurt!
Religion-Help us find a cure!
Ingen som kommenterade det tragiska i att det politiska systemet på ett sätt bygger på att man skall välja vilken *ism som skall styra sverige?!
Jag tror att ideologisk tillhörighet och identifiering oftast handlar mer om psykologi än politik. Bind upp en människa med social kontext och identitet, och hon kommer ha väldigt svårt att ifrågasätta ideologin.
Dessutom kan ideologin bidra med en världsbild som rationaliserar utåtagerande för trasiga människor. Feminismen hade nog varit väsentligt mycket mindre utan alla trasiga och destruktiva kvinnor som tar ut sina problem på män genom den.
Den som underskattar kraften i ideologier och religioner är antingen historiskt okunnig eller idiot.
Första april? Eller som andra redan påpekat – Har Cornu börjat trolla på sin egen blogg?
En ideologi är en grundhållning, en vägvisare. En huvudfåra.
Jag är liberal, för att jag anser den lille mannens rätt och makt över sitt eget liv ytterst är viktigare än kollektivets eller arbetsgivarens eller statens.
Att ideologierna fyller en funktion beror på att samhällsfrågorna inte är svartvita. Trots att troll-Cornu låtsas att de är det. Tvärtom är alla samhällsfrågor i gråskala.
Hur skulle ett samhälle utan tydliga ideologier se ut? Alla politiker har att välja mellan alternativ som har lika många fördelar som nackdelar. Utan ideologisk kompass så blir det svårt att välja väg. Både för politikern och för väljaren.
Samtidigt är ideologierna ett tveksamt instrument redan när man svingar sig ner från riksplanet ner till kommunal nivå. Inom en kommun handlar det främst om att få löpande samhällsservice att fungera. Där är det viktigare med vettigt folk som får något gjort, än att de har en viss ideologi eller partifärg.
Ointelligent folk behöver dela upp världen i svart och vitt. Det kommer de att göra oavsett om de stödjer sig på en ideologi eller inte.
Makthavarna är rädda för att det kommer en ism med något radikalt program som lägger ner deras kära demokrati och kanske tvingar dom i landsflykt. Men det måste ses som högst osannolikt. När välståndet minskar försvinner ismerna om evig framgång, om svagas rättigheter och om en grön omställning. De religiösa påhitten är redan borta. Rörelser för ren överlevnad kommer kanske att uppstå. Men det är ingen riktigt ism.
Makthavarna blir allt mer korrupta och det visas av spektaklet i Almedalen. Allt fler kommer att strunta i dom. Sedan gör fysiken sitt och det är det som räknas. I mitten av århundradet är det nog bara rester kvar och då är alla funderingar inom ismer nedlagda. Överlevnadsrörelsen förespråkar bara att resterna används och någon annan uppfattning finns inte.
ismerna kommer inte alls att försvinna, så länge det finns två potatisar och tre människor kvar kan man diskutera vilken fördelningsmodell man ska ha.
Ismernas innebörd blir i varje fall allt mer urvattnade och på så sätt är de döda. Det kommer inga nya. Titta bara på det politiska livet i en kommun och det kan naturligtvis att drivas längre. Skulle landet lämna EU så kommer nationellt intresse och sakfrågor i centrum och det tycker inte makthavarna om. Folk bryr sig allt mindre om demokrati och reagerar istället på de korrupta makthavarna, vilket Rothstein tog upp i sin artikel.
Ismerna och deras struktur är som ekonomin i stort direkt kopplad till fysiken. När potatis står för en stor del av kosten saknas tid och intresse för sådana diskussioner. Snart kommer inte ens gymnasieungdomar att stöda sig på ideologier. Politiska fenomen är svåra att förutsäga. Men inte på ett allmänt plan.
Tvärtom. Liberalismen och den moderna demokratin kanske konstruerades av nån gubbe på en dammig kammare, men den fick ju praktiskt inflytande först när nöd och armod föranledde revolutioner i t ex Frankrike. Därmed skulle jag vilja påstå att det är precis tvärtom – när man bara har potatis att äta eller inte ens det, blir fördelningspolitiken, ideologierna och den praktiska politiken plötsligt oerhört intressanta. Det visas av nästan alla politiska revolutioner världen över.
Du är så insnöad på undergång och förstörelse att du tror att själva det mänskliga psyket kommer att gå under i takt med omvärlden. Historien visar att det inte är så.
Du vägrar inse betydelsen av makrofenomen. Ismerna har inte skapats av någon ”gubbe”, mer än i din idealiserade fantasi orienterad runt vissa filosofer. Hade inte gubben kommit så hade något annan gjort det. På liknande sätt är det inom tekniken. Allt handlar om trender. En människa betyder ingenting. Jag vet, det är lätt att fantisera om hjältar och skurkar. Det finns ständigt omkring oss.
Du blandar ihop ismer och revolutioner. Ismer växer fram under lång tid på ett intellektuellt plan. Revolutioner beror på faktiska händelser och det utlösande är ofta en optimism efter ett krig (Ryssland, Kina). I fallet USA var välståndet på topp och det var därför folk flyttade dit. En socialistisk revolution där var inte så långt bort efter andra världskriget. Frankrike känner jag inte till, men det var nog liknande där. Att revolutioner (som består) kommer från ”nöd och armod” är romantik och rappakalja från vänstern.
Skulle den utländska tillförseln upphöra i det här landet så blir det ingen revolution, utan snarare ett blodbad av våld. Makthavarna kommer att slå tillbaka för att upprätthålla ordningen, i den mån de kan. Ur kaoset kommer inget vettigt och nedgången accelereras.
Förr fanns en fanatism och det gav ismerna. Folk var vidskepliga inom allt möjligt. Kung och fosterland skulle försvaras. En svensk galning gav sig iväg med luftballong till Nordpolen. Och så vidare. Den intellektuella fanatismen kommer inte tillbaka av mindre välstånd, utan snarare upphör den helt. Det är bara att extrapolera trenderna. Men extrapolera inte välståndet för det kommer från naturresurserna och där har det vänt av fysiken.
Det ”mänskliga psyket” är ett allmänt begrepp, som inte säger så mycket. Om man ser till intelligensen så ökar den lite med varje generation. Men betydelsen är försumbar i det hela. När industriproduktionen minskar och nöden och armodet ökar så minskar även intelligensen. Att det i framtiden kommer någon ism och revolution av betydelse måste ses som högst osannolikt, för att inte säga uteslutet.
Du bemöter inte argumenten, utan pladdrar bara på som vanligt, fastgjuten i din apolakyptiska världsbild.
Jag tror inte ens att man kan argumentera för att det ska gå till på ett visst sätt, utan det handlar om orsak och verkan. Kanske det kan vara en förklaring till att jag inte ser dina argument. Kan du vara tydligare med dessa? Och vad är det som du argumenterar för?
Själva exemplet med bara potatis att äta och brist på denna mat är till och med orealistiskt i min värld. Mer verklighetsnära är när det skärs ner i välfärden och då uppstår inga större filosofiska och ideologiska diskussioner, utan det är mest en fråga om att organisera särintressen och optimera röster, vilket med tiden ger en avideologisering.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Avideologisering
Enligt min ”filosofi” kommer avideologiseringen att fortsätta mot nollpunkten. Alla särintressen får sin egen filosofi. Kanske det kommer att längtas tillbaka till ett gäng grälande gymnasieungdomar.
Men det där beror ju enbart på att kapitalismen är förhärskande:
"the end point of mankind's ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government"
som Fukuyama säger. Och då har vi ju så klart åtminstone en -ism kvar, nämligen liberalismen.
Dessutom menar som sagt Huntington m fl att konflikt är oundviklig, därmed ökar t ex islamism (en annan -ism alltså).
Se på Egypten med dess stigande matpriser etc, där är miljontals människor som är ute på gatorna och protesterar, JUST PRECIS därför att de är ideologiskt engagerade på ena eller andra sidan. Ett oerhört bra bevis för att du har fel.
Länderna med islamism är väldigt efterblivna och haft den statusen länge. Amerikanarna har retat dom till vansinne och det är ju dumt. Högre matpriser i Egypten får landet att kollapsa och då blir det nog mindre ”ideologiska” protester. Militären verkar slå ner alla som ställer till trassel. På liknande sätt blir det i det här landet när slutet närmar sig.
Till gruppen efterblivna gymnasieungdomar kan läggas många egyptier. När deras land försvinner av svält, sjukdomar och totalt kaos har det ingen betydelse vad de tycker. Men de efterblivna folken har naturligtvis rätt till sina naturresurser och tycka vad de vill. Många fattiga bönder kommer förövrigt att klara sig bättre än svenskarna när tillförseln upphör och då blir det en annan efterblivenhet.
Förresten var det bråkande ungdomar i Stockholm nyligen som retade sig på polisens knarkstrategi. Kanske också detta var ett ideologiskt uttryck och engagemang och då har jag fel igen.
För några inlägg sedan skrev du att "det är bara att extrapolera trenderna".
Då extrapolerade jag angående Egypten. Politiska protester är definitivt på uppgående där.
Då blir ditt svar att "det där kommer att minska", dvs raka motsatsen till vad du sa för några inlägg sedan.
En gigantisk självmotsägelse m a o.
Om det är en ideologisk kamp att bråka om några potatisar eller kasta sten på polisen och elda bilar och skolor så kan det ju vara så att ideologierna aldrig dör. Det anses finnas en avideologisering och jag gav en länk om detta. Jag tror inte att det är kontroversiellt och du verkar hålla med om detta. Trenden gäller även Islam.
I Egypten finns som en vanligt en stor massa som har blivit förbannad av att livet har blivit ekonomiskt sämre, en grupp yngre som vill bråka ungefär som svenska fotbollshuliganer och ett fåtal i toppen som ser det ideologiskt och ska frälsa världen. De har inte kommit så långt i utvecklingen där nere och deras makthavare bekämpar varandra ungefär som Gustav Vasas söner.
Extrapoleringen gällde den ”intellektuella fanatismen”. De politiska protesterna i Egypten hör inte dit. Och det är högst troligt att de kommer att öka i takt med landets undergång (så de kan upphöra till slut). Att islamisterna är efter i utvecklingen betyder inte att de avviker från avideologiseringen, som i grunden styrs av fysiken och är förutbestämd. Deras fanatiker får fin reklam i västmedia och utmålas som värre än de är. Även om dom bråkar för att dom inte får något att stoppa i munnen så kommer dom att dämpas i huvudet.
Tanken om ideologiernas död (eller religionernas) är döda eller överspelade är inte ny, den har framförts till och från under ett par hundra år. Tanken är egentligen lika gamal som de moderna idelogierna själva. En viss given ideologi har givetvis inte lösningen till alla problem, men Cornucopia blandar ihop fundamentalism med tolerans. Icke tolerans föds vanligtvis ur desperation eller när livsbetingelserna upplevs som starkt hotade. Det är inte ideologierna i sig som leder till våld och krig, det är mmycket mer grundläggande motsättningar än så.
Drömmen om en värld där alla beslut kan basera sig på fakta, vetenskap och rationellt tänkande, och där alla trista "underbegåvningar" – likt en dröm från tredje riket – inte längre solkar den nya fina rena världen, är tämligen illusorisk och i sig ett utslag av ideologiskt tänklande. Karl Marx menade för övrigt att en ideologi utgör en bestämd klass illusioner om sig själv och världen.