Den tyska förbundsdagen har antagit en lag som splittrar upp bankerna i spekulationsdel och den samhällsviktiga infrastrukturdelen. Åtminstone de större bankerna. (DW)
Endast banker med antingen mer än 20% av sin balansräkning i spekulation eller över 100 miljarder euro berörs. Man kan likna det hela vid den amerikanska övergivna Glass-Steagal, som alltså innebar att samhällsviktiga banker inte skulle få ägna sig åt spekulation, men vilken successivt urholkades för att till slut bidra till den akuta finanskrisen 2008.
Nu väntar vi bara på att Sverige inför en liknande lagstiftning – alla banker bör delas upp i separata aktiebolag, med vattentäta skott och inte ens med gemensamt ägande via moderbolag, där spekulationsdelar läggs separat och kraschad spekulation inte drabbar mer samhällsviktiga funktioner som in- och utlåning, transaktioner – finansiell infrastruktur.
Som det är nu går staterna in och räddar bankerna, eftersom spekulationsdelarna är tätt ihopblandade med den samhällsviktiga infrastrukturen. Staten och skattebetalarna tar alltså förlusterna, när de väl kommer, medan ägarna får alla vinster tills det väl smäller.
Det finns ingen anledning till att inte införa en sådan här splittring även i Sverige, där spekulationsdelen lämpligen delas ut som ett nytt bolag till befintliga aktieägare. Åtminstone de fyra svenska storbankerna bör splittras på detta vis.
Den tyska lagen ska dock först börja gälla 2015, så frågan blir om man klarar sig så länge innan eurokrisen tar ny fart igen.
57 kommentarer
Ja man ångrade nu det nyliberalerna startade under 80-talet men som Tyskland sent tog åt sig först på 90-talet genom att överge sin export-banking-struktur, dvs de regionala Landesbankerna vilka allokerat sparande till industrins behov av investeringskapital sedan 50-talet. Tyvärr var det de nyliberala som under 90-talets början lyckades få gehör för att Frankfurt skulle konkurrera med London som Europas finanshuvudstad. Omtransformationen av Landesbanks innebar att de konkurrensutsattes där Commerzbank men framförallt Deutsche Bank kunde ta över och växa till en av världens största banker. Symtomatiskt att konkurrensen innebar att de tidigare konservativa Landesbanks blev Tysklands Nemesis när de i jakt på yield förvärvat nästan 1 biljon dollar av USA´s 3 biljoner subprime-RMBS från USA´s försäljningsombud i London 🙂
Hur är det då med svenska Landshypotek, som jag har lånen hos…
Där har ju skett en del förändringar under det senaste året, ju….
På gott eller ont??
Ingen aning men att döma av reklamskyltarna på Strandvägen i Sthlm bör de vara djupt förankrade i den svenska bolånemyllan!
Skall jag bli nervös då…?
Landshypotek skall väl endast ge lån till jordbruksfastigheter????
Och behöver kontor/reklamplats på strandvägen i sthlm?
@Thomas; Som sagt..ingen aning om hur Landshypoteks balansräkning ser ut. Deras verksamhet avser ju främst jord- och skogsbruk och hur den lånetillväxten ser ut vet jag inte. Det heter ju att "fastighetsaffärer alltid är lokala" så man bör kunna utgå från att man lärde sig något av 80-talet och därmed bli vid sin läst. Reklamen(storskylt) som finns/fanns på Strandvägen kanske avser ett "litet filialkontor" månne?
Som i alla affärskontakter handlar det om förtroende och hopp om fortsatta affärer. Då antal trottoar-bönder ökat dramatiskt sedan 80-talet så är det inte otroligt om man erbjuder s.k bottenlån (belåningsgrad xy%) till övriga fastighetsköp(icke-jord/skog) för "trogna" kunder!? När man nu blivit bank så kanske tillväxtkravet plötsligt ökar eftersom marginalen bör öka(lägre upplåningskostnader).
Den s.k gårdsboomen utan egentlig brukar-verksamhet kan vara en sektor som inneburit en hel del risker efter stora prisuppgångar men liten kundkrets.
De skanderar att de har blivit bank, vilket de kanske måste med tanke på utvecklingen i svenskt jordbruk.
Men orolig är jag, då de äger en liten del av det jag har.
Nja, de hade sitt huvudkontor på Strandvägen, men de ska flytta det någon annanstans nu, för de ville inte betala den nya hyran (tror jag) och istället ska någon hotell-månglare från någon holme bredvid bygga ny restaurang där.
Jag antar att anledningen till att de hade huvudkontoret i Stockholm är att det finns mycket ärvd jord och skog i Stockholm.
För övrigt ska de bli en "riktig" bank men som jag har förstått det är det mest för att de ska kunna låna in pengar från sina kunder, att kunderna alltså ska kunna ha vanliga spar- och betalkonton hos dem. De ska inte tulla (hoppas jag) på regeln att bara låna ut till jord- och skogsbruk. Jag har också mina lån där.
@marcus; Låt oss hoppas de behållit sin specialisering och inte sagt att de utökat sin verksamhet som det brukar heta. Har f.ö övrigt aldrig sett dem marknadsföra sig i typiska bankmedier. Men det kanske är fel?
@rttck; Jag har inte heller sett någon reklam i typiska bankmedier, jag har bara sett den reklam som jag fått i min egenskap av kund hos dem där de försöker få mig att spara pengar i deras nya, exceptionellt bra, sparform Medlemslyftet. Man får spara upp till 10% av sitt lånebelopp och ska få en årlig avkastning på mellan 8-10%. Problemet är att man bara får ut pengarna som överstiger 10%, du får inte ta ut resterande förrän du löst ditt lån. Vilket i 9 fall av 10 inte händer inom en snar framtid. Lite som JAK Medlemsbank.
I övrigt har jag nog sett någon billboard någonstans, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg var.
@marcus; ok en del tyska sparkassor jobbar på liknande sätt. Smart eftersom de får extra säkerhet i cash som de kan använda i rörelsen. Men 8-10% årlig ränta låter lite för bra. Du får låna ut mer än du tänkt låna(men det gör du normalt inte om inte villkoren är exceptionellt bra!). Men tyska sparkassor brukar erbjuda topplån för bostäder via ett sparande som sedan beroende på spartiden/belopp ökar på lånemöjligheten enligt tariffer medan inlånat behålls av banken under lånets löptid till bra ränta. Som du säger låst.
"med vattentäta skott och inte ens med gemensamt ägande via moderbolag"
Jag ser inte vitsen med att reglera att aktier i föreningsparbanken AB och robur spekulation AB inte får innehas av samma person. Det är för övrigt ett ganska drastiskt ingrepp i äganderätten (konfiskation) när man tar delar av Swedbank AB och skapar ovanstående bolag där inte Swedbank får äga bägge delarna (som de tidigare ägde).
Nu kanske man är rädd att konkurs i syskonbolaget eller moderbolaget skall drabba andra bolag i koncernen, men det löser man ju enklast genom att lägga inskränkningar på vad föreningsparbanken AB får syssla med för affärer – och det är det enda som har en chans att hjälpa (man måste "lita" på att de inte gör otillåtna affärer).
Om ett bolag i en koncern går i konkurs så påverkar det inte andra bolag i koncernen per automatik. Om ett dotterbolag går i konkurs så tappar moderbolaget bara ägandet av det och om moderbolag går i konkurs så ingår dotterbolaget bara i konkursboet och kan säljas av av konkursförvaltaren.
Ingreppet blir då att de som ägare måste sälja på marknaden. Är verksamheten lönsam lär den betinga ett bra pris. Utgångspunkten var att det en gång gavs tillåtelse via avreglering som senare kan återregleras. Inget ingrepp i äganderätten. Bara en ny lag som säger att fr.o.m laga kraft-tidpunkten måste man ha sålt till utomstående som inte heller har eller får intressen i strid mot den nya lagen.
Man förleds att glömma att det som sker är delvis en återgång till gamla regler. Det som än gång var ny-jungfrulig mark stoppas igen. Men värdet av verksamheten lär inte påverkas. Bara den fortsatta inkomstmöjligheten för ägare med de dubbla intressena.
men i ett avseende påverkas värdet förstås….genom att tillgången till billig finansiering minskar liksom att insättarskyddet försvinner. Ett värde som alltför mycket bidrar till överspekulation och ökade samhällsrisker. Det har påverkat värderingar och beteenden som inte anses önskvärda. Under krisens höjdpunkter blev det väldigt mycket "moral-hazard"
@rttck
Brukar tvångsförsäljnigar rent generellt betinga samma pris som frivillig försäljning eller är det möjligen så att de betingar lägre pris just för att köparen vet att säljaren måste sälja aldeles oavsett vad köparen bjuder? NB att om ett bud inkommer som är högre än vad försäljaren värderar det till så säljer en vinstdrivande verksamhet troligen frivilligt.
Frågan kvarstår dock varför man skall ställa kravet att man inte får äga dessa två verksamheter samtidigt? Det är ju inte så att man genom ägandet tillförskansar sig marknadsdominans (eftersom det faktiskt är olika tjänster bolagen erbjuder).
@Anonym; Du tycks generellt ha svårt att acceptera att man vill gå tillbaka till den lag(ar) som förhindrat att det som hände på 30-talet skulle hända igen. Nu hände det bara 9 år efter att lagen formellt tagits bort i USA men där samma lag successivt monterats ner redan från slutet av 70-talet. Den s.k liberaliseringen hävdade att marknaden skulle fungera mer effektivt(EMH), marknadsvärden skulle tillämpas etc. När "hela" banksystemet blev insolvent 2008 så skulle samma banker givetvis inte finnas om man inte förhindrat deras konkurs genom interventioner, regeländringar och en massa andra stöd av mer eller mindre omoralisk och t.o.m korrupt natur(egna regelbrott). Att du mot den bakgrunden börjar framhäva kritik såsom ingrepp mot äganderätten/konfiskation om reglerna nu ändras tillbaka är ju bara ett uttryck för ren nonsens eller i vart fall ett oförstående inför vilka särskilda regler/syften som banker överhuvudtaget existerar. Banker kan aldrig bli som vanliga företag även om nyliberalerna sett dem som sådana.
@rttck
Du tycks dock har generellt svårt att läsa det folk faktiskt skriver. Jag har inte sett någon som framfört ett bra argument varför ingen skall få äga dessa två bolag. Det är ju faktiskt det som utgör det stora ingreppet på äganderätten, nämligen att man tar och delar upp någons egendom och sedan gör att den inte får äga bägge delarna längre utan måste sälja ena delen till vadhelst för spottstyver någon behagar bjuda för den – detta dessutom utan någon vettig motivering till varför man gör så.
@Anonym; Därför att vattendelaren inte bara går mellan att dela verksamheterna i olika bolag utan även av ägandet. I Sverige försökte man på 80-talet med denna förenklade variant att särskilja t.ex typisk prop trading med kundhandeln men man klarade inte av att stå emot det "anglo-saxiska trycket". Bara för att man delar verksamheten så innebär det inte att det förekommer koncerninternt mygel eller för den delen mellan dotter/systerbolag i andra länder. Verkligheten vimlar av sådan skandaler. Av egen erfarenhet vet jag att en enkel uppdelning inte leder till önskvärda resultat. Bara ägande-delning. Precis som Glass-Steagall.
Du glömmer f.ö. bort att värdet oftast hänger samman med kunderna i banken. Detta värde är ingen spottstyver. Problemet kommer då kunderna flyttar utanför regeländringens domäner. Men å andra sidan har jag svårt att förstå varför t.ex "prop trading" skulle bli så mycket olönsammare om det såldes ut? Som oftast handlar "prop trading" om duktiga handlare. De flyttar dit villkoren är bäst precis som idag.
@rttck
Om man nu inte tror att de renodlade "sparbankerna" inte kan hålla sig till reglerna så är väl där man skall rikta in sig på än att skapa nya regler som de kan skita i.
Jag tror inte jag glömmer var värdet ligger, men som sagt marknadsvärdet på ett bolag ligger i dels vad eventuella köpare är beredda att betala för det, men även vad eventuella säljare är villiga att sälja för. Om man rubbar detta så att eventuella säljare blir faktiska säljare och de de säljer för är vadhelst eventuella köpare är beredda att betala så kommer detta rimligen inverka negativt på marknadsvärdet.
@Anonym; Vitsen är att inte banksystemet skall få bli systemkritiskt. Då handlar det t.ex om att;
minska "leverage" dvs öka andelen eget kapital samt minska utnyttjandet av olika former av skugg-banker som ökar på de osynliga riskerna(volatilitet), t.ex hedgefonder och bankers egna oreglerade off-balance-objekt som t.ex SIV´s. Häri igår även att reducera derivat-riskerna. Genom att flytta bort prop-trading och s.k trading-liknande hedge från vanlig kommersiell bankverksamhet minskas riskerna. Även bankförsöken att "tränga ut" den ömsesidiga försäkringsnäringen måste stoppas. Banker skall mao inte få äga försäkringsbolag eftersom det förfelar hela idén med försäkring om bolagen blir utdelande. Ju fler verksamheter bankerna omfattar ju fler och större blir problemen när bankerna ställer till det. Bankverksamhet kommer alltid att vara oligopolistiska till sin natur men när de under boomar verkligen konkurrerar med pengar som redskap(till kunder eller för egen del/trading) brukar det som regel sluta med att skattebetalarna får träda in.
ps! mina kommentarer berör inte sparbankerna särskilt. Sverige har ett av världens mest koncentrerade banksystem. Däremot går inte världen
omkull om vårt banksystem går omkull. För det är vi för små.
@rttck
Jag antog att det var uppenbart när jag skrev "sparbank" menade en renodlad typ av bank som sysslar med "riskfri" verksamhet, en bank som omfattas av statlig insättningsgaranti utan att dumpa över onödig risk på riksgälden med andra ord.
Att åstakomma att banksystemet inte blir systemkritiskt är nog inte rimligt för övrigt – hela folks privatekonomi (och även företags ekonomi) kretsar kring banken, man får in sin lön på banken, betalar med betalkort direkt från kontot, betalar in skatten på bankkonto och betalar sina räkningar direkt från bankkontno. Att reversera detta till att inte bli systemkritiskt verkar inte vara en rimlig möjlighet.
Frågan är varför samma person inte skall få äga bolag A och bolag B bara för att bolag A skall syssla med "riskfri" verksamhet och bolag B inte skall göra det? Kan man inte hitta en väldigt bra motivering så är det heller inte rimligt att kräva att personen skall sälja bolag A eller B till vadhelst någon behagar bjuda. NB att motiv till att "sparbanker" inte skall syssla med riskabel verksamhet vilket inte är det jag invänt mot.
När det gäller försäkringsbolag så är det väl normalt så att de går ut på att man faktiskt har balanserade betalströmmar under året. Det är nog inte så många försäkringsbolag som har en hiskelig massa eget kapital för att täcka upp oförudsedda försäkringsåtaganden. Många av försäkringsbolagen är nog utdelande eftersom de annars hade förfelat hela iden med aktiebolag. För övrigt bör ju samma regler gälla försäkringsbolag som för "sparbanker"; man "måste" ju kunna lita på att försäkringen håller precis som man "måste" kunna lita på att pengarna sitter tryggt på "sparbanken".
Till att börja med är insättningsgarantin en enorm fördel. Utan den går vi tillbaka till 1985 men det funkade utmärkt inom fondkommissionärs-verksamheterna ändå. Bra ränta på pengarna jmf med bank.
Med systemkritiskt menas att andelen eget kapital för främst företagsutlåning är tillräckligt stort för att klara sedvanliga lågkonjunkturer. Utlåning till bostäder och fastigheter(typiska bubbel-verksamheter) måste har betydligt högre riskvikter. Kommersiell banking bör gå tillbaka mot nyttovärdet, dvs mer bli s.k utilities vilket minskar systemriskerna på bekostnad av kapitalkostnaden. Basel 3 är lamt försök att rätta till sjukt låga kapitalkrav. Nyttovärdet speglar deras roll som renodlade intermediärer. Inte försäljare eller i övrigt i målkonflikt med sina kunder.
Betr försäkringsbolag så bör du skilja på privata och publika bolag liksom aktiebolag och ömsesidiga. De små privata aktiebolagen kan vi lämna därhän på sätt och vis eftersom de skapats mest för en särskild grupp vars intressen siktar på avkastning snarare än erbjuda alla en försäkring. De publika ömsesidiga bolagen(ej AB) ägs alltså av de försäkrade, därav namnet. De drivs konservativt och det märks särskilt i buffertar och på återförsäkringsområdet. Det du pratar om handlar om att bankerna(och dess lierade) försöker ta över de ömsesidiga bolagen och ombilda dessa till utdelande aktiebolag. Syftet är att öka avkastningen på de ömsesidiga bolagens tillgångar/skulder genom att ta mer risk samt att höja premierna. Allt för att maximera avkastningen till sig själva på försäkringstagarnas långsiktiga bekostnad. Risken för mygel inom sådan försäkringskoncerner är mycket stora(jmf lite hur ledningarna inom börsnoterade bolag utan privata majoritetsägare (fonder) agerar kortsiktigt för aktiekursen och ledningsbonusar mm. Ex Skandia Liv-affärerna). Finland som normalt är mycket konservativa har genom lobbying lyckats driva utvecklingen mot utdelande bolag. Detta kommer bli framtidens Lloyds(gick omkull på 90-talet men fick räddas av de s.k garanterna) som ändrade affärsmodell men med oförändrad juridisk association. Försäkringstagarna blir förlorare. Titta bara idag hur försäkringspremierna utvecklats. Man över-driver/-kalkylerar skadeutfallen men främst kräver man att varje produkt skall ge vinst istället för att fördela skadeutfallen över hela linjen inom en försäkringskategori. Försäkringsutfallen är förstås komplicerade att prognosticera men helt klart finns inslag av slumpmässighet där ömsesidiga bolag av tradition valt att jämna ut kostnaderna för att hålla balanserande premier. Med utdelande bolag kommer premierna i princip aldrig att sjunka men däremot att stiga mer pga att riskfyllda placeringskrav förr eller senare kommer att försätta bolagen i trångmål där alltid premierna kommer att drabbas.
Den ömsesidiga försäkringsmodellen är en av världens mest geniala uppfinningar. Ur denna sprang kooperationen som också betraktas som en av de framgångsrikaste associationerna jämte aktiebolaget. Men varje verksamhet har sin optimala ägar-lösning. Bara ordet försäkring säger vad det handlar om. Vinstintresset är särintressen. Inget annat.
@rttck
Du undviker "skickligt" min ursprungliga invändning – trots att jag påpekat att detta var min enda invändning (nämligen att det tycks saknas argument för att samma person inte skulle kunna äga "sparbanker" och mer riskfyllda bolag samtidigt). Istället riktar du in resonemanget på det som jag redan köpt resonemanget med att banker som omfattas av bankgarantin inte skall ta onödiga risker.
Sen när det kommer till försäkringsbolagen så bollar du liksom över dina uttalanden på mig. Jag har inte skrivit någonting om att bankerna försöker ta över de ömsesidiga bolagen.
@Anonym; Då har du inte läst mitt budskap. Om ägandet(majoritet) av nämnda två uppdelade verksamheter/bolag tillåts för ett och samma bolag/person så hamnar vi i den situation vi egentligen ville undvika redan på 80-talet i t.ex Sverige. Det har ju visat sig att problemen kommer mer med inblandande personer och deras ägarkrav och insynen. Uppdelningen av verksamheten räcker inte utan det krävs ägande-uppdelning. Försäkringsbolagssituationen är även den talande för en utveckling precis i icke önskvärd riktning.
Du skrev själv att aktiebolagsdrift av försäkringsrörelse innebär utdelning per se. Sampos Björn Nalle Wahlros´intentioner är ledande inom dessa tankar. Mycket illa men förstås bra för bankerna som får tillgång till dels nya affärer men även likvidflöden i deras finansiering. Ett utmärkt exempel på missallokerings-risker av kapital. Skit i kunderna har alltid varit oligopolets rättesnöre i en internationell utveckling där man bara vill bli större. Målet med stort M.
@rttck
Om man inte kan lita på att bankerna håller sig till reglerna så behöver man nog en bättre motivering varför fler regler skulle leda till någon förbättring. Det som behövs är att se till att reglerna som finns och verkligen kan motiveras efterlevs och inte slänga på lite extra illa motiverade regler bara för att.
Ditt resonemang om försäkringsbolag borde rimligen också kunna tillämpas på banker och då skulle alltså endast sparbanker och föreningsbanker (här i lagens betydelse på sparbank). När det gäller försäkringsbolag så tror jag heller inte de ekonomiska föreningarna bygger upp ett speciellt stort eget kapital heller – blir det för stort så blir det utdelning. Följer man resonemanget så borde då försäkringsbolag endast få drivas som någon form av ideell förening eller stiftelse.
Glass Steagall-Act var på 14 sidor och funkade utmärkt fram till slutet av 70-talet då några herrar inom den amerikanska lobbyn började trasa sönder den med nya andra lagar som underminerade Glass Steagall.
USA´s nya lagstiftning Dodd-Frank var först på strax under 2000 sidor(propositionen)för att senare skrivas ner till 700 sidor. Klart att denna detaljreglering är ett resultat av lobbying där bankintresset hela tiden stoppar in undantag och detaljregleringar för att både förhindra, underminera, öppna upp, skapa undantag…etc etc. Det är så modern lagstiftning slutar. En massa undantag för särintressena. En enkel lag är alltid bättre där förarbeten anger lagstiftarens önskan och målsättning. En domstol bara har att döma i enlighet med denna och skapa prejudikat. Det kallar jag sund lagstiftning. Sedan är det upp till övervakarna att utforma förslag till tillämpning etc. Men här bromsade herrar Greenspan, Rubin och Summers alla försök att verkligen hålla efter bankverksamhet. Greenspan har ju själv sagt att bankverksamhet är för komplicerad för att detaljreglera. 1999 tog man bort Glass-Steagall-Act eller resterna av dess innehåll.
Ömsesidig försäkring och bankverksamhet har inget gemensamt mer än att försäkringsbolagen förvaltar premieinkomster som bankkartellen är ute efter!
@rttck
Jag tolkar Glass Steagall (Sec 20) som att den INTE exkluderar möjligheten att en "sparbank" och en spekulationsbank kan ha samma ägare. Det blir isf lite självmål att säga att den funkade utmärkt.
Anledningen till att jag drar jämför med försäkringsbolag är att bägge förväntas innebära en försummbar motpartsrisk – man skall helt enkelt kunna lita på att man får ut sina pengar från banken liksom man skall kunna lita på att försäkringsbolaget kan betala ifall man skulle råka illa ut. Är motpartsrisken försummbar så är det inget problem att staten går in som garant ifall det ändå skulle skita sig.
Så du menar att chansen att inte få ut på försäkringen pga insolvens skulle vara ungefär densamma att dina bankmedel går till en Cypern-haircut? Jag tycker nog inte att den liknelsen kan göras. Det amerikanska WS-bankerna har fått räddats av FED/Treasury vart tionde år bara sedan den första Latin-Amerika krisen på 70-talet. Lägg till LTCM(Ryssland) till alla Brady-Bonds, Peso-kriser i Argentina, Mexiko, samt Indonesien, Thailand, (Sydkorea) och S&L… Regeringen och CIA har dessutom varit direkt inblandande för att skapa rätt omständigheter i utlandet för att deras banker skall kunna räddas. Och allt handlar om dollarn. Utan dollar-hegemonin hade de aldrig lyckats.
Betr Glass Steagall-lagens tillämpning blir det lite tudelat eftersom det handlar om två lagar. Själva kravet på uppdelningen av verksamheterna enligt en lag och den andra som inte tillåter investmentbanker få tillgång till FED´s pengar(och det gäller förstås även repor med FED). Därmed måste en bank(sparbank som kan utnyttja Riksbankens faciliteter) som idag separeras från FED/Rb(inkl. oversight)antingen göra det av egen vilja eller för att de inte får vara medlem enligt den gamla lagen(The Banking Act 1933).
Det du skriver om Paragraf 20 rör just typiska investmentbanker men själva ägande-begränsningen framgår av Paragraf:
§16: Nationella(kommersiella) banker får inte ägna sig åt vp-handel
eller genomföra emissioner(därmed kan dessa ej finnas/ägas)
§5c: kopplade §16 till villkoren för medlemskap i FED
§20: förbjöd medlemsbanker(FED) att ägna sig åt typiska investment-
tjänster
Därmed står det klart att investmentbanker(principally) inte kan få medlemskap i Federal Reserve System. Enligt §21 får mäklarfirmor inte heller ta emot kundinlåning(dvs inte bara oförsäkrad d:o).
§32: säger att det inte ens fick finnas folk anställda inom FED som hade anknytning till investmentbanker etc.
§20 som du anknyter till syftar på medlemskapet i FED. Det du säger stämmer inte om "sparbanken" är medlem i FED/Rb. "affiliated" betyder anknytning vilket är en svagare form än ägandet t.o.m. Men argumentet blir ogiltigt under §16 förutom enligt nedan:
Din "sparbank" förhindras enligt §16 att under ETT ägarskap kunna ägna sig åt spekulation och vanlig utlåningsverksamhet om banken är NATIONELL. Inom-statliga(regionala) banker(investment) exkluderas i lagstiftningen förutom på punkten om förbud om inlåning. Här syftar man på de klassiska investmentbankerna som GS och JPM, MS som var typiska partnership-banks.
Den nationella sparbanken(med spekulation) omfattas men inte den "lokala". Men då får den lokala inte heller del av centralbanks-systemet eller inlåningstillstånd. En liten lokal sparbanksförening får mao ägna sig åt spekulation med egna pengar! Inte speciellt systemkritiska, eller hur!
När det gäller motpartsrisker så är den stora risken i ett banksystem just domino-effekten. Banker som idag är insolventa(Europa). Försäkringsbolagen drabbas som alla andra kunder genom placeringar i bank. Däremot är som jag nämnde inledningsvis försäkringsbolagens normala affärsrisker betydligt lägre vilket förstärks av deras större(konservativa) reserver.
@Anonym; Du har nog rätt i dina tankar(§20) att en ägare skulle kunna äga 2 banker där:
Bank A är en s.k nationell sparbank med inlåning&bankgaranti men utan spekulationsinslag etc. Bank A saknar däremot tillgång till centralbankspengar.
Bank B är en icke-nationell bank som bedriver spekulation med egna pengar men där dessa pengar ej kan lånas genom kundinlåning eller från systerbolaget A. Jag gör tolkningen att upplåning från A innebär rörelse-smitta enligt §16.
Ovanstående som tolkning av Glass-Steagall Act(2) 1932/33
Ägandet av de två olika bankerna innebär då att inga som helst affärsförbindelser får finnas mellan bolagen direkt eller indirekt via moderbolag/privatägare.
@rttck
"Så du menar att chansen att inte få ut på försäkringen pga insolvens skulle vara ungefär densamma att dina bankmedel går till en Cypern-haircut?"
Nej, jag menar att man som försäkringstagare rimligen skall kunna räkna med att försäkringsbolaget skall kunna betala ut pengar ifall något händer och inte visa sig ha spekulerat bort pengarna. Du kanske tycker att det är helt OK att försäkringsbolaget spekulerar bort pengarna så du står utan egentligt försäkringsskydd, eller du kanske bara läser mina inlägg som fan läser bibeln.
"Du har nog rätt i dina tankar(§20) att en ägare skulle kunna äga 2 banker där"
Då är vi överens på ursprunliga punkten med tanke på att GS medger detta och du hävdade att GS funkade bra.
@Anonym; Men det är här det skiljer sig så mycket. Ett ömsesidigt bolag behöver inte något eget kapital eftersom premiepengarna förvaltas konservativt(ägs av de försäkrade). Det är först när bankerna "effektiviserar" dessa placeringar som risken ökar eftersom bankerna vill åt meravkastning via utdelning. Ett försäkringsbolag skall aldrig tas över av staten eftersom de inte kan bli systemkritiska. Blandar man in bankägande påverkas hela stabiliteten vilket t.ex AIG tydligt visade.
Beträffande att jag ger dig rätt om påståendet kring §20 förändrar inte saken direkt eftersom jag visat att ägande av både sparbank och spekulationsbank då blir mindre lönsamt, dvs man åtnjuter inga fördelar eller kan gå runt lagen eller lagens syfte. Alltså faller ditt resonemang. Eller hur! Varför äga en spekulationsbank som varken får ha inlåning från allmänheten eller som kan låna kapital från sin "syster"-bank som i sin tur inte heller har tillgång till centralbankens pengar? Men ok denna bank kan förstås ändå tjäna pengar men den blir knappast systemkritisk.
"Jag ser inte vitsen med att reglera att aktier i föreningsparbanken AB och robur spekulation AB inte får innehas av samma person."
Det är denna reglering som GS bl.a gjort. Genom att föreningssparbanken är en nationell bank och som är medlem av Riksbankens tillsyn inkl Rix och upplåningsfaciliter etc så får ägaren inte ha en Robur Spekulation AB. För att det skall vara möjligt så måste Spekulation avyttras eller så måste föreningssparbanken avgå som medlem av Riksbankens översyn etc. Eftersom insättarskydd inte fanns när GS antogs kan man anta att sparbanken även blir av med detta skydd om ägaren vill behålla sin spek-bank(utan inlåningsmöjlighet).
Slutsatsen enligt 00.29 ovan visade att GS förhindrade ett ägande av båda banktyperna liksom att "loop-hålet" ändå gjorde det oattraktivt. Tanken var alltså att minska systemriskerna vilket verkligheten tydligt visat under minst 40 år.
@rttck
Något försäkringsbolag som inte (i praktiken) behöver något eget kapital känner jag inte till. För övrigt utan eget kapital finns det inget utrymme för att få någon utdelning. Dock verkar du missa hela poängen med mitt resonemang av försäkringsbolag – de liksom banker förväntas vara så stabila att man kan lita på att de finns när de behövs.
Jag tycker inte mitt resonemang faller, det är bara du som hållt på med halmgubbeargument. När du ger mig rätt angående min tes och att ditt resonemang har kretsat kring andra saker så är det just det.
"Det är denna reglering som GS bl.a gjort. Genom att föreningssparbanken är en nationell bank och som är medlem av Riksbankens tillsyn inkl Rix och upplåningsfaciliter etc så får ägaren inte ha en Robur Spekulation AB. "
Nyss så erkände du att GS inte lägger något sådant hinder. Kan du åtminstonde bestämma dig hur du skall ha det?
@Anonym; Kanske det dags att du läser det jag skrivit samt läser igenom paragraferna jag tog upp! Vitsen med att ge dig formellt rätt var att samtidigt konstatera att förutsättningarna för att äga de olika bankerna drastiskt förändrats via lagens paragrafer(om du läst dem jag tog upp). Jag påpekade bl.a att ägarens(av aktierna) affärsmodell totalt förändrats till det negativa. Men den delen kommenterar du inte. Som sagt. Läs paragraferna! Nationell (spar-)bank eller inte nationell (spar-)bank. Vad bestod skillnaden i.
Du tycks inte förstå hur ömsesidiga försäkringsbolag fungerar. Deras reserver handlar om relationen skador och utbetalningar och premienivå respektive premieskulder samt återförsäkring. Mot detta skall värderas hur kapitalet placeras. Det sker inga utdelningar. Ägarna, dvs försäkringstagarna äger hela bolaget och har inga önskningar om utdelning utan istället så låga premier som möjligt baserat på låg placeringsrisk och en god bedömning av framtida skadeutfall utan att reserverna blir för små. Inget eget kapital.
När det gäller livbolag eller snarare pensionsförsäkringsbolag består den s.k utdelningen/återbäringen bara av avkastning utöver den s.k låga garanterade räntan. Pensionsförsäkring är å andra sidan ett sparande och inte en försäkring. Försäkringsmomentet handlar bara om efterlevandeskyddet, dvs livförsäkringen. Alltså; Glöm det om eget kapital. Vad har du fått det ifrån? Antagligen om det vi diskuterat tidigare, dvs att bankerna vill ta över förvaltningen av försäkringskapitalet för att kunna använda det i egen rörelse efter eget bevåg samt ta ut ersättning för denna förvaltning(utdelning)genom att t.ex äga försäkringsbolaget istället för de försäkrade äger bolaget. Det vore en katastrof. Först då skulle försäkringsbolagen ha ett eget kapital(aktiekapital). Kanske dags att skilja på reserver och aktiekapital.
Du är en lustiger man med tanke på dina intellektuella utsvävningar.
@rttck
Jag har inte invänt mot att bankernas möjligheter till att göra affärer inskränks genom att man inför begränsningar för vad en "sparbank" får ägna sig åt för affärer. Begränsningarnas syfte är att insättarnas pengar skall vara trygga på banken med eller utan insättningsgaranti (och därmed är statens pengar även trygga med insättningsgaranti). För att uppfylla detta syfte behöver man inte göra mer övertramp på äganderätten än så, för det är ju så att möjliga affärsmodeller knapast kan bli sämre för att ägarna har fler handlingsalternativ kvar.
Angående intellektuella utsvävningar så torde ju frågan om försäkringsbolagen vara just det – de var inte själva grundfrågan (så jag vet inte egentligen varför vi diskuterar dessa öht).
@Anonym; Utgångspunkten var bankernas breddande verksamhet. De är förstås ute efter försäkringsbolagen också vilket t.ex Nordea/Sampo pläderar för. Före det pensionsförsäkringar/fondhandel m.m och före det vp-handel och M&A och emissioner, etc. Detta innebär förhöjda risker.
Den andra utgångspunkten var en ändrad lagstiftning där man hypotetiskt gör analogin med Glass-Steagall Act och vad det skulle få för konsekvenser. Du tog upp exemplet med ägandet av två olika banker inom en koncern som om det vore en konfiskation om man tvingades sälja en av bankerna! Om du läste mina angivna §§ så skulle du inse att ditt exempel inte är möjligt enligt GS. Jag hänvisade att det kunde vara möjligt om en privatperson ägde nämnda två banker, dvs de ingick inte moderbolags-koncerner vilka uttryckligen inte tillåts enligt samma lag. De ses då som en enhet lagmässigt(förstås). Och en bank som inte övervakas av centralbanken(icke-nationell bank) anses sannolikt inte heller anförtros en insättningsgaranti. Frågan är dock hypotetisk eftersom en insättningsgaranti inte fanns på 30-talet. Men skulle de få en garanti så lär de naturligtvis inte kunna låna ut medel till sin "systerbank" Robur Spekulation tillika ägd av "Robban Robur". Och har man inte tillgång till centralbankspengar eller insättningsgaranti samt är övervakad av Rb så lär bankens långivare kräva betydligt mer betalt vilket försämrar affärsmodellen otvetydigt.
@rttck
Du får nog specificera mer vad det är som lägger hinder i att en bank skulle ha ett moderbolag eller att GS hindrade moderbolaget från att äga andra bolag som sysslar med saker banken inte fick. Efter en snabb genomläsning av de paragrafer du hänvisade till hittar jag inte några sådana hinder.
Sen förtydligande om bankgarantin och det hypotetiska med den är att syftet med den är att göra att insatta pengar sitter tryggt på banken, enligt dig så uppfyllde ju GS detta syfte. Bankgaranti i mina inlägg skall alltså avse en ordning som gör att insatta pengar tryggas oavsett detaljerna i hur det åstakomms.
Väldigt trevlig nyhet måste jag säga! Stor tumme upp !
En uppdelning av det tyska bankväsendet i en samhällsviktig och en högriskbetonad del är ju en glad nyhet, och en liten (penning)pungspark mot den improduktiva parasiterande finansindustrin.
Nu får vi hoppas å svenska skattebetalares vägnar att Sverige följer efter.
Frågan är var bostadslånen ska hamna? Bland den samhällsviktiga delen eller i högriskbranschen? Jag skulle kunna tänka mig att man delar upp bostadslånet i en del som har stark säkerhet och som motsvarar kanske 50 % av marknadsvärdet på bostaden (samhällsviktiga delen), samt i en del som saknar eller har en vansklig säkerhet (högriskbranschen).
Med en sådan konstruktion anser jag också att insättningsgarantin är befogad för endast den samhällsviktiga delen, för att minska risken för uttagsanstormning.
Nästa sunda steg är att göra bankväsendet nationsknutet.
Ja före 1980 fick man nog leta efter bolån hos svenska banker. De fanns som topplån förstås men mest för det lite högre inkomst-kollektivet. 1985 förändrades spelplanen helt. Bolån var det som skulle bilda basen för svensk banklönsamhet och därmed risktagning(subvention mao). Sedan kom pensions-reformen med uppluckrade placeringskrav för AP-fonderna m.fl.
Då startade flödet på allvar och affärsbankerna kunde med lagstiftarnas fortsatta stöd specka med kundernas pengar, något som tidigare varit förbehållet de s.k fondkommissionärerna. Fondsparandet framdrivet särskilt av pensionsreformer skapade banker som alltmer tappade sin intermediära roll och blev försäljare, dvs förtroendet urgröptes mer och mer i takt med bankens målkonflikter.
Man kan fråga sig varför man skulle göra något sådant. Vad är det som driver en sådan uppdelning?
Tittar vi i USA så var den enda banken som också hade prop trading som på något sätt var inblandad i finanskrisen JPM. Och dom hade vett och sans att helt gå ur redan 2006. Dom lär inte ha gjort några förluster på MBS.
Även om empiri är tunt så säger den att det tvärtom är BRA att det är banker som sköter proptradingverksamheten.
Där problemen uppstod i USA var i de oreglerade broker-dealers. (Bear, Lehman, Merril, Goldman. Som alltså inte var bankinstitut).
Samt pga av oreglerade Home Mortage-företagen som lånar ut till husköpare (och alltså inte är banker).
BoA hade det dåliga omdömet att köpa på sig två problem. Dels Countrywide som var ett (stort) Home Mortgage-företag (och inte bank) och Merril. Den senare mitt i finanskrisen eventuellt efter påtryckningar från Bernanke och Paulsson.
Genom de köpen blev dom indragna i finanskrisen.
Bankerna i USA drabbades bara indirekt av finanskrisens konsekvenser. Dvs kreditförluster pga av utlåning företag som började gå sämre. Och pga av folk som blev arbetslösa.
Banker i USA är inte inblandade i utlåning till husköp.
Det låter som det Tyska förslaget mer är ett spel för galleriet. "Titta vi slår på bankerna. Vad duktiga vi är".
Om man tror att bankerna inte ser om sitt eget hus kan man skruva upp kapitaltäckningskraven. Eller sätta golv för riskvikter. Då gör man något åt problemet risk och framtida kreditförluster.
Men det gör inte politikerna, för dom vill tvärtom ha en ökad kreditexpansion. Och det innebär ökad risk. Därav den här typen av patetiska utspel som inte leder till något vettigt. Däremot kommer det naturligtvis sysselsätta en drös med jurister i många år.
Libor, Foreclosuregate, Subrime, Swap-"bedrägerier" etc etc
Du missar att det handlar om märklarfirmorna som tagit över banker eller i övrigt kunnat skaffa sig bank(holding-)status, dvs bl.a insättarskyddet via FDIC liksom tillgång till centralbankens diskonto-fönster etc. Det är detta det i grunden handlar om när det gäller Glass-Steagall.
Banker lånar även ut till huslån…jo. Det viktiga är att banker med insättarskydd inte får handla med kundpengar!
XY:"Vad är det som driver en sådan uppdelning?"
Tolkar det som ett strukurellt hot. Då bankerna är länkade så råder ju garanterad imunitet emot konkurs i dagsläget. Uppdelningen bryter ju sönder de kompakta stimmen av banker och de utsatta bankerna blir lätta offer för konkurshot. Men om det hjälper är en annan sak.
josefi
Jag ser inget sådan sådan immunitet. I USA har mängder med banker gått under de senaste åren. Och i Sverige har 2 gått under.
Även om staten ingriper som t ex i Carnegiefallet kommer ägarna att förlora.
rttck
Din första mening har inget innehåll.
Jag är väl medveten om att man kan ansöka om att bli bank holding company. GS gjorde det till slut när det började osa väl hett.
Det har dock ingen större betydelse.
FED kräver goda säkerheter och har man sådana bör det inte vara problem att låna i bank. (I praktiken görs en repa så banken är säker).
Insättarskydd är irrelevant iom att de inte tar deposits.
Om du lyckas hitta en bank som gett ett huslån i USA så kan du vara tämligen säker på att den har sett till att den har en bra säkerhet i fastigheten och att risken är låg (låg till måttlig belåningsgrad). Det är inga banker som i USA ägnad sig åt vårdslös utlåning.
XY: Det är väl korrekt att banker går i konkurs, men av de stimgående så är det full bemanning tycker jag. Lehman gick i konkurs, men själva biffen är kvar på tallriken så att säga. Berörningspunkterna mellan stimmet gör att faller en faller alla. Det märktes väldigt tydligt när staten fick gå in och täcka upp.
@xykorr; Betyder inte bankoktroj något för dig? Investmentbanker i sin ursprungliga form har t.ex INTE tillgång till centralbankens lånemöjligheter! Det är inte bara om att "ansöka" om bankholding-status och få det mao. Ett moderbolag som köper en bank skall inte kunna gå bakvägen till denna status till fördel för moderbolagets andra verksamheter(dotter- systerbolag). Men genom de politiska manövreringarna har en grupp med Rubin, Gramm, Summers och Greenspan under lång tid(80-talet) luckrat upp alla regler som grundats genom Glass-Steagall. GS bankholding-status var bara politisk eftersom det var Federal Reserv som reglerar bl.a dessa banker som krävde att GS och MS under 2008, krisens höjdpunkt, skulle ansöka om bankholding-status så de kunde räddas. Sedan blev man tvingade att dessutom ändra bokföringsreglerna(FASB)etc. för att undvika bankkonkurser. De slapp redovisa sina tradinglager till marknadsvärde!
josefl
Lehman var inte ett bankinstitut så det är irrelevant om man talar om banker.
Vad gick staten och täckte upp ang bankinstitut?
(Bland nu inte in AIG som var ett försäkringsbolag, eller sådant som har med broker-dealers eller andra typer av företag att göra).
rttck
Skrev inte jag tidigare att broker-dealers inte är bankinstitut? Då är det inte mycket mening att du repeterar det. Och jag redogjorde för värdet för broker-dealers att ha tillgång till discount window. I vanliga fall har det inget värde. Hade det haft det hade de varit bank holding company redan tidigare. Det verkar inte som du läste vad jag skrev.
Det var inget större bekymmer för vare sig GS eller MS att få bli bank holding company. Läs själv: http://www.fdic.gov/regulations/laws/rules/6000-100.html
Om du menar att det bara var politiskt har du knarkat konspiratoriska bloggar för mycket.
Ändringen från mark-to-market kom ganska tidigt. Och den gällde inte specifikt bankinstitut. Japan gjorde likadant på 90-talet och EU har också gjort så.
Hamnar man in en balance sheet recession (vilket det handlar om) så är staten ganska snabb med den typen av åtgärder för att undvika onödiga konkurser och skador på samhället.
Extremen är nog Japan som hade kvar undantaget länge, men så var också deras bubbla extrem.
Låga räntor bygger stora bubblor.
Det som driver eller kanske rättare sagt motiverar en sån uppdelning är att man rimligen som garant för insättningsgarantin bör kunna ställa krav på de som skall omfattas av insättningsgarantin inte gör affärer som utsätter riksgälden för onödiga risker.
Något krav på uppdelning blir det då inte, man bara kräver att de som skall omfattas av insättningsgarantin inte bedriver riskfylld verksamhet (dvs antingen slutar med den eller bildar ett separat bolag för att bedriva den ifall de för närvarande alls bedriver sån verksamhet).
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Antingen reglerar vi bankerna på detta sätt – eller så tar vi bort centralbankens ränteroll och insättningsgarantier, och låter marknaden styra över risker och räntor.
Detta är problemet när man börjar reglera och skydda industrier – det tar aldrig slut.
@Krille
Ett problem med att låta marknaden styra utan regler är att en bank som trots att de avtalat med kunderna gör sådana affärer kommer att kunna göra dessa tills det går åt pipsvängen. Kundernas insättningar går då förlorade inklusive det skadestånd (kompensation för förlorade insättningar) för kontraktbrott.
Reglerna är till för att man skall kunna bedriva tillsyn, tillsynen är nödvändig för att det är det enda som tvingar dem till att bedriva endast den verksamhet som de påstår sig driva. Även i ett system utan insättningsgaranti måste man ha en tillsyn som gör att kunderna kan vara säkra på att deras insättningar inte satsas på vilda spekulationer.
Låter som Vänsterpartiet och Sjöstedt…
Låter som en bra idé.. tror jag. Xycorr har invändningar som jag inte kan värdera, men bankerna måste man omreglera så att banker kan tillåtas gå i konkurs.
Allt som kan få tant jätte-happy att se bekymrad ut är goda nyheter
Men varför inte återinföra ett statligt giro för transfereringar och därmed kunna avskaffa insättningsgarantin för bankernas privata skuldsedlar?
Så slipper man reglera?
Det vore ett möjligt alternativ, men det vill nog inte bankerna se…
Reglera behöver man nog ändå – stora delar finansiella sektorn är ju beroende på att kunderna kan lita på att bolagen bara sysslar med de typer av affärer som de utger sig för att syssla med. Kanske reglera inte är rätt ord, det handlar mer om att inspektera.