Jag kanske var lite otydlig. Jag menar att det är synd att det inte räknas om man avstår från att rösta. Jag tycker att viljan att inte rösta skall väga lika tungt som att faktiskt rösta.
Ta till exempel USA där ungefär hälften går och röstar på endast två kandidater.
Valet i sig brukar bli väldigt jämt, som jag ser det har USAs president stöd av ungefär 25 till 30 procent av de röstberättigade.
I USA är folket inte betrodda att rösta fram presidenten. De får rösta fram elektorer som i sin tur väljer president. I Sverige så räknas blankröster till kategorin ogiltiga röster så det uppmuntrar inte direkt till blankröstning heller…
Det handlar ju inte om hurvida de är betrodda utan om att det är en federation av stater. Vi får ju inte välja EU-kommissionen t ex, det gör våra "elektorer" i EU-parlamentet.
Men visst, man kan diskutera systemets demokratiska kvalitéer…
Man måste ha viss förståelse för att det inte riktigt var praktiskt att centralt ordna allting på 1700-talet. Därav systemet med lokala val av elektorer som sedan förde fram rösterna vid sjävla "valet".
Traditionens makt är stark. Så elektorerna lever kvar.
Nej, socialism är att plocka folk på skattepengar och omfördela dem. Det är därför mycket svårt att bli av med ett socialistiskt system, eftersom samtliga politiker, oavsett färg, inser att makten vidhålls via skattsedeln. Inga skattepengar = ingen makt. Trots att vi har en påstådd "högerregering" så har vi en högskattepolitik, om än med nyansskillnader.
Senast jag kollade var inte definitionen på socialism "att plocka folk på skattepengar och omfördela dem". Det verkar vara något som samtliga inriktningar, utom möjligen anarkism och libertarianism, ägnar sig åt i varierande grad. En sådan definition verkar vara alltför vidlyftig för att fylla någon funktion.
Dessutom misslyckas den att fånga andra viktiga aspekter av socialism, som t.ex. jämlikhet. Enligt din definition så är ju en omfördelning till de rikaste en del av socialismen vilket stämmer väldigt dåligt med jämlikhetsidealet i socialismen. En typisk socialistisk omfördelning går ju snarare från de rikaste till de fattigaste.
ok, jag ska börja med att erkänna att jag inte har en genomtänkt definition av nyliberalism och är aningen affektiv kring det hela vilket ju vanligtvis brukar leda till bristande omdöme. Detta kan vara fallet med mig och nyliberalismen.
Det jag syftar på är den privatiseringsiver som varit förhärskande de senaste årtiondena både inom S och M. Denna piratisering har alltför ofta inneburit skapande av privata monopol och semimonopol, gynnande av stora aktörer, utförsäljningar till underpriser m.m.
Jag kan erkänna att jag antagligen gör mig skyldig till liknande feltänk som Doktor Syn genom att avgränsa min ogenomtänkta implicita definition till sådant som egentligen inte är utmärkande för nyliberalismen. T.ex. har vi inte sett några seriösa skattesänkningar, minskad reglering och minskad byråkrati vilket borde vara viktiga aspekter av nyliberalism.
Så jag blir nog tvungen att backa. Även nyliberali(s)(m) är nog egentligen fel beteckning.
Tycker det är intressant att man kallar en regering som gladeligen håvar in 45-50% av BNP i skatter (jaja, tilllsammans med landsting och kommuner…) för nyliberal. Visst, man har lite friedmaneskt sålt av lönsamma bolag (korkat, jag vet) men det krävs väl ändå lite mer för att vara nyliberal?
håller med. Som sagt backar jag från påståendet. Däremot kan man konstatera att både S och M behållit de höga skatterna samtidigt som de gjort skurkiga och/eller korkade utförsäljningar samt försämrat för de som har det tuffast. Dessutom har man lyckats bibehålla eller öka byråkrati och regelvälde.
Cornu vill kanske mest vara rolig. När man hittar ett roligt sätt att leka med språket så är det frestande att bortse från brister i den intellektuella kvaliteten.
Fast det finns ju en viss poäng i det också. I USA använder vissa en annan typ av politisk skala som går från mycket stat till lite stat. Där anses "anarkist" stå nära "libertarian" och bägge inte varandes långt ifrån "konservativ" (i någon form av traditionell mening). Sett ur den synvinkeln är det ju skrämmande lite skillnad på våra politiska alternativ: stor offentlig sektor (40-50% av BNP) och allsmäktiga politiker som av någon anledning tror att de är i stånd att hantera en sådan jätteekonomi.
Om man sen vill kalla det socialism i brist på ett bättre ord…
Amerikanska republikaner kan te sig extremt osakliga när de kallar Sverige en socialistisk mardröm. Delvis kan det dock kanske vara så att de har en annan uppfattning av vad socialism är. För mig är socialism ett utopiskt tämligen egendomslöst tillstånd i marxistisk teori och då är det förstås orimligt att kalla Sverige socialistiskt. Men sätter man socialism som synonymt med en stor välfärdsstat så är vi väl ganska socialistiska. Ordet mardröm förefaller dock ändå lite överdriven.
För övrigt tycker våra politiker att nationell socialism är något mycket fult och därför gör de vad de kan för att avveckla välfärdsstaten. I synnerhet miljöpartiet satsar hårt på en international-socialism som alldeles självfallet dödar välfärdsstaten. Men det vill de inte låtsas om.
Svenska vänstermänniskor kan te sig extremt osakliga när de ylar om nyliberalism i Sverige. Delvis kan det dock vara så att de har en annan uppfattning om vad nyliberalism är. Jag hör, kanske felaktigt, libertarianism när någon säger nyliberalism och då tänker jag på ett utopiskt, tämligen egendomspräglat tillstånd där frihet och respekt för individen och vederbörandes rättigheter råder och då är det förstås orimligt att kalla Sverige nyliberalt. Men sätter man nyliberalism som synonymt med att sälja ut lite statlig egendom och sänka välvalda skatter i syfte och mening att bli återvald så är vi väl ganska nyliberala. Jag tycker ändå att det är ett knasigt ordval med tanke på den ganska o-nyliberala skattebördan som alltjämt råder.
Den där kommentaren gav lite papegojvibbar. Fast det var intressant att du analyserade nyliberalismen med liknande ordvändningar som jag analyserade socialismen!
Socialism i korthet: Staten är en form av curlingförälder som har rätt att stjäla medel från de framgångsrika och ge till de som inte får jobb pga dåliga arbetsregleringar.
Staten har även rätt att pga NAIRU skapa arbetslöshet som hålls uppe med hjälp av straffkostnader på att anställa, bråkiga fack som höjer minimilöner osv. Staten har även rätt att slösa bort obegränsat med skattepengar på i princip vad som helst, t.ex klubbmedlemskap i EU (~30 mdr per år), bistånd till diktaturer (~30mdr) för att inte nämna alla andra galenskaper som 5 mdr till integration och jämställdhet (innan NAIRU finansierades det genom att folk som kom hit fick arbeten och att genus fortfarande ansågs vara larv), bidrag till utvalda företag 63mdr osv.
Detta är bara 128 totalt meningslösa miljarder som staten kastar bort.
Det är nog inte socialism de skapar, utan bara ett allmänt helvete för alla. Ordet helvete rymmer dock inte bokstäverna s och m, så man får hitta något annat ord. Harmageddon har inget s. Kollaps har inget m. Depression har inget m. Världskrig har inget m. Gehenna har vare sig m eller s. Hades har inget m. Massdöd har ett m och två s.
Kaos har inget m. Undergång har vare sig m eller s. Diktatur har vare sig s eller m. Anarko-kapitalism har både s och m. Fascism har både s och m. Neo-feodalism har både s och m.
Jag undrar hur långlivade de neo-feodalistiska herrarna blir i drönartider? Folk som inbillar sig att de skall kunna leva flott medan världen rasar runt omkring dem har nog inte greppat den senaste tidens tekniska utveckling. De får räkna sitt guld i nergrävda betongbunkrar och akta sig för att sticka näsan ovanför jordytan.
Varför ser du ingen skillnad på S och M politiken?
Kollektivism mot individualism skulle jag vilja beteckna skillnaden kort.
Tror man att kollektivet vet hur individen vill ha det så är socialdemokraterna rätt parti.
Själv är jag rätt nöjd med dagens samhälle men ser lite nostalgiskt hur solidariteten med de svaga slängs på sophögen. Skolan bör bli bättre. Men den förda politiken tvingar oss att lämna solidariteten. Samhället är på väg att internationaliseras!
Det blir ett helvete för alla. Socialdarwinism på global skala. Ingen demokrati förstås eftersom ingen vill ha en världsstat och nationalstaterna går på knäna. Alla framsteg upphör och alla naturresurser förstörs. Världskrig. Typ.
Idag är det ett skrattretande påstående men jag tror du är något på spåret där, Tomas… Den moderna rättsstaten har ju visat sig alldeles inkapabel att hantera organisationer som rör sig i legalitetens tassemarker. Dessa växer för varje dag och vinner terräng, anhängare och inflytande. Inte inflytande i politiken som i Italien eller Latinamerika men i människors vardagsliv. Det räcker.
Du borde kanske läsa denna artikel, skriven av en kvinnlig Vänsterpartist. När en vänsterpartist, som i normala fall alltid tar parti för invandrare och kastar rasistkortet på svenskar, skriver något sådant så har det gått väldigt långt!
"Många har fortfarande efter tio till 15 år i Sverige ett ytterst begränsat ordförråd. Oftast gäller det kvinnor, som efter sin ankomst fött många barn och som stannat hemma och inte skaffat sig språkets grundläggande verktyg för integration. De säger själva många gånger att de är enklare att leva på försörjningsstöd än att aktivt söka arbete, då de anser att skillnaden räknat i inkomst är försumbar."
Eller vad den somaliske tolken Abdulahi Mohammed sade för några år sedan i samband med en artikelserie om somalier i Göteborg:
"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen. När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"
Varför är det bara ett problem bara när invandrare kan "ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka" och inte att infödda svenskar kan göra precis samma sak? Känner en massa blonda/blåögda "nomader" enligt din beskrivning som inte gör annat än driver runt på dagarna och cashar in A-kassa och socialbidrag medan de sippar latte.
Sänk alla skatter och bidrag istället, för ALLA. Då minskar garanterat problemen med kafésnackandet om du stör dig på det. Sverige har trots allt redan ett av världens högsta skattetryck och det är det som är det grundläggande problemet.
I en välfärdsstat behövs arbetsmoral och en känsla av solidaritet och samhörighet. Den är borta idag och ingen, svensk eller ej, skäms för att mjölka trygghetssystemen. Känner inte en kotte som använder dom i närheten av hur det var tänkt. Förutom dumma jag då, som aldrig betalat eller erhållit a-kassa…
Men generellt sett är arbetslöshet semester för folk. Sex, sju veckor av obligatoriska möten och den ansträngning som AF kräver, inte mer. Sedan kanske man börjar se sig om efter ett jobb, men endast för att kassan börjar tryta.
Då har jag gjort en sämre affär: Jag har betalat a-kassa i en massa år, men aldrig erhållit nån…
I övrigt håller jag med – ett välfärdssystem kräver nån form av social kontroll. Jag kan hänvisa till den gamla studien "Att leva på kassan" där dom intervjuar folk i Gislaved. Det hävdas då att folk som är sjukskrivna knappt vågar gå ut och hämta tidningen för att de skäms. Lite extremt kanske, men ändå.
"folk som är sjukskrivna knappt vågar gå ut och hämta tidningen för att de skäms."
Det var andra tider. Jag minns hur jag skämdes när jag skulle gå in på arbetsförmedlingen första dagen jag var arbetslös, i början av 90-talet. Jag såg mig om efter bekanta , noga, innan jag smög in.
snarare är väl alternativen nyliberalism vänster nyliberalism höger precis som det har varit sedan mitten på 80 talet. Demokratin har urholkats eftersom att det inte finns nått alternativ
Ha ha – ja, där fick du till det i rubriken, Cornu!
Skillnaden mellan blocken är bara att om du har jobb så får du antagligen mer i plånboken efter skatt om Alliansen vinner, och om du inte har jobb så får du antagligen mer i plånboken efter skatt om de Rödgröna vinner.
Jag kan bara inte rösta på dessa dårar, som mer och mer ser ut som en enda sörja, liksom jag heller inte känner för att rösta på SD, fastän de är det enda nyktra partiet i riksdagen numera.
(Snälla ni – dra nu inte upp rasistkortet! Jag kan räkna upp mängder av händelser där Sjuklöverns politiker diskriminerar svenskar bara för att försöka rädda det havererade invandringsprojektet, bland annat genom kvotering, och det skulle inte förvåna mig det minsta om det också drabbar svenska akademiker inom en snar framtid. För mig är detta etnisk diskriminering. Dessutom anser jag att rasism existerar bland alla folkgrupper.)
Borde vi inte vara tacksamma för att vi har en så stor enighet in mot mitten? Titta på Italien och USA. Återkommande nyval i det ena landet, och total oförmåga till samarbete i det stora landet.
I båda länderna så skenar budgetunderskotten som en följd av den splittrade politiska bilden. Det råder parlamentarisk handlingsförlamning.
Kan det bli en såsig handlingsförlamning utan verklig inriktning om alla samlas i mitten? Tydligen.
Som väljare känner man behov av att "något verkligen händer". Kan det göra det i mitten?
De tydligaste alternativen blir då egentligen V eller SD i var sin ände på skalan.
Eftersom vi inte vill vara extrimister så fastnar vi i mittenträsket.
Inget verkar hända förrän yttre omständigheter tvingar fram verkligt agerande.
Har just sett en DVD med Noam Chomsky, som var intresseväckande. Han förfäktar att samhället styrs av en elit, som tillvaratar de rikas och storbolagens intressen. De behöver hålla de intellektuella (10-20 % av befolkningen) på gott humör. Den stora massan (80 %) struntar man i och det är de som får betala. Han visade med olika exempel på hur politiker ljuger och manipulerar för att få sin vilja igenom. Hade just läst en artikel i någon av morgontidningarna där en journalist skällde ut Jonas Sjöstedt jäms med fotknölarna för han vågade förfäkta att riskkapitalsvinster i vården/skolan, som inte återinvesteras, ska bort. Intressant att läsa kommentarerna där folk från olika politiska läger skällde ut journalisten. Ett bra exempel på hur svensk media backar upp politiska agendor. Men det här visste vi väl alla redan?
Moventia
Chomsky har ju en politisk agenda, men hans kritik mot media är både ganska sund och delvis tillämplig på Sverige.
Nu kommer nån att skälla mig för vänsterliberal (som vanligt), men vadå? Om man inte tycker att man ska läsa motståndarsidans argument så underkänner man ju sin egen intellektuella förmåga.
Jag hoppas kunna se en politisk vågdelare mellan nationalism och globalism, mellan ett samhälle med en inre harmoni och ett där social oro råder, mellan nationalstat och EU-protektorat, mellan nationell och global finansmarknad.
Med nationalism menas inte att det är förbjudet med impulser från andra länder i form av människor, idéer et cetera.
Om man nu bortser från naturfolken, tycker jag att historien har visat att de som lever i samhällen som kan hänföras till nationalstatsbegreppet har det mer trivsamt.
Med nationalstaten måste politikerna omfokusera från den personliga vinningen och gynnandet av obskyra överstatliga organ till nationens bästa. Men detta kräver också bättre politiker med högre krav på logisk slutledningsförmåga och långsiktighet, ty tidsdimensionen, både bakåt och framåt, är viktig i nationalstaten.
Jag tar således avstånd från det globalistiska EU-protektoratet Sverige där den sociala oron i samhället uppmuntras, samt där politikerna är marionetter i händerna på globala finansaktörer.
Har naturfolk det trivsamt? Tycker det verkar för jävligt och det måste ju finnas ett skäl till att livsstilen överges i parti och minut så fort tillfälle ges.
I min kommentar tar jag inte ställning till trivselfaktorn hos naturfolk, eftersom jag har svårt att göra jämförelser mellan naturfolk och högteknologiska samhällen.
Men jag kan tänka mig att jägar/samlarkulturer som lever i symbios med naturen och där det finns tillräckligt med föda är lyckligare än oss.
I skiftet från stenålderns jägar/samlarkulturer till ett mer bofast jordbruksamhälle har man fastslagit utifrån bl.a. osteologiska undersökningar att sjukdomsfrekvensen och näringsbrist ökade. Sådant sätter sig på humöret.
Det finns flera skäl till att naturfolken anammar vår livsstil. Dels vill regeringar flytta bort naturfolken så att man kan exploatera diverse naturresurser, dels kan det vara lockande med den lättåtkomliga snabbmaten med mycket socker och alkohol, som på sikt förgiftar och passiviserar naturmänniskorna.
Att naturfolk överger sin livsstil är för att de många gånger är tvingade att göra så, inte minst med tanke på överbefolkningen, som kommer öka problemen mellan nomader och bofasta.
Anledningar att inte rösta: (nummer endast för referens, inte avsedda att indikera en viss ordning)
1. Chansen att din röst påverkar utgången är så otänkbart liten att den i praktiken är 0.
2. I praktiken är urvalet av de du får rösta på strikt begränsat av etablissemanget.
3. De som väljs är fria att bryta mot löften utan konsekvens. I andra sammanhang skulle detta vara anledning för ogiltigförklaring av avtal och tom åtal.
4. De som väljs använder sin makt för deras egen, statens och andra intressegruppers (tex banker, företag, fackföreningars) vinning. Du är inte av intresse för dem.
5. Att rösta innebär att man ger samtycke och legitimitet till staten, representativ demokrati och den politiska processen. Den som röstar samtycker till utgången och har ingen rätt att klaga.
6. Att rösta i "självförsvar" mot andra politiska läger är en ond cirkel som inte löser något. Även om din sida vinner en gång vinner den andra sidan den andra.
7. Det är omoraliskt att rösta. Att rösta innebär att samtycka till och stödja inledandet av våld mot fredliga personer (inklusive, ironiskt nog, dig själv) för att tvinga dem att göra vad du (eller rättare sagt, de valda politikerna) vill.
56 kommentarer
He He,
Tänker inte du heller rösta, synd att inte om tillräckligt många avstår från att röstar. I sin tur genererar tomma stolar i riksdagen.
Nej, har du inte fel där….
Det räcker väl med att 365 medborgare röstar på rilsdagspartier för att stolarna skall fyllas…??
Jag kanske var lite otydlig. Jag menar att det är synd att det inte räknas om man avstår från att rösta. Jag tycker att viljan att inte rösta skall väga lika tungt som att faktiskt rösta.
Ta till exempel USA där ungefär hälften går och röstar på endast två kandidater.
Valet i sig brukar bli väldigt jämt, som jag ser det har USAs president stöd av ungefär 25 till 30 procent av de röstberättigade.
I USA är folket inte betrodda att rösta fram presidenten. De får rösta fram elektorer som i sin tur väljer president. I Sverige så räknas blankröster till kategorin ogiltiga röster så det uppmuntrar inte direkt till blankröstning heller…
Det handlar ju inte om hurvida de är betrodda utan om att det är en federation av stater. Vi får ju inte välja EU-kommissionen t ex, det gör våra "elektorer" i EU-parlamentet.
Men visst, man kan diskutera systemets demokratiska kvalitéer…
Man måste ha viss förståelse för att det inte riktigt var praktiskt att centralt ordna allting på 1700-talet. Därav systemet med lokala val av elektorer som sedan förde fram rösterna vid sjävla "valet".
Traditionens makt är stark. Så elektorerna lever kvar.
Nyliberali(s)m———–Nyliberalis(m)
Ja, det stämmer bättre!
Cornu har lite märklig uppfattning om vad socialism är.
Nej, socialism är att plocka folk på skattepengar och omfördela dem. Det är därför mycket svårt att bli av med ett socialistiskt system, eftersom samtliga politiker, oavsett färg, inser att makten vidhålls via skattsedeln. Inga skattepengar = ingen makt. Trots att vi har en påstådd "högerregering" så har vi en högskattepolitik, om än med nyansskillnader.
Senast jag kollade var inte definitionen på socialism "att plocka folk på skattepengar och omfördela dem". Det verkar vara något som samtliga inriktningar, utom möjligen anarkism och libertarianism, ägnar sig åt i varierande grad. En sådan definition verkar vara alltför vidlyftig för att fylla någon funktion.
Dessutom misslyckas den att fånga andra viktiga aspekter av socialism, som t.ex. jämlikhet. Enligt din definition så är ju en omfördelning till de rikaste en del av socialismen vilket stämmer väldigt dåligt med jämlikhetsidealet i socialismen. En typisk socialistisk omfördelning går ju snarare från de rikaste till de fattigaste.
@Eschaton Shiva,
Snarare du som har en märklig uppfattning om vad nyliberalism är om du tycker den benämningen passar bättre.
@kokostrollet,
ok, jag ska börja med att erkänna att jag inte har en genomtänkt definition av nyliberalism och är aningen affektiv kring det hela vilket ju vanligtvis brukar leda till bristande omdöme. Detta kan vara fallet med mig och nyliberalismen.
Det jag syftar på är den privatiseringsiver som varit förhärskande de senaste årtiondena både inom S och M. Denna piratisering har alltför ofta inneburit skapande av privata monopol och semimonopol, gynnande av stora aktörer, utförsäljningar till underpriser m.m.
Jag kan erkänna att jag antagligen gör mig skyldig till liknande feltänk som Doktor Syn genom att avgränsa min ogenomtänkta implicita definition till sådant som egentligen inte är utmärkande för nyliberalismen. T.ex. har vi inte sett några seriösa skattesänkningar, minskad reglering och minskad byråkrati vilket borde vara viktiga aspekter av nyliberalism.
Så jag blir nog tvungen att backa. Även nyliberali(s)(m) är nog egentligen fel beteckning.
Tycker det är intressant att man kallar en regering som gladeligen håvar in 45-50% av BNP i skatter (jaja, tilllsammans med landsting och kommuner…) för nyliberal. Visst, man har lite friedmaneskt sålt av lönsamma bolag (korkat, jag vet) men det krävs väl ändå lite mer för att vara nyliberal?
@Överlevare,
håller med. Som sagt backar jag från påståendet. Däremot kan man konstatera att både S och M behållit de höga skatterna samtidigt som de gjort skurkiga och/eller korkade utförsäljningar samt försämrat för de som har det tuffast. Dessutom har man lyckats bibehålla eller öka byråkrati och regelvälde.
Cornus uppfattning om socialism är dock fortfarande märklig.
Det stora problemet är semantiskt. Vi använder artonhundratalets vokabulär för att beskriva tvåtusentalet. Klart det blir lite tokigt.
Cornu vill kanske mest vara rolig. När man hittar ett roligt sätt att leka med språket så är det frestande att bortse från brister i den intellektuella kvaliteten.
@Kuckeliku,
jo, Cornu vill nog mest vara rolig och provocera.
Fast det finns ju en viss poäng i det också. I USA använder vissa en annan typ av politisk skala som går från mycket stat till lite stat. Där anses "anarkist" stå nära "libertarian" och bägge inte varandes långt ifrån "konservativ" (i någon form av traditionell mening). Sett ur den synvinkeln är det ju skrämmande lite skillnad på våra politiska alternativ: stor offentlig sektor (40-50% av BNP) och allsmäktiga politiker som av någon anledning tror att de är i stånd att hantera en sådan jätteekonomi.
Om man sen vill kalla det socialism i brist på ett bättre ord…
Amerikanska republikaner kan te sig extremt osakliga när de kallar Sverige en socialistisk mardröm. Delvis kan det dock kanske vara så att de har en annan uppfattning av vad socialism är. För mig är socialism ett utopiskt tämligen egendomslöst tillstånd i marxistisk teori och då är det förstås orimligt att kalla Sverige socialistiskt. Men sätter man socialism som synonymt med en stor välfärdsstat så är vi väl ganska socialistiska. Ordet mardröm förefaller dock ändå lite överdriven.
För övrigt tycker våra politiker att nationell socialism är något mycket fult och därför gör de vad de kan för att avveckla välfärdsstaten. I synnerhet miljöpartiet satsar hårt på en international-socialism som alldeles självfallet dödar välfärdsstaten. Men det vill de inte låtsas om.
Svenska vänstermänniskor kan te sig extremt osakliga när de ylar om nyliberalism i Sverige. Delvis kan det dock vara så att de har en annan uppfattning om vad nyliberalism är. Jag hör, kanske felaktigt, libertarianism när någon säger nyliberalism och då tänker jag på ett utopiskt, tämligen egendomspräglat tillstånd där frihet och respekt för individen och vederbörandes rättigheter råder och då är det förstås orimligt att kalla Sverige nyliberalt. Men sätter man nyliberalism som synonymt med att sälja ut lite statlig egendom och sänka välvalda skatter i syfte och mening att bli återvald så är vi väl ganska nyliberala. Jag tycker ändå att det är ett knasigt ordval med tanke på den ganska o-nyliberala skattebördan som alltjämt råder.
Den där kommentaren gav lite papegojvibbar. Fast det var intressant att du analyserade nyliberalismen med liknande ordvändningar som jag analyserade socialismen!
Såhär tycker jag det verkar vara…
Socialisten säger: Socialism är att arbetarna äger fabriken!
Svensson yrvaket: Är inte socialism höga skatter och välfärd för alla?
Nyliberalen svarar: Nej socialism är alla politiska system som kategoriserar människor i grupper med mer än en medlem.
Socialisten förnärmat: Nyliberalismen då? Ni vill skänka allt vårt gemensamma till megaföretagen.
Svensson igen: Nyliberalen, är inte det typ nazister eller nåt?
Nyliberalen snusförnuftigt: Nyliberalismen är endast den klassiska liberalismen med ny energi!
Orkar inte blanda in korporativismen också… blir för lång dialog 🙂
Socialism i korthet: Staten är en form av curlingförälder som har rätt att stjäla medel från de framgångsrika och ge till de som inte får jobb pga dåliga arbetsregleringar.
Staten har även rätt att pga NAIRU skapa arbetslöshet som hålls uppe med hjälp av straffkostnader på att anställa, bråkiga fack som höjer minimilöner osv. Staten har även rätt att slösa bort obegränsat med skattepengar på i princip vad som helst, t.ex klubbmedlemskap i EU (~30 mdr per år), bistånd till diktaturer (~30mdr) för att inte nämna alla andra galenskaper som 5 mdr till integration och jämställdhet (innan NAIRU finansierades det genom att folk som kom hit fick arbeten och att genus fortfarande ansågs vara larv), bidrag till utvalda företag 63mdr osv.
Detta är bara 128 totalt meningslösa miljarder som staten kastar bort.
Det är nog inte socialism de skapar, utan bara ett allmänt helvete för alla. Ordet helvete rymmer dock inte bokstäverna s och m, så man får hitta något annat ord. Harmageddon har inget s. Kollaps har inget m. Depression har inget m. Världskrig har inget m. Gehenna har vare sig m eller s. Hades har inget m. Massdöd har ett m och två s.
Kaos har inget m. Undergång har vare sig m eller s. Diktatur har vare sig s eller m. Anarko-kapitalism har både s och m. Fascism har både s och m. Neo-feodalism har både s och m.
Där hittade du det…
Neo-feodalism.
Jag undrar hur långlivade de neo-feodalistiska herrarna blir i drönartider? Folk som inbillar sig att de skall kunna leva flott medan världen rasar runt omkring dem har nog inte greppat den senaste tidens tekniska utveckling. De får räkna sitt guld i nergrävda betongbunkrar och akta sig för att sticka näsan ovanför jordytan.
Dagens inlägg, Kuckeliku, tack för det!
Så bra 🙂
Kan inte se något annat val än vpk.
Moventia
Varför ser du ingen skillnad på S och M politiken?
Kollektivism mot individualism skulle jag vilja beteckna skillnaden kort.
Tror man att kollektivet vet hur individen vill ha det så är socialdemokraterna rätt parti.
Själv är jag rätt nöjd med dagens samhälle men ser lite nostalgiskt hur solidariteten med de svaga slängs på sophögen. Skolan bör bli bättre. Men den förda politiken tvingar oss att lämna solidariteten. Samhället är på väg att internationaliseras!
Det blir ett helvete för alla. Socialdarwinism på global skala. Ingen demokrati förstås eftersom ingen vill ha en världsstat och nationalstaterna går på knäna. Alla framsteg upphör och alla naturresurser förstörs. Världskrig. Typ.
HA blir framtiden….
Idag är det ett skrattretande påstående men jag tror du är något på spåret där, Tomas… Den moderna rättsstaten har ju visat sig alldeles inkapabel att hantera organisationer som rör sig i legalitetens tassemarker. Dessa växer för varje dag och vinner terräng, anhängare och inflytande. Inte inflytande i politiken som i Italien eller Latinamerika men i människors vardagsliv. Det räcker.
Möjliga utfall av valet 2014 hos den typiske Cornucopia-läsaren:
Rättshaverism ————– Rättshaverism
Bor kvar i mammas källare ———————- Bor kvar i mammas källare
Kränkt vit man ——————– Kränkt vit man
Invandrarna snor våra jobb ————— Invandrarna gör inte rätt för sig
…etc.
Oj, jag glömde:
Ryssen kommer! ———— Ryssen kommer!
Högkonjunktur: "De lata invandrarna jobbar inte" <—————> Lågkonjunktur: "Invandrarna snor våra jobb"
Du borde kanske läsa denna artikel, skriven av en kvinnlig Vänsterpartist. När en vänsterpartist, som i normala fall alltid tar parti för invandrare och kastar rasistkortet på svenskar, skriver något sådant så har det gått väldigt långt!
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.978928-islamismen-far-allt-storre-faste-i-hjallbo
Ett utdrag ur texten:
"Många har fortfarande efter tio till 15 år i Sverige ett ytterst begränsat ordförråd. Oftast gäller det kvinnor, som efter sin ankomst fött många barn och som stannat hemma och inte skaffat sig språkets grundläggande verktyg för integration. De säger själva många gånger att de är enklare att leva på försörjningsstöd än att aktivt söka arbete, då de anser att skillnaden räknat i inkomst är försumbar."
Eller vad den somaliske tolken Abdulahi Mohammed sade för några år sedan i samband med en artikelserie om somalier i Göteborg:
"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen. När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"
"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar…"
Som Wilderäng:
När det regnar och är grönt och fåren ger mjölk behöver föreläsningsnomaden inte anstränga sig. Han diskuterar och bloggar…
Nja, det jag avsåg med min raljanta kommentar var att debatten aldrig kommer längre än till att invandrares låga sysselsättning är ett problem.
Därefter hamnar man antingen på:
-Allt löser sig automatiskt om arbetsmarknaden är bra, för invandrare är vanliga människor som inte behöver särskilt stöd,
eller
-Särskilda stödåtgärder till invandrare, som förkastas som "diskriminering av svenskar".
@Hansa-mannen,
Varför är det bara ett problem bara när invandrare kan "ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka" och inte att infödda svenskar kan göra precis samma sak? Känner en massa blonda/blåögda "nomader" enligt din beskrivning som inte gör annat än driver runt på dagarna och cashar in A-kassa och socialbidrag medan de sippar latte.
Sänk alla skatter och bidrag istället, för ALLA. Då minskar garanterat problemen med kafésnackandet om du stör dig på det. Sverige har trots allt redan ett av världens högsta skattetryck och det är det som är det grundläggande problemet.
I en välfärdsstat behövs arbetsmoral och en känsla av solidaritet och samhörighet. Den är borta idag och ingen, svensk eller ej, skäms för att mjölka trygghetssystemen. Känner inte en kotte som använder dom i närheten av hur det var tänkt. Förutom dumma jag då, som aldrig betalat eller erhållit a-kassa…
Men generellt sett är arbetslöshet semester för folk. Sex, sju veckor av obligatoriska möten och den ansträngning som AF kräver, inte mer. Sedan kanske man börjar se sig om efter ett jobb, men endast för att kassan börjar tryta.
Då har jag gjort en sämre affär: Jag har betalat a-kassa i en massa år, men aldrig erhållit nån…
I övrigt håller jag med – ett välfärdssystem kräver nån form av social kontroll. Jag kan hänvisa till den gamla studien "Att leva på kassan" där dom intervjuar folk i Gislaved. Det hävdas då att folk som är sjukskrivna knappt vågar gå ut och hämta tidningen för att de skäms. Lite extremt kanske, men ändå.
@ belii
"folk som är sjukskrivna knappt vågar gå ut och hämta tidningen för att de skäms."
Det var andra tider. Jag minns hur jag skämdes när jag skulle gå in på arbetsförmedlingen första dagen jag var arbetslös, i början av 90-talet. Jag såg mig om efter bekanta , noga, innan jag smög in.
snarare är väl alternativen nyliberalism vänster nyliberalism höger precis som det har varit sedan mitten på 80 talet. Demokratin har urholkats eftersom att det inte finns nått alternativ
Ha ha – ja, där fick du till det i rubriken, Cornu!
Skillnaden mellan blocken är bara att om du har jobb så får du antagligen mer i plånboken efter skatt om Alliansen vinner, och om du inte har jobb så får du antagligen mer i plånboken efter skatt om de Rödgröna vinner.
Jag kan bara inte rösta på dessa dårar, som mer och mer ser ut som en enda sörja, liksom jag heller inte känner för att rösta på SD, fastän de är det enda nyktra partiet i riksdagen numera.
(Snälla ni – dra nu inte upp rasistkortet! Jag kan räkna upp mängder av händelser där Sjuklöverns politiker diskriminerar svenskar bara för att försöka rädda det havererade invandringsprojektet, bland annat genom kvotering, och det skulle inte förvåna mig det minsta om det också drabbar svenska akademiker inom en snar framtid. För mig är detta etnisk diskriminering. Dessutom anser jag att rasism existerar bland alla folkgrupper.)
Borde vi inte vara tacksamma för att vi har en så stor enighet in mot mitten? Titta på Italien och USA. Återkommande nyval i det ena landet, och total oförmåga till samarbete i det stora landet.
I båda länderna så skenar budgetunderskotten som en följd av den splittrade politiska bilden. Det råder parlamentarisk handlingsförlamning.
Kan det bli en såsig handlingsförlamning utan verklig inriktning om alla samlas i mitten? Tydligen.
Som väljare känner man behov av att "något verkligen händer". Kan det göra det i mitten?
De tydligaste alternativen blir då egentligen V eller SD i var sin ände på skalan.
Eftersom vi inte vill vara extrimister så fastnar vi i mittenträsket.
Inget verkar hända förrän yttre omständigheter tvingar fram verkligt agerande.
Har just sett en DVD med Noam Chomsky, som var intresseväckande. Han förfäktar att samhället styrs av en elit, som tillvaratar de rikas och storbolagens intressen. De behöver hålla de intellektuella (10-20 % av befolkningen) på gott humör. Den stora massan (80 %) struntar man i och det är de som får betala. Han visade med olika exempel på hur politiker ljuger och manipulerar för att få sin vilja igenom. Hade just läst en artikel i någon av morgontidningarna där en journalist skällde ut Jonas Sjöstedt jäms med fotknölarna för han vågade förfäkta att riskkapitalsvinster i vården/skolan, som inte återinvesteras, ska bort. Intressant att läsa kommentarerna där folk från olika politiska läger skällde ut journalisten. Ett bra exempel på hur svensk media backar upp politiska agendor. Men det här visste vi väl alla redan?
Moventia
Manufacturing consent?
Chomsky har ju en politisk agenda, men hans kritik mot media är både ganska sund och delvis tillämplig på Sverige.
Nu kommer nån att skälla mig för vänsterliberal (som vanligt), men vadå? Om man inte tycker att man ska läsa motståndarsidans argument så underkänner man ju sin egen intellektuella förmåga.
Jag hoppas kunna se en politisk vågdelare mellan nationalism och globalism, mellan ett samhälle med en inre harmoni och ett där social oro råder, mellan nationalstat och EU-protektorat, mellan nationell och global finansmarknad.
Med nationalism menas inte att det är förbjudet med impulser från andra länder i form av människor, idéer et cetera.
Om man nu bortser från naturfolken, tycker jag att historien har visat att de som lever i samhällen som kan hänföras till nationalstatsbegreppet har det mer trivsamt.
Med nationalstaten måste politikerna omfokusera från den personliga vinningen och gynnandet av obskyra överstatliga organ till nationens bästa. Men detta kräver också bättre politiker med högre krav på logisk slutledningsförmåga och långsiktighet, ty tidsdimensionen, både bakåt och framåt, är viktig i nationalstaten.
Jag tar således avstånd från det globalistiska EU-protektoratet Sverige där den sociala oron i samhället uppmuntras, samt där politikerna är marionetter i händerna på globala finansaktörer.
Har naturfolk det trivsamt? Tycker det verkar för jävligt och det måste ju finnas ett skäl till att livsstilen överges i parti och minut så fort tillfälle ges.
I min kommentar tar jag inte ställning till trivselfaktorn hos naturfolk, eftersom jag har svårt att göra jämförelser mellan naturfolk och högteknologiska samhällen.
Men jag kan tänka mig att jägar/samlarkulturer som lever i symbios med naturen och där det finns tillräckligt med föda är lyckligare än oss.
I skiftet från stenålderns jägar/samlarkulturer till ett mer bofast jordbruksamhälle har man fastslagit utifrån bl.a. osteologiska undersökningar att sjukdomsfrekvensen och näringsbrist ökade. Sådant sätter sig på humöret.
Det finns flera skäl till att naturfolken anammar vår livsstil. Dels vill regeringar flytta bort naturfolken så att man kan exploatera diverse naturresurser, dels kan det vara lockande med den lättåtkomliga snabbmaten med mycket socker och alkohol, som på sikt förgiftar och passiviserar naturmänniskorna.
Att naturfolk överger sin livsstil är för att de många gånger är tvingade att göra så, inte minst med tanke på överbefolkningen, som kommer öka problemen mellan nomader och bofasta.
Anledningar att inte rösta: (nummer endast för referens, inte avsedda att indikera en viss ordning)
1. Chansen att din röst påverkar utgången är så otänkbart liten att den i praktiken är 0.
2. I praktiken är urvalet av de du får rösta på strikt begränsat av etablissemanget.
3. De som väljs är fria att bryta mot löften utan konsekvens. I andra sammanhang skulle detta vara anledning för ogiltigförklaring av avtal och tom åtal.
4. De som väljs använder sin makt för deras egen, statens och andra intressegruppers (tex banker, företag, fackföreningars) vinning. Du är inte av intresse för dem.
5. Att rösta innebär att man ger samtycke och legitimitet till staten, representativ demokrati och den politiska processen. Den som röstar samtycker till utgången och har ingen rätt att klaga.
6. Att rösta i "självförsvar" mot andra politiska läger är en ond cirkel som inte löser något. Även om din sida vinner en gång vinner den andra sidan den andra.
7. Det är omoraliskt att rösta. Att rösta innebär att samtycka till och stödja inledandet av våld mot fredliga personer (inklusive, ironiskt nog, dig själv) för att tvinga dem att göra vad du (eller rättare sagt, de valda politikerna) vill.