Fyra svenska krigsveteranter, varav tre diagnosticerade med post-traumatiskt stressyndrom, PTSD, uppmärksammar i en debattartikel som bara släpptes fram hos Stampen/GP och inte i huvudstadspressen, att svenska försvarsmakten mörkar antalet psykiska skador för Sveriges utlandsinsatser. Försvarsmakten pratar om 5%, men hos andra länder ligger siffran på 20% och enbart från 2012 års FS23 i Afghanistan överväger 6% att ta sina liv.
Vårt grannland Tyskland tittar noga på sina veteraners psykiska skador och redovisar dessutom statistik per insatsområde. Hos tyska veteraner som tjänstgjort i Afghanistan, under likartade förhållanden som de svenska, är den tyska incidensen av PTSD hela 22.36%.
USA, med sina 100 000 drabbade av PTSD har också siffror på att 27% av dessa överväger, eller går längre än att överväga, att ta sina liv. När samma siffra är 6% för den senaste Afghanistan-insatsen antyder det att den verkliga siffran för Sverige inte är försvarsmaktens påstådda 5% utan i själva verket 0.06/0.27=22.2%, eller mycket nära den tyska siffran. Att 27% av PTSD-drabbade överväger självmord bland 100 000 amerikanska diagnoser är en väldigt signifikant siffra och det är knappast annorlunda för svenskar.
Veteraner jag kommunicerat med över åren har gett en likartad bild, även om det inte är i siffror. Alla pratar om psykiskt lidande, om inte hos sig, så hos veterankollegor, och om ett stort mörkertal även inom självmord, där personer som mått mycket dåligt gått bort i vad som officiellt klassats som olyckor och inte självmord. Frågan är om någon tittat på den förhöjda incidensen av dödsfall genom officiell olycka hos svenska veteraner?
Man kan fundera på varför Försvarsmakten slänger sig med 5%. Finns det något underlag, eller vägrar man att diagnosticera? Är verkligheten sådan att svenska utlandsinsatser skulle bli för ekonomiskt betungande om 20% av personalen skulle behöva få motsvarande förtidspension och psykologisk behandling resten av livet. Arbetsgivarens ekonomi och politikernas amibition om att Sverige ska skicka folk utomlands skulle helt enkelt inte klara budget om man likt tyska Bundeswehr satte PTSD-diagnoser på 22.36% av veteranerna?
Vad som antagligen är säkert är att fler svenska veteraner stupat för egen hand i Sverige än på mission. Det erbjuds inget kroppsskydd för psyket.
Tillägg: Schibsted/Aftonbladet har en relaterad krönika om att hemvändande karoliner behandlades likartat som de svenska tolkarna i Afghanistan, men det skulle lika gärna kunna handla om de senaste decenniernas svenska veteraner. Traditionen att förakta sina soldater går alltså tillbaka till 1700-talet i Sverige.
113 kommentarer
Säger väl allt om att försvar är meningslöst om 25% av de som deltar blir knasiga.
Det enda rätta om Sverige blir anfallet är att ha tillräckligt kapital utomlands och fly så fort som möjligt.
Afganistan är väl inget försvar?!
Det är en anfallsstyrka.
Har det någon betydelse tror du? Har lite funderingar kring hur man kan motivera sig själv för en krigsinsats i ett annat land, men uppenbarligen har de som gör det den motivationen. Motsvarande får väl antas gälla för de som är dumdristiga/modiga (välj själv…) att stanna kvar och försvara moder Svea ifall ryssen anfaller.
Kanske borde ha en åldersgräns på minst 30 år för att skickas på utlandsinsats. Det är ju bara hobbypolitik som komplett saknar relevans för vår säkerhet. Faktiskt har vi ju yrkesförsvar nu, de som inte tål leken borde inte ha valt att delta i den, och borde byta jobb. Jag förstår inte alls varför soldaternas abretsmiljö är så extremt omhuldad med titeln "veteran" och allt.
Rekrytera inga sårbara pimpinettor som inte anar vad de ger sig in på och blir "psykiskt sjuka". Det är bara patetiskt. Grundutbildningen borde vara så rå att den sorterar bort prinsessan på ärtan, för deras eget bästa.
"Rekrytera inga sårbara pimpinettor som inte anar vad de ger sig in på och blir "psykiskt sjuka"."
Kapitalist, hur stor tror du rekryteringsbasen skulle vara om man bara väljer de som har praktisk erfarenhet av krig och som dessutom klarar ett psyktest? Blir nog inte många soldater av ett sådant urval.
Desto bättre i så fall!
25%:iga förluster är ett nederlag. Vid försvar mot invasion så kan det vara bättre än alternativet, men för meningslösa expeditionskrig på andra sidan jordklotet är det en katastrof. Nu när vi kapitulerar och flyr från analfabtiska talibaner som har besegrat oss i det mest förnedrande militära nederlaget i Sveriges krigshistoria, så återstår att hantera spillrorna.
Du som vurmar för det militära försvaret kanske har tänkt över vissa saker mer än folkflertalet gjort.
Vad har vi i Afghanistan att göra? Vilket strategiskt-säkerhetspolitiskt tänk ligger bakom det? Hur klokt är det på en tiogradig skala? Minus 53 skulle jag själv ha svarat.
Kvinnors rätt till utbildning… 😉
Jag håller helt med dig, vilka relevanta motiv finns det att blanda sig i en omöjlig konflikt utanför sitt eget intresseområde? Detta ansåg Finlands förre ÖB Gustav Hägglund som sade rent ut att varken Finland eller Sverige hade i Afganistan att göra. Tiden visar att hade rätt. Vad har våra länder åstadkommit där som har fått in Afganistan på en demokratisk icke korrumperad väg?
Utökat opieodlingen, som är en afghansk inkomstkälla, från 82000 till 131000 hektar mellan 2000 och 2011, enligt ”United Nations Office on Drugs and Crime”.
Detta är ett nytt fenomen som drabbar ett förklenade människor som gått på propagandan om att göra "demokratisk" insats i ett folk där du inte har något att skaffa och där du inte har något personligt engagemang och där offren ofta är oskyldiga civila. Gissar att andelen tramatiserade var färre efter andra världskriget trots att traumat var hundrafalt värre men det fanns en folkligt anda och sammanhållning att hänga upp sin kamp och lidande på. Idag är det lurade äventyrare som leker legosoldater i USA:s och Reinfelds multikultietablissemangs sold.
Där har du fel. Enda skillnaden är att i USA var detta inte ett populärt forskningsområde innan Vietnamkriget. Efter Vietnam kom det undan för undan siffror på allt, och det kriget var ännu värre ur posttraumatisk synpunkt än de senare. Man närmar sig 100 000 självmord bland Vietnamveteranerna.
Skulle däremot vara intressant att veta vad som hände med exv Rysslands hudratusentals soldater som tjänstgjorde i Afghanistan, en insats som inte präglades av respekt för FN-konventioner för att uttrycka det milt. Kanske ett ämne för Russia Today?
Att kriga är en fruktansvärd sysselsättning. Torrsim i lumpen är en sak, men att döda och se döda, och kanske ännu värre svårt lemlästade plågade, människor är av högst naturliga skäl något man reagerar på känslomässigt. Annars har man eventuellt mentala problem redan innan…
Vid en invasion så är strid ofta ett mindre dåligt alternativ än att bara låta sig köras över. Men att frivilligt välja att tjänstgöra i utländska krig, eller att som politiker kommendera folk att göra så, det är inte sunt. Det hela är ett rekryteringsproblem, man måste på förhand gallra bort de som inte tål den extrema arbetsmiljön vid fronten. Tonåringen som söker dit har normalt inte livserfarenhet nog att förstå vad det handlar om.
RT kommer sannolikt inte att ta upp den bollen då de veteranerna som inte pallar faller bort i missbruksstatistiken som skylls på västerländsk dekadens och stärker den ortodoxa kyrkans strävan efter kärnfamiljen, vilket även sammanfaller utmärkt med den Ryska statens mål att bekämpa demografisk vinter.
Ryssarna plagierar just nu Amerikanska neocon konseptet från Reagan tiden och RT är deras fox news. Så kyrka/nationalism är det som eftersträvas vi mot dom.
@Kingedward
Jo, men under Vietnamkriget blev ju gemene amerikansk yngling inkallad. Så du kommer att få ett mycket högre antal psykiskt krigsskadade vid ett slumpvis urval eller allmän värnplikt. Sedan håller jag med signaturen RB, om att andelen traumatiserade under WW2 förmodligen var lägre av sammanhållnings- och propagandaskäl. Det är lättare att motivera svåra saker med hög motivation.
Men att antalet traumatiserade i en yrkesarmé är så högt som 20-25% är naturligtvis ett underkännande av den psykologiska urvalsprocessen. Det finns för många vältränade stridspittar som tror att de klarar allt, och psykologerna går att lura om man verkligen vill in i armén.
Mitt förslag är flera dagar av dokumentärfilmvisning av krig, människor som lemlästas, halshuggs osv, samt inspärrning i beckmörk isoleringscell i ett par veckor. Då får du se vilka tuffingarna verkligen är.
Ni visar upp samma oförstålse och "hat" på hemmafronten som amerikanska soldater utsattes efter Vietnam. Avskyvärt och ni är oempatiska människor helt utan medkänsla.
PTSD var sannolikt minst lika vanligt under andra världskriget, men det sopades helt under mattan. Läser man memoarer och skildringar (läs eller titta t ex på Band of Brothers, eller memoarerna som ligger till grund för TV-serien The Pacific -Eugene Sledge hade allvarliga problem i flera decennier efteråt).
Vad som var bättre var de riktiga sociala skyddsnäten, dvs anhöriga och familj.
Men många, många begick självmord.
Vad gäller kommentarer från psykopaterna här om nedvärderingar om att dagens soldater skulle vara ynkryggar och mesar – Med endast 5% med korrekt diagnos går alltså 17% omkring och biter ihop dagligen och härdar ut under en psykisk sjukdom som bör ge förtidspensionering resten av livet – ingen hjälp, utan bara biter ihop. Dessa kallar ni mesar. Ni hade inte klarat ett skit i jämförelse.
Cornu,
Därför har vi inte valt att göra skitjobbet heller. De som har valt att ta sig vatten över huvudet och därför traumatiserats till självmordstankar, de har förstört sitt eget liv. Det är inget jag rekommenderar men det är trots allt bara deras eget fel. Tål man inte att se barn som lemlästats av ens egen vapenverkan, då ska man inte vara soldat, åtminstone inte annat än i form av eget invasionsförsvar.
Hur ska man veta det innan då? Kanske man kan provskjuta några barn i t ex Strängnäs för att känna på det?
Kapitalist, du är en vidrig människa, men det visste vi redan. Synd bara att du inte har hyfs nog att inse det själv.
Jag förväntar mig för övrigt att Kapitalist svarar på min fråga.
Lars:
"Ni visar upp samma oförstålse och "hat" på hemmafronten som amerikanska soldater utsattes efter Vietnam. Avskyvärt och ni är oempatiska människor helt utan medkänsla."
Ok, jag tror att jag förstår. De 75% som klarar att döda, kliva över horder av lik för att sedan gå hem och ta en dusch och steka pannkakor åt barnen är sjuka i huvudet. Eller är de friska?
Så ditt argument är att de är sjuka, och sjuka människor ska man hata?
belii:
Nej, jag sitter här och försöker förstå Lars. Om din fråga nu var riktad till mig.
Håller faktiskt helt och hållet med Kapitalist kring detta. Cornu, det är du som är vidrig. Ger man sig in i leken får man leken tåla. Väljer man FRIVILLIGT att åka till ett annat land och döda och lemlästa människor får man ta smällen med att ens eget psyke kan fara illa också. Tycker inte ett dugg synd om de människorna.
Poliser kan hamna i exakt samma problem. Du vill alltså att alla poliser ska säga upp sig eller "ta smällen" också?
Belli,
Absolut. Ser ingen anledning att subventionera någon form av psykisk terapi utöver vad alla andra svenskar får öht till någon specifik yrkeskår.
Cornu: Förtidspension är väl sällan ett bra sätt att behandla psykisk sjukdom. Depression förvärras ju t.o.m vid förtidspensionering enligt forskning.
belii,
Hur man ska veta vem som är lämplig att rekrytera till ett visst jobb? Det är svårt, men de som själva har lång erfarenhet av jobbet och har god människokännedom kan nog göra bra val. Akademisk psykologi kan bidra med en del också.
Mitt intryck är att man i psykologiska utvärderingar hittills har fokuserat på att rekrytera soldater som är disciplinerade och stabila i stress. Så stort som problemet med trauman i efterhand verkar vara, så borde man bedöma också hur väl kandidaterna kan hantera sånt.
Poliser får se mycket elände, fruktansvärda förhållanden för barnfamiljer, plocka likdelar efter självmorshopp framför tåget å sånt. Försvaret kanske kan lära sig en del av polisens erfarenheter, de verkar inte ha motsvarande problem i lika hög grad. Sen är det dags att skrota och avdramatisera den udda militärkulturen där man kallar pensionärer för "veteraner" och försöker ge dem en slags hjältestatus. Kriget är en arbetsplats som är lika unik som alla andra arbetsplatser.
-Veteraner är inte pensionärer.
-Finns gott om exempel på även snutar som fått långtidssjukskrivning etc efter skjutningar.
Jag tror du har fel i att problemet går att lösa med en urvalsprocedur, så jag får be dig belägga det påståendet.
Soldaterna blir tydligen dummare på liknande sätt som fångarna i ett fängelse. Moralismens offer. Vissa bränner bilar när de terroriseras av flummet runt knarket. Och polisen får ännu mer att göra. Och inte klarar de av det. Det är ett riktigt spexgäng som styr i Fjollträsk. Heja muhammedanerna och knarklangarna.
Du talar om ett jobb för yrkesmördare a.k.a. legosoldater. De borde m.h.a. sin beväpnade fackförening kräva att att arbetsmiljölagen ska tillämpas även inom deras verksamhetsområde och inte nöja sig med en sketen medalj eller en så löjlig titel som veteran.
De får väl för fan göra upp i sina villkor i avtalsförhandlingar med arbetsgivaren som alla andra och är det kostnader som är problemet så är det givetvis outsourcing som gäller även i den här branschen.
Nej, svenska trupper är inte legosoldater vilket t ex framgår av att de skyddas av Genevekonventionen.
Är du en hora för att du har en anställning?
Håller med Karnevalist. I mina ögon är de välavlönade legosoldater på frivilligt uppdrag. De har själva möjlighet att bedöma om den där Porschen när de kommer hem är värd risken att behöva lemlästa eller döda andra människor. Simple as that.
1. Att ni ryggdunkar varandra gör det inte mer sant. FN-soldater ÄR inte legosoldater.
2. Porsche, jojo. Har du kollat lönerna?
Det hade inte funnits politisk majoritet för insatsen om detta ingått i förutsättningarna.
Riksdagen var skrämmande okunniga, alternativt likgiltiga för konsekvenserna. De som mörkar nu är under alla omständigheter inte lika moraliskt klandervärda som de som mörkade på föhand.
För övrigt är det inte begränsat till Afghanistan. Minst en "närstridsexpert" misslyckades som bekant med konflikthanteringen hemma vid köksbordet och fick konflikhantera bakom galler istället.
Först skickar vi soldater till Afghanistan. Som ställer upp på att riskera sitt liv och hälsa för landet.
Svenska staten i sin tur verkar vara absolut sämst på att ställa upp på soldaterna jämfört med andra demokratier.
Varför är det så få här som har uppmärksammat detta samband?
Anders Rydén, dessutom som du ser på kommentarerna ovan så möts de av hat och förakt från svenskar. Precis som efter Vietnamkriget. Avskyvärt och flera av dessa som uttrycker dessa åsikter, hat och förakt mot svenska soldater är sk "folkhemsfundamentalister" som skyller allt på invandring i andra trådar – men de föraktar och hatar alltså svenska soldater. Tvi.
Sverige har som tradition att skicka iväg massor med soldater i FNs regi.
Kongo,Korea,Kosovo bara för att ta bokstaven K.
Men kanske har vi sett styrkorna som fredsupprätthållande.
Alla soldater var då frivilliga. Tydligen har försvaret nu som anställningsvillkor att de skall vara beredda på utlandsuppdrag.
Jag skulle aldrig våga åka till ett muslimskt land som soldat.
Läser du vilka som skriver under artikeln så ser du att de underskrivande PTSD-diagnosticerade är veteraner från Libanon, Cypern och Bosnien. Inte från Afghanistan. PTSD är inget nytt med Afghanistan.
Åja, i Kongo var det värre. Ett par blev uppätna, det hade nog inte hänt i ett muslimskt land.
Anders..
Så är väl allt i svensk kultur och politik.
Föraktet för svaghet.
Vilket ju yttrar sig på olika märkliga sätt….
Som att Sverige alltid skall göra samma som storebror, UK och Tyskland förr, numera USA…
Skulle man inte klara att stå upp för att vara "bäst i klassen" så måste en syndabock utses….
Detta är ju väldigt tydligt nu, i EU samarbetet, där, ja, du vet…
Värst av alla genom den senare historien var Olof Palme…
En värre skrytnisse internationellt har vi nog aldrig sett i detta land.
Så dessa soldater som då inte lyckas hålla den svenska fanan tillräckligt högt får då den stora uppgiften att lösa det på egen hand…
Ty så fungerar ett land som lider av "förakt för svaghet".
"Så är väl allt i svensk kultur och politik.
Föraktet för svaghet."
Förakt för svaghet? Vilket Sverige lever du i? Svaghet hyllas i det här landet, är det något som föraktas i jante-Sverige är det väl styrka. Titta bara i det här kommentarsfältet t ex. Vår militär verkar ju onekligen vara en av landets styrkor och de verkar ju vara hyfsat kompententa på att medelst våld hålla antagonisterna på plats. Resultatet? Förakt.
Cornu, majoriteten av landets befolkning är fullständigt okunniga om de eventuella problem en soldat kan få. I min ungdom kom jag i kontakt med en som hade varit i Kongo, han hade inte ens försökt att berätta hur det hade varit.
En sommar arbetade ja med en som hade upplevt Budapest under andra världskriget. Han sa att när han kom till Sverige och folk undrade hur det hade varit där under kriget. Han började berätta lite, oftast att det var brist på mat, varpå de flesta här svarade med att kaffet var ransonerad här, så minsann, det var tufft även här.
Jag skulle vilja påstå att okunskap och brist på empati är väldigt västerlänskt, de är ju något som staten skall bidra med, inte dess medborgare.
Anders, bara för att du är okunnig och saknar empati kanske du inte ska döma andra västerlänningar efter dig själv,
Eller vänta du har ju pratat med ett par stycken så du har ju ett empiriskt underlag…
Sammanfattningsvis borde flera kommentatorer ovan skämmas. Men jag misstänker att de inte kommer göra det.
Egna ansvaret gäller inte i försvarets tjänst?
Nu hyllar jag gärna alla som åker iväg i missioner utomlands om de sköter sig och inte skjuter sig själv eller andra. Men vad vet jag om hur de uppför sig eller framförallt hur detta uppfattas av andra!
Du spottar alltså inte bara på invandrare utan även på svenska soldater, som genomför riksdagens demokratiska beslut? Najs.
Då kan vi lägga ner allt arbetarskydd överallt, för egna ansvaret gäller tydligen. Och sjukvården – de flesta sjukdomar är ju trots allt antingen genetiska eller livsstilsförknippade. Eget ansvar.
De enskilda soldaterna gör ju bara det de är tillsagda. Men det finns ingenting alls beundransvärt med projektet kolonialkrig i Centralasien. Det skadar Sveriges nationella säkrhet extremt allvarligt genom att göra islamistiska terrorister till våra fiender och involvera oss i en storpolitiskt gröt. Svenska soldater i Afghanistan skadar vår och afghanernas säkerhet mycket allvarligt, med terrordåd i julruschwen här hemma som direkt konsekvens. Det finns fler än en anledning till varför somliga av dem väljer att ta livet av sig. Hade de tvärtom försvarat Sverige istället, så hade det varit en helt annan sak.
Du tycker vi ska vika oss för terroristerna med andra ord. Ynkrygg.
På 70-talet borde vi så klart ha infört kommunism i Sverige, för att undvika att bli en måltavla för RAF.
Nä men den logiken du uppvisar strax ovanför kanske vi borde skickat unga män (det var ju bara män på den tiden) att lida och dö i en ockupation av Väst-Tyskland. Något annat hade ju faktiskt varit att vika sig för terroristerna.
Vilket land ockuperas av Sverige menar du? Jaha, inget. Försök igen.
Afghanistan ockuperas av ISAF med hjälp av Sverige. Hur du än klyver håret så är det så.
Lars: Demokratiska beslut rörande afghanistankriget är exakt vad Agrell diskuterar i sin senaste bok. Dagens svenska krigsinsats verkar minst lika demokratiskt grumlig som dual state-storhetstidens arla gryning och ubåtskränkningar. Men av andra anledningar. Agrell beskriver problemet med att, som tidigare formellt alliansfri, nu i Afghanistan ingå i ett överkommando med andra länder. Då kan konfliktens och militärsamarbetets dynamik innebära förändringar som varken kan eller låter sig debatteras i det egna landets riksdag. Herregud, vad skulle folk säga? Nä låt folket sova vidare. Tomrummet efter invasionsförsvarets legitimerande uppgift var helt enkelt tvungen att fyllas. Vilket är föga förvånande då offentliga organisationer delvis strävar efter nya uppgifter att lösa och försvaret handlar därigenom bara rationellt när de söker sig till uppgifter utomlands. Nu när våra politiker inte längre ser det som viktigt att säkra landets gränser vill säga.
Vilket bra argument, "så är det och det kan/får du inte ifrågasätta".
ISAF är där i kraft av res 1386. Har du läst den? Inte? Försök igen.
"Tomrummet efter invasionsförsvarets legitimerande uppgift". Skitsnack, vi har deltagit i FN-uppdrag sen 1948 eller 1956 eller nåt sånt. Det är alltså inget som hittades på i brådrasket i samband med invasionsförsvarets nedläggning.
Hade FN funnits 1939 hade Hitler garanterat försöka få en resolution i säkerhetsrådet för att invadera Polen.
Helt otroligt att folk fortfarande ser dom där jävla resolutionerna som någon slags världslag… Och så undrar man varifrån foliehattarna får sina tokiga idéer. Om säkerhetsrådet bestämmer i morgon att himlen i själva verket är röd så skulle det offentliga rummet stormas av människor som förklarar varför det är så.
Om du förutsätter att de inte sköter sig -så har du rätt!
Sen får du försöka skilja på en invandringspolitik och en människa som kommer hit med stöd av denna politik.
Man kan ogilla motortrafik utan att därmed ogilla bilförare om du vill ha en läsförståelseövning.
Men du tycks sakna denna form av distinktion! Du tom förknippar en bostadsort med åsikter i alla typer av frågor-vilket jag kallar fördom!
Själv undrar jag om opptis sista kommentar verkligen hamnade riktigt, riktigt rätt….
@Överlevare:
Du verkar gilla att gnälla, men inte att komma med några alternativ.
Att du ogillar politiken och världens uppbyggnad är dock inte ett argument för att Sverige deltar i en ockupation. Heller.
belli: Det finns viktiga principiella och operationella skillnader mellan kriget i Afghanistan och mer traditionella fredsbevarande insatser. Agrells bok Krig här och nu bygger på detta resonemang. Den intressanta frågan är så klart hur kunde vi köra så här vilse? Och då menar jag inte afghanistankriget som sådant utan hur beslut fattas i vår riksdag utan att man besvärar sig om att förankra detta bredare än inom försvarets högsta ledning och berörda tjänstemän på departementen. Need to know- basis, och vips är man ute på det sluttande planet mot något brunt och illaluktande. De djupare mekanismer inom den inom statvetenskap så kallade duala staten kan vara relevanta för att beskriva hur detta kan hända i en demokrati. Olustigt är det, men insekter gillar inte solens sken så detta bör du skriva mer om Lars.
Vill du ha ett alternativ?
Nästa gång USA har kohandlat fram en resolution i säkerhetsrådet och vill att svenska män och kvinnor dör på främmande mark långt, långt borta i en konflikt vi inte har med att göra för fem öre så säger vi nej.
Det var väl inte så svårt? Det behöver ju inte heller innebära att vi låter bli att skicka fredsbevarande trupper till konflikter, det innebär bara att vi inte avlastar ockupationsmakter efter anfallskrig, resolution eller inte.
Ja, det är så klart ett alternativ. Menar du då att vi aldrig skulle åkt till Somalia, Bosnien, Makedonien, Västsahara, Kosovo, Cypern, Libanon, Gaza, Kongo, Sierra Leone, Kashmir eller Sinai heller? Eller är det bara just Afghanistan det är fel på? Och varför det i så fall?
Kanske vi skulle låtit bli att skydda civila i t ex Bosnien eftersom vi t ex avlastade den serbiska/kroatiska/bosniakiska militärmakten, som borde haft det som uppgift istället?
Din invändning om att "avlasta ockupationsmakt" är så allmängiltig att den kan användas mot alla internationella insatser nu och i framtiden.
Exakt samma invändning kom också när vi röjde minor i VS01, att det skulle hjälpa marockanerna. Etc etc. Ska man resonera som så kan vi ju inte dela ut mat heller, för alltid avlastar det någon stridande part.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
belii: Det är en enorm skillnad på en fredsbevarande insats där FN-styrkor finns på plats när ett vapenstillestånd inträtt mellan två krigförande parter och att ge sig in i ett krig som en av de krigförande parterna. Detta alldeles oavsett vilket FN-mandat man deltar under, eller hur? Alltså även om man tillåter sig själv att strunta i principfrågan och enbart ser till det rent praktiska. Det är även troligt att det ställs olika krav på soldater och militär ledning i dessa två typer av uppdrag. Är det för mycket begärt att detta debatteras ordentligt och i så stor utsträckning som möjligt förankras bland folket? Har vi inte högre krav på våra politiker än så?
Ja, jag tycker att det kan finnas anledning att diskutera alla de insatser du nämner men om du tänker efter så är finns det ju ganska väsentliga skillnader mellan dessa och Afghanistan-kriget.
Ta fram världskartan, dra pilar mellan de stridande parterna och skillnaden framstår ganska tydligt. I alla de fall du nämner kunde soldaterna gå från sitt hem till fronten på någon dag eller t o m några timmar. De flesta av konflikterna var inbördeskrig, ett par av dom krig mellan grannar.
Afghanistan-kriget är en supermakt från långt, långt borta som behöver hjälp med att terrorisera och ockupera ett fattigtt u-land. Det hade nog jänkarna grejat utan vår hjälp, eller vad tror du?
Men som sagt, jag tycker absolut det finns anledning att diskutera detta med att skicka soldater över hela världen. Det kosta pengar, skapar lidande för våra soldater och fyller ett oklart syfte. "Hjälpa till" är skitsnacket man serverar valboskapen men som vi klart och tydligt sett i Afghanistan finns det andra, storpolitiska motiv bakom. Förvisso får våra soldater skarp träning men nu börjar vi närma oss gränsen för hur cyniska vi kan tillåta oss att bli…
@Mattz: Nej, det är absolut inte för mycket begärt att det ska debatteras ordentligt. Däremot vill jag inte skylla till 100% på politikerna, svenska folket är också rejält ointresserade.
@Överlevare: LÅngt inlägg med många fel. Du upprepar ockupationspåståendet trots att jag bett dig belägga det typ 4 ggr. Beror det på att du är blind, efterbliven eller nån slags politisk fanatiker?
Fel? Visa gärna på dessa.
Ockupation enligt Haag-konventionen (du verkar ju gilla internationella avtal av den sorten…) :
"I folkrättsliga och militära sammanhang innebär ockupation att en stat militärt besätter annan stats territorium, (detta krav glöms ofta bort i politisk debatt, att ta över ett herrelöst territorium är ingen ockupation i juridisk mening)
att besättande är mer än helt tillfälligt, och
att den ockuperande staten övertar alla eller delar av den ockuperade statens funktioner som laglig myndighet." (Wikipedia)
Det är exakt vad USA har gjort i Afghanistan. Jag förstår inte det här med "belägg", kan det bli mer självklart? Belägg att Tyskland ockuperade Frankrike, Pétain var ju av en annan åsikt.
Eller menar du att amerikanerna INTE har ockuperat Afghanistan?
Nu råkar ISAF vara inbjudna av den internationellt erkända regeringen i Afghanistan. Låter inte som en ockupation.
Skilj på det och kriget mot talibanerna initialt.
Jag måste säga att du Belli med din kommentarston verkar både blind, efterbliven och fanatisk. Hyfs har i.a.f. Inte ingått i din uppfostran. Skämmas.
Inbjuden? Inbjuden blir man till en plats man inte är, inte till ett ställe där man redan har trängt sig in…
Men det här börjar bli en skyttegravsdiskussion och utan poäng. Jag får ju ändå som jag vill och de utländska truppernas närvaro i Afghanistan ska ju dras tillbaka de närmaste åren. Karzai och hans heroinkung till bror kommer att fly landet, talibanerna ta makten, med eller utan krig och våra soldater kommer att ha lidit och dött utan att ha varit med om att skapa långsiktiga resultat.
Trist men vi kunde ha förhindrat det ganska lätt. Dels genom att inte låta våra politiker imponeras av och söka gillande hos de stora gossarna (kollar man "Ordförande Persson", när GP talar med Blair så förstår man varför vi är i Afghanistan…) men också genom att lära av historien. Sovjet försökte ju det här på sjuttiotalet, hur gick det? Ja, ungefär som när USA försökte på 00-talet. Man hade halvtaskig kontroll över territoriet och tvingades dra sig tillbaka efter tiotalet år utan att egentligen ha lyckats åstadkomma något.
Nu kommer antagligen ett nytt krig, mer bitterhet mot väst och mer oförutsedda konsekvenser. Hoppas inte Sverige drabbas.
Tog mig en kopp kaffe till och funderade på konceptet "bjuda in"… Lars, vilka menar du var Karzais alternativ? Givetvis kunde han ha sagt hej och tack för kaffet och hoppas på att en snabbutbildning av lojala män under tiden USA drog sig tillbaka skulle vara ett hållbart alternativ. Men det vet ju att det inte var. Hans enda chans var att be sina forna arbetsgivare skulle stanna. Inbjudan var alltså under ungefär samma villkor som cancerpatienten bjuder in onkologen.
Man kan ju tycka både bu och bä om det, själv hade jag gärna sett att hela världen övergick till liberal parlamentarism och kumbaya-sjungande men afghanerna verkar ju inte så nöjda.
Du blandar ihop amerikanska soldater med ISAF och även den civila FN-hjälpen, verkar det som. Börja skilja på dem så kanske diskussionen kan komma framåt.
ISAF har ett FN-mandat som den amerikanska invasionsstyrkan inte har.
Visst kan man i så fall påstå att ISAF på ett eller annat sätt avlastar stridande part, men som jag sa tidigare kan man alltid göra det argumentet så i så fall får du försvara ståndpunkten att vi aldrig ska ha några internationella insatser och att alla svenska utlandsuppdrag sedan 1948 varit fel och omoraliska.
Varsågod.
belii,
Vi ska inte göra terrorister på andra sidan Jorden till våra fiender. ingenting som kalalr sig för "Försvar" kan syssla med sådant utan att byta namn.
Cornucopia,
Afghanistans regering bjöd väl in Sovjetunionen också, så det fanns aldrig något Afghansk-Sovjetiskt krig med din rättspositivistiska logik där, eller? Afghaner är förbannade för att vi är där, nu hugger de ned pensionerade soldater hemma i Europa också. Det är en självklar fortsättning av vårt krig mot dem att de tar sitt guerillakrig hit. Försvaret har skadat vår nationella säkerhet på ett katastrofalt sätt som jag är rädd att vi knappt sett början på ännu.
@Kapitalist:
Ska vi undvika att göra oss till fiender med de 100+ terroriströrelser som finns i världen kan vi inte göra mycket. Du står för en ynkryggspolitik som får tysktågen att verka som ett tårtkalas i jämförelse. Men det är lugnt, då vet vi att du är en fegis.
Angående Afghanistan har du i huvudsak fel. På 70-talet fanns ryska hjälptrupper inbjudna/efterfrågade av afghanska regeringen, men julen 1979 valde ryssarna att invadera istället och dödade/avsatte då samma regering som de hjälpt med trupper under 70-talet.
Ryssarna var därmed inte "inbjudna" under det man brukar kalla Afghanistankriget.
Förresten var det knappast afghaner som högg ner den där soldaten i UK.
Lars, det är precis det som är så intressant. Svenska soldaters uppgifter förändrades istället tvärtom med tiden till mer av upprorsbekämpning efter obamas "surge". Dvs för svensk del ändrades det åt andra hållet än som du beskriver krigets övriga förlopp från och med invasionens början. Hur många väljare fick vara med och säga till något om den saken? Hur många visste ens om att det skede? Och framförallt vad hade man ens kunna göra nu när man plötsligt var en av flera krigförande parter underställda utländsk överkommando? Ingenting, annat än att springa hem med svansen mellan benen. Vilket naturligtvis hade varit det enda raka då den svenska insatsen visade sig börja luta åt mer av upprorsbekämpning, men militärpolitiskt omöjligt.
Och det är exakt det som är problemet då detta inte förankrats bland väljarna. Ett långt, utdraget krig på andra sidan jorden är naturligtvis något som i teorin skulle kunna förankras bland folket, under förmodligen extraordinära omständigheter. Och då måste det ju få vara så, om det är folkviljan uttryckt genom den lagstiftande församlingen, och inte som det kan vara i detta fallet organisatoriska självbevarande mekanismer och försvarsindustriella vinstintressen. Det finnas ett demokratiskt underskott bakom det svenska deltagandet som vi vanligen brukar associera till mer auktoritära länder. Och som gör att det finns anledning att ställa frågan hur detta kunde hända överhuvudtaget.
belii: Visst får vi de politiker vi förtjänar men samtidigt bygger opinionsbildning på att dessa frågor överhuvudtaget diskuteras. Politik utan opinionsbildning har genom historien har ofta visat sig leda till elände. Så även denna gång men utan verklig politisk förankring blir dessutom ansvarsutkrävandet grumligt. Vilka partier skall väljarna straffa i nästa val om de tycker att det svenska deltagandet var fel? Sådant här riskerar demokratin vilket i detta fall får ses som en tragisk ironi.
Det kan jag definitivt hålla med om, men det är knappast unikt för Afghanistan. Vad jag minns lovade regeringen bl a att vi skulle ha svenska stridsvagnar med oss till Bosnien. Vart blev de av?
"Man kan fundera på varför Försvarsmakten slänger sig med 5%"
Du vet varför. Utlandsmission är försvarets enda uppgift i politikernas ögon. Bildt&Co ("&Co"=resten av politikerpacket, inte bara Alliansen) vill så gärna bli älskade i Bryssel, New York, Washington och G20-mötena att man mer än gärna offrar landets ungdomar. Inget får stå i vägen när våra politiker ska plocka poäng hos dom stora gossarna, inte ens att våra mest offervilliga ungdomar lider och dör.
Inte kan man låta folket, som betalar notan, få veta att det är på det sättet.
Wilhelm agrell berättade häromdagen i En bok, en författare på K-kanalen om sin nya bok Krig här och nu. I den beskriver han den målglidning som skedde under Obamas "surge". Det är lätt att tänka att ett tvivel kring de nya typerna av operationer och metoder inte gjorde traumat för de drabbade lättare att bära. Hans andra bok Fredens Illusioner borde du egentligen ha en ständig reklambanner till Lars. Ok lite knöligt språk, men många frågor kring de mystiska förändringarna i försvarspolitiken kan finnas i den boken. Det mest intressanta är den bristande politiska förankringen för dessa beslut han hittar belägg för. Både försvarsbeslutet 2004 som innebar nedläggningen av det svenska territorialförsvaret såväl som deltagandet i ett krig på andra sidan jorden.
Om krig här och nu: "Den svenska insatsen i Afghanistan började i största hast på senhösten 2001 medan världen var i chock efter terrorattackerna den 11 september och USA:s tillsynes förgörande slag mot talibanregimen och Al Qaida. För Sverige handlade det då först och främst om att visa flagg. Fyra år senare tog Sverige som ett av de första icke-natoländerna ansvar för fyra provinser i syfte att bygga fred underifrån. Men efter ytterligare fyra år var de svenska styrkorna indragna i strider av en typ och omfattning som inte ens förekom i Katanga i början av 1960-talet."
Har rekat Johanne Hildebrandts bok "Krigare", som visar verkligheten i Afghanistan.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/03/krigare.html
Mindre torr, men förstås betydligt smalare, än Agrells opus.
Visst deltagandet i afghanistankriget är som konsekvens intressant men svaren finns trots allt i orsakerna, eller som Agrell uttrycker saken i Fredens Illusioner: "Min målsättning har varit att skildra försvarets avveckling som en historisk process för att sedan ur denna, ur retorik, beslut och faktiska konsekvenser, försöka urskilja de bakomliggande mönster, den dynamik och de särintressen som kom att leda till att hela det svenska försvarets krigsorganisation försvann under loppet av några få år."
Hur många väljare vet ens idag att vi lagt ner försvaret av vårt lands gränser?
Så här tror jag det är utan någon ambition på vetenskaplighet:
1. Omotiverade, obegripliga anfallskrig ger relativt hög andel soldater med psykiska problem.
2. Motiverade försvarskrig, särskilt om man vinner kriget mot angriparen, ger relativt liten andel soldater med psykiska problem.
För USA:s del kan punkt 1 appliceras på Vietnamkriget, där många av de värnpliktiga inte förstod varför de skulle kriga i Vietnam. När de amerkanska soldaterna kom hem efter att ha fullgjort sin krigstjänst i Vietnamn möttes de på vissa håll med burop. Först tvingades de riskera de sina liv för staten i Vietnam, sedan kritiserades man för det på hemmaplan. Sådant sätter sina spår i själen. Värnplikten i USA avskaffades 1973 som en konskvens av Vietnamkriget.
Punkt 2 kan appliceras på VK2 där Japan angrep USA i Pearl Harbour och då Tyskland förklarade USA krig. De hemvändande soldaterna hyllades närmast unisont som hjältar.
Punkt 2 får mig osökt att tänka på min far som under 4 år ( 1941 -1944) var inkallad i den finska armen för att slåss mot Sovjet. Han kom hem med alla lemmar i behåll trots hårda strider och fick omedelbart sätta igång med att få ett jobb och försörja sin familj. Åren efter kriget var hårda år med ett land som kämpade med stora krigsskadestånd och folk hade det verkligen svårt. Säkert hade många svåra traumor men hjälp mot detta fanns inte att få, det var bara att kämpa på. Vilka karlar det fanns på den tiden. Det är med stor respekt jag tänker på min far och hans vänner.
Det är en helt felaktig uppfattning. PTSD uppkommer ur extremt stressande situationer, och då spelar det politiska motivet till kriget noll roll.
@belii
Nu sa jag psykiska problem till följd av krig och mottagandet vid hemkomsten i hemlandet. PTSD är en delmängd av psykiska problem.
OK, vilka andra psykiska problem som hemvändande soldater har är det du tänker på?
Psykiska problem till följd av skuldkänslor, långvarigt drogberoende, känslan att staten vänder hemvändande soldater ryggen samt att man inte har trott på att kriget eller dödandet har var motiverat eller rättfärdigt.
Afghanistan:
Militärstrategerna som ligger bakom ISAF-insatsen i Afghanistan verkar inte förstå muslimers antipati för att militär från de otrognas skara ockuperar deras land. Detta trots att budskap därom har sänts ut bl.a. under julruschen i Stockholm 11 december 2010 och i målgången på Boston Marathon 2013.
Även Afghanistans president Hamid Karzai är inte helhjärtat nöjd med att otrogna ockuperar hans land. Men han inser också att i det afghanska inbördeskriget så vilar mycket av hans existens och säkerhet på att ISAF stödjer honom. Därtill är han nödd och tvungen!
Så den otacksamhet som alltid finns under ytan i det muslimska klanlandet och som möter de svenska ISAF-soldaterna vid deras våldsutövning, kan inte vara bra för psyket. En del svenska soldater klarar säkert denna situation, andra inte.
Som jag ser det, så är den svenska ISAF-insatsen är endast till för att förbättra Carl Bildts CV, när han ska söka nytt jobb 2014.
Varför ISAF har borrat ned sig i afghanska myllan så länge, måste ha att göra med ambitionerna att kunna dra gas- eller oljeledningar från Kaukasus till Indiska oceanen över ett till USA vänligt sinnat afghanskt territorium.
Känslor är inte psykiska diagnoser. Du försöker få en medicinsk motivering till dina politiska åsikter, helt enkelt.
Vadå? Anser du att negativa känslor inte kan utlösa psykiska problem?
"Du försöker få en medicinsk motivering till dina politiska åsikter, helt enkelt."
Nej, absolut inte! Förklara vad du menar!
Vilka psykiska diagnoser är det du avser?
PTSD är en medicinsk diagnos som vanligtvis utlöses av ett verkligt trauma, men det var ju inte det du menade tydligen. Så vad syftar du på?
Att gå omkring och ha lite allmänna skuldkänslor eller missnöje är knappast att likställa med t ex PTSD.
Jag tror vår dialog inte är så konstruktiv. Vi tenderar att prata förbi varandra och svara frågor med motfrågor.
Du pratar om psykiska diagnoser, jag om psykiska problem. Jag vill inte gå in på diagnoser. Däremot om en vietnamveteran efter flera år begår självmord, så har han säkerligen haft psykiska problem i någon form. Det behöver inte vara PTSD-relaterat. Det kan vara så att kriget påverkade honom så mycket, när han var knappt fyllda 20, att det blev svårt för honom att anpassa sig till ett liv bortom soldatlivet.
Hur var det med politiska åsikter?
Apropå skuldkänslor: http://www.guardian.co.uk/world/2013/feb/01/us-military-suicide-epidemic-veteran
”Contrary to widely held assumptions, it is not the fear and the terror that service members endure in the battlefield that inflicts most psychological damage, Nash has concluded, but feelings of shame and guilt related to the moral injuries they suffer. Top of the list of such injuries, by a long shot, is when one of their own people is killed.
"I have heard it over and over again from marines – the most common source of anguish for them was failing to protect their 'brothers'. The significance of that is unfathomable, it's comparable to the feelings I've heard from parents who have lost a child."
Incidents of "friendly fire" when US personnel are killed by mistake by their own side is another cause of terrible hurt, as is the guilt that follows the knowledge that a military action has led to the deaths of civilians, particularly women and children. Another important factor, Nash stressed, was the impact of being discharged from the military that can also instil a devastating sense of loss in those who have led a hermetically sealed life within the armed forces and suddenly find themselves excluded from it.”
Krig är allvarliga saker, som man ska undvika. Samlingsregeringen under VK2 skötte sig därför utmärkt. Krig måste vara den absolut sista utvägen i en farlig situation. Helst ska man då i så fall vinna detta krig. Därför det så otroligt viktigt att det alliansfria konungariket Sverige har ett starkt krigsavskräckande försvar. Men detta ingår inte Carl Bildts eller i våra EU/Nato-vurmande politikers begreppsvärld. Därför lever Sverige mycket farligt just nu.
Skämmas?
Den generation amerikaner som deltog i Vietnamkriget och överlevde har lärt sig skämmas varje dag sedan dess. De fick en hel värld att skämmas och ta avstånd från dessa fullständigt meningslösa folkmord som oåterkalleligt vände bilden av USA som ett demokratiskt föredöme till dess motsats.
USA lider fortfarande av detta trauma och deras ständiga försök att sedan dess kompensera sin besvikelse med förhoppningen om att vinna åtminstone något av alla krigen de startat har bara förvärrat deras situation till en moralisk härdsmälta.
Att du själv inte har vett att skämmas kan ursäktas med att du inte ens var född vid den tiden och vet därför inte ett skit om vad som verkligen hände i Vietnam. Det är inte ditt fel att du matats med samma förljugna Hollywoodfilmer som amerikanerna försökt att trösta sig med men du ska veta att det är aldrig förlorarna som skriver historien och alla som då var med vet sanningen än i dag.
Din inbillningsförmåga kan vara användbar i ditt författarskap men ha klart för dig att marknaden med förljugna fantasyskildringar av Vietnamkriget är mättad sedan länge.
När svensken kommer till Afghanistan så ser denne att kriget inte kan vinnas och kort sagt är idiotiskt, vilket inte är accepterbart att säga för en militär i det hjärntvättade landet. När denne åkte dit var moralen på topp och världens skulle frälsas. I fattiga länder i liknande situationer kan de fly till ett rikare land. Det går inte här och det bidrar säkert till de psykiska problemen. På liknande sätt är det inom polisen i kriget mot narkotikan. Men där är de mer tåliga eftersom de är förhärdade byråkrater. Riksdagen har beslutat bla, bla, bla. Militären har alltid varit i makthavarnas ledband och det klart att locket ska läggas på.
När man kommer till Afghanistan som svensk soldat handlar det inte om att vinna nåt krig, det kan jag garantera. Därmed blir också resten av ditt inlägg helt irrelevant.
Av olika omständigheter måste personalen deltaga i kriget för demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, internet, allmänt välstånd med mera i det fattiga landet. Detta gör det i praktiken omöjligt för en militär att vara emot kriget. Så var det inte ens i USA under vietnamkriget. Veteranerna där var också väldigt mycket emot detta. Det klart att många får psykiska problem, även om tankarna om att vinna kriget nu är nedlagda. Det gör det bara mer förvirrat.
Vad jag känner till finns ingen högre svensk militär som är emot kriget och det beror på centralstyret. I USA är det inte alls så. Inom den svenska polisen finns få högre chefer som vill släppa knarket fritt. Jag har inte hört en enda polis som har sagt något sådan. Förmodligen skulle de då avskedas. De amerikanska poliserna är ofta för fritt knark. De svenska byråkraterna är som hundar och här finns traditioner sedan flera hundra år. Därför trivs de också väldigt bra med EU och det flippar ofta över i olika satsningar. Och när det misslyckas så tenderar de att lägga på locket och babbla på om någon ny satsning.
Motivation och attityd har exakt noll att göra med om man utvecklar PTSD eller inte. Ens politiska åsikt är helt ointressant när man hamnar i en livshotande och skrämmande situation.
I övrigt verkar du mest ordbajsa off topic.
Vem är off topic?
Rubriken säger att makthavarna mörkar. Jag försöker analyserna detta och jämföra med hur det är i andra länder. Eftersom svenskarna är ett centralstyrt folk inom sina politiska åsikter och har varit så i hundratals år så är det känsligt när kriget ger misslyckanden och därför ska det mörkas.
Detta är ingen medicinblogg för mycket komplexa stressfenomen och jag är inte heller expert på det. Synen på kriget har självklart viss betydelse. PTSD kommer främst av skuldkänslor. Det är väldigt vanligt bland de som har orsakat bilolyckor, skadat civila i krig med mera. Det är inte isolerat teknisk till hur mycket pang-pang det är och den egna upplevda risken som du verkar tro.
Svenskarna har inte tagit så stora risker där borta. Men det kanske vägs upp av att de är trygghetsnarkomaner. Detta aktiverar olika saker i skallen och att man påverkas är helt normalt. Att du talar om ”en livshotande och skrämmande situation” tyder på att du också är en trygghetsnarkoman.
Nä, PTSD uppkommer inte på grund av skuldkänslor. Det är fel.
Jag tycker t ex det är livshotande och skrämmande när man blir beskjuten, vilket svenska styrkor regelbundet blivit i Afghanistan. Några har dött av t ex vägbomber. Vet du bättre? Hur många gånger har du själv blivit beskjuten?
Du vet knappast bättre om vad som orsakar PTSD än de som håller på det. Känslor av skuld är en primär orsak till PTSD, både civilt och i krig. Det hur lätt som helst att konstatera att du har fel.
http://www.accidental-impacts.org/Coping.html
En ”vapenvägrare” som sätts i krig och tvingas döda civila får självklart en större påverkan inom PTSD än någon som är motiverad och vet vad det innebär och går in för saken. På liknande sätt påverkas de som är unga och oerfarna långt mer.
När trygghetsnarkomaner är i Afghanistan så blir de döskraja och detta påverkar naturligtvis vad de tar intryck av. De är livrädda för att bli dödade, trots att deras insats kräver långt mindre än i landets farligare områden. Vad du skriver är bara ett bevis på hur psykologin fungerar och du har uppenbart inte lyckats att ta dig ur boxen.
Den moraliserande hjärntvätten som svenskarna utsätts redan från dagis kan göra att de inte fattar skuldfaktorn i PTSD. De ska ju rädda kvinnorna från de fula männen och frälsa deras land och är rena som Snövit i sina samveten. Men långskäggen vill inte ha några dagiskärringar och de blir beskjutna. Prinsessan kan inte så lätt befrias från draken.
Länken belägger inte ditt påstående. Läser du inte dina egna länkar?
Min länk inkluderar skuldkänslor i begreppet PTSD.
Att skuldkänslor kan ge rejäla psykiska störningar var känt innan begreppet PTSD etablerades på 80-talet och nu ingår det i detta. Maktapparaten med militären vill nog inte använda begrepp som har med skuld att göra utan föredrar det mer neutrala och tekniska PTSD. I debattartikeln i GP och i Cornus text ingår naturligtvis skuld.
Somliga menar att för de amerikanska veteranerna handlar det inte om PTSD utan bara om skuld. Skuldkänslorna ingår självklart i PTSD om de inte nämns. Så är det också i artikeln som jag länkade till.
http://fff.org/2013/02/05/guilt-not-ptsd-is-what-afflicts-iraq-war-veterans/
Inom trafikolyckor är det också så.
If an accident is severe enough to result in one or more deaths, the person who lives through it may experience an emotional problem known as "survivor guilt." Some psychologists view survivor guilt as another component as PTSD, while other people feel that it qualifies as its own disorder. In either case, it is a very difficult problem to live with. People suffering from this problem feel that they did not "deserve" to survive an accident when others did not. They may even blame themselves for another person's death. These feelings can lead to deep depression and sometimes even suicide attempts.
http://www.robertschnurr.ca/blog/have-you-been-involved-in-a.html
Det är bara sunt förnuft.
Fast ditt påstående var att skuldkänslor ORSAKAR ptsd, vilket du inte finner stöd för på nån av länkarna.
Ha, ha, ha, nu början det bli tunt. Men om man är en militär byråkrat så kanske PTSD kan orsaka skuldkänslor. Allt görs för att förvirra de hjärntvättade. Kom och köp konserverad gröt.
1. Vi har inga anfallsförband i Afghanistan.
2. 5% Är den siffran de psykologer som undersöker svenska hemvändande förband kommit fram till.
3. Låg procent kan nog härledas till bra utbildning och hög andel frivillighet.
4. Huvuddelen av kommentarerna diskuterar insatsen legitimitet när de borde kommentera sakfrågan.
/ fs17/fs19
Angående punkt 4: sakfrågan hade inte varit ett problem om insatsens bristande legitimitet hade varit klar och uppenbar från början. Antalet PTSD efter en icke genomförd insats torde vara noll.
Om vi inte varit i Afghanistan så hade heller ingen personal mått dåligt, så återigen:
1. Vad gör vi i Afghanistan?
2. Vad är det för strategiskt/säkerhetspolitiskt tänk som tagit oss dit?
3. Är det klyftigt?
Jodå, vi har personal på fler håll än så och dessutom kan ptsd vara riktigt länge, så vi hade visst haft personal eller ex-personal som mått dåligt.