Välståndsmåttet BNP per capita har knappt stigit sedan alliansregimen Borg/Reinfeldt tog över 2006.
Under Göran Perssons socialistregim steg BNP per capita nästan linjärt. 1994 – 2006 steg BNP per capita med 70%, eller 133 000:- SEK eller drygt 11 000:- SEK om året, justerat för inflationen.
Sedan Borg/Reinfeldt tog makten har BNP per capita endast stigit 15%, eller 49 000:- SEK, dvs drygt 8 000:- SEK om året, justerat för inflationen.
Istället har som bekant hushållens skuldberg nått nya rekordnivåer. Idag är skulderna ca 315 000:- SEK per capita, mot 199 000:- år 2005. Skuldberget har alltså stigit avsevärt mycket mer än BNP per capita, eller Pippi Långstrumpekonomin, som hela fenomenet hyllas som ute i Europa.
I förhållande till BNP har hushållens skuldberg växt från 67% årsskiftet 2006 – 2007 till 84% årsskiftet 2012 – 2013, dvs sjutton procentenheter eller 25%, dvs mer än BNP per capita om 15%.
Den som hyllar alliansregimens tillväxtpolitik är antagligen en s k timbroiler eller zo(m)bie.
27 kommentarer
Hade det verkligen blivit någon skillnad med en vänsterregering.
Är inte detta bara en nerkokt sossepolitik som vi levt med nu i snart 8 år…..
Nej, problemen bottnar bla i att fastighetsskatten avskaffades 2006, samt jobbskatteavdragen som ökat låneutrymmet hos hushållen.
Andra viktiga orsaker till att alliansregimen lyckats ställa om samhället från att vara industri- och tjänste-baserat till att vara lånebaserat är deflationstrycket från öst (främt Kina men även vissa öststater) som motverkar inflationstrycket från kreditskapandet.
Även reformerna av socialförsäkringssystemet, samt frågan vi inte får prata om, som båda medfört ett ökat arbetskraftutbud, bidrar då den skapar deflation genom lönedumpning främst i låglönetjänstesektorn.
En ansvarsfull regim hade sänkt inkomstskatten men finansierat det med minskat ränteavdrag. Och behållt eller ökat fastighetsskatten. Samt sett till att kraftiga handelsunderskott mot vissa länder hade kompenserats med höjda tullar.
Nja. Vi har sedan 90-talets slut exporterat inflation(arbetskrafts-arbitrage) till Kina etc. Den inflation vi fått kommer nästan uteslutande från centralbankernas räntepolitik som stöttat den s.k cost-push-inflationen via råvaror och dollar-arbitrage.
När det gäller vår BNP pratas det mycket omställningen från industri till tjänster. Häri ligger delvis en myt. Industrin lever för fullt fortfarande även om en stor andel jobb flyttat för gått och ersatts med låglönejobb inom tjänstesektorn. Själva myten handlar istället om hur storföretagen och andra slimmat sig genom s.k outsourcing där tidigare anställda numera jobbar i externa företag som konsulter eller helt enkelt via bemanningsföretag. Så när vi läser om tjänsteexport handlar det ofta om företag som köper in t.ex företagstjänster utifrån som rent praktiskt sammanhänger med jobb inom exportsektorer. Svårare än så är det inte. Myten om tjänstesamhället handlar istället om mer konsumtion för vår tillväxt. Och när Kina tvingas höja priserna(dvs deras löner riskerar att skena där precis som de en gång gjorde hos oss i slutet av 60-talet fram till 80-talet. Då har dagens disinflation vänts till en inflation vi inte själva kan påverka mer än att revalvera ännu mer. Hur går det ihop med att alla idag vill devalvera? Pga höga skulder och dålig tillväxt!
Håller med om att regering inte fört en ansvarsfull politik sett till skuldnivåerna.
Kanske skall tillägga att mitt inlägg inte avsåg att beröra de bolag som sysslar med just tjänste-export inom t.ex konsultverksamheter inom olika områden.
Ungefär som jag resonerar om Grundavdraget.
Höjs Grundavdraget så balanserar man detta med minskade bostadsbidrag med mera…
(Men man måste införa en lagstadgad minimilön, som är på samma nivå som Grundavdraget och Socialbidragsnormen för att knyta ihop systemet, ty som deltar idag sublim folk förbannade när de fattar hur det funkar…)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
03f12…
Avskaffades fastighetsskatten 2006?
Det är ett jättekonstigt påstående!
Borgarna omfördelade fastighetssksttehöjningen inom fastighetsskatteområde och har sen dess bara fortsatt att höja fastighetsskatten. Borgerlighet är per definition att höja sånt som fastighetsskatt, bensinskatt. Det är det enda som borgwre vet och det enda som borgare gjort. Vill du inte höja världens redan allra högsta straffskatter mot arbete och företagare, ja då är du inte borgare.
Alla partier bedriver helt exakt samma penningpolitik, det är inte nnting som vi väljare tillåts ha nånting att välja om. Det är andra som tar hand om det där med alla pengarna…
Alliansen har helt enkelt brassat på för hårt enligt mig. Samtidigt har vi haft för slappa regler, t.ex Basel II och dess tidllämpning. Ett land som inte tillnärmelsevis klarar av att finansiera folks köp av befintliga bostäder med kapital inom landet innebär ett stort problem.
Alltså kan man t.ex enkelt dra slutsatsen att belåningsreglerna var för liberala.
Ja denna artikel kunde lika gärna ha skrivits av Lo eller S.
Det är inte alls konstigt att man får stor procentuell ökning från en konjunkturbotten 1994 till konjunkturtoppen 2006. man tar sig för pannan att bloggaren inte ens nämner detta faktum. Skulle jämförelsen vara riktig skulle man istället jämfört S regeringens BNP ökning relativt andra länders under samma tid liksom nuvarande regerings BNP utveckling från 2006 till nu med andra länders BNP under samma tid .
Frågan är också varför du jämför produktion per capita med skuld per capita — dvs varför du jämför ett flöde med en stock.
Jag delar ju din analys att läget är bistert och att vi går mot en stagnerande ekonomi.
Men om man är orolig över skuldsättningen, så bör man jämföra denna antingen mot kostnaden för skulden eller mot tillgångarnas värde.
Hushållens netto (finansiella tillgångar minus finansiella skulder) är nämligen högre än någonsin enligt sparbarometern.
Enligt samma statistik som du pekar på:
Q1 2006:
Finansiella tillgångar: 5024 mdr
Skulder: 1849 mdr
Netto: 3175 mdr
Q4 2012:
Finansiella tillgångar: 7492 mdr
Skulder: 2997 mdr
Netto: 4495 mdr
Javisst, tillgångarna kan minska i värde. Men i just detta ögonblick är hushållens netto högre än någonsin.
I övrigt kan man till exempel titta på hushållens boendeutgifter (statistik finns fram till 2011) och disponibla inkomster.
Boende:
2006: 64 kkr/hushåll
2007: 65 kkr/hushåll
2008: 67 kkr/hushåll
2009: 66 kkr/hushåll
2010: 68 kkr/hushåll
2011: 73 kkr/hushåll
Disponibel inkomst:
2006: 244 kkr/hushåll
2007: 266 kkr/hushåll
2008: 275 kkr/hushåll
2009: 276 kkr/hushåll
2010: 275 kkr/hushåll
2011: 304 kkr/hushåll
Skulle vara intressant att se median-siffrorna eftersom jag tror det finns en stor bias pga de enorma inkomst/förmögenheter som skapats via penningmängdsökningarna/skulderna och genom att räntan hålls nere på konstgjorde väg. Jag tänker inte minst på skevheterna i medelvärden som skapas genom de 1%-en. Ett annat alternativ vore att rensa tillgångar och skulder ovan från de 1%-en och de 5%-en av invånarna. Sådana analyser ser man ofta i USA vilket ger en helt annan bild av läget för ekonomin. Jag tror iofs att det är mer utjämnat i Sverige än i USA vilket talar för en rätt hyfsad situation här ändå.
Ja, som Joakim påpekar jämförs äpplen och päron. Det finns ingen proportionell effekt som gör att x% ökad privat skuldsättning ger lika många procent ökad BNP som effekt. Dessa femton procent behöver därför inte bara bestå av luft.
På stenåldern utgjorde privata skulder ungefär noll procent av BNP. Sen dess har de ökat med oändligt antal procent, vilket kan ställas i relation till levnadsstandarden, som säkert bara ökat med tio tusen procent. 🙂
Skämt åsido: en viktigare parameter är Sveriges bytesbalans, som pekar på att nationen inte lever över sina tillgångar. Däremot är såklart nivåerna på hushållens bostadslån oroväckande hög – det håller vi nog båda med Cornu om.
@Joakim
Det kanske inte är det statistiska medelvärdet på nettot som är intressant utan det är väl det enskilda värdet på nettot som kan vara bekymmersamt för en del av befolkningen…..
@Per; Jag tycker man skall ha klart för sig att den privata sektorn och då främst exportsektorn inte bara är ledande när det gäller förädlingsvärde tillväxt utan det är nog också så att en väldigt stor andel människor(industriarbetare) blev av med högre relativ-inkomster när produkttillverkningen flyttar utomlands. En exportarbetare hade en mycket bättre lönetillväxt(förr) än vad samma personer får idag när de bytt jobb till antingen bemanningsföretagen eller till tjänsteföretag(verksamma hos exportföretag) eller det som de flesta fick nöja sig med, enkla tjänstejobb inom konsumtionssektorn etc.
Den s.k globaliseringen sänker självklart lönerna för flertalet(vilket behövdes även utan globalisering) och särskilt mycket för de som tidigare jobbade i exportsektorn(pga högre förädlingsvärde/vinster).
@rttck Den återhållsamma löneutvecklingen som du beskriver är inte unik för Sverige. De senaste 25 åren har de reala hushållsinkomsten i Sverige ökat nästan exakt lika mycket som OECD-snittet. Sämst till ligger Italien/Japan/Turkiet, medan Australien ligger i framkant.
Löneutvecklingen i Sverige ligger med andra ord i linje med hur det ser ut i omvärlden. Skillnaden är dock att vi har vänt negativ bytesbalans (fram t.o.m. 1994) till nivåer som är i klass med exempelvis Kina och Tyskland.
@Per; Instämmer. Att bytesbalansen var negativ berodde dock på krisen 90-94 samt höga räntebetalningar på statssskulden. Mitt inlägg syftade mer mot en beskrivning av "problemet", dvs för höga kostnader generellt i väst som politiker/(fack)/näringsliv/banker valt att omtransformera via en "globalisering" instället för att lösa det nationellt(politiskt!). Det stora arbetskrafts-arbitraget t.ex, hur det blev det möjligt över-huvudtaget? I USA genom att facken(de privata) krossades på 80-talet(NAFTA på 90-talet). I Sverige "krossades" i princip facken på 90-talet. WTO med Kina (Most Favoured Nation)kom till 2001. Globaliseringen som "lösningen" på lägre tillväxt(lönsamhet) är mest att kidnappa verkligheten. "Globalisering" handlar mest om storföretagens (och därmed alla andra) försvar av att kunna legalisera behovet av lägre kostnader för att klara konkurrensen. Dvs att flytta fabrikerna till t.ex Kina. När andra flyttar så flyttar vi. Den ökande handeln som allmänt kallas globaliseringens effekter är i stora drag onödiga transporter till och från Kina eftersom ca 65% av Kinas export (2006)avser icke kinesiska företag(arbitraget). Övervinsterna och den förlängda vinstcykeln vi ser beror på löne-arbitrage och Kina som marknad(och dess spridnings-effekter). Sverige klarar sig bra till skillnad från många andra länder, däribland USA. Företagens ekonomi har på sätt och vis lite lämnat sina realekonomier bakom sig. Och trenden ser ut att fortsätta. Löne-arbitraget har gett stora övervinster men så småningom riskeras övertaget tack vare att man bjudit in Kina till dansen som nu sannolikt påbörjat samma resa som Japan gjorde på 70-talet. Vi får se hur det slutar?
Problemet är som alla säkert förstår hävstångseffekten som erhålls i en lånebaserat ekonomi som den nyliberala.
En engångseffekt, tex sänkt inkomstskatt, ger en engångseffekt med hävstång eftersom den används till kreditskapande.
År 1: sänkt inkomstskatt 1000 kr per månad, 12000 per år. Ger ingen nettoeffekt i ekonomin eftersom staten hade använt skattemedlen till offentlig konsumtion.
År 2: Den ökade disponibla inkomsten används till lån till bostaden. Med en ränta på 3% och 30% avdrag så går det att låna 12000/(0.03*0.7) = 570 000 kronor. Pengarna tillfaller en hussäljare som använder en del av pengarna direkt till konsumtion och sparar resten. Om vi antar att säljaren använder 1/3 av sina intäkter till konsumtion första året och sedan sprider ut resten av intäkterna på 5 år så skulle vi få en BNP-ökning på 172000 kr år 2.
År 3-7. BNP-ökning på 76000 kr då hussäljaren konsumerar sin vinst
År 8… Hela försäljningsvinsten är slutkonsumerad och BNP är tillbaka på samma nivå som år 1. Skillnaden är nu bara att husköparen betalar sina 1000 kr som var skattesänkningen till en bank istället för till staten.
Ovan är naturligtvis en förenkling av förloppet, tex finns inte skatteeffekterna med, men den illustrerar översiktligt hur en lånefinansierad ekonomi fungerar. Inga varaktiga jobb har skapats i processen, trots att skattesänkningen kallas jobbskatteavdrag. Transient, dvs under tiden som hussäljaren använde vinsten till konsumtion, skapades dock ett antal icke varaktiga jobb.
Om man sedan antar att en stor del av hussäljarens konsumtion tillfaller utlandet, och inflationen ändå ligger på 2% under tiden, så vad händer då när vinsten är slutkonsumerad?
Konsumtionen tillfaller till ansenlig del våra "egna" multi-nationella företag och deras underentreprenörer. Inte bara Kinesiska företag etc (dock JV 50%). "Made in China" är västeuropa, USA eller Japan (arbetskrafts-arbitrage).
Men visst är det utländskt Karl…precis som i slutet av 60-talet när Hong-Kong tog över som slit-och släng-marknaden innan "Köp Svenskt etc" tog över till slut. Vi närmar oss denna avtagande avkastning. Den går på övertid sedan länge tack vare centralbankerna i väst/japan och Kina. Och Kina har kraftig inflation samtidigt som de måste ställa om mot konsumtion. De kan inte fortsätta och investera som de gör eftersom kapitalet misallokeras prismässigt sedan länge. Inflationen kommer att öka när Kina ställer om. Vi är nära denna punkt tror jag.
är det inte så att de flesta köper en ny dyrare bostad under större delen av bolåne-boomen? De som däremot gör väldigt stora vinster frestas förstås att ta ut en del av vinsterna som konsumtion. I slutet av boomen går det nog mer till som du beskriver. Där är vi nu enligt min uppfattning.
Svd och Cervenka skrev för ett tag sedan en blogg-artikel om inflation och deflation där han jämförde utfallen för 3 villa-köp under ovannämnda scenarios plus ett tredje med 0 inflation. Hans slutsats var ett exempel där vinnaren var den som ägde en villa under deflation eftersom exemplet visade att värdet sjunkit mindre än deflationen än för den person vars villa stigit mindre än inflationen.
Viserligen har Cervenka helt rätt i detta antagande men han glömde redovisa förutsättningarna och de är att alla människor idag har lån på sina hus etc. Och då ser det genast annorlunda ut. För det måste lönerna sjunka mindre än utgifterna. Så är det sällan för vanligt folk. Dessutom sjunker sällan de utgifter vi måste ha för vårt liv, typ hyra, vård, skola, omsorg, transporter och mat. För det andra…och viktigast är att exemplet helt missar att vi betalar ränta på skulden. Räntan kan inte falla under noll. Slutsatsen är att stora skulder under deflation är sämsta möjliga alternativ eftersom den reala skulden ökar. Så även om det skulle vara så att din reala lön(reala disponibla inkomst) också ökar så kan den inte öka med mer än skulden ökar så länge du inte amorterar ner skulden till ett lägre belopp än säg din årslön netto(faktor 1:1). Idag har folk som sagt skulder som genomsnittlig ligger över 170% av disponibelinkomsten. För de köpstarkaste grupperna ligger motsvarande siffra säkert över 400%.
"Banken" har som tumregel att man får låna max 5 ggr sin årsinkomst före skatt (om jag fattade bankkvinnan rätt när jag var där senast). Således har bara vissa nått taket än. Det finns fortfarande utrymme för ganska många att öka på sina skulder och betala "skatt" till banken istf staten.
Normalinkomst för typiska karriär-bolånetagare(hushåll) i innerstaden?
Gissning: 480´ netto efter skatt(40% skatt), lån 2,5 miljoner efter första bytet(på bo-stegen)= 400% = 5ggr nettoinkomsten. Låneutrymme = 4 milj = 1,5 MSek ytterligare.
Som bankman så skulle jag inte vilja se att en av dem blir utan jobb i ett kommande scenario av globala statsskuldkriser(Japan/Europa/USA) 2014-2016. Hur som helst är räntorna på väg upp vilket lär förstärkas när alltfler lämnar statspapper för privata papper som t.ex aktier.
Jag ser mao räntorna som prioriterade hot. Men leder skuldproblemen även till kollapser framöver riskeras ytterligare "räntechocker" leda till kris även på den privata sidan.
Då är det ju bra om man som banken säger är "bra kunder"…
Särskilt alliansens satsningar på låglönejobb tror jag är bra för Sverige. Det bådar verkligen gott för framtiden. (obs ironi)
Alla pratar om att sänka lönerna…och det krävs under alla förhållanden. Tyvärr lät man samtidigt en liten grupp få enorma vinster via kapitalmarknadens penningmängdstillväxt(de ökande skulderna i väst och Japan motsvarar tillgångar hos några få)via avregleringen av bankerna och via utflytten av jobben. När och om Kina lyckas konkurrera genom nyskapande företag riskerar väst att få fortsätta sänka lönerna generellt. Inte minst genom nyimporterad inflation men även pga ny dominans som kan tänkas förstärkas via olika former av framtida konkurrensskydd(brott mot WTO-avtalet).
BNP per capita!
Antingen BNP
eller capita
ökar för lite /mycket!
Utan att nämna det onämnbara blir denna observation värdelös!