I vårddebatten glöms det bort att det faktiskt existerar en vårdsektor som i princip är i princip 100% privat, undantaget den statliga utbildningen och forskningen vid universitetet. Nämligen veterinärvård av våra tamdjur och sällskapsdjur.
Här hittar man en vårdsektor som helt finansieras ur kundernas privata fickor, inklusive att man försäkrar de potentiella patienterna främst i något av de ömsesidiga (=brukarkooperativ) försäkringsbolagen Agria och Sveland.
Vården har hög tillgänglighet, saknar i princip helt köer eller flaskhalsar och den mest avancerade canceroperation kan ordnas på om inte några timmar så på någon dag. Det råder inte heller någonsin brist på akutvård eller intensivvårdsplatser och man kan rent av när det gäller jordbrukets tamdjur få akutvård på plats i “hemmet” dygnet runt.
Någon statlig subvention utgår inte, förutom veterinärutbildningen. Även medicinerna betalas helt ur privata fickor – med skattade pengar för privatpersoner, ur jordbruks- och djurföretagens oskattade balanser när det gäller lantbrukets djur eller den professionella sällskapsdjursaveln inom häst och hund.
Men det finns en avgörande skillnad mot vården av människor.
Om det är för dyrt (=kostnaden överstiger värdet av vårdinsatsen) för kunden, så tar betalar man antingen några hundralappar för en dödande spruta från veterinären, eller så tar man fram studsaren alternativt bultpistolen och avlivningsdolken, och tar bort patienten.
Kunden har kort sagt valmöjligheten att helt strunta i vårdinsatsen och istället minska patientunderlaget. Därmed uppstår en intressant alternativ konkurrens till vårdleverantörerna.
36 kommentarer
Ett undantag är distriktsveterinärerna som är en del av Jordbruksverket.
Nja. De är fortfarande fullt finansierade av kunderna, men deras existens utses av SJV. Är/kan inte de rent av vara privata firmor, som fått stämpeln "distriktsveterinär"?
Har iaf för mig att fakturan från distriktsveterinären (i Kungsbacka) var till ett privat företag.
Oavsett så gäller det fortfarande 100% för sällskapsdjuren.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Staten betalar en grundlön, som inte är så stor…
Sedan skall veterinären ta ut resten av djurägaren…
Naturligtvis kan försäkringar täcka resten, men kolla Agrias priser så…
Ett äldre djur har knappt något försäkringsvärde alls.
Dock får åtminstone lantbrukets djur en enorm service, då man har "hembesök", något som även folk hade förr….
Själv slet jag och föräldrarnas katt av varsitt korsband i september 2011. Katten blev erbjuden en operation inom 10 dagar. Själv väntar jag fortfarande på min.
Beklagar.
Antagligen är det en snarlik operation, där den i kattens fall oförsäkrat kanske kostade 5000 – 15000 kronor. I ditt fall går den väl på ett sexsiffrigt belopp får man förmoda.
Den ömsesidiga försäkringsmodellen har visat sig vara en utmärkt lösning för djurägare fram till åtminstone 2003(enligt egen erfarenhet). Så länge försäkringsbolagen är ömsesidiga och behåller äpplen för sig och päron för sig bör modellen fortsätta fungera. Risken är att det blir gungor och karuseller! Ägarformerna är på väg att förändras genom finansialiserings-processerna i hela FIRE-sektorn där nytt finanskapital(nya ägare) kräver högre avkastning på det ömsesidiga kapitalet. Alltså betyder högre avkastning högre risk. Vi vet hur det slutat för en del bolag när branschen får mot privatisering av försäkringskapitalet!
Ett förtydligande för att hålla isär begreppen lite. Även i brukarägda/ömsesidiga försäkringsbolag är det privat finansiering. Det är en del av den privata marknaden och kapitalismen.
Javisst…jag är inte motståndare mot det privata som sådant. Bara mot dåliga lösningar! Ömsesidighet är dock en kooperativ lösning! Hoppas du inser det! Bara för att Coop haft det svårt under 35 år mot ICA innebära knappast ett kvitto på motsatsen!
@rttck
Frivilliga samarbeten i kooperativ är väl en mycket bra lösning i många fall. Likväl är det en privat lösning.
Finns egentligen en oändlig massa privata lösningar. Icke privata lösningar är när någon under hot om fängelse rånar folk och sedan tvingar folk till än det ena eller andra under liknande hot.
såja Patrick….verkligheten ser faktiskt lite annorlunda ut. Allt är inte guld som glimmar. I teorin hittar man lätt lösningar på allt! Organisation är bara en sida av myntet. Andra omständigheter avgör inte sällan vad som fungerar bäst. Däremot är en sak säker. Verkligheten förändras ständigt och med den måste även organisationerna förändras. Det privata har lättast att anpassa sig. Frågan är bara hur och vilka medel som skall tillåtas!
@rttck
De där andra omständigheterna heter oftast politiska regleringar eller kriminalitet. Vilka medel som skall tillåtas får kunden avgöra. Låt kunden som vill ta risker och de som vill vara försiktiga kan vara det.
Ja som du vet är girigheten och den därpå följande korruptionen något som dramatiskt ökat under efter finansavregleringen. Sådana privata värderingar spred som tämligen fort till den offentliga sidan inkl politiken. När samhället inte heller klarar att vidta sanktioner fortsätter värderingsförskjutningarna. Vad som förr inte accepterades är idag istället legio. Inte minst pga att yngre generationer fått nya värderingar ibland från bröstmjölken. Jag brukar ibland ta exemplet med tv-programmet om Ingvar Kamprad där ett medelålders par som Ikea-kunder uttalar sig om Ingvar´s hemliga skattegömmor etc. Svaret blir att Ingvar Kamprad beter sig, inte som en kapitalist, utan hur en kapitalist ska bete sig. Mycket vältalande för folks allmänna syn idag. Kanske är det också så kapitalisten skall ses?
Något om regleringar. Syftet är förstås att påverka ett önskvärt eller icke önskvärt beteende. Här gäller det att verkligen vara tydlig till marknaden samt inte minst följa upp och förändra om regleringarna leder fel. Häri ligger det största problemet, inte sällan orsakat av att beslut förhandlats fram med andra partier utan att man är överens om vad som kan hända sedan. T.ex om en reglering fått andra konsekvenser än vad som önskats etc.
Självklart skulle sjukvården bli billigare om man införde dödssprutor för några hundringar och alternativet att helt enkelt låta folk dö istället för att ta dem till sjukhus vid behov. Jämföra djur med människor? Njae…
Dödssprutor har vi inte. Ännu. Däremot sitter det tjänstemän i vår planekonomiska sjukvård och bestämmer helt utanför vår påverkan om vi skall få tillgång till den eller den medicinen med skillnaden att vi dör några år tidigare med större smärta eller om den där gamla "odugliga" människan skall få tillgång till den eller den kvalificerade vården.
Skillnaden är inte enorm. Inte i mina ögon.
Javisst behandlas djur annorlunda än människor. Vi räddar bara djur om den ekonomiska kostnaden upplevs försvarbar. I vårt eget fall är det aldrig för dyrt….men det börjar bli….i USA syns det sedan länge att folk värderas efter plånboken! Ännu har vi inte sjunkit så lågt gudbevars. Men det är ingen garanti dock i det nyliberala Svedala
Tror du på det du skriver? Det har alltid varit frågan om prioriteringar inom sjukvården. Frågan är om du skall kunna göra den själv eller om en tjänsteman du inte känner och som inte har en aning om vem du är skall få göra den?
I Sverige är det kanske inte de egna prioriteringarna/plånboken som avgör men definitivt andra som i princip alltid är utanför din kontroll.
Man slutar aldrig att förvånas över mytbildningen om den svenska sjukvården.
Verkar som det är snarare du Patrick som lever med myter! Nämn vilka prioriteringar som t.ex den amerikanska medborgaren kan göra som bidrar till att ett beslut blir effektivare för hans hälsa jämfört med en traditionell svensk lösning. Notera att vi jämför tiderna före omhändertagandet av det demografiska problemet. I Sverige har vi levt efter den kollektiva försäkringslösningen. Man betalar in till systemet efter förmåga(dvs inkomst). I USA är systemet genomruttet där varje sjukhus har sin kundkategori efter betalningsförmåga (försäkringsnivå). Försäkringsbolagen delar in kunderna(blivande patienter)efter betalningsnivå baserat på olika kostnader per behandlingstyp. Som konsument vill du förstås ha full täckning…men det blir dyrt eftersom systemet nu redan är uppbyggt på inkomstskillnader där sjukhusen anpassar sig till dessa inkomster. Rika patienter=höga kostnader=bättre vård. Lägg till privatläkare som av stämningsrisker inte vågar skicka sin patient till sjukhuset om det skulle visa sig att den befarade sjukdomen som diagnosticerats inte fanns. Med risk att bli stämd för merkostnaden. Resultat? Kan du nog räkna ut själv.
Har du råd….inga problem!
USA har som bekant haft en ständig invandring till skillnad från vår tidigare relativt stabila befolkningsmängd.
rttck,
Och i Sverige får du vård om landstingsbyråkraterna anser sig "ha råd".
Ni socialister verkar fantisera om att resursbrfisten upphör bara den poltiiska adeln får alla andras pengar. Det verkar dock inte fungera så brta här och nu när detta ditt ideal faktiskt praktiseras med 1 800 000 000 000 kronor om året bortbetalade till din älskade poolitiska adel…
@rttck
Du ser alltså inte skillnaden på att du själv skall göra prioriteringen över hur mycket du vill satsa på sjukvård eller om en tjänsteman skall göra det?
Du behöver inte lyfta fram USA som någon motpol till det Svenska exemplet. Blir löjligt. Det är ett system med mycket stora problem. ingen säger emot. Viktigt är dock att ni socialister inser att det till stora delar beror på att fixarna och trixarna varit framme och sedan länge reglerat sönder det.
Du använder ordet betalningsförmåga hela tiden. I de flesta fall handlar det förmodligen snarare om prioritering. Vill jag satsa mer på sjukvård? Bo billigare – satsa mer på sjukvård. En bil istället för två -mer sjukvård eller tvärt om.
Frågan är varför du eller någon annan skall få bestämma hur mycket jag skall få välja att satsa på sjukvård. Jag för min del är övertyga om att om folk själva fick välja skulle detta område upprioriteras radikalt.
Tänk bara när läkarna och sjuksköterskorna är tacksamma för att du valt deras sjukvård och inte tvärtom som nu. Du skall få vara tacksam för att du får komma till din tilldelade vård. Prioriterad och vald av en tjänsteman.
Ojdå du fick inte den bästa medicinen mot prostatacancer så du dör ett par år tidigare under stor smärta för att någon tjänsteman tyckte den var för dyr för vanligt folk. Bara för att nämna ett exempel sedan rätt nyligen.
Att höra ditt resonemang samtidigt som jag ser hur både familj, grannar och andra bemöts i svensk sjukvård idag gör mig upprörd.
Det finns en monopolkultur utan dess like. I klass med polisen eller varför inte lantmäteriet. Folk är tvingade att använda dina tjänster och de kan inte använda någon annan så du kan i princip bli hur kass som helst.
Hur kommer det sig att så stora delar av den svenska befolkningen inte begriper detta? Indoktrinering? Hjärntvätt? eller är det bara rätt och slätt patologisk avundsjuka?
Att det blir tillfällen där organisationer inte fungerar tillfredsställande även på en privat marknad är självklart. Skillnaden är att de försvinner väldigt fort.
Jag förstår uppriktigt sagt mig inte på er båda två. Jag påstår inte att vår landstingsmodell idag fungerat speciellt bra. Jag är inte dummare än att fatta att organisationer som bara drivs efter planincitament tappar spänsten osv. Jag diskuterade försäkrings-lösning, dvs finansieringsmodell, inte vårdorganisationen! Men genast är det röda skynket uppe! Att lösa incitamentsproblemen hade kunnat fungera för sjukvården som i skolan, dvs att samma organisationer fått prova på att ta över vissa lönsamma kö-behandlingar. Inte svårare än så. Men ingen vågade sig på ens denna typ av testlösning. Det blev istället en politisk lösning efter att makten skiftade. Konsekvensen blev att samma läkare hoppade av till nyetablerade koncerner. Allt för att fega sossar inte vågade testa nya lösningar inom de befintliga linjerna. Den privata sjukvården fick börja på avgränsade områden som dels var specialiserade, dels hade långa köer(efterfrågan) och som framförallt redan från början hade garanterade intäkter. Så mycket för konkurrens och kompetens! Som att stjäla godis från småbarn när dessutom partiet i landstingsmajoritet bestämmer sjukvårdspengen. Vilken läkarkompetens som helst hade fått god avkastning på dessa affärer. Aningslösa politiker är vad det handlar om. Men visst kan man kreditera de nya privata vårdgivarna för god vård. Inte tal om något annat. Men vem räknar rätt när det gäller vårdpengarna? Där göms både inkompetens, slarv och ideologi. Privatiseringsprocessen lyser inkompetens(och ideologi) som borde få vilken kompetent företagare som helst att rodna av skam.
@rttck
Håller med om att de sk privatiseringarna är i många stycken märkliga. Jag diskuterar inte partipolitik.
Bra resurshushållning får vi endast när även köparen får ta ansvar för sina val och prioriteringar.
Jag är övertygad om att vi även måste ha konkurrerande system för att hitta bästa lösningarna. Så även inom sjukvårdsförsäkringarna.
mmm men glöm inte säljarens roll just här. Men kanske visar det på inkompetensen! Hade det omvända gällt och det "privata" varit säljare vid utförsäljningen och det offentliga köpare hade regeringen fått sparken för redan första dagen…..eller redan när det "privata" hade frågat regeringen om vilka villkor som gäller inför offentlighets-processen.
Även människor avlivas i landstingsvården. De får en rejäl dos morfin när det ändå inte går att göra nåtning mer. Kände ni inte til ldet?
Även landstingsbyrårkater har en budget, en fast dikterad budget som har fastställts helt utan några som helst hänsyn till vekrligheten, helt utan någon som helst anpassnign till mänskliga svärderingar, det blir bara +1.5% i år igen precis som det alltid blivit alla andra år. Informatioj om behov och kostnader tas det ingen hänsyn till, det där är en fråga som skyndsamt måste handläggas av en handful obildade ointresserade landstingspolitiker under ett av de tio möten som de håller varje år.
Alternativet till planekonomi är att istället börja använda informaiton. Alltså att låta de som saken angår, besuta själva, istället för att ge total makt till den politiska adeln som mellanhandande tredjepart och hoppas på det bästa.
Min mamma levde en hel vecka efter att "livsuppehållande" behandling avbrutits. Ett synnerligen starkt hjärta sade läkaren. Visserligen bra för oss närstående som kunde ta adjö, men man undrar lite hur det är att kanske leva i en hel vecka, möjligen vid metvetande, utan att kunna meddela sig med yttervärden, och veta att nu är det snart dags. En spruta vore nog bättre.
Jag har inget mot dödshjälp! Men det borde göras öppet och med patientens tydliga medgivande, givet omständigheter. Inte som nu odukoumenterat och med förevändningar och förstås under väldigt oklara förhållanden och stressade läkares hastiga bedömningar.
Jag såg själv hur min mamma fick en sån spruta av en sjuksköterska när hon var döende i cancer och bara sekunder senare stängde sina ögon med ett leende på läpparna. Och jag hade nog inte nekat en sån spruta i samma situation. Kanske hon hade haft ett samtal med läkaren om saken tidigare. Det är som sagt bara PK-hyckleriet om det där i statsvården som äcklar mig. Att vårdpersonal stressas till att begå vad som formellt är brott, hålla saker i minnet som det är olämpligt att föra till journalen och att i värsta fall somliga patienter lider svårt åratal utan hopp om snart slut. Gudskelov verkar de flesta inom vården fatta att saten är bluff och strunt och att regler är sånt man bara lyder undantagsvis, när man inte komer spontant överens om nånting bättre. Inom kommuner är det mycket sämre beställt med den saken, där skulle Auschwitz lätt kunna institutionaliseras igen och kommunalarna bara blint administerera det hela utan att ngåonsin tänak eller känna själva. Och det är de som har hand om äldrevården… Landsting och kommun är faktistk skilda världar, i den operativa verksamheten åtminstone.
Att födas är en kamp.
Att dö är också en kamp, ibland.
Att få födas är en ynnest som en del förvägras idag..
Sådär bortåt 50 000 svenskar om året.
Vår kultur är klinisk. Allt skall vara perfekt. Lyckat.
Det misslyckade är skamligt. Sudda!
Hela livet skall vara lyckat.
Men det anses vara ett personligt ansvar.
Men att födas är ingen mänsklig rättighet.
Eller?
Att dö är det då en mänsklig rättighet?
Och är det möjligt att helt ansvara för sitt liv så att det blir lyckat?
Är det möjligen så att samhället, vi alla, måste ta ansvar för att vi skall kunna födas?
Är det verkligen så att samhället får bestämma när vi skall dö?
Vad har vi missat när döden är bättre än livet?
@kapitalist
Jag kan inte tänka mig att din mor fick en avdödningsspruta utan ett kraftigt smärtstillande vilket jag ser som något helt annat.
Vi lever i en tid då tekniken tycks kunna rädda hela vår värld.
Men så är det inte.
Och går vi längre ut på denna planka så kommer eftervärlden åter undra hur människor tänkte, precis som man idag undrar om Tredje rikets excesser..
Ty ingenstans har man drivit det "Kliniska" tankesättet så långt som då.
Men vi är på väg dit ingen!
Det gäller bara att se och känna det….
Har från en tillförlitlig källa fått information om att sjuka utlänningar, t.ex. från Syrien kommer hit och kräver behandling, och får det medan svenskar som betalat skatt i hela sitt liv inte får behandling för att den är för dyr. Nu vet jag inte hur sant eller allmängiltigt det är, men ifall det är sant så verkar det vara ett grundläggande systemfel. Kanske något för Cornu att undersöka? Vi vill väl ändå inte att SD ska få ännu fler röster, eller?
Förövrigt håller varje dödssjuk människa fast vid det sista halmstrået, för vem vill dö, då försvinner man ju.
För länge sedan när ungarnas hamster födde en blind och tandlös unge lindade jag in den i en plastpåse och knackade den i kanten på ett städ. Sen gick vi ut i skogen och begravde den under en sten. Mycket fint.
hörde också i veckan att svenskar är tydligen de som är mest benägna att försäkra sina husdjur, ganska stora skillnader mot övriga nordiska länder tex
Det jag saknar (inte förstått varför någon startat) är en "snabbvård". Dvs ett företag som bara ger vård till de som vet vilken åkomma de har och därför bara behöver få medicin utskriven.
Skulle spara mycket tid som kan användas för patienter som behöver riktig hjälp.
Off topic:
En tänkvärd artikel för klimathysteriker som Cornu, Kuckeliku plus andra här som utgår från någon "sanning" om att mänskligheten med sina utsläpp snart förött jorden och lämnat den i obrukbart skick, med ett kollapsande samhälle som följd.
Ja Cornu, jag räknar in dig där eftersom du koleriskt angriper "klimatskeptiker" och undviker att diskutera den extrema politiseringen av klimatfrågan som gör den omöjlig att bedöma objektivt. Det finns helt enkelt alltför många forskare, politiker, tyckare och förståsigpåare som byggt hela sin trovärdighet och karriär på frågan om att vi måste göra radikala omställningar av hela samhället för mänsklighetens överlevnad. Att utan vidare lita på dessa personer är rent vansinne, här behöv en sund skepsis.
Problemet för dig Cornu är som jag ser det att du argumenterat/diskuterat i som om det finns vissa entydiga sanningar och samhällseffekter i klimatfrågan, medan det egentligen handlat mer om dina värderingar och ideolog än vetenskapliga fakta. Det är vanskligt för ens trovärdighet att gå all in i svårbedömda frågor som den om klimatet eller för den delen Peak Oils samhällseffekter.
Trevlig söndagsläsning!
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vi-skapar-en-valdig-angslan-utan-att-det-ar-befogat
Det är förstås så för mänsklig vård också – att privat betalning och efterfrågan är helt överlägsen för att skapa god tillgänglighet och låga priser. I USA är vården (tvärtom vad många tror) väldigt socialiserad – de statliga och delstatliga ingreppen är enorma, inte minst med medicare och med arbetsgivaravdrag för sjukförsäkring. Men plastik-kirurgin är fri, och det ger en bra jämförelsemöjlighet:
http://www.aei-ideas.org/wp-content/uploads/2013/01/plasticprices.jpg
Det är tydligt att socialiserad sjukvård är ett av de största brotten mot mänskligheten någonsin.
Socialiserad vård på privata grunder kan vara mycket bra! Men lösningen kräver t.ex närhet, kontinuitet och ansvar. Tyskland är ett bra exempel där södra Tyskland haft en god tradition. Varje by har sina egna doktors-familjer som är husläkare i dess riktiga bemärkelse. De följer ofta en hel släkts uppväxt och har därmed kontroll över både genetik och kroppstatus. Även om de sällan har psykolog-utbildning är kunskapen om familjen och närmiljön ovärderlig.
Det låter ju lite gulligt på ytan, men det finns en poäng med att inte organisera sig i små bigotta Knutbyar med inavel, småpåvar, nepotism, skvaller och släktfejder. Att vara utelämnad till byns alkoholiserade läkares välvilja och att förlita sig på hans obsoleta kunskaper kan också ge vissa nackdelar.
Tacka vet jag sånt här:
http://www.aei-ideas.org/2013/01/markets-in-everything-kiosk-telehealthcare/