Nedanstående är ett gästblogginlägg från Den sjätte mannen, Fredrik Antonsson, som besökt Falklandsöarna flera gånger och här delar med sig lite om en ögrupp i ett kallt krig där förberedelserna för invasion fortsätter aktivt parallellt med ordkriget.
Rough Google Translation to English available here.
En patrull på fyra man ur Falkland Islands Defense Force – FIDF – var ute med sina fyrhjulingar i den väglösa och karga terrängen längs nordkusten på den östra Falklandsön. Kilometer efter kilometer, mil efter mil utan några som helst spår av mänskligt liv. En sjöelefant här, några pingviner där och fyra hobbysoldater som med skarpladdade vapen och sina fyrhjulingar bestämde sig för att patrullera en kuststräcka som sällan eller nästan aldrig besöks av människor. Patrullen rör sig i terrängen nordost om den lilla bosättningen Rincon Grande, och har som mål att nå Johnsons Harbor till skymningen.
 |
| Foto: Fredrik Antonsson |
Det är en vacker dag för att vara på Falklandsöarna. Solen skiner, några slöjmoln syns på den klarblå himlen och det blåser bara lätt. Det är en försommardag i Sydatlanten, det är en dag i oktober ett år i mitten på 00-talet. Fyrhjulingarna rullar fram i terrängen, ner på de vackra sandstränderna. Motorljudet får det annars ostörda djurlivet att fly ut i vattnet. De fyra soldaterna åker efter varandra, i hjulspåren. Den första fyrhjulingen känner ingenting mer än ett gupp som inte borde kännas på en sandstrand. Den andra fyrhjulingen känner till ett ordentligt kast medan den tredje tvärnitar när den kolliderar med ett stort, tungt föremål – nedgrävt i sanden.
De fyra soldaterna samlas runt det som skulle kunna var en nedgrävd skattkista men som är något helt annat. Med sina spadar så frilägger de en låda draperad i presenning, en låda som är stor – drygt två meter lång, en meter bred och en meter hög. De bryter nyfiket upp lådan och hittar kartor över den östra Falklandsön. På kartan är olika platser längs en annan sandstrand markerade med siffror i blått, medan kända militära anläggningar i närheten är markerade med bokstäver i rött. Radarbasen på Mount Kent har ett stort rött ”A” på sig, och de mest lämpade angreppsriktningarna är markerade. Rapier-batteriet en mil norr om Mount Pleasant-basen är markerad med ett ”B” och alfabetet utnyttjas till fullo i rött överallt där den brittiska militären brukar finnas på ön.
I lådan finns även navigationshjälpmedel, radioapparater, bildförstärkare och kikare. Det finns två prickskyttegevär, en låda handgranater och en låda rökgranater. Hobbysoldaterna anar vad det är de har hittat, ett bevis för att Falklandskriget inte alls tog slut den 14 juni 1982. Inte för Argentina, inte för öborna.
 |
| Volunteer Beach, Falklandsöarna
Foto: Fredrik Antonsson |
Man rapporterar om sitt fynd till sitt lokala högkvarter i Stanley som i sin tur vidarebefodrar informationen till Mount Pleasant, den brittiska basen på Falklandsöarna. Det dröjer en timme innan en helikopter landar på höjden och ett gäng brittiska soldater anländer med metalldetektorer och större spadar. Några timmar senare ligger fyra lådor uppgrävda i sanden, alla med ett innehåll som andas förberedelse för krig. Radiofyrar. Radioapparater. Pansarskott. Tält. Uppblåsbara gummibåtar och paddlar. Allt avidentifierat så att det inte skall gå att spåra den som grävt ner lådorna. Allt av västerländskt stuk, sådant britterna själva har och sådant som Argentina har köpt från USA och andra NATO-länder. Fyndet tas om hand, och transporteras med helikopter till basen för vidare undersökning. På Falklandsöarna tystas händelsen ner för att inte oroa civilbefolkningen med med fyra hobby-soldater och ett levande pub-liv i huvudstaden Stanley börjar snart skvallrandet gå. Men det finns ingen att anklaga, ingen att protestera mot även om alla vet vem som var där på sandstranden och grävde ner det som bara kunde tänkas vara det man behöver för att kliva i land på en öde strand för att etablera sig bakom fiendens linjer…
Radarbasen på Byron Heights, nästan så långt västerut man kan komma på den västra Falklandsön, en höstnatt i mitten av 00-talet. En av radaroperatörerna står i den kalla natten för att ta ett bloss när han uppfattar några rörelser i kanten av sitt synfält. Innan han hinner vända blicken så slås han ner och tappar medvetandet. Tio minuter senare hittas han liggande i gruset mellan två fordon av kollegor som undrar vad han hade tagit vägen. Larmet går, den lilla vaktgruppen med tre man söker igenom terrängen utan resultat. En styrka från Mount Pleasant anländer efter en timme med helikopter, 12 soldater med två hundar påbörjar genomsök. Man lyckas följa ett spår i flera kilometer åt nordväst men spåret tar slut på en sandstrand mittemot West Point Island. Inhängnaden runt basen är sönderklippt på fyra ställen, flera larmsystem utslagna. Radaroperatören minns vad som hände, minns de mörka figurerna och tystnaden. Radaroperatören klarar sig med en rejäl bula över vänster tinning, men går hädanefter aldrig ensam ut i mörkret för att röka.
 |
| Landskapet.
Foto: Fredrik Antonsson |
Ett litet inrikesflygplan av typen Britten Norman Islander 2 är på väg till Weddell Island. Ombord finns en pilot och två passagerare, varav en är kapten i Royal Navy. När man passerar Queen Charlotte Bay så ser piloten något i vattnet som inte brukar finnas där. Det är vindstilla, vilket är extremt ovanligt på Falklandsöarna. Upp ur vattnet sticker något som ser ut som tornet på en u-båt. När flygplanet viker av från kursen för att titta närmare på föremålet så försvinner det från havsytan och det enda man hinner se är några antenner som sticker upp. Det bubblar i vattnet men kaptenen på passagerarplats lyckas få ett par suddiga bilder på det som med till sannolikhet gränsande visshet skulle kunna klassas som en u-båt. Händelsen utspelar sig 2006, när det är sommar på det södra halvklotet och kallt här uppe i norr.
 |
| Inte bara argentinska
operatörer besöker stränderna. Foto: Fredrik Antonsson |
Tre händelser som det skvallrades om på pubarna i Stanley under mina besök därnere. Tre händelser som jag genom minspel och kroppspråk ansåg mig få bekräftat av olika brittiska militärer vid besöket på BFSAI – British Forces South Atlantic Islands. På FIDF, öarnas hemvärn, berättade man med stolthet öppenhjärtligt om det första fyndet i sanden på en strand nordost om Rincon Grande, och om senare fynd på andra stränder.
Runt Falklandsöarna är det nästan alltid kallt vädermässigt, och alltid kallt när det kommer till stämningen mellan Argentina och britter. Det är en kylig atmosfär, kriget som avslutades 1982 lever vidare och det finns som sagt tecken på att Argentina ännu i dessa dagar förbereder sig för att kunna slå till igen och ta tillbaka Falklandsöarna med våld ännu en gång. Man planerar uppenbarligen, man rekognoserar och man kränker brittiskt territorium i det som skall föreställa fredstid. Det är ett skymningsläge i Sydatlanten, där kriget kanske inte alls tog slut för 30 år sedan…
Den sjätte mannen – FA
Lite bilder från FDIF och övrigt brittiskt försvar av Falklandsöarna idag hittar man hos Military Photos. Och en del … filmer.
Ingen form av gammelmedia (definition Bonnier, Schibsted, Stampen) har länkats i detta inlägg.
16 kommentarer
Tack, intressant läsning.
Noterar dagens lågvattenmärke i form av avdankad militär som befunnit sig i en skokartong de senaste 20 åren. Hans inlägg/poäng var vanlig och delvis befogad under sent 90-tal, men är helt av banan nu.
Typiskt att man inte längre kan bemöta trams på Newsmill…
http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/07/bs-hotbild-r-felaktig-och-har-varit-s-sedan-kalla-kriget-tog-slut
Han hade väl många bra insikter, tjugo år sent kanske…
Han påtalade den folkliga invasionen, något man historiskt, i en ändlig värld kämpat emot. Se hur USA eller hur Romarriket försökt bevaka sina gränser.
Dock saknades att landet uppgivit sin självständighet och sina resurser till EU utan vapenhot. (Kanske andra hot dock med tanke på Lövens snabba karriär.)
Så det var rätt att Ryssland inte är det stora hotet mot svensk självständighet, det var EU och de många stackarna.
Foliehatten på.
Intressant reseberättelse från Malvinas/Falklands. Konflikten lär plåga länderna länge än. Angående Newsmill är jag övertygad att sidan snart stänger. Vem vill läsa stolleinlägg när man inte själv kan lägga in genmälen?
Gammal beprövad imperialistisk skrämselpropaganda. Sålänge öborna inte förstår bättre att de har mer att tjäna på att tillhöra växande Argentina framför ett Brittisk imperium i fritt fall som har lite att tillföra mer än sina egna intressen.
Argentina har erbjudit ön självstyre och öborna garantier.
Så öborna borde "förstå" att de skulle tjäna på att tillhöra Argentina? Att de inte vill, spelar det ingen roll?
Vad vet du vad 3000 pers vill??
De har själva föreslagit att Argentina betalar för deras röster (1500 röstande)…så uppenbarligen har allt ett pris.
Jag erbjuder härmed Nordkorea frihet och garantier.
Så att…
Tack! Bra artikel. Finns det något officiellt releasat eller via wikileaks?
Har hittat dessa
http://wikileaks.org/gifiles/releasedate/2012-02-27-22-the-falklands-files.html
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/wikileaks/8177359/WikiLeaks-US-concerned-over-Falklands-military-action.html
Klimatet är inte så skoj på Falklandsöarna, men jag skulle ändå kunna tänka mig att flytta dit. Argentinarna bekymrar jag mig inte för. Det bör väl inte vara så svårt att få uppehållstillstånd, givet att både Sverige och Falklandsöarna är kopplade till EU. Någon mer som är intresserad?
Kuckeliku. Jag hade varit på, om det inte var för att ungarna vägrar. Klimatet kan man leva med, när folket är underbart och naturen fantastisk.
HejHopp. Du vet uppenbarligen inte vad du talar om. Iallafall inte när det gäller Falklandsöarna. Sedan kriget -82 har Falklandsöarna med brittisk support utvecklats till det rikaste området söder om Ekvatorn. Ingen är missnöjd med hur britterna sköter sin överhöghet och det lokala självstyret man fått. Möjligtvis skulle man önska sig lite fler stridsflygplan på Mount Pleasant-basen och fler soldater för att känna sig säkra. Vad Argentinas löften är värda vet man extremt väl sedan 1982 när man lovades att allt skulle vara precis som vanligt, och vänstertrafiken försvann efter femton minuter och lokalradion började duplicera utsändningarna på spanska i samma minut britterna gav upp inför den tillfälliga övermakten. Öborna kommer att folkomrösta i mars, för att visa vad de vill. Finns ingen där som skulle sälja sin röst för ens en miljon pund. Man vill inte veta av Argentina, inte befatta sig med argentinskt styre överhuvudtaget och inte prata med Argentina så länge Argentina precis som du anser att de som byggt Falklandsöarna är mindre vetande och inte har rätt att uttala sig om sin framtid. Läs på, förstå eller knip är mitt råd.
Vilka är vattentemperaturerna under året? Blir det rimligt badbart någon gång på året eller är det aldrig ens så mycket som femton grader i vattnet?
@fredrik.antonsson
Att Argentina systematiskt skulle paddla till ön och gräva ner proviant på stranden är skrattretande.
Däremot avslöjas Imperiets kontinuerliga psykologiska strategi gentemot öborna. Skrämselpropaganda är ingen ny idé direkt(fråga George Bush och "kriget mot terrorismen").
Det som ofta inte nämns(taktiskt?) är att det var inte demokratiska Argentina som invaderade Las Islas Malvinas, utan den olagliga militärjunta som tagit makten med våld(1976-1983).
Anledningen till att militärjuntan spelade detta kort var att de höll på och falla samman och trodde väl på att en "vinst" mot Storbritanien skulle skapa tillräckligt med patriotism för att kunna hålla sig kvar längre i makten.
Så att militärjuntan förlorade kriget var bra för Argentina demokratiska process och ekonomiska återhämtning trots att det tagit väldigt långt tid att bli kvitt skulderna som juntan försatte landet med.
Dock har Argentina forfarande rätt att göra anspråk på ön precis som FN's generalförsamling slog fast 1964.
Dagens anspråk är fredlig och diplomatisk.
Jag tycker absolut de som bor på ön har rätt till självstyre och medborgerliga rättigheter. Öborna gynnas av att ha en bra relation med fastlandet ur många perspektiv, främst kommersiellt.
Argentina ger öborna dessa garantier.
Att påstå att allt inte har en pris är bara naivt. Jobbar du gratis?
Så fredrik du som "talar för kelperna" hoppas du lärde dig något.
Kuckeliku: I "laguner" och små vikar med ringa utbyte av vatten med den omgivande Sydatlanten funkar det efter ett par varma sommardagar ofta att ta ett dopp i 16-18 grader. I större vikar, på de fina stränderna vid havet – inte. Där pendlar vattentempraturen nästan alltid mellan 8-10 grader även när vädret är vackert och luften ljummen. Kelpers, öborna alltså, drar ofta iväg till Vina del Mar eller Påskön i Chile – som är deras Mallorca eller Kanarieöarna. Brasilien är deras Thailand… 😉
Tack för bra svar! Jag skall ta och kolla din blogg någon gång.
2012 hade Argentinas ubåtar 19 timmar i u-läge (Wikipedia). Knappast en resurs man spenderar i främmande makt kustnära vatten.