För er som är intresserade av att följa den nya C3-tekniken och Climeon, så finns det nu en blogg som följer utvecklingen, C3 i fokus.
Bloggen drivs av en till Climeon orelaterad civilingenjör och ger i senaste inlägget en rätt bra genomgång av tekniken. Till skillnad mot mina tidigare inlägg i frågan har C3 i fokus tittat på patenten och tillför alltså en del ytterligare information, tillsammans med bra skisser.
Intressant är att det ser ut som man kan komma ner till en så låg kostnad för solkraft som 28 öre per kWh. Citat:
“I patentet påstås att termisk solkraft baserad på C3-tekniken skulle kunna komma ner mot en LCOE på 40 $/MWh (0,28 kr/kWh). En kostnad som ligger under kol, den vanligaste energikällan för att producera el på vår planet. Om detta sker kommer antagligen inga fler kolkraftverk att byggas och det kommer i princip finnas obegränsat med billig solenergi, något som kan upprätthålla människans fortsatta ekonomiska tillväxt för mycket lång tid framåt.”
Så var det med den saken. Den kommande energikrisen löst alltså?
Inte riktigt. Glöm aldrig teknik, volym och tid. Låt oss nu anta att tekniken är korrekt, så har vi fortfarande volym och tid. Det tar sin lilla tid att bygga ut tillräckliga volymer och >99% av alla nya fordon som köps idag, och ska köras i upp till 20 år till, kör på flytande bränslen.
Nu kan man förstås använda solkraftel till att göra flytande bränslen om man har tillgång till obegränsat med billig energi. Men som bekant har det inte hänt mycket annat på den fronten än att teknikoptimister påtalar att det är möjligt.
Men snacka går ju.
Däremot verkar inte C3 vara beroende av några som helst kritiska råvaruhalsar och som sådan kan tekniken produceras billigt och i så höga volymer som man kan bygga ut produktion eller som det finns efterfrågan på. Istället hittar man råvaruhalsarna på brukarsidan, t ex neodym för elmotorer.
C3 verkar iaf vara ett möjligt avgörande genombrott. Återstår att se hur tillämpningen blir i praktiken. Jag är fortsatt positiv, men medveten om de enorma volymer som krävs för att ersätta 100+ år av oljeberoende och tillhörande infrastruktur och brukare, respektive 200+ år av kolberoende och tillhörande infrastruktur och brukare.
21 kommentarer
3D skrivare (25 min + 1 min in)
https://www.youtube.com/watch?v=zihTWh5i2C4
Irriterande att du inte ger lite mer info om något som verkar vara helt off topic. Är det för jobbigt att förklara vad det är du tycker man skall titta på och varför? Jag vill inte distraheras av allsköns information.
Intressant, men jag har svårt att se att man skulle använda en sådan här teknik småskaligt. Jag tycker att det verkar vara något främst för relativt storskalig solenergi. Är det Alfa Laval man skall köpa aktier i om man tror på tekniken?
Nja, den är skalbar.
Skalbar brukar avse att man kan skala upp det.
Det låter som det krävs viss skala för att det skall bli intressant teknik. När det gäller termisk solkraft och möjligheten att lagra energin som värme kommer det av den anledningen krävas en viss skala för att inte värmen skall gå till spillo.
Du kan ju också köpa upp all mark med lätttillgänglig termisk energi på Hawaii och Island. Kanske också köpa aktier i Icelandair om du tror på Termisk Energi -> C3 -> flytande bränslen**.
**Can We Make Jet Fuel From Seawater?
http://www.defpro.com/news/details/40026/
Enkel uträkning: (Stämmer detta ???)
Flygbränsle innehåller ca 10 kWh/l ( http://www.inference.phy.cam.ac.uk/withouthotair/c5/page_35.shtml )
100MW vid 50% effektivitet i konverteringsprocessen => 120 m3 per dygn
100MW vid 13% effektivitet i konverteringsprocessen => 30 m3 per dygn
100 MW* 24 hours = 8.64 × 1012 joules
100 MW * 24 hours = 2 400 000 kilowatt hours
En Boeing 787-9 Dreamliner tar sig 8000-8500nm på 127 m3.
Alltså har man tillgång till 100MW så kan man vid 50% effektivitet i konverteringsprocessen ta sig 15742 kilometer och det kostar
2 400 000 kwh * 0,28 kr = 672000 kr (utan skatt och andra påslag)
Virgin Atlantic’s Boeing 787-9 Dreamliner tar 290 passagerare alltså 2317 kr per passagerare utan andra påslag och så vidare…
Kanske det är möjligt att göra detta vid 50% process effektivitet….
Man kan väl också anta att andra heta områden med varma käller ligger illa till, tex Yellowstone National Park. "National park" lär ju inte vara värt så mycket i framtiden… detsamma gäller väl våra orörda älvar … de lär ju bli rörda. Kanske om Virgin startar vattenkraftverk i Sverige kan man kalla dem orörda…
Jag förstår inte varför våra älvar skulle hotas av den här tekniken. Jag tror inte heller att varma källor är särskilt hotade. Det handlar inte om vidsträckta områden och deras turismvärde är högt. Du skulle behöva bygga in källorna helt och hållet, eftersom du knappast vill ha kalla vindar som drar igenom din energiproduktionsanläggning och för bort värmen.
Island skulle kanske kunna bli intressant för flygfarten i framtiden, men det dröjer förmodligen ett par decennier.
Inte av tekniken, men av eventuell energikris. Denna tekniken kan väl kanske rädda dem.
Kul att du uppmärksammar mitt inlägg. Det riktigt intressanta är ju om man kan komma ner i dessa låga kostnader. Därför skulle det vara kul att försöka göra en preliminär LCOE beräkning för tekniken. Jag tror inte jag kan göra det speciellt bra själv så all hjälp är välkommen.
Även om underhållskostnad, kapacitetsfaktor och livslängd är viktiga parametrar så borde LCOE främst vara beroende av den initiala investeringskostnaden. Vilken i sin tur borde vara kostnaden för mark, solfångare, vattentankar och själva C3-delen. Priset för solfångare, vattentankar och mark borde inte vara så svåra att få tag på och då skulle man kunna få ett tak på vad C3-tekniken max skulle få kosta.
Jag läste blogginlägget, och det stod att man gärna fick kommentera, men jag kunde inte lista ut hur man skulle kommentera på den sidan, så jag kommenterar här istället:
"I patentet påstås att termisk solkraft baserad på C3-tekniken skulle kunna komma ner mot en LCOE på 40 $/MWh (0,28 kr/kWh). En kostnad som ligger under kol, den vanligaste energikällan för att producera el på vår planet."
Då jag läser detta, så tänker jag direkt: "Men om C3 teknik appliceras på en värmekälla med kolförbränning som bas?"
Finns kanske risk att denna teknologiska landvinning i själva verket ökar kolets användbarhet, och med det användningen av kol.
Jevons Paradox.
Ligger det något i dessa tankar?
Kanske, fast kolkraftverk använder höga temperaturer och har redan hög verkningsgrad. Att de använder höga temperatuer är inte någon stor nackdel när de eldar.
Ändrade inställningarna för att kommentera på bloggen så det borde gå bra nu.
Ett 1000 MW ångturbinkraftverk – oavsett om det är drivet av kol eller kärnklyvning – producerar cirka 2000 MW låggradig värme i form av "kall" ånga. Perfekt för den här tekniken.
Varför använder man inte någon av de existerande teknikerna som redan finns ute på marknaden?
5% av 2000 MW är ju rätt mycket för något som borde vara en ganska liten investering.
En liten fundering: Enligt termodynamikens lagar kan man bara få ut den del av värmeenergin, som motsvarar temperaturskillnaden mellan högsta och lägsta temperaturen dividerat med den högsta temperaturen ( i grader Kelvin = Celcius plus 273 ).
I artikeln nämns en intern lägsta temperatur på minus 70 grader Celcius, vilket skulle ge en högre verkningsgrad genom att öka temperaturskillnaden.
Men kan man verkligen trixa med termodynamikens lagar?
Är man inte låst vid den nämnda kylvattentemperaturen ( 25 C ) helt oberoende av en intern mycket lägre temperatur?
Som jag förstått det så är den högsta teoretiskt möjliga verkningsgraden 18% vid en temperaturskillnad på 90 till 25 grader. I patentet hävdas det att C3-tekniken kan nå upp till 15% verkningsgrad, vilket alltså ligger innanför termodynamikens lagar.
Att gasen hettas upp till 200 grader i solkraftverket beror helt enkelt på att man faktiskt värmer upp den med värme från paraboliska tråg. Den värme som går in i systemet har en temperatur på 200 grader. Temperaturskillnaden över systemet är då 200 till 25 grader. Fast man ska komma ihåg att den största delen av värmeenergin går in i systemet går in som 90 gradig värme.
Att utsidan på turbinen kan ha en så kall sida (-70) beror på att man tillför energi när man pumpar runt vattnet. Att man ändå tjänar på det energimässigt beror antagligen på att turbinen ligger närmare teoretiskt maximal verkningsgrad vid lägre temperaturer. Men det är bara en gissning.
Som jag förstått det så är den teoretiskt maximala verkningsgraden 18 % vid en temperaturskillnad på 90 till 25 grader. I patentet hävdas det att C3-tekniken kan nå upp till 15%. Vilket alltså ligger innanför termodynamikens lagar.
I solkraftanläggningen är den varma gasen 200 grader varm eftersom den värmts upp i eftervärmaren. Eftervärmaren värms med varm olja från paraboliska tråg. I solkraftsanläggningen så är således temperaturskillnaden 200 till 25 grader inte 90 till 25 och anläggningen skulle kunna ha en verkningsgrad över 15 %. Man bör dock komma ihåg att den största delen av den tillförda värmeenergin kommer från 90 grader varmt vatten.
Turbinens utloppssida når temperaturer ner mot -70 grader. Den sidan kan vara så kall eftersom man tillfört energi via pumpen. Att man ändå tjänar på det energimässigt beror antagligen på att turbinen arbetar närmare sitt teoretiska max vid lägre temperaturer.
En ytterligare fundering: Driver man samtidigt en process liknande von Platen-Munters kylskåp för att få bättre verkningsgrad på turbinen och som kräver ytterligare mängder hett vatten plus kylvatten?
Den processen kräver energi, i form av el som tillförs till pumpen. Den energin måste dras ifrån när man beräknar hela C3:s verkningsgrad.
Det är en ganska komplicerad teknik det handlar om. Solceller är/blir sannolikt väldigt mycket enklare att bygga och kräver minimalt underhåll.
Den här tekniken kan tänkas spara en del energi och inbringa goda inkomster åt uppfinnarna, men anordningens värmebehov förefaller mig fortfarande för stort för att den skall få någon större betydelse för världens energiförsörjning.
Det vore bra om man kunde kombinera sin teknik med den som Entrans – som också är ett svenskt företag – har. Deras apparat sägs fungera redan vid 50 grader.
Solen skulle dock fortfarande behöva steka på anläggningen, eftersom det mycket sällan är över femtio grader i skuggan. Visst kan man lagra värme i vatten mm, men tar man ut en massa energi ur vattnet så kallnar det förstås snabbt.
Så man kan nog lika gärna skippa vattenfyllda solfångare, måla reaktorn svart och glasa in den och producera el endast medan solen steker. Det blir billigare och enklare så.
Jag tycker du jämför äpplen och päron. C3 är ganska komplicerad men det är en högspänningstransformator också. Solcellers enkla utformning kan jämföras med solfångares enkla utformning. Men du har nog ändå rätt i att mindre underhåll krävs i en solcellspark.
En stor fördel med vattenburna system är att energin enkelt kan lagras i en vattentank så att anläggningen kan ge energi över hela dygnet. Solceller har stora problem med intermittens och kräver reglerkraft vid stor utbredning.