Argentina vs Storbritannien

I svensk gammelmedia (Schibsted/SvD) uppmärksammas nu det förhöjda sabelviftandet kring Falklandsöarna igen. Även Falklandsexperten Fredrik Antonsson på bloggen Den sjätte mannen tar upp frågan.

Nu kommer det inte bli krig om Falklandsöarna igen. Inte riktigt än. Kriget blir tidigast när Argentina skaffat nya jaktplan och förbandssatt dessa och kan skrota sina stridsflygplan från 50- och 60-talet. Eller när den argentinska regimen får totalt tuppjuck.

Än så länge handlar det bara om att slå sig på bröstet för hemmaopinionen. Argentina har vissa problem och regimen försöker få bort uppmärksamheten från de egna problemen och peka på en yttre fiende. Storbritannien har vissa problem och regimen försöker få bort uppmärksamheten från de egna problemen och peka på en yttre fiende.

Sedan sitter dock Storbritannien, Sveriges allierade inom EU, säker på Falklandsöarna, med flygvapnet RAF:s modernaste flygbas och ett adekvat försvar på plats som inte existerade 1982. Mer om det senare.

Många svenskar hävdar att EU är en försvarsallians och att Sverige skulle få hjälp av EU om vi blev anfallna och därför inte behöver ett starkt fösvar. Konsekvent med detta så innebär det att alla som hävdar det också menar att Sverige ska rycka ut och försvara Falklandsöarna om EU-landet Storbritannien blir anfallna där.

Om Sverige inte bistår Storbritannien vid ett nytt Falklandskrig så får vi facit på att EU inte är en försvarsallians (vilket det inte heller är) och vi måste i så fall kraftigt upprusta svenskt försvar.

Argentina har delvis moderniserat sitt försvar. Här håller jag inte med Den sjätte mannen helt.

Jaktflyget, som ska ta luftherraväldet, är dock numerärt ännu sämre än det svenska framtida flygvapnet. Man har hela åtta (8) stycken Dassault Mirage III, introducerade 1961. Attackflyget är dock betydligt starkare, med sju Dassault Mirage V, introducerade 1967 och 34 moderniserade A4R Fightinghawk, som är det modernaste man besitter, men likväl bara kan bestyckas med konventionella bomber. Det finns även andra plan i flygvapnet, men ovanstående är de stridsflygplan som kan användas mot Falklandsöarna. Marinflygets relevanta flygplan är elva Dassault Super-Entendard, introducerad 1974. Också dessa attackflyg.

Man har också sju eller åtta Hercules transportplan, varav två är lufttankers. Ungefär som Sverige.

Den argentinska flottan har modernare jagare än 1982, då man 1983 beställde nya. I övrigt är flottan gammaldags, undantaget en moderniserad mindre amfibieplattform som kan ta 238 marinsoldater och landsätta dessa med helikopter. Man har även ett större amfibietransportskepp. Hur många soldater eller stridsfordon det kan ta finns inga offentliga uppgifter om, men den kan lasta 120 containers. Antagligen kan man under mycket dåliga förhållanden ta runt 1000 soldater med utrustning. Samtidigt har Argentina två brigader marinkårssoldater, men det stora antalet får åka vanligt transportfartyg om alls.

Det stora problemet för Argentina är att man inte har transportkapacitet att invadera Falklandsöarna. Två amfibiefartyg och fem Herculesplan är totalt två sjömålsrobotar och fem luftvärnsrobotar på den brittiska sidan. Speciellt som man inte kan uppnå luftherravälde med sju stycken Dassault Mirage III.

För vad finns på den brittiska sidan?

Till en början är basen Mount Pleasant RAF:s mest nybyggda flygbas. Det finns visserligen bara fyra Eurofighter Typhoon, introducerad 2003 – modernare än JAS, stationerade där (antagligen med dubbel besättning), men det skulle vara en skjutbana mot de argentinska 60-talsplanen, som dessutom behöver lufttankas för att kunna verka över Falklandsöarna. Totalt har jag räknat in 50+ hangar- eller klargöringsplatser på flygbasen, som alltså kan basera över 50 st stridsflygplan om Storbritannien kraftsamlar. Vilka av dessa 50+ platser som faktiskt innehåller fyra Eurofighter går inte att avgöra och det krävs alltså en omfattande operation för att slå ut dessa.

Storbritannien har också två kompanier luftvärn på öarna. Motsvarar ungefär en fjärdedel av hela det svenska luftvärnet. Visserligen med den mycket begränsade Rapier-roboten, vars räckvidd om möjligt är ännu kortare än svenska RBS-70. Men tillräckligt för att skjuta ner alla försök till luftlandsättning nära basområden eller Port Stanley eller nedkämpa eventuella långsamma A4R Fightinghawk.

Man har också ingenjörstrupper och kan alltså relativt snabbt reparera de dubbla start- och landningsbanorna på Mount Pleasant. Även flygplatsen i Port Stanley kan i nödfall användas som flygbas för ett mindre antal plan. Till skillnad mot flygplatsen i Port Stanley är Mount Pleasant placerat någon mil från kusten och kan alltså inte enkelt intas av ubåtslandsatta specialförbandsoperatörer.

Den sjätte mannen listar ubåtslandsatta argentinska operatörer med granatkastare, som slår ut startbanorna som mardrömsscenariot för Falklandsöarna. Men inte ens med tunga 120mm granatkastare skulle man orsaka mer än några timmars fördröjning och man kan inte få iland fler operatörer än att infanterikompaniet och hemvärnet på ön skulle nedkämpa dem kort därefter. Eventuella luftlandsättningsförsök skulle skjutas ner av luftvärnet.

Vilket för oss över till flottan. Storbritannien har en kärnkraftsdriven ubåt av Trafalgar-klass i området. Den bär ca 30 st torpeder och/eller kryssningsrobotar och kan på egen hand slå ut hela den argentinska flottan och/eller skicka konventionella Tomahawkrobotar mot baser på det argentinska fastlandet. Till skillnad mot några kilo granatkastargranater skulle Tomahawkrobotar snabbt slå ut argentinska startbanor.

HMS Dauntless Foto: Brian Burnell Källa: Wikipedia. Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported

Man har även en fregatt och en jagare baserade på Falklandsöarna, den senare är för tillfället den toppmoderna robotjagaren HMS Dauntless. HMS Dauntless är utrustad med 48 st toppmoderna Aster-luftvärnsrobotar och är att jämföra med USA:s AEGIS-system. Man kan rent av nedkämpa ballistiska robotar och med upp till 150 km räckvidd för Asterrobotarna kan HMS Dauntless även skjuta ner argentinskt stridsflyg om de så har glidbomber de fäller 10 mil från målet. HMS Dauntless har fler Asterrobotar än Argentinas flygvapen har relevanta flygplan. HMS Dauntless har större luftvärnskapacitet än hela det svenska försvaret, koncentrerat till en plats.

Till detta har förstås både HMS Dauntless och fregatten sjömålsrobotar.

Sammantaget kommer inga invasionsstyrkor i närheten av Falklandsöarna. Kom ihåg att Argentina bara har två amfibieskepp. Enbart Dauntless har åtta Harpoonrobotar. Det behövs bara två.

Storbritanniens problem är att man förstås av kostnadseffektiva skäl koncentrerat sin kapacitet till väldigt få plattformar. Men i sig räcker det att en enda av dem – Trafalgarubåten, HMS Dauntless, Rapier-luftvärnet eller flygplatsen – förblir intakt för att en invasion ska bli omöjlig. HMS Dauntless har förstås också toppmodernt närskyddsluftvärn som med bokstavligen förbundna ögon kan skjuta ner alla argentinska Exocetrobotar. Att slå ut allt Rapierluftvärn är knappast heller genomförbart.

Enbart Eurofighter har Storbritannien 90 st, varav ca 50 st relativt snabbt kan ombaseras till Falklandsöarna, plus andra brittiska flygbaser i Sydatlanten. I själva verket är Mount Pleasant en tillräckligt stor flygbas för att Storbritannien vid full basering av flyg ska kunna genomföra offensiva operationer mot argentinskt fastland. Det är Argentina som ska oroa sig, inte Storbritannien.

Uppgifterna går isär, men Falklandsöarnas 3000 män, kvinnor och barn försvaras av mellan 800 och 1200 brittiska militärer som står redo dygnet runt, året runt. 1982 var det 60 stycken utan tunga vapensystem.

Kort sagt kommer fred att fortsätta råda. Eller åtminstone icke-krig.

Plus som sagt att många svenskar i praktiken anser att Sverige ska bistå Storbritannien i försvaret av Falklandsöarna.

Med reservation för de sedvanliga svarta svanarna.