“I Sverige köper man för att bo.” – BLK-floskel
Pratade härom dagen med en läsare som hade sålt sin lantligt belägna villa det senaste året, inköpt på 70-talet för runt säg 30 000:- SEK.
Läget var då oattraktivt, långt från storstaden, även om det rörde sig om en av våra storstäders kranskommuner. Ingen som ville bo sjönära så långt från staden på den tiden. Idag, i bostadsbubblans situation handlade det istället om absolut premiumläge och villan såldes för ett lågt antal tiotal miljoner kronor.
Pengarna räcker, efter skatt, till att köpa ett sjönära skuldfritt boende långt bort från storstaden. Resten av pengarna räcker utan problem till att leva på riskfria (förutsatt insättningsgaranti och fördelat på många banker) bankräntan resten av livet, plus ge barnen studieskuldfri högre utbildning, samt egna skuldfria bostäder i storstaden tids nog, även till dagens priser. Dock ej med egen sjötomt bör tilläggas.
Det är bara att gratulera att ha gått ur i tid.
Vad som däremot är underligt är alla de som inte säljer och plockar ut tiotalet miljoner i näven. De har väl köpt för att bo. Å andra sidan börjar det kanske bli för sent. Premiumköparna har börjat dra sig undan och är inte längre beredda att betala vilka summor som helst för sjötomt.
Men även mer normalt prissatta bostäder på gräddhyllorna, i prisklassen 5 – 10 MSEK, varför säljer man inte dem, tar vinsten och flyttar någon annanstans, skuldfritt med ett antal miljoner över på fickan? Tror folk verkligen att priserna ska bestå? Eller värderar de verkligen en viss adress i ett bostadsområde för 3 – 7 miljoner kronor i jämförelse med en normalvilla som kostar runt 2 MSEK i Sverige?
Det är betydligt billigare att köpa en villa för 2 MSEK i inre Skåne och gå ner i arbetstid, än att sitta kvar med villan för 7 MSEK inne i Malmö. Minskad arbetstid kan kompensera för pendlingen om man nu är beroende av sådan.
Även om de som sitter med mångmiljoner i orealiserade vinster inte kommer göra förluster när priserna kraschar, så ska man fundera en stund över den bitterhet en del kommer uppleva när deras fiktiva rikedom försvinner. Eller så tar helt enkelt folk inte priserna på allvar, utan låtsas att villan bara är värd det de köpte den för…
Man kan ju tillägga att på 40 år hade villan stigit säg 70000% i pris till runt 20 MSEK. En prisökning på 700x. Den som tror det ska upprepa sig menar att samma villa om 40 år ska kosta 14.7 miljarder kronor. Tillägg: Räknade fel och skrev 1.47 miljarder först.
66 kommentarer
Lite inkonsekvent inlägg, först såldes villan för tiotalet Mkr och sen på slutet hade den gått upp till 20 Mkr.
Sen låter det billigt att ha köpt villan på 70-talet för 30 000 SEK, mina föräldrar köpte sitt hus för 190 kkr år 1978 om jag inte minns fel.
Ja, du får ursäkta men hela saken låter lite ljugarbänk, om du ursäktar.
Tiotalet är X antal tiotal, där tiotalet är lågt, inte "tiotals" där det är högt.
T ex 20 i det här fallet.
Jag skriver inte ut några lättkollade uppgifter just för att det hela inte ska gå att identifiera. Skrev inte heller vilken storstad etc. Och priset var naturligtvis inte 20 MSEK heller, utan något sådant.
Förtydliga med "ett lågt antal tiotal miljoner" i inlägget, så vi slipper gnäll.
Ändå. Medelpriset på en villa i Tranemo (helt off) var 243000 år 1981. SCB:s statistik för 1975 (Riket) gör grovt sett gällande att priset då skulle vara 60% av det, alltså 150 kkr.
Att man skulle kommit över en villa för 30 kkr i närheten av en storstad på 70-talet låter därför lite dreamy, om du ursäktar.
Är du säker på att Tranemo var "helt off" 1981? På den tiden hade vi en fortfarande(?) fungerande industri ganska jämt utbredd över landet. Världens näst rikaste land, om än med rejäl inflation.
Speciellt Västra Götaland lär vara hårt drabbat av industrinedläggningen sedan dess.
1972 köptes en 170m2 villa relativt centralt i Göteborg för 230kkr. Ungefär år 2002 såldes den för tio gånger så många kronor och om jag förstått inflationen rätt var det en realförlust, men det tyckte inte skatteverket…för inflationsjusteringen försvann med S-C skatteomläggningen.
Det man inte vet saknar man inte.
Far min köpte tomt med ett äldre hus i Landvetter för 16k 1967. Sedan rev han det gamla och byggde en ny villa på lediga stunder under två års tid…
Så, siffrorna är väl inte orimliga.
Inflationen var extrem på 70-talet, och priserna steg därmed en hel del.
Prisskillnader mellan stad och dåvarande landsbygd var också rejäla. Landvetter är ett bra exempel. En bondby 1967. Idag att betrakta som en attraktiv förort. Köpte man ett hus på vischan, som idag kan ha hamnat i ett attraktivt tätbebyggt område kan man sett rejäla uppgångar.
Kom ihåg att Gyllenhammars i stort sett fick Råö Säteri "gratis" så sent som på 90-talet. Nu får man iofs inte sålt den till önskat pris om 40 MSEK (eller vad det nu är idag), men det är fortfarande 40x pengarna sedan 90-talet om nu någon tok hade köpt för 40 MSEK. Något som tidigt 90-tal var hel oattraktivt.
Eller var det 80-talet de köpte för 1 MSEK, eller var det nu var?
Samma säteri kan inte kostat många tusenlappar på 70-talet, trots sjötomt. En sunkig kaptensgård på vischan.
Angående Landvetter, så säg att din farsa lade 30000:- på kåken i den tidens priser. En villa i Landvetter kostar idag 4 MSEK. Det är 133x gånger pengarna.
Skulle det upprepa sig kommer en villa i Landvetter kosta en halv miljard år 2052.
Jo, far brukar resonera i de banorna och hur orimligt mycket det har stigit när han ser de nybyggda grannkåkarna gå för 3-4 miljoner.
En kompis hade fått barn som måste börja skola och han behövde en bostad. För drygt tjugo år sedan…
Ett hus han fann hade värderats till 1,3 miljoner och ägaren kände sig rik…
men så kom krisen…
"Skall jag köpa?" blev frågan till mig…
"Hur mycket är det nu då?".
"Priset ligger nu på drygt 700 tusen.."
"Det är klart att…
Du behöver en bostad.
Hur länge kan du vänta och hur länge kommer priserna att falla…"
Han slog till.
Jag tror det redan är för sent att realisera sin "rikedom". Min känsla är att stora delar av fastighetsmarknaden befinner sig i ett läge där det mer eller mindre saknas köpare på tidigare prisnivåer, och där säljarnas vägran att acceptera lägre bud gör att försäljningpriserna inte börjat rasa (ordentligt) ännu.
Hade ju varit riktigt intressant med statistik över hur omsättningen försändrats genom åren, som ett komplement till försäljningpriser. Finns det?
Hur vet jag om jag sålde på toppen? Väldigt svårt att definera tycker jag. Men "Att ta en vinst" … jo det gjorde jag. Typ 0.5 SEK ut och 0.5 intryckt i en ny lägenhet, samt 50k till mäklare och hennes barn (solidaritet?) samt skatt (solidaritet?).
Tyvärr, så ser det ut som att räntan kommer ligga väldigt lågt framöver..vilket gör att det med fantasihyrorna på dagens nybyggen, samt det frikostiga ränteavdragget kommer löna sig att äga.
Risken är såklart högre, men så länge som räntan är låg ser jag inte riktigt vad som skulle leda till prisfall.
Dock så är det naturligtvis så att den som köper idag kan helt glömma några prisuppgångar att tala om.
"Dock så är det naturligtvis så att den som köper idag kan helt glömma några prisuppgångar att tala om."
Jupp. Vilket gör det till en enorm risk att köpa till dagens prisnivåer.
Vad skall man med tiotals miljoner till i din värld?
Om nån är villig köpa för denna summa så kanske man kan uppskatta att bo så flott och så billigt!
Tycker en del inte är särskilt realistiska om dom tror att "alla" kan flytta ut till landet då det är billigare där. Det måste finnas jobb, och jobben har fokuserats till storstäderna pga dåligt urval på landsbygden.
Pratar inte om "alla", bara de som skulle bli sittande med så många miljoner att det gör det värt det, rent av att de kan sluta jobba.
Eller iaf jobba med vad de har lust med.
De kanske jobbar med något de är bra på, och faktiskt har lust att jobba med?
Så mycket att de inte har lust att flytta 4-5 mil inåt landet med 4-5 miljoner på fickan?
De kan ju faktiskt fortsätta jobba på precis samma jobb, men med 4-5 miljoner på banken.
Du brukar ju själv skriva om hur viktigt det är med fritid. Att pendla bort 2-3 timmar per dag och ha ett fett bankkonto är inte livskvalite för mig! Har man sedan barn är det inte enkelt att bryta upp och flytta ut på landet. Sedan så har man sitt sociala nätverk även i en storstad, vilket du inte verkar förstå.
Aha, du har 1 minut till jobbet idag.
Min erfarenhet är att 5 mil tar ca 35 minuter. 45 minuter med buss. Och att bo på Gräddhyllan fortfarande tar 25 minuter till jobbet, så att flytta ut på landet är inte någon större tidsskillnad.
Men jag är mest intresserad av hur folk tänker.
Du har alltså hela ditt sociala nätverk inom någon minuts gångavstånd redan idag. Härligt för dig!
De flesta jag känner har dock sina sociala nätverk utspridda inom en timme, även i storstaden, då dessa inte råkar bo i samma stadsdel.
Känner inte till gtb men i sthml måste man väldigt långt bort för att komma ned ordentligt i pris, typ 15 mil från city. SJ är ju ett bra exempel på hur lätt man slänger bort 2-3 timmar per dag.
Ja det stämmer jag har alla mina vänner och jobbet inom en minut, hur visste du det :-)!? Som vanligt kör du med extremförenkling i din argumentation…
Visst man bor utspritt i sthml men det är skillnad på att åka från nacka till segeltorp än att åka till tierp eller katrineholm för att umgås, typ att man inte behöver sova över när man hälsar på. Sedan får man även vänner i sin lilla sovstad om man har bott där ett tag.
Slår mig att du kanske menar att man ska bo mitt ute i skogen och då finns det säkert objekt inom knappa timmen med bil. Men har man familj är den optionen bara att glömma för de flesta. Dessutom hamnar man då i skjutsa träsket när barnen ska till kompisar eller fritidsaktiviteter…
Ja, du. Jag har 2 km till all service (inklusive bank, vårdcentral, apotek, skola F-9 mm mm) utom shopping, här på landet. Jag har en delikatessbutik som granne. Fyra caféer inom promenad- eller cykelavstånd osv.
Återigen så är inte allt svart-vitt här i världen. Det existerar faktiskt service på landet också.
Men om det enda alternativen som finns för dig är att bo i Gamla Stan eller i Mörka Skogen, ensam i Långtbortfrånstan, ja då förstår jag att du inte flyttar.
Lämnar faktiskt bara byn enbart för diskretionär shopping och simhallen.
Ett alternativ är t ex att flytta till en mindre tätort utanför stan, med existerande full service.
Håller med zpeter. Pendla är inte livskvalitet. Ett stort plus med att bo centralt är att helt kunna slippa bil. Jag har inte ens SL-kort. Har jobb, skola och dagis på 10-15 min promenadavstånd. Tror mina barn går mycket mer än villaförortsbarn som blir skjutsade överallt. Dessutom gillar jag stan. Och det är mycket praktiskt att kunna handla i lokala mataffären som har öppet till kl 22 när barnen lagt sig.
Om jag skulle bo mer lantligt skulle det vara för att jag kunde jobba där också. Långa dagliga pendlingsresor fick jag nog av som tonåring när jag hade en timme till skolan.
Byggkostnaden 1971 småhus var 1081 kr/kvm, samma siffra 2011 var 20696 kr/kvm. Vilket ger en snittinflation i sektorn på 7.6%.
Morsan och farsan köpte ett nybyggt Platzer hus i Mars 1973 för exakt 96.500:-
Jag minns att morsan sa: "Det här kommer vi aldrig att kunna betala innan vi går i pension" (På den tiden skulle skulder betalas tillbaka eller åtminstone amorteras av)
Samma område idag kostar husen strax över 1.000.000 så någon 700 gångers prisökning har det inte varit. Tror att läsaren i ditt exempel antingen ljuger i egen börs eller har haft osedvanlig tur.
Vettigt skrivet annars, många jobbar ju ihjäl sig och hinner inte njuta av sitt fina boende… eller sitt liv för den delen.
Jag råkar veta var huset är och har kontrollerat uppgifter. Det finns speciella områden som en gång var vischan och idag är extremt premium. Ett område där husen fortfarande "bara" kostar en miljon är inte speciellt.
extrema exempel kanske inte alltid är de bästa exemplen. Vill minnas att på tidigt 70-tal, så var miljonär något som få var och många hoppades bli. Miljonär idag är inte så märkvärdigt. 5 öres kola gick att köpa och idag har vi inte mindre mynt än 1 kr. Du kan köpa en visserligen vältutrustad BMW för miljonen idag, men betalade inte ens 100 kkr för värstingmodellen på 70-talet.
Så med denna analogi, om vi har extrem inflation och en massa andra finansiella krumbukter för oss så är det inte omöjligt att ett hus kan kosta 14,7 miljarder, då en BMW kostar 150 miljoner och jag har en årslön på 100 miljoner. Å andra sidan kostar väl mjölken en sisådär 100 tusen litern…
Ränta på ränta ger alltid en exponentiell ökning.
Med ett inflationsmål på 3% årligen ger det en fördubbling vart, ungefär, 25 år.
1 krona blir 2 som blir 4,8,16 osv allt enligt Lagen Om 72.
Dvs på 100 år har allt 16-faldigast. På 125 år 32 gånger och på 150 år är allt 64 gånger så dyrt.
det är skillnad på lönedriven inflation som den som var på 70-80-90 talet till den kostnadsdrivna vi har i dag när bensin och elpriserna driver inflationen
Som boende (skuldfri) i en 7-miljonersvilla i närheten av storstan (Stockholm) så kan jag säga att inga pengar i världen skulle kunna få mig att flytta ut på vischan. Här har jag intressanta grannar och vänner, ett stort utbud av intressanta jobb, konkurrens om arbetskraften och ett stort utbud av i stort sett allting annat som i Sverige erbjuds. Kollektivtrafik som fungerar, stort kultur- och sportutbud, närhet till internationell flygplats, affärer av alla tänkbara slag och kan ändå cykla till jobbet i city. Skulle jag flytta ut på landet så skulle jag kunna ha en massa pengar på banken, men vilken glädje skulle jag ha av det? Min uppfattning är att jag skulle få ge upp mycket av det jag uppskattar med mitt liv och omgivning idag. Mer pengar på banken skulle vara en klen tröst för min del.
Det finns väl trots allt en anledning till att Stockholmspriserna på boende är höga, och det beror bland annat på alla som kommer från landsbygden och som inte vill bo där längre utan hellre i Stockholm.
Du vet lika lite som någon annan vad som kommer att hända med bostadspriserna framöver. Visserligen gissar du på ett stort prisfall, och någon gång i framtiden kommer du säkert att få rätt. Att gissa att priserna går upp och ner ger dig inte något nobelpris. Vänder ekonomin upp igen efter nedgången kommer säkert priserna att gå upp igen. Jag antar att du inte heller vet något om framtidens inflation? Prisökningar på astronomiska 1000% på 30 år är inte otänkbara ifall vi åter får hög inflation. Det kanske finns regeringsföreträdare i västvärlden som tycker att lite inflation för att sänka statsskulder skulle vara trevligt. Kanske inte lika lätt att ta hjälp av Kina för att hålla inflationen nere framöver.
Folk vill bo centralt. Folk som bor centralt kanske inte vill sälja sina villor nu och bo dåligt i tio år i en förhoppning om att kunna återköpa sitt boende billigare. Det förlorar man tid på, för många en ändligare resurs än pengar, och något som man aldrig kan få tillbaka.
Klockrent!
Bästa inlägget någonsin på denna blogg Skidåkare!
Skidåkare: Nu är det ju inte skuldfria villaägare som Cornucopia skriver om utan kanske din granne som som har ett bottenlån på 5 miljoner och ett topplån på 1 miljon. Sedan har han säkert lån på bilen och båten nere vid bryggan också.
Du kommer ju att klara dig rätt bra oavsett vad som händer.
En sak har du helt rätt i:"Du vet lika lite som någon annan vad som kommer att hända med bostadspriserna framöver."
Jag minns när vi (jag och min fru) var på visningar -91/92. Typiska scenariot var ett nygift/nyblivet småbarnspar som hade köpt ett för dyrt hus. En av dom blev uppsagd från jobbet och då började bråket om pengar som inte räckte till. De hatade varandra som hund och katt men ingen av dom hade råd att lösa ut den andre, och sälja med förlust vill ju ingen. Till en början. Vad man än gör ska man nog passa sig att sälja med flera hunratusen i förlust. Det tar ju 10 tals år att betala igen.
Hade dom hållit ut i mågra år var ju husprisrna tillbaka och skulderna borta.
Jag gissar att du är en av de som köper kaffemaskiner…
Hög inflation innebär att allting annat också går upp i pris så det är ju knappast så att du tjänar något på inflation.
är det inte ganska självklart för de flesta att det inte går att göra "bostadskarriär" då man säljer och köper på samma marknad? självfallet finns det outliers som säljer en lägenhet i innerstaden och sen flyttar ut till landet; men hur jävla vanligt är det egentligen?
Nja, man kan t ex sälja sin sjötomt och flytta 300 meter till utan sjöutsikt och få loss ett antal miljoner. Påverkar vare sig pendling, jobb eller socialt nätverk.
Hur jävla vanligt? Här på landet är det väldigt vanligt med storstadsbor som sålt av, flyttat ut och fått dubbelt så stort boende för 1/3 av priset. Typ. Kan räkna upp kanske ett tiotal familjer bara här i byn.
Konsekvensen är dock att priserna dubblats på sex år, så antalet som flyttat ut har stagnerat i takt med att priserna stigit.
jo, det är väl klart att det finns anekdot-bevis för folk som faktiskt tjänat pengar på sitt boende, men oavsett tid/plats/tajming anser jag att det inte går att tjäna pengar på boendet utan en "kvalitetssänkning"; må vara att det rör sig om en flytt till annan stad eller att nöja sig med en fastighet utan sjöutsikt…
Ja, men om man frågar sig: "Är det värt 5 MSEK med egen strand, som man nyttjar 2 månader om året" så kommer man tydligen fram till "Ja, det är det" och flyttar inte till andra sidan kullen istället.
Finner fenomenet intressant. Är väl den rationella Homo Economicus i farten antar jag, som värderar saker helt skevt.
Iofs lätt för mig att säga med både sjöutsikt och egen sjö. Det hårda livet på landet.
Exempel:
Villa Billdal (gräddhylla S Gbg), 200 m från stranden, inga hus mellan havet och stranden, sjöutsikt, men ingen egen strand. 10 MSEK för 80 m2. http://www.booli.se/bostad/fritidshus/kullavik/gillvikshojd+10/1194835/maklare
Villa Billdal, 200 m längre in. 6 MSEK för nybyggda 150 m2.
http://www.booli.se/bostad/villa/kullavik/gillvikshojd+4/1295593/maklare
Här får man ett nybyggt nästan dubbelt så stort hus till 40% lägre pris genom att flytta 200m och bli av med havsutsikten (som sliter j-a mycket på huset pga vind och saltvattenstänk).
Motivera. Socialt nätverk? Jobb? Pendlingsavtånd? Barnen?
Tja, här är då en som inte är så jävla vanlig…
Sålde en sunkig liten 3-rummare från -68 med hög radonhalt på en gräddhylla utanför Göteborg, förra året.
Bytte den mot en mindre gård på 20+ ha med ett par hundra ekar, grym natur, ren luft och gångavstånd till ett mindre samhälle med all tänkbar service… och fortfarande når jag Avenyn på en timme om jag vill…
Ser det som att jag har bytt upp mig.
Jag är avundsjuk. Detta är inte ironiskt. Välvilligt avundsjuk naturligtvis. Bra gjort!
The Man
Kul att även du Cornucopia ser att det går att bo sig rik i Sverige.
Jag har för mig att temat var lite annorlunda tidigare i veckan.
Men från möjligheten till att realisera det och ge sig av ut på landet är det inte alla som gör. Däremot så var det massutflyttning från dessa gräddhyllor när Göran Persson och Sossarna tvingade ut både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt på marknadsvärdet. Ta din skärgårdsbo -han var väl en som skulle blivit hårt drabbad.
Hur vet man att man är på toppen?
Även proffs som cornuopias verkar ju ha svårt att skilja mellan en tjur och en Björn.
http://cornucopia.cornubot.se/2011/06/nu-kraschar-lagenhetspriserna-tekniska.html?m=1
"ta negativa positioner i svenska marknadsnoterade banker. Swedbank är absolut värst" Sen det lilla "tipset" har Swedbank avkastat 28% i positiv färdriktning (förutom för blankarna förståss).
Nu sänkte ju Riksbanken räntan i veckan. Jag tror det kan vara en bra affär att chansa på att andrahandsuthyrningen släpps fri.
Har man pengar kan man köpa på sig ett par tre små lägenheter i bra läge i Stockholm eller Göteborg och tjäna några tusen i månaden på att bli hyresvärd.
Det gäller bara att välja BFR med omsorg.
Jag tror till och med att man kan sikta in sig på att hyra ut till företag som söker lägenheter åt sina (ny)anställda.
Man kan få lös pengar genom att göra som Cornu skriver här, byta finfina villan mot en liten mindre och satsa mellanskillnaden på att bli hyresvärd.
Jag kan inte fatta hur staten kan tvinga avtalsbrott hos bostadsrättsföreningar? Det första som kommer hända är att staten stäms av landets bostadsrättsföreningar om bestämmanderätt över sina ägodelar, lägenheterna. Ser inte hur en sådan lag skulle kunna vinna laga kraft.
Vi har redan en bostadsform som ger fri uthyrningsrätt. Vill föreningarna tillåta detta är det bara att ombilda föreningen till äganderätter. Det kan inte staten påtvinga bostadsrättsföreningarna.
Nej Mama, staten verkar inte tvinga till avtalsbrott här. Det är fortfarande så att man inte har automatisk rätt att hyra ut sin BR – det enda som händer är att i den mån man har/får den rätten så är friheten att avtala om hyran större. De som redan hyr ut sin BR tvingas heller inte till avtalsbrott, den avtalade hyran gäller fortfarande i framtiden.
Sedan är det inte bara att ombilda föreningen till äganderätter, det funkar inte så. Ägandelägenheter kan i princip bara skapas när huset byggs.
Det som nu införs till nyår stämmer med det du säger. Det som föreslogs i höstas stämmer med det jag skrev.
Då jag är inskriven i Stockholms bostadsförmedling kan jag genom deras statistikprogram se vilken chans jag har på att få olika lägenheter som utbjuds. På sista tiden har det synts en tendens att jag handlar som nummer ett bland de som visat intresse för en viss lägenhet. Det gäller svindyra objekt men även mer moderata i intressanta närförorter. Då jag bara stått några år i bostadskön så visar det här på att det är ganska lätt att få hyreslägenhet just nu. Så säljer man går det alltid att få tag på en hyresrätt ganska lätt. Men man måste förstås ha anmält sig till bostadskön för försäkran om alternativ.
Moventia
Med "bara några år" menar du en sådär 7-8 eller? Vet inte om jag skulle kalla det lätt direkt.
Jag har en skogsgård som säkert ligger på ATH nu,
men inga pengar i världen skulle få mig att sälja och flytta till någon tätort. Det handlar om livskvalitet, vacker miljö, tystnad, inga störande grannar, gott om plats för bilarna m.m.
Kort sagt, allt är inte pengar. Samma sak fast tvärtom är det för många stadsbor som trivs i staden, inga pengar i världen kan få dem att flytta ut på landet. Inget konstigt med det.
En låg ränta höjer bostädernas priser, självklart. Räntan är låg och kommer nog att vara så tills det blir en jätteinflation. På sikt med en normal ränta torde därför priserna minska realt.
Dyrare naturresurser ökar byggkostnaderna. Det byggs redan lite och nog ännu mindre i framtiden. Så med lite byggande torde de högre byggkostnaderna få mindre betydelse på priserna. Lägre löner realt ger också lägre priser realt.
Diverse politiska påhitt har drivit upp priserna i storstäderna och främst i Stockholm. Det rör sig bland annat inkomstskatteskillnader, fastighetsskatt, subventioner till infrastruktur, livsmedelsimport genom frihandel, ett statligt rättsväsen som subventionerar storstäderna och en massinvandring. Att makthavarna blir mindre korrupta är inget att räkna med. Men det ökar fallhöjden i priserna i en ny regim med nya omständigheter, vilka kan vara svåra att föreställa sig.
Så om det blir en stor och snabb inflation, vilket måste ses som en tidsfråga, finns mycket som talar för att prisökningarna varierar. Det kanske blir 100 procent på allt utom bostäder, 60 procent på löner och 20 procent på fina villor i Stockholm. Och inom ett par år.
Så Cornus råd om att sälja det fina huset är nog vettigt. Men inte att placera pengarna på banken.
Blir det hög inflation skenar räntorna iväg. Inte den mest optimala av situationer med ett all-time-high skuldberg.
Makthavarna i hela världen har inget val. Pengar kommer fortsätta tryckas ut i systemet med låg ränta, tills det blir en flykt till reala tillgångar och räntan har då mindre betydelse. När den kollektiva massan av naivitet har sjunkit tillräckligt så smäller det bara till och vissa sitter då fel. Detaljerna har mindre betydelse. Pensionärerna måste bara förlora. Allt annat strider mot naturlagarna. Det kan utlösas av något nästa vecka. Det kan ta flera år.