Det sk fiskala stupet närmar sig för USA, vilket innebär att amerikanska staten kommer genomföra skattehöjningar och minskade utgifter.
Det är egentligen en icke-nyhet om begränsningarna införs eller ej. Oavsett kommer den amerikanska staten visa underskott och statsskulden kommer fortsätta öka.
Vad man egentligen ojar sig över är det älskade BNP. Prognoserna handlar om att amerikansk BNP på statens lånade pengar ska stiga med 1.3% under 2013, men om det fiskala stupet slår till och staten måste sänka sina utgifter så förväntar man sig en recession i USA på -0.5% och en stigande officiell arbetslöshet från 8.0% till 9.1%. Samtidigt är den riktiga arbetslösheten, U6, redan över 14% i USA, så arbetslöshetssiffrorna handlar bara om huruvida den officiella statistiken blir sämre eller mycket sämre. I november sägs den officiella amerikanska arbetslösheten vara 7.7%, så oavsett väntas den stiga under 2013.
Vad hela diskussionen visar är att man kan trycka upp BNP genom att låna pengar, pengar man inte har några möjligheter att betala tillbaka. Och enligt gällande religion så är BNP-statistiken det viktigaste som finns.
Men förr eller senare måste alla skulder betalas. Antingen slår det fiskala stupet till och tvångsåtgärder som höjer skatterna till 18.4% av BNP och minskar utgifterna till 22.4% till, eller så måste man genomföra samma sanering senare. USA:s statsskuld kommer alltså öka med 4% av BNP under 2013 även om tvångsåtgäderna införs. Plus 0.5% på grund av fallande BNP, förenklade beräkningar.
I verkligheten saknas politisk kraft att komma ordning med den amerikanska ekonomin. Man kunde tycka att Obama-regimen kunde sanerat ekonomin på allvar nu när man precis haft val, men den amerikanska presidenten har i själva verket inte så mycket makt som det framställs. I USA har man till skillnad mot i Sverige en fungerande maktdelning. Eller i det här fallet paralyserande maktdelning.
Konsekvenserna av om tvångsåtgärderna slår till innebär att även alla länder som exporterar till USA få känna av den amerikanska recessionen och redan dåliga tider blir lite sämre.
Oavsett om man når någon uppgörelse eller ej, så kommer i grund och botten inget ändras. Den amerikanska statsskulden kommer skena vidare. Och är BNP så viktigt om den bara kan upprätthållas genom ohållbar skuldsättning?
20 kommentarer
Skuldtaket kommer också att höjas med mer eller mindre förr eller senare oavsett fiskala stupet blir ett faktum eller ej. Tim försöker skrämma upp bägge partierna för att få till en höjning förr och helst med mer. Statsskulden ökar exponentiellt så de senaste presidenterna har sett en fördubbling under sina mandatperioder.
Det omedelbara "hotet" är ju de automatiska åtstramningarna, som säkert kommer ge effekter på börsen.
Däremot är skuldtaket inget att fundera över de närmaste månaderna, förra gången fifflade dom ju med intern bokföring och lånade från pensionsavsättningar och annat, och fördröjde den faktiska akuten med flera månader. Med de automatiska åtstramningar som slår till nu, så kan USA säkert strula bortåt 6 månader eller så innan de inte längre kan betala för sig.
Cornu skriver: "Men förr eller senare måste alla skulder betalas."
Vet inte var du fått det ifrån men det stämmer inte alls. Borgenärerna som kollektiv har inget intresse av att skulder betalas.
Däremot kan en viss given borgenär vilja avsluta skulden och det sker hela tiden genom att t ex en statsobligation säljs till någon annan borgenär.
Det finns ingenting som hindrar att gäldenären (T ex US Gov eller svenska staten) rullar lånen i det oändliga. Och det har dom gjort framgångsrikt hittills.
Eftersom staten emitterar obligationer för sin upplåning så stämmer det ganska väl att skulderna måste betalas tillbaks. Det är regelbundet nya obligationer som ges ut och de gamla betalas med pengar som man lånar när man ger ut nya obligationer.
Borgenärerna (dvs fordringsägarna) som kollektiv har intresse i att skuldkvoten och belåningsgraden hos respektive geldenär håller sig inom trygga gränser. Om de inte gör det så kan geldenärerna få problem med att betala räntor och dessutom få problem med att ta upp nya lån för att kunna betala obligationerna allteftersom de förfaller.
Anledningen till att gäldenären inte kanske kan rulla lånen i det oändliga kan vara att skuldkvoten eller belåningsgraden isf skulle ge sig av till osunda nivåer – vilket i sin tur skulle innebära att man får problem med att få lånen förnyade. Ett scenario som skulle kunna göra detta är t.ex. krympande ekonomi. För övrigt är det inte lika ekonomiskt fördelaktigt med att vara skuldsatt ifall inkomsterna inte ökar (som fallet då de gör det och skuldkvoten minskar automatiskt med tiden).
Men sålänge helikopter-ben går i borgen för US gvmt och dessutom ställer garantier som gör att obligationsköparna inte behöver ta ut så hög ränta så blir det inga problem för amerikanska staten att låna.
Det är ohållbart att basera tillväxten på en ökning av skuldsättningen.
Att hålla en viss skuldnivå fungerar kanske, men kan ge orimliga fördelningspolitiska konsekvenser beroeende på ägandestrukturen.
Är det centralbankerna som är de enda som har rätt att "skapa" pengar (och inte enbart trolla fram dom tillfälligt)?
Om svaret är ja, hur ska man då nånsin kunna betala tillbaka sin skuld till centralbanken om räntan är mer än 0?
Genom att vid behov ändra reglerna, eller trixa med reglerna som finns om utrymme till det finns. Eftersom centralbanken har i uppdrag att reglera penningmängden och om de inte längre kan förhindra att penningmängden minskar mer än önskat pga amorteringar mha räntevapnet (det finns för övrigt kanske inget hinder för att centralbanken drar räntan lägre än 0) så kommer de behöva ta till andra vapen för att reglera penningmängden och om så krävs så kommer dessa vapen ställas till förfogande.
OT: Det är nästan lika intressant att läsa kommentarerna, som det är att läsa dina inlägg. Kan du ordna så att Senaste Kommentarer-listan visar exempelvis de senaste 20 istället för de senaste 5?
Det vore också trevligt om man får se fler ord från varje kommentar, så att det blir lättare att avgöra om det är något man bör titta närmare på. Datuminformationen till varje kommentar av typen "den 27 december 2012", ter sig däremot helt och hållet undgänglig.
Om man diskuterar USAs ekonomi så måste man känna till Shadowstats. Där försäljer vad Cornu skulle kalla "statistikhaveristen" John Williams data som är beräknad efter samma stuk man använde för 30 år sedan. Det gör att man kan se hur USAs ekonomi utvecklat sig relativt en fixerad måttstock. Som synes är de väldigt illa ute.
Sverige skulle inte klara sig så mycket bättre än USA om vi räknade om våra data med hans metoder eftersom vår ekonomiska statistik är baserad på moderna amerikanska förvrängningstekniker och därmed lika falsk. Det är därför vi kan ha en fet bostadsbubbla samtidigt som vi har låg "inflation".
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"Och är BNP så viktigt om den bara kan upprätthållas genom ohållbar skuldsättning?"
Ohållbar? Man kan ju stryka nollor.
Titta på det här så du kanske lär dig till slut…..
http://www.youtube.com/watch?v=q6vi528gseA
Jag tänker inte installera flash-player för att titta på propaganda – isht när du inte själv tycks kunna producera något argument istället.
Det ohållbara ligger inte i penningmängden – det ohållbara ligger i att fordringsägarna vill ha ränta och pengarna tillbaka, samtidigt som BNP inte ökar i samma takt som skulderna. Att låta skulderna växa både i förhållande till gäldenärens tillgångar och inkomster är ohållbart i längden och den utvecklingen kommer att brytas förr eller senare. Att försöka lösa det med KPI-inflation funkar ju heller inte i längden – när långivarna förutser KPI-inflationen kommer de ju bara att begära ränta därefter.
I sedvanlig ordning för de penningsystemshaverister som förstår detta: med ordet pengar avser jag sånt man normalt kan köpa saker med – varken mer eller mindre.
Att BNP "måste öka" beror på att den ger utrymme för socialistiska policies. När vi har tillväxt är nämligen arbetslösheten lägre och skatteunderlaget ökar, och det betyder att man kan ha strukturer som höjer arbetslösheten, som minimilöner, a-kassa, arbetsrätt, tullar och tariffer mm. Med tillväxt kan man också slösa på elcertifikat, offentliga skrytbyggen i skitkommuner, socialiserad vård mm. Utan tillväxt skulle man antagligen bli tvungen att sluta med dessa dumheter som politiker och fack köper väljare och medlemmar för, eftersom marginalerna blir mindre.
Någon katastrof vore det alltså inte med nolltillväxt, om väljarna bara tillåter ekonomiskt rationella policies som tillåter hög sysselsättning och högt resursutnyttjande. Men då måste man förstås lägga ner socialismen, och de flesta begriper förstås inte detta. Men en bister ekonomisk verklighet kan nog väcka många, å andra sidan.
Woah, jeppen.
Nu blev det så där jobbigt igen.
Jag måste nämligen hålla med dig här.
Det brukar vara rätt "safe" att hålla med mig – jag gissar inte.
Men visst är det lite tänkvärt att de som är beroende av tillväxt är politikerklassen, inte folket?
Jag är på semester i USA nu och en sak som slår mig är hur många människor som jobbar i servicesektorn. Både på flygplatser, restauranger, sevärdheter, gator, överallt står en massa människor och gör en enkel uppgift, typ säger åt gäster/kunder vart de ska gå. Säkerligen lågavlönade och många behöver mer än ett jobb för att kunna försörja sig men kopplat till den höga arbetslösheten, om de skulle effektivisera genom att sätta skyltar eller bara ta bort en del av dessa, då skulle arbetslösheten bli ännu högre. I Sverige har vi inte de låga lönenivåerna även om det kommer något förslag om lägre ingångslöner ibland som möjlig bot mot ungdomsarbetslösheten. Värt att fundera över om det är i servicesektorn människor ska "sysselsättas" i framtiden eller om de ska höja kvaliteten inom ex äldrevården men facket har nog svårt för det senare alternativet.
Det är inte så konstigt, USA är rätt så avindustrialiserat nu, mindre än 10% av deras BNP kommer från värdeförädling och då räknar de in MCdonalds… Det du beskriver låter precis som valfritt tredjevärldenland där folk utför enkla sysslor för nollön.
Det är den framtid som väntar oss i Sverige såvida vi inte får ett nytt politiskt system. På sikt kommer vi att ha en enorm mängd arbetande fattiga i landet och potentialen för politisk förändring kommer att stiga i takt med att svenne tröttnar på att vara fattig.
Keff, världen i allmänhet är "rätt så avindustrialiserad", och det är något vi bör fira. Folk blir inte fattiga för det, tvärtom.